Försäkringskassan - bara en liten andel personer fuskar med assistansersättningen och regeringens ointresse

Assistanskoll har intervjuat Försäkringskassan angående omfattningen av "fusket" och ren kriminalitet. Beskedet är glasklart - kriminaliteten är inte alls så hög som Susanne Billum hävdade i sin utredning 2012 och som diverse proffstyckare tagit som ett "bevis" på att kriminaliteten florerar.

Enligt Försäkringskassans egen statistik om assistansersättning 2013:

*168 miljoner kr krävde man tillbaka

* Man gjorde 101 polisanmälningar.

* Bara 17 % av dessa ledde till fällande domar

För att ge dessa siffror ett mer konkret innehåll måste vi jämföra med hur mycket pengar man betalar ut i assistansersättning, både statlig och kommunal. Bruttobeloppet för 2012 var enligt Assistanskolls - s statistik ungefär 25,9 miljarder kr, varav ca 21,4 miljarder kr betalades ut av Försäkringskassan. Nu har jag inte tillgång till totalsumman för 2013 men vi använder oss här av beloppet för 2012, det ger ändå en god uppfattning om omfattningen på svinnet 2013.

168 miljoner kr av 21,7 miljarder kr =0,078 %, d v s inte ens en procent av totalsumman.  Det ska jämföras med upp till 18 % som Billum hävdar går till annat än det var tänkt... Enligt FK-s egen statistik är alltså svinnet ungefär 1/20 av vad som påstås hos kritiska och arga tycka till maskiner. Om man presenterade dessa siffror för Anna Dahlberg mfl skulle man med nästan 100 % säkerhet genast invända att det finns "ett stort mörkertal" som Försäkringskassan inte hittat än. Det kan säkert finnas ett visst mörkertal men att det skulle vara 20 gånger större än det FK anser sig upptäckt låter helt absurt, det finns helt enkelt ingen logik i det. Och det är något vi i rörelsen borde trycka på hårt varje gång kritikerna hävdar att personlig assistans är lika med kriminalitet, fusk och oegentligheter.

 Och om nu kritikerna vidhåller (vilket de kommer att göra) att fusk och kriminalitet är så omfattande så begär jag följande:

- Presentera bevis på att det faktiskt är så för i dagsläget finns det inga sådana , visa upp något mer än Billums utredning.

* Vi i rörelsen pratar ofta om att politikerna inte tar frågan om LSS på allvar. Och det finns många exempel på det. Det tydligaste är att nästan alla säger sig stödja assistansreformen och man är emot minuträknandet när hjälpbehovet. Ändå blir det allt svårare att bli beviljad personlig assistans och minuträknandet fortsätter...

Nu är det mindre än två veckor kvar till LSS20 och tyvärr får man ännu ett belägg på att rättigheterna för oss funkisar inte är högt prioriterad hos de högst ansvariga i regeringen. Vi bjöd in folkhälsominister Maria Larsson som har våra frågor på sitt bord, socialminister Göran Hägglund och juristen Susanne Billum. Samtliga tackade nej av varierande orsaker.  I Billums fall hänvisade hon till att hon är pensionär, Maria Larsson meddelade att hon var upptaget med annat (okänt vad) och slutligen hänvisade Göran Hägglunds pressekreterare  till att handikappolitiken är Maria Larssons ansvarsområde...

Att landets socialminister som också är Maria Larssons chef visar ett sådant ointresse för LSS är upprörande.

Hur omfattande är egentligen kriminaliteten inom assistansbranschen?

