Statsbudgeten presenterad – höjd schablonersättning med 2,5 % 2024

 20 september presenterade finansminister Elisabeth Svantesson statsbudgeten för 2024. Timschablonen för assistansersättningen höjs med 2,5 % år och blir 332,60 kr kommande år. Själv befarade jag att det återigen skulle bli ynkliga 1,5 %. Så det är mindre dåligt än vad jag var rädd för.

Däremot – är det tillräckligt? Givetvis inte. Det är mycket långt från Kampanjen Rimliga villkors krav på 12 % och relativt till de avtalade löneökningarna i kollektivavtalet kommande två är faktiskt ännu sämre än 1,5 %... Samtidigt, vi måste vara realister också. Det råder lågkonjunktur, vi har ett stort krig i Europa och allt värre problem med gängvåld i Sverige. Förra veckan läste jag att en enda skjutning kostar samhället 75 miljoner kr… Såväl försvaret som rättsväsende har fått mycket stora tillskott i sina budgetanslag. Dessa stora utgiftsökningar för nämnda områden hade skett, oavsett vem som styr Sverige och kommunerna måste ha stora resurstillskott. Så givet de förutsättningar som råder, vad hade varit en acceptabel nivå? En acceptabel nivå för mig hade varit 4 % och därefter en indexerad höjning som följer löneökningen som vi måste kräva framöver.

Underfinansieringen har nu på gott i ett decennium. Och här måste faktiskt funkisrörelsen också vara självkritisk. Den förda politiken under denna tid är under all kritik samtidigt får vi delvis skylla oss själva. Frågan har varit på tok för lågt prioriterad hos samtliga tunga aktörer i funktionsrättsrörelsen. Varför vet jag inte riktigt, oviljan vi har haft att prata pengar tror jag har en viktig roll i frågan varför? Tvärtemot mjuka värden som allas rätt till delaktighet självbestämmande , demokrati mm handlar frågan om schablonen om just pengar.

 Det har blivit bättre senaste året men fortfarande finns stora brister. Senast såg vi det när Funktionsrätt kommenterade budgeten. Självklart finns det mycket annat i budgeten som ska kritiseras av Funktionsrätt, däribland extra beskattningen av personer med sjuk/aktivitetsersättning (får som vanligt ingen del av jobb skatteavdragen). Men det är helt enkelt inte OK när Funktionsrätt inte nämner schablonen alls i sitt uttalande – det tar bort en del av udden av vår kritik. Kan väl inte vara så allvarligt om den stora paraplyorganisationen inte nämner det resonerar säkert finansministern med sina medarbetare, eller?

Funktionsrätt kommenterar budgeten

Från politikens håll är jag innerligen trött på alla partier som säger sig värna assistansreformen men som de facto stödjer fortsatt nedmontering. Regeringsunderlaget består av fyra partier, varav jag betraktar tre på papperet som i retoriken assistansvänliga - låt vara att Sverigedemokraterna när det verkligen gäller prioriterar helt andra saker än personlig assistans, prioritet 1,2,3 är kraftigt minskad invandring. Praktiken ser dock annorlunda ut. En statsbudget består av en helhet, alla partier som förhandlade fram budgeten står bakom den och stödjer därmed underfinansieringen även 2024. Ingen kan komma undan med diverse bortförklaringar som ”det är inte mitt fel”…

Att bara klaga hjälper emellertid inte, frågan är hur vi kommer framåt? Svaret är sannerligen inte lätt att få fram men jag resonerar så här:

Vi får aldrig ge vika på reformens mjuka humanistiska värden, inte förhandla bort assistansreformens och LSS grundläggande intentioner. Vi brukar säga att vår frihetsreform innehåller delar som borde tilltala både höger och vänstersidan. Högern – självbestämmande och personlig frihet. Vänstern rättvisa och solidaritet med utsatta grupper. Samtidigt blir det tydligt att det finns delar som ogillas av både sidor. Högern – kostnaden blir för hög och alldeles för mycket pengar rinner ut i sanden på grund av fusk och kriminalitet. Och på delar av vänstersidan främst representerad av delar av facket – självbestämmandet går för långt och assistenterna har alldeles för dåliga anställningsvillkor. Dessutom är både många Socialdemokrater och Vänsterpartister mycket skeptiska till att den privata sektorn är så stor utan att vara emot grundtankarna i reformen i sig.

