måndag 9 december 2019

Tankar hur en ny LSS/ny lag kan göras mer förenlig med Funktionsrättskonventionen


Jag har tidigare skrivit om att viktiga delar av LSS egentligen inte är förenliga med konventionen. Jag har funderat en hel del om kommit fram till följande:

· Till skillnad från Sven Aivert tror jag inte det inte räcker med enbart konventionen om man slopar LSS som Sven vill. Anledningen är som sagt att jag tror kryphålen blir för stora om inte konventionen backas upp en ”vanlig” svensk lag.

·  Diagnoser är egentligen oförenliga med konventionen men av samma anledning som jag nämnde ovan tror jag vi lämnar dörren för kryphål om man tar bort diagnoser helt. Däremot tror jag det går att skapa en lag där diagnoser får en underordnad betydelse. Ska de få det räcker det inte med en personkrets även om det är emot vad jag helst vill och konventionen.

·  Jag är ganska säker på att t.ex. FUB hade motsagt sig att ta bort diagnoser helt och hållet därför att de skulle tycka att det är att underskatta eller t.om förringa nödvändig kunskap om de behov som många FUB medlemmar har.

·  Funktionsrättskonventionen som svensk lag blir en nystart och då är det lika bra att starta om med en ny lag – jag ger lagen ”arbetsnamnet” Lagen om stöd och service till personer med funktionsvariationer. Det är lika bra att vara uppriktig - oavsett konventioner och lagar tror jag tyvärr det är omöjligt att skapa ett regelverk helt utan kryphål, åtminstone så länge vi anses vara för ”dyra”.


Hur skulle en ny lag som kompletterar Funktionsrättskonventionen kunna formuleras? Här fokuserar jag enbart på rätten till insatser och målet med verksamheten. Se det som ett utkast till hur paragraferna som rör rätten till insats skulle kunna se ut på ett ungefär. Diagnosfrågan har jag löst ett låt oss kalla det inte optimalt sätt men som borde tillfredsställa även de som tycker att diagnoser måste finnas kvar i lagstiftningen utöver mina egna skäl:


Kraftigt utvidgade definitioner som jag tror täcker alla sorters behov där berörda personer behöver dagligt stöd och service för ett självständigt liv stark betoning på att det är faktiska behov, inte ålder och diagnoser som ska avgöra hur mycket hjälp och stöd vi får. Diagnosernas enda funktion här är ett klargörande – att alla nämnda grupper har rätt till hjälp enligt de behov vi faktiskt har. Det borde undanröja  de flesta möjligheterna till kryphål när det gäller rätten till insats.

Inledningen ” Lagen om stöd och service till personer med funktionsvariationer

Paragrafen i denna lag bygger på Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar, svensk lag sedan datum… (oklart ännu så länge).

* Alla människor med funktionsvariationer har rätt till ett självständigt liv och full delaktighet i samhällsgemenskapen.


* Denna rättighet är oberoende av ålder, diagnoser eller om behovet av stöd och service beror på medfödd skada/sjukdom eller skada och/eller sjukdom som har förvärvats senare i livet.
- Alla personer med sjukdomar,  eller sjukdomsliknande tillstånd som kräver aktiv tillsyn, motivation  eller behov av egenvård har också  rätt till nödvändig stöd och service för att leva ett självständigt liv och full delaktighet i samhällsgemenskapen.

Kommentar: En sådan formulering borde säkra rätten till personlig assistans för personer som t.ex. Wendela från Habo utanför Jönköping som i stort sett klarar sig själv men behöver ständig tillsyn p.g.a. en mycket allvarlig lungsjukdom. I ett uppmärksammat fall tog FK assistansen från Wendela.


* Med personer med funktionsvariationer som kräver dagligt stöd och service för att leva ett självständigt liv med full delaktighet i samhällsgemenskapen avses personer med:

- Nedsatt rörelseförmåga på grund av lägre funktionalitet i armar, kropp och ben

-Autism eller autismliknande tillstånd


-Utvecklingsstörning


-Personer som behöver beslutsstöd eller motivationsstöd


-Blinda, synskadade och dövblinda

-Neuropsykiatriska diagnoser

-sjukdomar eller sjukdomsliknande symptom som kräver aktiv tillsyn och/eller egenvård.

-Andra med behov av stöd och service för att leva ett självständigt liv i samhällsgemenskapen.


Inga inskränkningar i rätten till insatser enligt denna lag får göras beroende på omfattningen och behovet av stöd och service för att leva ett självständigt liv. Det betyder att:

-   Även om behovet av stöd och service, beslutsstöd och/eller aktiv tillsyn, motivationsstöd och egenvård kräver hjälp dygnet runt får inga inskränkningar göras i rätten till insats  p g a behoven anses vara för stora och/eller personen inte anses kunna fatta beslut på egen hand.