Under de senaste 2-3 åren har det som vi alla vet kommit en strid ström av rapporter från media som handlar om kriminalitet och  "fusk" inom personlig assistans . Parallellt med detta publiceras med jämna mellanrum debattartiklar i både rikstäckande tidningar och lokalpressen där man målar upp en bild där personlig assistans (övriga LSS verksamheter har klarat sig lindrigare) utmålas som en bransch där kriminalitet, "fusk" och "överutnyttjande" florerar. Den främsta källan för kritikerna är en statlig utredning av juristen Susanne Billum från 2012 som hävdar att 9-15 % av utbetalningar var felaktiga p g a fusk och kriminalitet, "överutnyttjande" beräknades uppgå till 13-18 % av den totala bruttokostnaden. Omsatt i kronor och ören betyder det i så fall att upp till 4,6 miljarder kr av utbetalningarna var felaktiga, vilket enligt mig är oacceptabelt mycket pengar som går "till fel saker" om de stämmer.

Emellertid finns det inga bevis på att kriminaliteten och "fusket" är i den omfattningen men kritikerna använder ändå Billums utredning som ett "bevis" på att kriminaliteten florerar. Försäkringskassan själva beräknar "svinnet" till några hundra miljoner/år  - stor skillnad mot 4,6 miljarder kr...

Johanna Skinnari, från BRÅ (Brottsförebyggande rådet) har intervjuats i Assistanskoll om deras uppfattning om kriminalitet i assistansbranschen. Och de är mycket kritiska till den metod (s.k. expertmetoden) som använts mär man beräknat omfattningen på kriminaliteten och menar att den lämpar sig inte alls för att bedöma omfattningen påk kriminaliteten. BRÅ har inte gjort några egna bedömningar men tycker att det är beklagligt att resultaten från en bristfällig metod används som "bevis" på att kriminaliteten är så omfattande. Man menar att de resultat som man kommit fram till i bästa fall är "rimliga bedömningar" , i sämsta fall rena gissningar.

Däremot förnekar man inte att kriminalitet och oegentligheter förekommer och man räknar upp en rad exempel på hur det kan gå till och där de rena bedrägerierna med folk som låtsas vara handikappade bara är en av många varianter. Samtidigt är man tydlig - det är igenom samarbete mellan berörda myndigheter, d v s Polis, Skatteverket, Försäkringskassan och IVO som man kommer åt avarterna. Politikerna och ansvariga myndigheter har ju som bekant en oerhörd övertro på att man bekämpar kriminaliteten igenom att ständigt öka kontrollerna av de assistansberättigade och assistenterna.

När "uppfanns" bidragsbrott", ja inte när LSS infördes i alla fall. Det har antagligen funnits lika länge som staten avsatt stora summor pengar på att hjälpa långtidssjuka, gamla, handikappade, föräldrar etcetera personer som missbrukat socialförsäkringarna mm . BRÅ har  en uppfattning som går i linje vad jag själv tycker - det viktigaste är att komma åt den lilla minoritet som missbrukar i detta fall assistansersättningen, inte misstänkliggöra alla vi som är beroende av den för att leva ett bra liv.

En rimlig slutsats. Kriminalitet förekommer utan tvekan och rörelsen underskattade mycket grovt vilken sprängkraft den skulle ha i debatten men det finns inga bevis överhuvudtaget på att det är i närheten av att vara så omfattande som Billum och kritikerna hävdar. Och om man ser personlig assistans och de andra LSS insatserna som något viktigt fokuserar man i första hand på allt positivt.

Personlig assistans och lagförslaget för ökad tillgänglighet

När den personliga assistansen infördes som en del av LSS lagstiftningen 1994 innebar det en enorm förbättring i livskvalitet och självbestämmande för personer med stora funktionsnedsättningar. När Gunnar Wetterberg talade om personlig assistans som "passning dygnet runt" visar det att han i bästa fall inte förstår vad det handlar om, att den personliga assistansen handlar om så mycket mer än det grundläggande för att överleva.