Vi borde börja med att fråga oss, vad har uppenbart inte fungerat i opinionsarbetet senaste 10-15 åren. Finns en hel del:

·   Hänvisa till att LSS är en rättighetslag där behoven ska avgöra – inte statens och kommunernas budget.

·   Att assistansreformen skapar väldigt många arbetstillfällen och därmed stora skatteintäkter. Nettokostnaden blir mycket lägre än bruttokostnaden.

·  Hänvisa till Funktionsrättskonventionen – där har jag dåliga personliga erfarenheter själv som jag bloggat om innan.

Kan ”gå tillbaka till rötterna” vare en väg framåt? Med det menar jag att gå tillbaka och titta på hur pionjärerna med bland annat Adolf Ratzka, Bengt Elmén och Wilhelm Ekensteen jobbade. Bevisligen hade de mycket stora framgångar. Rättighetslagen LSS infördes under en djup lågkonjunktur, oddsen var milt uttryckt dåliga. Jag vet att Adolf Ratzka är gammal nu men om han orkar – kan han ge tips på hur vi =funkisrörelsen bör arbeta för att vända på en skuta som gått åt fel håll väldigt länge? Själv tror jag inte vi kan kopiera framgångsreceptet från 80-90-talet rakt av. Samhället har förändrats mycket under denna långa tid men mycket går säkert att använda även idag.

Adolf Ratzka och de andra hade mycket emot sig men de slapp en formidabel motståndare som vi måste brottas emot med det jobbiga byråkratiska namnet Finanspolitiska ramverket. Bakom namnet döljer sig ett omfattande regelverk som växte fram efter den djupa ekonomiska krisen på 90-talet med stöd av både Socialdemokraterna och högeroppositionen. Syftet är att ha kontroll över statens utgifter, ofta användes diverse olika koder för det som ”stram finanspolitik” eller ”god budgetdisciplin”. Regelverket är mycket omfattande, målet är att hålla nere statens och kommunernas utgifter. Jag kommer blogga om denna osynliga och för många okända koloss nästa vecka men mycket kort innan vi går in mer på djupet nästa vecka:

·  Varje år fastställer Riksdagen ett tak hur mycket staten får spendera som finansministrarna måste förhålla sig till.

·    Lite förenklat är huvudprincipen att om regeringen vill satsa ett antal miljarder kr som kommer att spräcka utgiftstaket måste pengar sparas på något annat.

En rättighetslag där behoven ska styra – inte statens och kommunernas budgetar passar givetvis inte in här. Hela systemet bygger som sagt på att olika behov sätts emot varandra för att nå det övergripande målet – inte spräcka utgiftstaket. När vi alltid säger att olika grupper inte ska sättas emot varandra och hänvisar till den principen i Funktionsrättskonventionen går det 180 grader emot hela idén med detta ramverk.

Så frågan är, hur ska vi komma förbi den ”osynliga kolossen”? Diverse olika avdrag till ofta välbeställda personer kommer att vara kvar, oavsett vem som är statsminister.

Vad hände med Stärkt personlig assistans?

 Över 2000 personer förlorade statlig assistansersättning 2016-2017 efter det ökända regleringsbrevet till Försäkringskassan hösten 2015. Barn beviljade personlig assistans var en grupp som proportionellt drabbades mycket hårt. Det juridiska ”underlaget” som FK grävde fram när den stora osthyveln togs fram var dels en 2016 fyra år gammal(!) dom från Högsta Förvaltningsdomstolen som handlade om rätten till egenvård som HFD inte såg som assistansberättigade. Dels en dom från 2015 som i praktiken demolerade det dåvarande femte grundläggande behovet (ingående kunskap om brukaren) – nu var inte ens hjälp med andning ett grundläggande behov längre.

