Google+ Followers

måndag 11 juni 2018

Jag vill inte ha tillbaka Ann-Marie Begler som generaldirektör för FK!


För någon vecka sedan kunde vi läsa att ett alliansparti (jag tror det var Liberalerna) gjorde ett utspel där det i alla fall antyddes att Ann-Marie Begler ska återfå sin post som generaldirektör för FK om Alliansen vinner valet. Innan jag går vidare på varför Ann-Marie Begler inte ska återfå sin tjänst som FK-s högsta chef måste jag ändå säga lite om regeringens agerande när Begler fick sparken.

Det är inte synd om Begler, hon har det mycket gott ställt ändå, ingen som drabbats av FK-s framfart saknar henne. Regeringens agerande är ändå oerhört fult och fegt. För sanningen är att Begler bara gjorde det regeringen bad henne om – i klartext var så hård som möjligt mot assistansberättigade och sjukskrivna! Vi bryr oss inte om hur du gör, men notan för dessa utgiftsområden ska ner, punkt! När sedan kritiken börjar bli för hård och regeringen börjar bli rädd för att misshandeln om vår grupp och sjukskrivna ska bli en valfråga som S moraliskt omöjligt kan vinna, ja då utses hon till syndabock. Allt för att flytta fokus från de personer som har det yttersta ansvaret – Stefan Löfven, Åsa Regnér Annika Strandhäll och givetvis den drivande kraften Magdalena Andersson.

Likväl på tjänstemannanivå är det tveklöst så att Ann-Marie Begler har det tyngsta ansvaret. Hon var GD 2015-2018 hela perioden från det ödesdigra regleringsbrevet 2015 (tillträdde några månader tidigare). Varför slutade Dan Eliasson? Minns inte den formella orsaken men oavsett officiell orsak känns det som den verkliga anledningen var att regeringen ville ha en riktig hårding på jobbet som till 100 % såg till att order från regeringen fullföljdes. D v s var ”obrottsligt lojal” mot uppdragsgivaren. Jag hade faktiskt haft full respekt för Ann-Marie Begler om hon 2016 meddelat att jag lämnar mitt uppdrag som GD därför att jag vill inte genomföra det regeringen vill FK ska göra.¨

Så skedde inte, istället var Ann-Marie Begler 2016-2017 ett mycket villigt redskap när regeringen skulle mata allmänheten med budskapet att assistansreformen kostar alldeles för mycket och det fuskas vilt. Ett antal debattartiklar skrevs i de största dagstidningarna – alla med fokus på höga kostnader, fusk kriminalitet och att det inte var sant att assistansreformen befann sig i kris. Tvärtom var reformen i gott skick…

En person som agerat så här tidigare ska definitivt inte ha tillbaka jobbet som GD. För mig är Ann-Marie Begler förbrukad vad det gäller allt framtida ansvar för att förverkliga assistansreformen enligt LSS intentioner. Även om vi - vilket man självfallet inte ska göra bortser från hur hängivet hon genomförde regeringens order så var tydligen dialogen mellan FK och brukarrörelsen obefintlig och så kan vi inte ha det. En fungerande dialog med FK är alltid viktig, vem som än är generaldirektör.

Varför kommer det här utspelet överhuvudtaget att eventuellt återinsätta Begler som GD om Alliansen vinner riksdagsvalet? Vi får se det som ett inslag i partipolitiken. Här finns en möjlighet att gå till attack mot S-MP regeringen som möjligen bröt mot lagen när Begler avskedades p.g.a. brist på giltiga skäl. Själv kan jag inte avgöra detta utan nöjer mig med och konstatera att de officiella skälen (FK behövde en ”ny inriktning”, brist på kommunikation mellan FK och Arbetsmiljöverket) är mycket luddiga…





Ifa har lanserat ett eget valmanifest hur de vill assistansreformen ska utvecklas och fungera i framtiden. Här är några av punkterna och lite om Ifa-s åsikter i sitt manifest:


·   Statligt huvudmannaskap för den personliga assistansen. Statligt huvudmannaskap är viktigt för att assistansberättigade inte ska behandlas olika beroende på var man bor, eller blir fast i en kommun.