Vi med personlig assistans utgör bara en liten del av alla invånare i Sverige som lever med någon form av funktionsnedsättning. LSS lagen var en mycket stor seger för handikapprörelse men eftersom det finns så många dimensioner i reformen går "den också in" i andra hjärtefrågor för handikapprörelsen. Den demokratiske dimensionen med delaktighet, möjligheten att leva som andra mm  har jag redan berört. Tillgänglighet är ett annat. Kampen för assistansen går hand med detta, det går inte och skilja på. Det är en av anledningarna till att jag brinner så för mer samarbete i handikapprörelsen. Här ska jag fokusera på tillgängligheten. Vad många ofta glömmer bort är att tillgänglighet inte bara handlar om fysisk otillgänglighet , det handlar också om att blinda, döva etcetera ska kunna få tillgång till information och mycket annat. 

Alla assistansberättigade har inte stora rörelsehinder men för vi som har det blir bristande fysisk tillgänglighet ett stort problem. Och det är inte så ovanligt att man även har andra ej fysiska funktionsnedsättningar.  Omvänt så hjälper inte bra tillgänglighet oss om vi inte får assistans!

Efter en lång kamp från handikapprörelsen la regeringen till slut fram ett lagförslag där bristande tillgänglighet ska klassas som diskriminering. Det finns emellertid många brister i lagförslaget. Detta kritiserade en lång rad av handikapprörelsens stora intresseorganisationer i en debattartikel i Svenska dagbladet 20 mars. En stor brist är t.ex. att företag eller andra verksamheter med mindre än 10 anställda inte omfattas av lagförslaget. Det betyder t.ex. enligt Statiska centralbyrån att ca 92 % av alla företag inom handel och hela 99 %, nästan samtliga verksamheter inom kultur inte berörs! I t.ex. USA finns inga liknande undantag.

Det finns även ett luddigt undantag med  som potentiellt kan göra lagen synnerligen tandlös. Enligt förslaget ska nämligen:

" hänsyn ska tas till varaktigheten och omfattningen av förhållandet eller kontakten mellan den verksamhetsutövande och den enskilde” för att utestängning på grund av otillgänglighet ska anses vara diskriminerande".Vad menar man med det - vad är ett "varaktigt förhållande mellan enskild och verksamhetsansvarig?

Vad säger den röd-gröna oppositionen i riksdagen då? Vänsterpartiet har i alla fall reagerat i en debattartikel, även den i Svenska Dagbladet. Man kallar undantagen oacceptabla och kritiserar starkt kostnadsargumentet mot ökad tillgänglighet. Man skriver också att man tänker jobba för att få bort undantagen.

Se även:

Undantagen gör Ullenhags förslag verkningslösa

Ökar friheten och ger fler kunder

LSS och människosynen - vad är de viktigaste argumenten?

Vad är det viktigaste att prioritera när vi försvarar LSS lagen mot de starka krafter som vill urholka lagen eller avskaffa den helt och hållet? För några månader ställde jag denna fråga till kompisar min facebooksida och fick bland annat följande förslag:

* livskvalité för de som är beviljade personlig assistans eller andra LSS insatser.

*Rättvisa

* Rättigheter, inte välgörenhet


Mycket bra argument alltihop. Frågan är då vad jag själv tycker är viktigast? Ni som läser den här bloggen vet säkert vid det här laget att vi använder de ekonomiska argumenten för lite - eftersom kritikernas argument hela tiden är kopplad till att det kostar för mycket. När jag deltog på Ifa - s medlemsmöte i höstas var det en deltagare som upprepade de ekonomiska argumenten nästan som ett mantra. Och jag håller med så långt att kritikerna fullständigt struntar i MR-argumenten och det måste vi inse och därmed bredda argumentationen.

 Samtidigt är det givetvis så att reducerar vi kampen till att bara handla om kronor och ören är vi ute på hal is. Det handlar om mänskliga rättigheter, om allas rätt att leva ett normalt liv- att kunna bo själv, studera, arbeta, engagera sig politiskt etcetera..Här finns alltså en mycket viktig demokratisk dimension. Lagen är också tydlig - LSS är en rättighetslag,  det är behoven som ska styra inte statens eller kommunernas budget. Inställningen till detta går hand i hand med människosynen Mitt svar blir alltså att det viktigaste är att betona människosynen.