Som en del av den s.k. januari överenskommelsen mellan S, Mp, L och C beslutades att en utredning skulle tillsättas för att rätta till åtminstone en del av de absurda konsekvenserna av FK-s tillämpning. Utredningen leddes av Fredrik Malmberg benämndes Stärkt och resulterade i en ett antal förslag om förbättringar för barn och personer med behov av tillsyn av medicinska skäl eller risk att skada sig själv och andra.

 

De viktigaste förslagen var:

Det svårt skadeskjutna femte grundläggande behovet ströks och ersattes av två nya grundläggande behov:

1) Kontinuerligt stöd som den enskilde till följd av sitt funktionshinder behöver för att förebygga att han eller hon fysiskt skadar sig själv, någon annan eller egendom.

2 Kontinuerligt stöd som föranleds av varaktig eller långvarig medicinsk problematik där uteblivet stöd utgör allvarlig risk för liv eller hälsa.

Utöver detta skulle det även skrivas in i Hälso och sjukvårdslagen att assistans ska kunna beviljas för hjälp orsakade av medicinska tillstånd samt införas en egenvårdslag som reglerade sjukvårdens ansvar för uppföljning mm.

Förbättringarna mottogs med stor glädje i funktionsrättsrörelsen – förbättringarna beräknades ge ca 2000 personer personlig assistans. Hur har det då gott efter att de på papperet rejäla förbättringar för berörda grupper infördes 1 januari 2023? Svaret är dessvärre – inget vidare alls. Det kommer t.ex. återkommande rapporter att det blivit ännu svårare för barnfamiljer att bli beviljade personlig assistans.

Hur är då detta möjligt när tanken var att det skulle bli lättare för barnfamiljer att bli beviljade personlig assistans? Till att börja med var utredningens syfte aldrig att gå till botten för att åtgärda alla problem som assistansreformen har – att lagen inte alls fungerar som det var tänkt Det akuta problemet med dubbla avdrag har sin bakgrund i ett förslag som utredningen lämnade som förverkligades och som verkade vettigt då – åtminstone utifrån hur verkligheten såg ut för barnfamiljer:

Avdrag för föräldraansvar ska schabloniseras och fastställas i tid för ett fåtal åldersspann med olika nivåer.

Ett viktigt undantag fanns till vår fördel. Kontinuerligt stöd som föranleds av varaktig eller långvarig medicinsk problematik där uteblivet stöd utgör en allvarlig risk för liv eller hälsa" skulle inte delas upp i integritetsnära behov.

Det som hänt är av allt att döma att FK infört dubbla avdrag. Dels ovan nämnda avdrag och dels något som FK anser är hjälpbehov som inte beror på funktionsnedsättningen.

Assistanskoll har intervjuat både FK och flera personer som på olika sätt är aktiva i eller arbetar för Funktionsrättsrörelsen. Juristen Jessica Gustavsson – CJ advokatbyrå och expert på LSS säger följande:

Det som skulle bli ett lyft för barn med funktionshinder, har blivit det motsatta. Jag har hjälpt många barn i skolåldern utan behov av sondmatning och andningshjälp att få till fungerande assistansbeslut men i nuläget kommer det att bli mycket svårt.

Här har jag varit naiv själv. Visserligen är jag normalt mycket skeptisk till schabloner då det i grunden är emot LSS intentioner. Här var det ändå övertydligt att FK gjorde allt för att tolka begreppet föräldraansvar så brett som möjligt så att ingen assistans beviljades alls. Här trodde jag ändå det var nödvändigt av någon form av schablon för att motverka det. Borde ha insett att FK skulle leta efter nya kryphål.