·  Återställ LSS-intentioner! Utgångpunkten måste vara att personer i behov av personlig assistans beviljas insatsen i den utsträckning det behövs för att kunna leva som andra. Det måste vara möjligt att genom insatsen leva jämlikt och med full delaktighet.

·  Kostnaden Kostnaderna för den personliga assistansen ifrågasätts ständigt, men LSS är en rättighetslag och rättigheter ska inte stoppas av restriktivt hållen ekonomi.

·   Återställ tillämpningen av grundläggande behov – de grundläggande behoven ska bedömas i sin helhet och inte fragmentiseras. De grundläggande behoven är i sig sådana känsliga och integritetsnära behov att de i sin helhet ska anses vara grundläggande behov, inte fragmentiseras.

·   Beslut om personlig assistans ska bestå så länge den enskildes behov inte förändras.  Kontinuitet och trygghet var en grundpelare redan när den personliga assistansen kom till. Detta måste också förverkligas i tillämpningen. Assistansberättigade måste kunna känna sig trygga i att en förändrad rättstillämpning inte plötsligt leder till att beslutet om personlig assistans försämras. 

Bara att instämma!






17 juni blir det demonstration i Jönköping för rätten till ett eget liv, samtidigt som demonstrationen i Stockholm äger rum. Sammanfattar hur det gick i bloggen före midsommarhelgen

torsdag 7 juni 2018

Krisen för bilstödet allt djupare


De nya reglerna innebär att bidraget halverats till 30 000 kronor som ett engångbelopp och behöver man exempelvis en golvsänkt bil som rullstolsanvändare, så får man inte bidrag för att låta golvsänka lämpliga personbilar längre. Utan du hänvisas till redan färdiganpassade stora bilar för rullstolar, alltså det som är ”färdtjänstbussar” idag och de är mycket dyra i inköp och drift. Och det kan bli problem med trafiksäkerheten och den praktiska hanteringen, inte minst för att en så pass stor bil kan vara knepig att parkera och komma in med i parkeringsgarage

Lise Lidbäck – ordförande Neuro

Parallellt med nedmonteringen av personlig assistans och LSS fortsätter samhället stöd till personer med funktionsvariationer att svikta på en rad olika områden som också måste belysas. Ett sådant exempel är bilstödet, d v s de bidrag vi kan få för delfinansiering och ombyggnad för att göra bilar tillgängliga och möjliga att köpa för det stora flertalet. Det är en viktig stödform som gör det möjligt för funkisar att både äga och köra bilar. En viktig jämlikhetsfråga.

Men som så mycket annat går utvecklingen här åt helt fel håll med bilstödet, vi närmar oss något som nu förtjänar att kallas fritt fall. Eftersom jag har en bil själv följer jag utvecklingen noga Det börjar närma sig tid (inom några år) för bilbyte och när jag besökte Leva & Fungera mässan fjolåret blev det samtal med flera av de företag som sysslar med anpassningar som t.ex. Permobil och Star Mobility. Här framgick det att FK blir allt snålare med att bevilja anpassningsbidrag. Statistiken för 2017 visade detta på ett förförande sätt. Antalet beviljade anpassningsbidrag hade från 2016 sjunkit från ca 2000 till endast 700, en mycket kraftig minskning.


Under 2018 tycks situationen ha blivit ännu värre. Enligt DHR hade FK 2017 en tilldelad budget för ombyggnader på 266 miljoner kr, endast 162 miljoner användes. Första kvartalet spenderade FK endast 24 miljoner kr, på årsbasis blir slutnotan 2018 i så fall bara 96 miljoner kr, bara drygt en tredjedel av de anslagna medlen 2017.

Krisen slår på flera sätt. Dels är det vi själva som behöver anpassade bilar som antingen får köpa bilar vi inte vill eller betala allt ur egen ficka. FK tillämpar nämligen ett kodord som benämns ”kostnadseffektivitet” vilket i klartext betyder att så lite pengar som möjligt ska spenderas på ombyggnader. Anpassningar som att sänka golven i t.ex. Chrysler bilar kommer inte på fråga. Istället ska vi tvingas köpa stora färdtjänstliknande fordon där det krävs minimalt med anpassning. Billigare för staten men desto dyrare för oss. Och vem vill åka runt med en färdtjänstbil för privat bruk om man vet att det finns mycket bättre alternativ? Men här gäller tydligen principen – statens bästa går i första hand, medborgarnas, i bästa fall i andra hand.