-   Man kan inte sätta en nedre gräns för rätten till hjälp, eftersom konventionen som lagen bygger på inte anger någon sådan gräns för rätten till insatser.


Målet med Lagen

Lagen om stöd, service till personer med Funktionsvariationer ska förverkliga ett självständigt/självbestämt liv med full inkludering i samhällsgemenskapen enligt Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättningar, allmänna kommentarer artikel 19. Det betyder att:

-   - Självbestämmande är inte möjligt att uppnå utan ett självbestämt liv.

-  - Ett självbestämt liv förverkligas genom att bevilja all nödvändig stöd, service och hjälp för att kunna leva ett självständigt liv utifrån egna val och ta alla beslut som rör berörda personers liv.

-       - Goda levnadsvillkor definieras utifrån hur varje människa vill förverkliga ett självbestämt liv utifrån egna livsval.

-   -Vid behovsbedömningar ska samtliga hjälpmoment bedömas i sin helhet. De behov en person, eller vid behov genom ställföreträdare säger sig ha ska väga mycket tungt. Personer som behöver beslutsstöd, hjälp med kommunikation, motivation eller har behov som kräver ständig tillsyn ska beviljas hjälp för detta efter behov.
-  
- - Berörda personer eller vid behov ställföreträdare ska ha stort inflytande i valet vilken LSS insats som bäst uppfyller målen för ett självständigt liv i samhällsgemenskapen.
-
-    Alla har rätt att själv välja bostadsform och bostadsort. Ingen ska tvingas in i boendeformer mot sin vilja eller tvångsförflyttas.

-   Definitionen av insatsen personlig assistans regleras av de allmänna kommentarerna artikel 19 punkt 16 d. Personen som är beviljad personlig assistans bestämmer vem som ska anställas, vad assistenten ska göra, när det ska göras och hur det ska göras samt vem som ska anlitas som assistansanordnare.

Personlig assistans ska även fortsättningsvis vara en av insatserna i LSS efterträdare. Däremot ska gamla hederliga LASS (Lagen om Assistansersättning) återupprättas som tyvärr avskaffades 2011. Där ska det finnas tydliga regler om hur en behovsbedömning ska gå till, att inga obligatoriska tvåårsomprövningar får göras om inte stöd/hjälpbehovet ändrats markant etcetera. Där måste också regleras att schablonersättningen varje år höjs enligt ett index som minst följer löneutvecklingen.

Se alltså detta som ett utkast med förslag, väl medveten om att det inte skulle ge ett hundraprocentigt skydd. När en ny lag skrivs måste det granskas mycket noga av jurister för att upptäcka och täppa till så många kryphål som möjligt. 







torsdag 5 december 2019

Vi har en jättechans att verkligen pressa regeringen


3 december var det FN-s internationella funktionshinderdag. Samtidigt presenterade Funktionsrätt Sverige med stöd av ett antal MR föreningar en stor rapport hur väl Sverige lever upp till Funktionsrättskonventionen. I korta drag säger rapporten tyvärr men dessvärre väntat att det finns stora och växande problem, d v s vi fjärmar oss allt mer från det den svenska staten förband sig att följa när konventionen ratificerades. Läget är utan tvekan dystert, samtidigt gör den djupa kris Socialdemokratin och därmed även regeringen hamnat i att vi har ett ypperligt läge att verkligen sätta press på Stefan Löven och hans ministrar.


Expressen har tagit del av Socialdemokraternas "nya strategi" efter partiledningens krismöte fredagen 22 november 2019. Läser man det här är det ett parti med enorma problem. Ett parti som öppet erkänner att det håller på att förlora förtroendet hos stora delar av befolkningen och slits mellan viljan att genomföra "klassisk socialdemokratisk politik" och det faktum att partiet ingått en överenskommelse som till stora delar omöjliggör den välfärdspolitik partiet normalt säger sig stå för.

Obs! Avstår från att lägga ut länk då alla inte har tillgång till Expressen Premium

Hur har S tänkt sig att lösa denna till synes omöjliga ekvation? Enligt Torbjörn Nilsson har S inget svar. Strategin framöver tycks vara att försöka framställa januariöverenskommelsen inte var ett självändamål i sig utan en nödvändighet om S skulle få ett reellt inflytande. Den strategin lär emellertid snabbt få mothugg från både arga gräsrötter och högeroppositionen. Faktum är ju att Stefan Löven ända sedan han blev statsminister strävat efter att spräcka alliansen, vilket förutsatte ett mittensamarbete (ingenting han hymlade med, tvärtom framställdes det som något positivt). Jag gör bedömningen att det är extremt osannolikt att den strategin kommer vända trenden för Stefan Löven och partiet han leder.