Mitt svar människosyn kan tyckas vara lite luddigt men jag tycker inte det är det. Begreppet "människosyn" måste ses i ett brett perspektiv och där ryms en mängd argument för LSS och personlig assistans:

·       Hur ser man på personer med stora funktionsnedsättningar - är vi aktiva medborgare, eller passiva vårdobjekt?

·       Självbestämmandet - hur viktigt anser man det är att vi som alla andra ska kunna leva som andra?

·       Ska personer med stora funktionsnedsättningar ha rätt att som andra kunna bilda familj och spontant kunna göra allt det som andra tar för givet - gå på bio, fotbollsmatch, shoppa ute på stan promenad i naturen, träffa vänner etcetera?

·       Hur viktigt anser man det är att vi som alla andra ska kunna engagera sig i samhällslivet, en levande demokrati förutsätter ju att alla som vill ska kunna engagera sig politiskt, i föreningslivet mm.

·       Vad är viktigast att fokusera på, allt positivt som lagen medför eller att en liten grupp personer våldfört sig på reformen? Om man anser att LSS är något viktigt så väljer man definitivt det förstnämnda.

·       Slutligen har vi även synen på kostnaden - hur mycket är man beredd att betala? För enligt mitt sätt att se på saken så ifrågasätter man allt det som jag räknat upp när man ständigt kritiserar kostnaden utan att överhuvudtaget ta upp alla mänskliga vinster för de assistansberättigade och de som är beviljade andra LSS insatser.

Några fråga till kritikerna - varför vill ni inte se alla mänskliga vinster som reformen inneburit, varför fokuserar ni enbart på problem? Känner ni överhuvudtaget till FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar - godkänd och ratificerad av riksdagen och regeringen.

* När vi ändå pratar människosyn. Nynazistiska partier är på frammarsch i Europa, även Sverige. Det är minst sagt sorgligt att det fortfarande finns människor som stödjer partier med en fullständigt vedervärdig människosyn. I vårt land  mobiliserar Svenskarnas parti (SVP) inför riksdagsvalet. Vad partiledaren Stefan Jakobson tycker om LSS i allmänhet, personlig assistans i synnerhet och personer med stora funktionsnedsättningar vill man knappt tänka på...

Varför kan man inte bli beviljad assistans efter 65 årsdagen och LSS20

När LSS  trädde i kraft 1 januari 1994 fanns en bortre gräns för hur länge man kunde få behålla sin personliga assistans. Åldersgränsen sattes till 65 år. Efter det var det fortfarande hemtjänst, gruppboende eller hjälp från anhöriga som gällde. Eller med andra ord, en person med stora funktionsnedsättningar som var beviljad personlig assistans miste sitt självbestämmande när man nådde pensionsåldern.

Handikapprörelsen kämpade hårt för att få bort den förhatliga gränsen. Arbetet lönade sig, 2001 togs gränsen bort och numer får man behålla sin personliga assistans livet ut. Det finns dock några viktiga begränsningar. Till att börja med kan man inte få antalet timmar utökade efter 65 årsdagen men framförallt - man kan inte bli beviljad personlig assistans efter 65 årsdagen. Jag ska ta ett exempel:

Den fiktiva personen Elsa Eriksson har hela sitt liv inte haft några funktionsnedsättningar överhuvudtaget men så en månad efter att Elsa fyller 65 år råkar hon ut för en svår bilolycka. Elsa överlever men kommer resten av livet vara i behov ett mycket hjälp för att leva ett normalt liv. Någon möjlighet att få personlig assistans finns emellertid inte, Elsa har ju passerat 65 årsdagen! Livet vänds därmed upp och ner totalt, från att ha varit helt frisk blir hon nu hänvisad till hemtjänst eller gruppboende.