Frågan är finns det kryphålet överhuvudtaget existerar. Inte enligt lagtexten i alla fall. Nyligen intervjuade Assistanskoll Fredrik Malmberg som konstaterade:

De signaler som nu kommer som kan tyda på att man gör dubbla avdrag måste tas på allvar och följas upp. Stämmer den kritiken så tillämpas inte reformen på det sätt som utredningen föreslog.

Assistanskoll intervjuar Fredrik Malmberg

Att FK agerar så här är givetvis mycket allvarligt men överraskande? Tänker man efter och lägger naiviteten/godtrogenheten åt sidan så är det inte alls överraskande. Dels finns begreppet integritetsnära hjälpbehov kvar vilket i sig är det mest fundamentala problemet reformen har vad gäller behovsbedömningar – detta oavsett undantag på papperet. Ett annat viktig del svar till att det blivit så här hittar vi i statens budget och ännu tydligare i budgetplanen åren 2023-2025. Kommande beräknade utgifter för personlig assistans gås igenom på sid 173-174.

Här avsätts 2,3 miljarder kr för Stärkt personlig assistans år 2025. Jag är tämligen övertygad om att det beloppet är för lite. 2,3 miljarder kr täcker rimligen inte behoven för ca 2000 personer. Dygnet runt assistans för en person kostar – brutto ca 2 miljoner kr. En rimlig bedömning är att vi har en underfinansiering år 2025 på, lågt räknat 1000 miljoner – en miljard kr. Därmed blir det ett tryck på att inte bevilja assistans efter behov och intentionerna i Stärkt personlig assistans förverkligas inte.

Nu har Assistanskoll intervjuat flera riksdagspolitiker som uttrycker oro. Själv önskar jag verkligen att denna oro omsätts i konkret handling. Den senaste statistiken visar att antalet personer beviljade assistans av FK inte alls ökar.

Antalet assistansberättigade minskar igen

10 års bloggande – lite reflektioner om de gångna 10 åren

 Det har nu gått nästan exakt 10 år sedan jag skrev mitt första blogginlägg (9 september 2013). Totalt har det hittills blivit 725 blogginlägg med totalt en bra bit över 1000 sidor A4 text. Anledningen till att jag startade bloggen var att jag kände ett behov av att fritt ventilera mina åsikter och tankar kring den personliga assistansen. Efterhand breddades bloggen till att även handla om andra LSS insatser, ekonomi tillgänglighet, hjälpmedel med mera. Assistansreformen är naturligtvis jätteviktig men funktionsrättspolitik handlar om mycket annat också. Enbart personlig assistans förverkligar inte Funktionsrättskonventionens artiklar. Men rätten till personlig assistans går heller inte att skilja från andra viktiga frågor – allt hänger ihop.

 

I mitt första blogginlägg skrev jag följande:

Min ambition och förhoppning är att bloggen ska bidra till ökad kunskap om assistansreformen, det samhälle som vi alla är beroende av och debatt inom brukarrörelsen. Tillsammans blir vi starkare och då blir det också lättare att kämpa mot de starka samhällskrafter som av olika anledningar inte prioriterar assistansreformen och övrig funktionshinderomsorg särskilt högt.

När jag började blogga var det uppenbart att utvecklingen för vår frihetsreform börjat gå åt fel håll. Allt fler började förlora statlig assistansersättning och TV4-s Kalla Fakta sände hösten 2013 ett upprörande reportage hur kommuner runt om i landet anlitade konsulter som höll kurser med ”temat” – hitta kryphål i LSS lagen för att maximera antalet avslag i olika LSS insatser.

För egen del kände jag för första gången av försämringarna under 2013 när det var dags för omprövning. Det som tidigare var en enkel uppföljning via ett telefonsamtal hade nu utvecklats till något helt annat. En total och djupt integritetsnära genomgång om hur mitt liv ser ut. Fortfarande upplevde jag ändå att handläggaren – trots allt ville ge mig timmar efter behov. Det beslutet som jag fick då gäller fortfarande. Jag har alla timmar jag behöver.