En annan effekt är alla nya krav på fordon som är på gång för att minska koldioxidutsläppen med allt högre skatter på stora fordon med stor bränsleförbrukning, allt dyrare bensin, införandet av klimatzoner i städer med mera. Detta slår stenhårt mot vår grupp, i praktiken är det en straffbeskattning för att vi är tvingade att köpa stora fordon där de flesta befinner sig långt ifrån höginkomstskiktet. Hur hög blir fordonsskatten på en privatägd färdtjänstbil låt oss säga 2025? Vågar knappt tänka tanken.

Detta slår givetvis även hårt mot bilanpassningsföretagen. Har nyss haft problem med min egen anpassade bil och budskapet från Permobil var glasklart – med den nuvarande utvecklingen blir en konkurs till slut oundviklig. Och överlever inte Permobil lär inte konkurrenterna göra det heller. Den oundvikliga konsekvensen blir att det inte kommer att finnas anpassade bilar att köpa för oss. Det är en helt oacceptabel orättvisa i ett samhälle där det är en självklarhet att vanligt folk ska kunna äga en bil och all frihet som följer med den.

Så hur blir det med nästa bilinköp för egen del? Tja, med den nuvarande utvecklingen lär jag inte få någon som helst hjälp från staten. Det är lika bra att ställa in sig på att man får hosta fram alla pengar själv, inklusive anpassningskostnader. Jag vägrar och finna mig i ett system där staten tvingar mig att köpa svindyra fordon för att (kanske få lite hjälp) som jag inte ens vill ha och som kommer vara mycket dyrare i drift än vad som är nödvändigt. Troligen betydligt mer än min ekonomi klarar av. Och oavsett vem som styr landet accepterar jag aldrig heller att vi har en regering som inte gör något åt detta. Det handlar faktiskt inte bara om egenintresse, det handlar lika mycket om vår rätt att kunna leva som andra.

Frågan är vad vi ska göra åt det? Det första jag tänker på är att minska FK-s makt över hur och när stöden beviljas. Återinför 7 årsgränsen för nyinköp som gällde tidigare. Vet FK att personen ifråga behöver bilanpassning ska det beviljas utan diverse ifrågasättanden. Exakt hur ett nytt regelverk ska utformas vet jag inte men grundtanken måste vara mer makt till vi som berörs och mindre till systemet. Bilanpassningen är inga jättepengar för staten men ger väldigt mycket till vi som berörs. Möjligheten att kunna äga en bil efter våra behov (inte statens önskemål) får aldrig begränsas till enbart ett fåtal individer med riktigt välfylld plånbok.

 Heja Olika har intervjuat Lena Hallengren vad regeringen vill göra för att åtgärda den allt värre krisen? Svaren blev ganska luddiga som kan sammanfattas med att ”vi inser att läget är allvarligt men vi vill avvakta med åtgärder och följer utvecklingen… 







 Harald Strand är nu vald till ny ordförande i FUB. Ett mycket bra val, när det gäller LSS lagen i sin helhet vet inte jag i alla fall ingen mer kunnig person är Harald. Det behövs i FUB där många medlemmar är beroende av många fler LSS insatser än personlig assistans.

måndag 4 juni 2018

HFD domen (då klallad Regeringsrätten) 2009 som inledde nedmonteringen av assistansreformen


Idag pratar vi mycket om domarna från HFD 2018 (sondmatning), 2017 (transporter) och delvis domen från 2015 (femte grundläggande behovet). En dom som nu nästan glömts bort i debatten är domen från HFD 2009 om grundläggande behov. Varför är det viktigt att även en nu nästan 10 år gammal dom inte glöms bort? Svaret är att detta var domen som på allvar inledde nedmonteringen av assistansreformen. Vid sidan av all signalpolitik från politiker - domen är helt central om vi ska försöka förstå varför FK inte beviljar hjälp för sondmatning även efter vårens positiva HFD dom. Låt oss därför titta lite närmare vad den handlar om, hur HFD (då kallad Regeringsrätten) resonerade och hur FK tolkade domen.