 Men eftersom Elsa är gift blir det i praktiken hennes man Anders som får bära ett tungt lass, deras barn bor på helt annan ort och kan rimligen inte hjälpa till något nämnvärt.  Något år senare avlider emellertid Anders och då finns inget alternativ kvar. Hjälpen från hemtjänsten är otillräcklig så det blir man vill gruppboende/äldreboende och med det kraftig inskränkning av självbestämmandet.

Är detta rimligt? Alla som är engagerade  i handikapprörelsen svarar säkert nej på frågan, man ska visst kunna bli beviljad personlig assistans även efter 65 årsdagen. I den verkliga världen finns det också många fall som mitt fiktiva. Kritikerna skulle förmodligen använda sig av följande motargument:

·       Helt omöjligt, kostnaden "skenar ju redan".

·       Ett mycket stort antal personer skulle söka personlig assistans, det kan inte vara syftet.

Mot det säger jag:

·   Min farmor var inte rädd för att dö, däremot bävade hon för den dagen då hon inte kunde klara sig själv. Nu avled hon innan det inträffade. Men jag tror hon var synnerligen representativ för Sveriges pensionärer - man vill klara sig själva så länge det bara är möjligt. Att det skulle uppstå en enorm ökning av "efterfrågan" av personlig assistans är därför osannolikt.

·   Timkostnaden för hemtjänsten är mycket högre än den personliga assistansen. Kritikernas motargument blir givetvis att det beviljas många fler assistanstimmar vilket innebär att kostnaden ändå blir högre. Jag tvivlar starkt på det eftersom jag inte för ett ögonblick tror att det blir en "efterfråganexplosion".

Slutsats - den som vill ska kunna få personlig assistans även efter att man fyller 65 år även om det beror på "normalt åldrande". Det kommer inte att leda till en kostnadsexplosion helt enkelt därför att man söker inte personlig assistans om man inte anser sig behöva det.  De som vill behålla hemtjänsten eller flytta in på äldreboende ska få göra det. Med ett mer fixibelt system där man kan bli beviljad personlig assistan även efter 65 årsdagen skulle man också ta bort ett av kritikernas argument, nämlingen - personlig assistans är lyx eftersom pensionärer får närja sig med hemtjänst eller äldrebende.

*10 april äger så LSS20 rum i riksdagen. De som besöker min facebooksida och besökt LSS20-s hemsida har knappast undgått att jag har varit med och planerat det, sa bli oerhört spännande att vara med. Jag vill emellertid klargöra en sak:

På facebook har man sett kommentarer som antyder att vi vill "skönmåla läget". Jag betonar starkt att det inte är syftet, främsta anledningen till att Veronica Hedenmark tog initiativ till konferensen var att hon liksom andra , assistansberättigade, anhöriga, andra eldsjälar ser att utvecklingen går åt helt fel håll. Därför har vi också bjudit in Thomas Hammarberg, expert på frågor som rör mänskliga rättigheter.

Avslutningsvis ville vi bjuda in de personer som har det största ansvaret för den negativa utvecklingen - folkhälsominister Maria Larsson, socialminister Göran Hägglund och juristen Susanne Billum. Samtliga tackade nej av följande skäl:

·       Maria Larsson hade andra åtaganden 10 april

·       Göran Hägglund hänvisade till att LSS är Maria      Larssons ansvarsområde

·       Susanne Billum att hon är pensionär och inte sysslar med dessa frågor längre.

• 
  
• Intresseanmälan görs här:
• 
  
• Intresseanmälan

Obs: Antalet platser är begränsade

• 
  
• LSS20 kommer också att sändas på internet, adress:

         http://www.assistans.tv/

En sänkning av schablonbeloppet får katastrofala följder

Agneta Rönns slutsats att schablonbeloppet  var 22 kr för högt 2013 (beloppet var då 275 kr/assistanstimme) har skrämt upp rörelsen. Som jag skrivit tidigare bör vi inte fokusera för mycket på beloppet 22 kr helt enkelt därför att även mindre sänkningar får mycket allvarliga följder för både brukare och assistenter.