Utvecklingen gick som sagt åt fel håll men hade någon sagt till mig att assistansreformen skulle vara på gränsen till total kollaps 4 år senare hade jag inte trott den personen. Fast så blev det. Efter ett ökänt regleringsbrev från regeringen till Försäkringskassan hösten 2015 var det nästan fritt fall 2016-2017 med flera tusen personer som förlorade statlig assistansersättning. Efter den s.k. Transportdomen i Högsta  Förvaltningsdomstolen och tillämpning från FK var en total kollaps för frihetsreformen mycket nära.

Själv var jag mycket nära att förlora all assistansersättning efter en fullständigt förfärlig ”omprövning” i september 2017. Jag räddades av det omprövningsstopp som infördes som formellt fortfarande gäller även om FK vänder och bänder på begreppet ”väsentligt ändrade förhållande” för att gå runt omprövningsstoppet. Är inte rädd för att drabbas själv med ett mycket viktigt förbehåll:

Jag är livrädd för Försäkringskassan, jag är livrädd för att ta kontakt med dem om jag av någon anledning skulle behöva mer assistanstimmar. Jag är så gott som 100 % säker på att alla andra assistansanvändare/assistansberättigade och anhöriga känner likadant. Och då har vi ett mycket allvarligt systemfel. Vi är alla jätteskraja för en myndighet som ska hjälpa oss…

På ett mer övergripande plan är nedmonteringen av assistansreformen och övriga LSS en demokratisk jätteskandal. Lagen har blivit dysfunktionell stora lagändringar, utan debatt i Riksdagen, trots att alla riksdagspartier säger sig stå bakom frihetsreformen. Det ska bara inte få gå till så i ett land som enligt FN-s demokratiindex anses vara bland de tre bäst fungerande demokratierna i världen.  Och ja, det är upprörande att höra alla politiker tala sig varma för reformen ändå fungerar inte lagen och det är upprörande att läsa om alla som får rätten till ett självständigt/självbestämt liv indragen utan att hjälpbehoven ändrats.

Endast två ord i lagens förarbeten – integritetsnära hjälpbehov har varit tillräckligt för att montera ner reformens intentioner. 

Visst, det finns politiker i alla riksdagspartier som är genuint intresserade av att bevara assistansreformen. Tyvärr räcker inte det. Den verkliga makten över vår frihetsreform finns i finansdepartementet och där förvandlas vi bara till en budgetpost i mängden. En budgetpost såväl röda som blåa finansministrar tycker är för hög… Det faktum att det utöver ett motsträvigt finansdepartement finns olika krafter i samhället som av olika anledningar ogillar frihetsreformen underlättar inte. Arga ledarskribenter har indirekt mycket stor makt.

Kritik om påstådd ”hög Kostnad” och kriminalitet? Naturligtvis finns det samband. Det finns kriminalitet och av allt att döma även kopplingar till organiserad brottslighet som fungerar som raketbränsle i kostnadsdebatten. Det är givetvis oerhört allvarligt och ska bekämpas. Här tycker jag faktiskt brukarrörelsen mycket grovt underskattat sprängkraften i kriminalitet och fuskdebatten. För egen del insåg jag någon gång under sensommaren eller hösten 2013- ungefär när jag började blogga vilket jättelikt hot detta var mot frihetsreformen. Det är ingen tillfällighet att restriktiva domar börjar dyka upp strax efter att ett antal bedrägeri skandaler uppdagades i pressen.

 Jag vet inte hur många gånger jag skrivit att jag är beredd att prata med alla berörda politiker om lösningar.  Jag accepterar dock aldrig att den kriminalitet som ändå finns blir en ursäkt för att nedmontera frihetsreformen personlig assistans. Omfattningen som nämns vet ingen exakt och jag vill inte spekulera i mörkertal då underlaget är för dåligt.