Domen (målnummer 5321-07) avkunnades 17 juni 2009. Tvisten stod mellan Luleå kommun och en person som behövde mycket hjälp efter en stroke. Tidigare hade Länsrätten gått på kommunens linje medan det blev bakläxa i Kammarrätten. Berörd person, kallad AA ansåg sig behöva 101 timmar assistans/vecka, varav ungefär 50 % ansågs vara grundläggande behov.

Domen handlar vad som ska inkluderas i de fem grundläggande behoven, av/påklädning, personlig hygien, måltider, kommunikation och ingående kunskap om brukaren. Ska samtliga delmoment räknas in eller bara de hjälpbehov som anses ”integritetskänsliga”? Det finns så vitt jag kan bedöma ingenting i LSS § 9 a som säger det sistnämnda. Paragrafen lyder så här:

Med personlig assistans enligt 9 § 2 avses personligt utformat stöd som ges av ett begränsat antal personer åt den som på grund av stora och varaktiga funktionshinder behöver hjälp med sin personliga hygien, måltider, att klä av och på sig, att kommunicera med andra eller annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade (grundläggande behov).

Den som har behov av mer än en personlig assistent samtidigt, har rätt till två eller flera assistenter endast om möjligheterna att få bidrag enligt lagen (1992:1574) om bostadsanpassningsbidrag m.m., eller hjälpmedel enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), har utretts.

Likväl hade FK några år tidigare börjat tillämpa begreppet – integritetsnära hjälpbehov. Hur skulle HFD resonera? Svaret var att de gick på Luleå kommunen och FK-s linje. AA ansåg sig bland annat behöva hjälp vid matlagning och även finfördela köttbitar, bre smörgåsar och liknande. Domstolen ansåg emellertid att dessa hjälpbehov inte kan räknas som integritetsnära och är därför inget grundläggande behov. Endast matning ska räknas som grundläggande då det ansågs vara integritetsnära. Man tar sig för pannan, det är egentligen för dumt att vara sant men så resonerade den högsta juridiska instansen. I domen står bland annat sidan 12:


Vad gäller den tid som AA beräknat för stöd i samband med måltider framgår avhans egna uppgifter bl.a. att han klarar att äta och dricka själv.Hjälpinsatserna synes vidare bara till mycket begränsad delavse hjälp som kan anses vara av det mycket privata och känsliga slag somförutsätts för rätt till personlig assistans. AA har uppenbarligen viss egen kapacitet
och kan själv klara t.ex. att schamponera håret och att borsta tänderna.

Juristerna visar också upp en usel förståelse vad personlig assistans handlar om. De har en mycket snäv syn på vad PA är (något som även återkommit i senare domar). I domen står nämligen:

Även den omständigheten att han förmår arbeta som forskare i snitt 30 timmar i veckan talarmot att hans behov av kvalificerad hjälp i de angivna situationerna skulle vara avmer än marginell omfattning.

Det faktum att AA faktiskt kan jobba visar att han inte behöver assistans, han är för ”frisk”. Ingenting om att assistansen är ett viktigt verktyg för AA överhuvudtaget kan jobba som forskare. Enligt HFD är personlig assistans något som ska beviljas bara för de mest basala behoven – de grundläggande behoven som dessutom ska vara integritetsnära.

Denna dom hamnar hos FK som ska tolka den. FK börjar nu att systematiskt tillämpa HFD domar så strängt det bara är möjligt. Med stöd av domen anser nu HFD att alla grundläggande behov kopplade till personlig hygien, av/påklädning och måltider måste vara integritetsnära. Det är nu FK inför tokigheter som att dela upp toalettbesök i ”aktiv och passiv tid”, mäta dessa behov i minuter och sekunder, ta på jackor eller andra uteplagg som skor inte räknas som grundläggande behov. Domen säger ingenting om att t.ex. av/påklädning av ytterkläder inte är integritetsnära – det är FK-s bisarra tolkning.

För varje dom som sedan kommer som haft central betydelse återkommer ”integritetsnära hjälpbehov” gång på gång så även i sondmatningsdomen från april 2018. Det är visserligen lätt att hitta gott om utrymme för potentiella kryphål och tolkningar i domen. Sondmatning är visserligen ett grundläggande behov och annan egenvård men det finns två viktiga brasklappar:

·   Det måste finnas en koppling till de fem grundläggande behoven.

