Tompas "jag har en dröm" lista

1963 höll den legendariske medborgarrättsledaren Martin Luther King ett berömt tal i Washington DC som blev känt som I have a dream talet (jag har en dröm) som handlade om ett framtida USA där rasismen var utrotad, afro- amerikaner hade samma rättigheter som vita och där ingen människa blir diskriminerad p g a hudfärg. I ett Sverige där välfärdsstaten knakar allt mer och stödet till funkisar i allmänhet försämras och regeringen ger direktiv till att kostnaden för personlig assistans till varje pris ska sänkas lanserar jag här min egen "jag har en dröm" lista . Jag vill att:

Alla personer med funktionsnedsättningar /funktionsvariationer ska ses som likvärdiga medborgare inte bara allt för tunga budgetposter.

Alla personer som behöver stöd från samhället för att leva ett bra liv ska vara säker på att få det och ingen ska bli utpekad som en kostnadsbörda för att få det stödet.

Ingen ska behöva bli granskad i duschen eller utsättas för andra förnedrande kontroller/ behandlingar för att  det stöd som krävs.

Ingen ska vara rädd för att förlora hjälpen  på diffusa grunder som "ändrad rättspraxis".

Ingen finansminister eller annan regeringsmedlem ställer utsatta grupper mot varandra på det obehagliga sätt som Magdalena Andersson gjort.

Ingen regering utfärder utredningsdirektiv om att till varje pris spara pengar på personlig assistans eller annat stöd till behövande.

Inga skattepengar ska användas för att göda jurister med den tvivelaktiga affärsidén att lära kommuner ge så många avslag som möjligt på olika LSS insatser.

Kommunerna ska följa  domar som går mot dem, inte trotsa dem.

Kommunerna slutar att leta kryphål för att gå runt viktiga juridiska principer för att spara pengar/inte bevilja olika LSS insatser

CRPD konventionen är upphöjd till svensk lag och att tillgänglighetslagstiftningen skärpts avsevärt. Rätt bli beviljad assistans efter 65 årsdagen gäller.

Grova nedvärderande attityder mot funkisar är juridiskt klassat som hets mot folkgrupp.

  

 Samhället har tagit krafttag för att utjämna ekonomisk standard, hälsa mm mellan personer med funktionsnedsättningar/funktionsvariationer och "övrig" befolkning.

Den svenska funkisrörelsen har enats och insett att oavsett funktionsnedsättning/ funktionsvariation är vi alla utsatta för diskriminering, vi sitter i samma båt.

Alla minoritetsgrupper i samhället som är utsatta för diskriminering kämpar tillsammans.

Ännu så länge är det bara en dröm...

Läs också Jesper Odelbergs tankeväckande debattartikel i Expressen

"Vi duger till mer än att slicka kuvert"

* Nästa vecka ska jag ta upp Åsa Regnérs fokus på jurister som driver upp antalet beviljade timmar. Vad händer när en trogen allierad som Bengt Westerberg inte orkar engagera sig för vår sak längre? Vem får vi stöd av då?