Tack vare SD-s närvaro fick Löven som han ville och sitter nu med det mittensamarbete han alltid velat ha som är mycket impopulärt i de egna leden med opinionssiffror som hade varit helt otänkbara för bara 10 år sedan. Dessutom finns det i kvartetten S-Mp-L och C stora spänningar inbyggda i synen på invandring och integration och hur den omfattande gängkriminaliteten ska bekämpas och ute i landet blöder många kommuner ekonomiskt. L är dessutom djupt splittrade inbördes vad gäller synen på samarbetet med Socialdemokraterna och många Liberaler föredrar egentligen Ulf Kristersson som statsminister. Allt det lär orsaka ännu mer huvudvärk i både Rosenbad och Sveavägen 68 där Socialdemokraterna har sitt huvudkontor.

Hur har då det parti som dominerat svensk politik i snart ett sekel hamnat i så djup kris? Svaret beror mycket på vem du frågar. På ett generellt plan kan man säga att vänsterflanken i S menar att det beror på att partiet dragit sig för långt till höger och övergett sina grundläggande värderingar – var finns den offensiva välfärdspolitiken och viljan att utjämna orättvisor i samhället? 

På högersidan på vänster-högerskalan menar att S inte har längre har svaren på de stora samhällsproblemen vilket resulterar i lägre väljarstöd. ”Soppa-torsk” som ledande politisk kraft helt enkelt.

En statsvetares analys skulle säkert utgå från det som kallas ”det nya politiska landskapet”. Katarina Barrling eller någon annan känd statsvetare skulle i sin analys säkert lyfta fram framväxten av höger nationalismen, i Sverige representerat av SD har gjort den traditionella vänster-högerskalan mindre relevant för väljarna. Liksom alla etablerade partier inte bara i Sverige utan runt om i västvärlden har partiet mycket svårt att ”navigera. S problem handlar enligt det synsättet i så fall mycket om hur man ska förhålla sig till invandring och relaterade frågor när dessa får större betydelse istället för de traditionella vänster höger frågorna – högre eller lägre skatter, mer eller mindre statlig reglering av ekonomin, maktbalansen på arbetsmarknaden mm som under mycket lång tid varit de centrala frågorna i svensk politik.




För vår del är den djupa krisen för S stor betydelse. Vad betyder Socialdemokratins kris för vår kamp för assistansen, LSS och Funktionsrättskonventionen? 

Eftersom S är så hårt trängd från flera håll - intern kritik mot mittensamarbetet, usla opinionssiffror, splittringen i synen på invandring och migration, gängvåld, kris för sjukförsäkringen, kommunernas problem med mera - och ständig kritik från Funktionsrättsrörelsen har vi nu en jättechans att verkligen sätta press på regeringen

Stefan Löven och Magdalena Andersson har så stora problem med allt jag räknat upp att de har politiskt helt enkelt inte råd med att intensifiera besparingspolitiken mot oss. Det skulle vara politiskt självmord om Stefan Löven eller efterträdare efter valet 2022 ska ha chans att stanna kvar i Rosenbad flera skäl:
·  Med det usla opinionsläget skulle partiets förtroende som åtminstone enligt egen utsago är ”det enda partiet som kan värna välfärden för utsatta” vara kört i botten totalt för lång tid framöver. Lägg därtill förfallet för övriga LSS, den strukturella fattigdomen hos funkisar, förfallet för sjukpenningen etcetera så är trovärdigheten nere på noll när det blir dags för valrörelse 2022.

·  Det skulle uppstå en intensiv debatt om att Socialdemokraterna är ett synnerligen funkisfientligt parti. Det är en debatt som Stefan Löven, Lena Rådström Baastad (partisekreteraren) och Magdalena Andersson aldrig kan vinna efter allt som skett efter 2014.

 Då gäller det som sagt att funktionsrättsrörelsen talar med EN RÖST!


måndag 2 december 2019

Alla försämringar handlar om mycket mer än personlig assistans och LSS


I funktionsrättsrörelsen tycker jag det finns en tendens till att reducera frågan om våra problem till att enbart handla om alla försämringar för personlig assistans och övriga LSS. Själv tycker jag det är ett stort problem att det blivit så och de enda som förlorar på det är vi själva – på motsatta sidan finns besparingshökarna och diverse proffstyckare som jublar åt att nästan allt fokus läggs på assistansen och LSS. Som bekant - artikel 19 i Funktionsrättskonventionen är mycket tydlig - enbart personlig assistans räcker inte för att kunna leva ett självständigt liv med full inkludering i samhället.