Schablonbeloppet ska täcka alla kostnader som brukaren har för sin assistans - det inkluderar:

* löner till assistenterna, deras inkomstskatt, arbetsgivareavgifter, avtalsförsäkringar mellan arbetsgivaren och facket.

* Diverse omkostnader man har för assistansen, inklusive ersättning för fortbildning  av både arbetsledare ( oftast brukaren) och assistenter.

*Möjlighet för arbetsledaren att få ekonomisk ersättning för det jobb som följer med arbetsledarerollen.

*Dessutom tar assistansanordnaren  ut en avgift för att administrera alltihop. 

Allt detta ska rymmas inom de 280 kr/timme som Försäkringskassan betalar ut. Vi ska nu räkna lite på vad det skulle betyda ekonomiskt  för assistenter och brukare om man sänker schablonbeloppet.

Idag rekommenderar Försäkringskassan att 87 % av schablonbeloppet ska gå till assistenternas löner, inklusive avtalsförsäkringar = 243.6 kr/timme.

I Agneta Rönns förslag sänks grundschablonen till 270 kr/timme (den s.k. tilläggsschablonen på 10 kr kommer flertalet brukare inte att få). Om man behåller proportionen 87 % sjunker lönekostnaden till 234,9 kr kr/timme, en avsevärd minskning.  Då ska också tilläggas att schablonbeloppet föreslås frysas under 3 år. Det behövs ingen djupare analys för att inse att möjligheten till löneutveckling för assistenterna blir obefintligt om potten för assistansomkostnader inte sjunker rejält.¨

Om vi tar "skräckscenariot" att man faktiskt sänker schablonen med 22 kr hamnar vi på 258 kr och 87 % av detta 224,46 kr... Om vi nu tänker oss att lönekostnaden ligger kvar på knappt 244 kr/timme betyder det att i princip ingenting återstår för omkostnader när anordnaren fått sitt. Då kan vi inte tala om personlig assistans i ordets rätta bemärkelse längre.

Jag tror inte att man kommer att sänka schablonen så mycket, det är i praktiken en dödsstöt för assistansreformen så som vi känner den. Men som vi sett behövs det inga stora sänkningar för att det ska få mycket allvarliga följder. Även om man fryser schablonen på nuvarande nivå i tre år urholkar även det potten för assistansomkostnader eftersom assistenterna liksom alla andra vill och ska få höjd lön varje år.

Varför är det då så allvarligt att potten för assistansomkostnader sjunker? Ja, hela assistansreformen bygger ju på att vi ska kunna leva som andra och få ersättning för de merkostnader som assistansen medför. Både brukare och assistenter ska också ha möjlighet till fotbildning

Men förslaget är inte förkastligt bara för det. Agneta Rönns utredning sänder också ut otrevliga signaler om synen på brukarna och de tiotusentals assistenter som jobbar och ger våra liv ett innehåll.

·   Assistansreformen är generellt för dyr, pengar ska sparas - "priset" för att vi ska kunna leva som andra är för högt.

·  Man nedvärderar assistenternas jobb eftersom lönerna kommer att pressas neråt. Detta för en yrkesgrupp som redan inte hör till höginkomsttagarna precis.

·  Vi har inte rätt att leva som andra eftersom det inte finns utrymme att få ersättning för merkostnader. Många brukare har mycket blygsamma inkomster och skulle knappast ens ha råd att gå på t.ex. bio om man måste betala dubbelt.

·       Därmed är vi också andra klassens medborgare

En fråga till Agneta Rönn - Vem ska jobba som personlig assistent om man måste sänka sin lön? 



* Regeringen har efter många turer bestämt at man vil införa en lag där bristande tillgänglighet klassas som diskriminering. Lagförslaget är inte perfet på något sätt men ändå enligt mig viktig nog att uppmärksammas i de stora rikstäcksnde tidningarna och TV-kanalerna. Men tyvärr är det bara och konstatera att uppmärksamheten varit mycket mager. Det visar återigen hur lågt prioriterad våra frågor är.  Och ännu en gång får vi ett kvitto på att ingenting kommer gratis.