Assistansreformen har många problem nu och inför framtiden. Det mest akuta anser jag är den kroniska underfinansieringen av schablonersättningen. Vi får se vad schablonersättningen blir nästa år när budgeten presenteras kommande vecka. Här är min bestämda uppfattning att brukarrörelsen under allt för lång tid var passiva och ganska tysta de facto accepterade underfinansieringen. Läs mer statens enorma besparingar på schablonersättningen i min senaste krönika för Assistanskoll.

Enorma besparingar på schablonersättningen

 Blir höjningen återigen ynkliga 1,5 % är det totalt oacceptabelt och ett stenhårt slag mot reformens framtid – i synnerhet när hög inflation leder till högst berättigade krav på högre löneökningar.

* Viktigt är att försämringarna inte bara drabbar personlig assistans. Försämringarna gäller även övriga LSS insatser där många skandaler uppdagats ibland annat gruppboenden. Det gäller ekonomiska skyddsnät, rätten till hjälpmedel, färdtjänst, bostadsanpassningar med mera. Tillgänglighetslagstiftningen har förbättrats men annars finns inte mycket att glädja sig åt senaste 10 åren.

Alla försämringar löper parallellt med varandra och hänger därmed samman. Samhällets ambitioner i funktionsrättspolitiken har sänkts. Inte på papperet men de facto i faktisk handling. Det blir väldigt tydligt vad gäller t.ex. utgifterna för sjuk/aktivitetsersättning, bostadstillägg, merkostnadsersättning (tidigare handikappersättning). Samhällets andel av BNP vad gäller socialförsäkringar har sänkts markant senaste 25-30 åren och den i särklass största smällen har tilldelats långtidssjukskrivna och personer med stora funktionsnedsättningar. Särskilt sjuk och aktivitetsersättningen har drabbats väldigt hårt – i synnerhet efter 2015. D v s parallellt med de stora försämringarna i assistansreformen.

 En viktig orsak anser jag är att tillämpningen av det som kallas jobb vs arbetslinjen har spårat ur. 2016-2017 ledde den till att mycket stort antal personer med sjuk/aktivitetsersättning tvingades söka försörjningsstöd. Det var så oerhört ovärdigt ett av världens rikaste länder.

 

Vi måste hela tiden synas och höras. Här vill jag uppmärksamma åtminstone två grupper som är extra utsatta när staten och kommunerna vill ta fram osthyveln i olika delar av funktionsrättsstödet:

 

·  Jag själv tillhör en grupp funkisar som ”kan tala för oss själva” men alla har inte haft sådan ”tur” med vilken/vilka funktionsnedsättningar hen har. Många kan av orsaker berörda personer inte rår över föra sin egen talan.

·  Ytterligare en grupp utgörs av personer där funktionsnedsättningarna medför så stora konsekvenser i livet att hen inte har ork till annat än klara vardagen.

Dessa grupper är helt beroende av att anhöriga och intressegrupperna kämpar för dem – annars blir de helt utlämnade.

 

Hur ser framtiden ut? Ärligt talat ser det inte ljust ut men om jag inte trodde att en förbättring var möjlig hade jag inte orkat. Jag kämpar tillsammans med andra vidare så länge vi har minsta ork. Sverige är ett mycket rikt land, resurserna finns. Däremot saknas f.t. den politiska viljan till förbättringar. Ja, jag vet att resurserna aldrig är obegränsade oavsett skatteuttag men vissa saker måste faktiskt få ”kosta”, rätten till ett självständigt liv är ett exempel.

 

* Jag kommer alltid att försvara den generella välfärden i Sverige och den har ett massivt stöd i både folkdjupet och Riksdagen. Men inom ramen för den generella välfärden måste det också finnas utrymme för satsningar på mindre grupper som annars inte ”fångas upp” och blir marginaliserade.

Bild: Semarium med debattpanel i Jönköping februari 2019. Jag sitter längst fram tvåa från höger