·   Hjälpbehoven måste vara integritetsnära…


Själv trodde jag ändå just sondmatningen var skyddad av två anledningar:

1.  HFD beviljade bara prövning av sondmatningen med känt resultat. Kalla mig naiv men jag trodde inte ens FK skulle ifrågasätta att sondmatning i sin helhet är integritetsnära.

2. HFD är också tydliga med att domen i Kammarrätten i övrigt står fast som säger att hela proceduren från att sonden kopplas på till den kopplas bort ska räknas som ett grundläggande behov.

Rättschefen på FK, Eva Nordqvist har emellertid andra tankar. Hon anser fortfarande att endast av och påkoppling av sonden är integritetsnära behov. Därför får Selma ingen assistans och frågan är om domen hjälper en enda person med behov av sondmatning. Jag tvivlar på det.

Av nyss nämnda skäl håller jag med RBU att FK ägnar sig åt lagtrots. Eva Nordqvist hittar en ”lucka” med att det finns en dom redan från 2009 som säger att grundläggande behov måste vara integritetsnära. Av detta drar jag bland annat följande slutsatser:

·  Ingenting tyder på att FK framöver kommer att upphöra med myndighetens destruktiva tolkningar av domar.

·  Det spelar ingen roll vilka domar som kommer från HFD så länge begreppen integritetsnära och kvalificerade hjälpbehov finns kvar. I en reformerad LSS lag måste båda begreppen bort helt och hållet

·  Av alla lagändringar som behövs måste ett totalt upphävande av domen 2009 vara högprioriterat. Tar vi bort den, inklusive begreppen ”kvalificerade hjälpbehov” blir det mycket lättare att återställa övriga domar och diverse andra lagändringar jag redan skrivit om.



torsdag 31 maj 2018

Sammanfattning av STIL dagarna 2018


26-27 maj var det dags för årets STIL dagar. Det var tredje gången jag deltog. I vanlig ordning var det årsmöte kombinerat med samtal om läget för den personliga assistansen, i år i form av en debattpanel samt god mat.

 Ungefär en månad tidigare hade jag fått förfrågan från Jonas Franksson om jag vill delta i en debattpanel. Jag gillar som bekant att synas och höras så det behövdes ingen lång betänketid för att tacka ja. I debattpanelen deltog förutom jag själv och Jonas Susanne Berg, Jessica Smaaland och STIL-s jurist Gabriel Boulus. Bland ämnena som diskuterades kan nämnas LSS utredningen, den politiska situationen i Sverige efter riksdagsvalet, olika domar och huvudmannaskapet.


Bild: Lördagens debattpanel. Jag sitter tvåa från höger i min permobil och svart STIL tröja. 

STIL håller nu på att ta fram en analys över tänkbara regeringskonstellationer efter valet. Den är inte klar än men vi är alla djupt oroliga för maktbalansen i riksdagen efter valet. Socialdemokratin går mot ett katastrofval. Vad S-MP regeringen betytt för oss vet vi alla, jag är 99,9 % säker på att Stefan Löfven kommer göra allt som står i hans makt för att klamra sig kvar vid makten. Det stora problemet för oss är att alternativen inte är mycket att jubla åt heller precis. Den paradoxala är att hur usel den nuvarande regeringen än är för oss har sossarna en nyckelroll för att säkra assistansen på sikt. Utan deras stöd för en reformerad LSS lagstiftning kommer vi aldrig att få lugn och ro. Moderaterna har motsvarande roll i alliansblocket men har inte stått i första ledet i värnandet om vår rätt till självbestämmande. SD talar sig varmt om assistansen men jag har inga illusioner om att de utan några som helst skrupler skulle ignorera assistansen för att driva igenom den enda frågan som egentligen intresserar dem på allvar – mycket kraftigt sänkt eller stoppad invandring.


Vi pratade en hel del om nödstoppet. Jag betonade här att vi befinner oss i ett läge där assistansreformen är helt sönderskjuten och det krävs en lång rad lagändringar för att återupprätta intentionerna. Mer info om vilka ändringar jag avser hänvisar jag
till föregående blogginlägg.

Vi pratade mycket om domarna och deras betydelse. Juristen Gabriel Goulus la tonvikten vad domarna innehåller, jag och Jonas Franksson talade mycket om dess konsekvenser. Här menar jag att det går att se ett tydligt mönster, en röd tråd för samtliga fem domar i HFD 2009-2018.