Assistansutredningens slutsats - assistansen kostar för mycket...

En av slutsatserna i Agneta Rönns utredning var att schablonbeloppet (275 kr/timme 2013) var 22 kr för hög. Den borde därmed, enligt Agneta Rönn ha varit 253 kr/timme. Denna slutsats blev genast hårt kritiserad av rörelsen. Om man sänker  schablonbeloppet med 22 kr får det förödande konsekvenser, det är vi alla eniga om. Redan dagen efter publicerades rörelsen en debattartikel i Svenska Dagbladet som en rad stora aktörer i handikapprörelsen ställde sig bakom - b l a Handikappförbunden, Ifa, Stil, Neuroförbundet, DHR och RBU.

Jag brinner för mer samarbete i handikapprörelsen och tycker det är mycket positivt att så många organisationer ställde sig bakom artikeln. Det finns ett ganska utnött uttryck - "Tillsammans blir man stark" men det ligger väldigt mycket i det. Nu ska vi inte ge oss in på en djupdykning i historia här men det finns mängder med exempel, bara i Sverige att ju mer enade man är, desto större är sannolikheten att man lyckas.

I  debattartikeln la man mycket fokus just på att schablonbeloppet enligt utredaren var 22 kr högt 2013 och konsekvenserna av vad en sådan katastrofal sänkning leder till. Som jag ser der är inte just summan 22 kr det intressanta. Vi ska inte stirra oss blinda på just det beloppet utan istället fokusera på kärnan i slutsatsen - Assistansen är för dyr, det finns pengar att spara! Om man sedan vill sänka den med 5, 10 eller 22 kr är egentligen sekundärt.

I utredningen finns inget förslag om en så drastisk sänkning. däremot olika förslag som är illa nog. Agneta Rönn förslår bland annat  att schablonen borde delas upp i 2 delar - en grundschablon på 270 kr samt en "tilläggsschablon" på 6-10 kr. Den s.k. tilläggschablonen ska man bara kunna få om man har mycket assistansbehov under natt och helger med tillhörande höga kostnader för Ob. löner , närmare bestämt om behovet av helg och natt assistans överstiger 55 %  av totalbehovet. Det ska vara möjligt att även fortsättningsvis få höjt schablonbelopp men då krävs andra skäl än höga ob-kostnader.

I praktiken innebär det förmodligen att flertalet brukare bara kommer att få grundschablonen, i praktiken en sänkning. Personer över 65 år kommer dessutom med Rönns förslag inte under några omständigheter att kunna få tilläggschablonen. Schablonen föreslås att frysas på nuvarande nivå under åtminstone 3 år.

Alla sänkningar, oavsett belopp måste betalas av någon. Sänker man lönerna försvåras  nyrekryteringen av assistenter samtidigt som det blir svårare att behålla befintlig personal - vem vill sänka sin lön? Alternativt kan man minska på budgeten för assistansomkostnader. Detta drabbar brukaren på flera sätt. Det inskränker möjligheten till självbestämmande, det försvårar rollen som arbetsledare eftersom möjligheten till fortbildning försämras och det drabbar även assistenterna.

Detta kan vi bara inte gå med på. Hela utredningen pekar bara åt ett håll, ett tänk allt mer fjärmat från  lagens ursprungliga intentioner där brukaren och självbestämmandet var i centrum.

*27 februari meddelade också Försäkringskassan att man från och med september kommer att betala assistansersättningen en månad i efterskott. Detta betyder att vid övergångsfasen kommer assistansanordnarna att få ligga ute med 2 månadslöner innan ersättning från Försäkringskassan kommer. Intäkterna f ör en månad försvinner därmed. Något som blir mycket kännbart för små anordnare.