Vi har en jättechans att verkligen pressa regeringen

3 december var det FN-s internationella funktionshinderdag. Samtidigt presenterade Funktionsrätt Sverige med stöd av ett antal MR föreningar en stor rapport hur väl Sverige lever upp till Funktionsrättskonventionen. I korta drag säger rapporten tyvärr men dessvärre väntat att det finns stora och växande problem, d v s vi fjärmar oss allt mer från det den svenska staten förband sig att följa när konventionen ratificerades. Läget är utan tvekan dystert, samtidigt gör den djupa kris Socialdemokratin och därmed även regeringen hamnat i att vi har ett ypperligt läge att verkligen sätta press på Stefan Löven och hans ministrar.

Funktionsrätt och civilsamhället: Utvecklingen går starkt bakåt

Expressen har tagit del av Socialdemokraternas "nya strategi" efter partiledningens krismöte fredagen 22 november 2019. Läser man det här är det ett parti med enorma problem. Ett parti som öppet erkänner att det håller på att förlora förtroendet hos stora delar av befolkningen och slits mellan viljan att genomföra "klassisk socialdemokratisk politik" och det faktum att partiet ingått en överenskommelse som till stora delar omöjliggör den välfärdspolitik partiet normalt säger sig stå för.

Obs! Avstår från att lägga ut länk då alla inte har tillgång till Expressen Premium

Hur har S tänkt sig att lösa denna till synes omöjliga ekvation? Enligt Torbjörn Nilsson har S inget svar. Strategin framöver tycks vara att försöka framställa januariöverenskommelsen inte var ett självändamål i sig utan en nödvändighet om S skulle få ett reellt inflytande. Den strategin lär emellertid snabbt få mothugg från både arga gräsrötter och högeroppositionen. Faktum är ju att Stefan Löven ända sedan han blev statsminister strävat efter att spräcka alliansen, vilket förutsatte ett mittensamarbete (ingenting han hymlade med, tvärtom framställdes det som något positivt). Jag gör bedömningen att det är extremt osannolikt att den strategin kommer vända trenden för Stefan Löven och partiet han leder.

Tack vare SD-s närvaro fick Löven som han ville och sitter nu med det mittensamarbete han alltid velat ha som är mycket impopulärt i de egna leden med opinionssiffror som hade varit helt otänkbara för bara 10 år sedan. Dessutom finns det i kvartetten S-Mp-L och C stora spänningar inbyggda i synen på invandring och integration och hur den omfattande gängkriminaliteten ska bekämpas och ute i landet blöder många kommuner ekonomiskt. L är dessutom djupt splittrade inbördes vad gäller synen på samarbetet med Socialdemokraterna och många Liberaler föredrar egentligen Ulf Kristersson som statsminister. Allt det lär orsaka ännu mer huvudvärk i både Rosenbad och Sveavägen 68 där Socialdemokraterna har sitt huvudkontor.

Hur har då det parti som dominerat svensk politik i snart ett sekel hamnat i så djup kris? Svaret beror mycket på vem du frågar. På ett generellt plan kan man säga att vänsterflanken i S menar att det beror på att partiet dragit sig för långt till höger och övergett sina grundläggande värderingar – var finns den offensiva välfärdspolitiken och viljan att utjämna orättvisor i samhället? 

På högersidan på vänster-högerskalan menar att S inte har längre har svaren på de stora samhällsproblemen vilket resulterar i lägre väljarstöd. ”Soppa-torsk” som ledande politisk kraft helt enkelt.

En statsvetares analys skulle säkert utgå från det som kallas ”det nya politiska landskapet”. Katarina Barrling eller någon annan känd statsvetare skulle i sin analys säkert lyfta fram framväxten av höger nationalismen, i Sverige representerat av SD har gjort den traditionella vänster-högerskalan mindre relevant för väljarna. Liksom alla etablerade partier inte bara i Sverige utan runt om i västvärlden har partiet mycket svårt att ”navigera. S problem handlar enligt det synsättet i så fall mycket om hur man ska förhålla sig till invandring och relaterade frågor när dessa får större betydelse istället för de traditionella vänster höger frågorna – högre eller lägre skatter, mer eller mindre statlig reglering av ekonomin, maktbalansen på arbetsmarknaden mm som under mycket lång tid varit de centrala frågorna i svensk politik.

* För vår del är den djupa krisen för S stor betydelse. Vad betyder Socialdemokratins kris för vår kamp för assistansen, LSS och Funktionsrättskonventionen? 

Eftersom S är så hårt trängd från flera håll - intern kritik mot mittensamarbetet, usla opinionssiffror, splittringen i synen på invandring och migration, gängvåld, kris för sjukförsäkringen, kommunernas problem med mera - och ständig kritik från Funktionsrättsrörelsen har vi nu en jättechans att verkligen sätta press på regeringen. 

Stefan Löven och Magdalena Andersson har så stora problem med allt jag räknat upp att de har politiskt helt enkelt inte råd med att intensifiera besparingspolitiken mot oss. Det skulle vara politiskt självmord om Stefan Löven eller efterträdare efter valet 2022 ska ha chans att stanna kvar i Rosenbad flera skäl:

·  Med det usla opinionsläget skulle partiets förtroende som åtminstone enligt egen utsago är ”det enda partiet som kan värna välfärden för utsatta” vara kört i botten totalt för lång tid framöver. Lägg därtill förfallet för övriga LSS, den strukturella fattigdomen hos funkisar, förfallet för sjukpenningen etcetera så är trovärdigheten nere på noll när det blir dags för valrörelse 2022.

·  Det skulle uppstå en intensiv debatt om att Socialdemokraterna är ett synnerligen funkisfientligt parti. Det är en debatt som Stefan Löven, Lena Rådström Baastad (partisekreteraren) och Magdalena Andersson aldrig kan vinna efter allt som skett efter 2014.

 Då gäller det som sagt att funktionsrättsrörelsen talar med EN RÖST!