Faktum är att det inte bara sparas i LSS världen, inte bara i Funkisområdet utan nästan all skattefinansierad välfärd på både statlig, region (landsting) och kommunal nivå. Om vi börjar med samhällets stöd till personer med funktionsvariationer sparas det på aktivitetsersättning och sjukersättning (”förtidspension”), bostadstillägg, hjälpmedel, ombyggnad av bilar, färdtjänst med mera. I inom området ekonomi hamnar funkisar som grupp allt längre ner i fattigdomsträsket. När det gäller hjälpmedel lägger fler och fler landsting olika avgifter på olika hjälpmedel vilket blir ytterligare en belastning för personer som i de allra flesta fall har mycket magra inkomster. Och vår regering anser sig inte ens ha ”råd” att höja bostadstillägget för personer med sjukersättning. Kommentarer på det är överflödiga…

Exemplen på försämringar som inte berör just personlig assistans kan alltså mångfaldigas, jakten på sjukskriva är ett förfärande exempel men det är ändå bara en del av alla besparingar som skett inom välfärden på alla nivåer i den offentliga sektorn senaste 25 åren och planer på mycket stora besparingar inom en nära framtid. Nedan har jag ett antal länkar till aktuella exempel på mycket stora eller planerade besparingar i den kommunala sektorn + Regionerna (Landstingen).








Hur vi har hamnat här kräver egentligen en egen blogg men tittar vi på kommunernas kris är det tydligt att det på en generell kommunal nivå så är ekonomin mycket sämre än statens. Statens ekonomi är god, budget går plus och Magdalena Andersson anser sig dessutom ha råd att betala av nästan 200 miljarder kr på statsskulden fram till 2022, en statsskuld som alla ekonomer inte säger är något problem. Statens Överskottet har emellertid delvis skapats av stora besparingar på de mest utsatta – främst personer med personlig assistans, sjukpensioner, bostadstillägg och sjukskrivna. 
Krasst uttryckt, de mest utsatta har fått dra ett stort lass att skapa budgetöverskottet genom att staten kraftigt sänkt ambitionerna på de oerhört viktiga sektioner av välfärden. Ett totalt moraliskt förfall!


Vi lever alltså i ett samhälle där det sparas, sparas och sparas ännu mer på olika delar av välfärden – i synnerhet på de som behöver välfärdsstaten mest – funkisar, sjuka, skolbarn och äldreomsorgen. I ett sådant samhällsklimat är det givet att funkisar, oavsett diagnos eller behov av stöd från samhället hamnar i första ledet när den stora osthyveln åker fram p.g.a. bland annat följande skäl:

·  Som grupp är vi resurssvag jämfört med mer penningstinna grupper.


·  Vi är och har alltid varit en lågstatusgrupp i samhället. Staten sparkar alltid först på de med lägst status i samhället, aldrig omvänt.


·   Dessutom är vi djupt splittrade inbördes vad vi vill och prioriterar vilket underlättar för maktens folk att spela ut olika grupper och intressen mot varandra.


Vad hela Funktionsrättsrörelsen måste göra är att lämna det egna tunnelseendet där alla ”diagnosförbund” bara ser till sitt egenintresse. Vi måste alla inse att det som pågår är inte ett krig mot just assistansanvändare – det pågår ett frontalangrepp mot samtliga delar av samhällets stöd till personer med omfattande funktionsvariationer, oavsett orsak + många andra med behov av stöd från samhället. Och inte minst, vi måste alla inse att det finns bara en förlorare, respektive vinnare så länge vi bara ser till egen intresset.





Hur når vi då denna enighet? Ja, när det är så splittrat som det är så är det inte lätt men jag ser ändå en fråga funktionsrättsrörelsen borde kunna enas kring även om det är spretigt även där som jag visade i föregående blogginlägg. Och det är givetvis Funktionsrättskonventionen. Hela Funkisrörelsen (Funktionsrätt Sverige med sina dryga 400 000 medlemmar, IL rörelsen, Ifa mfl borde kunna enas kring krav på att konventionen ska bli lag. Det handlar nämligen om rättigheterna för alla människor med funktionsvariationer inte bara knappt 20 000 assistansanvändare (inkluderar kommunalt beviljad assistans) eller ca 80 000 personer totalt beviljade hjälp enligt LSS. Vi borde även kunna enas kring krav på åtgärder för kraftigt förbättrad ekonomi, tillgänglighet, hälsa och sysselsättning. Allt detta ryms för övrigt inom Funktionsrättskonventionen.

Det kommer också efter att konventionen blir lag och assistansreformen och LSS återupprättats behövas påverkansarbete från respektive förbund när det gäller behandling av diverse olika medfödda och/eller kroniska sjukdomar, rätten till hjälpmedel, tillgänglighet, hygglig ekonomisk standard, färdtjänst etcetera. Vad jag eftersträvar är att vi gemensamt samlas runt några centrala krav som funktionsrättsrörelsen tillsammans står bakom sam vi inte backar ifrån. 





Bild: Stil dagar  maj 2019. Från vänster. Mona Esbjörnsson, Ola Linder, jag själv och Jonas Franksson diskuterar bland annat Funktionsrättskonventionen artikel 19. Personen längst till höger minns jag inte namnet på.