1)  Domstolen har (även om domen om sondmatning 2081 var positiv) en mycket snäv syn på vad personlig assistans handlar om. Förvaltnings och Kammarrätten har i regel en mer generös syn.

2)  FK har satt i system att tolka domarna så snävt det bara är möjligt.

Ett exempel på punkt 1 är domen från 2009. En person som behövde mycket hjälp efter en stroke nekades assistans av HFD. Hen jobbade deltid som forskare men just det faktum att berörd person jobbade som forskare var ett av skälen till avslag…

När det gäller de restriktiva HFD domarna sa jag också att jag är helt övertygad om att HFD påverkats av all signalpolitik från först alliansregeringen och i intensifierad form från S-MP regeringen. Jag nämnde även HFD domen om sondmatning och så då bland annat att jag trodde att sondmatningen var säkrad nu, främst beroende på att det kändes helt osannolikt att även FK inte skulle se sondmatning som integritetsnära.

Susanne Berg och Jessica Smaaland pratade om nuläget och en parallell LSS utredning som STIL jobbar med. När det gäller att utveckla LSS lagen eftersträvar STIL en modell där andra LSS insatser mer liknar assistansen. En idé är att införa ett kontantstöd även för de som beviljas ledsagning. När det gäller huvudmannaskapet står STIL fast vid sin modell att enbart staten beviljar personlig assistans men kommunerna betalar mer än de första 20 timmarna/vecka. Jag frågade hur de ser på att låta landstingen betala en del för personer som har stora hjälpbehov av vårdkaraktär som personer med stora t.ex. stora andningsproblem eller allvarlig epilepsi? Svaret var att man tittar på den möjligheten. Jag sa också att även om jag länge förespråkat en 100-procentig finansiering från staten är det inte realistiskt idag.

Det blev även en diskussion om hur vi ska jobba för att förbättra allmänhetens syn på assistansreformen? Jämfört med situationen för 4-5 år sedan tycker jag faktiskt läget har förbättrats radikalt till det bättre vad gäller medias bevakning. Efter den oerhört tragiska händelsen hösten 2,15 när en kvinna som förlorat PA avled på en toalett har det skett en kraftfull minskning när det gäller rapporter om fusk och överutnyttjande. Undantag finns givetvis fortfarande med Anna Dahlberg på Expressen som värsta exemplet som fortsätter sitt eget lilla korståg mot rätten till självbestämmande. 

Jag fick även göra en sak som jag inte förberett mig på. STIL ville göra en inspelning av min I am berättelse vilket jag naturligtvis ställde upp på, Jag fick en utskrift så det var inga problem. 



Bild:  Jag läser upp min I am berättelse som även spelas in. I bakgrunden en svart roll up med kampanjens budskap


En intressant motion gick igenom som handlar om att under hösten 2019 anordna en utbildningskurs under en helg vad IL ideologi handlar om för STIL-s medlemmar. Jag har meddelat min vän Lotta Ottosson att jag gärna hjälper till om IL kursen blir av. Jag kommer självfallet att delta i nästa års STIL dagar med.

Har fått många nya bekanta genom mitt allt större engagemang i STIL. En del av dem som Jonas Franksson och Susanne Berg har jag regelbunden kontakt med. Andra som Barbro Adamek, Mona Esbjörnsson och Marie Blomgren träffar jag i regel bara under STIL dagarna. Kommer jag någon gång i framtiden att välja STIL som anordnare? Låt mig säga så här:

Ännu så länge vill jag sköta assistansen själv med hjälp av familjen. Jag var tidigare medlem i ett Kooperativ och även om det var ojämförligt mycket bättre än kommunen trivs jag ändå allra bäst med att ha assistansen i nuvarande form – via ett familjeägt företag med jag själv som ensam brukare. Om eller när vi tycker det blir för jobbigt kommer jag ringa direkt till STIL-s kontor. Har också funderat lite på i vilken roll jag på gör mest nytta för föreningen? Jag är själv inte säker på att det skulle vara i en eventuell framtida styrelseplats eller t.om ordförande - förutsätter med nuvarande stadgan att jag har STIL som anordnare. Som det känns nu tror jag faktiskt jag bidrar mer som debattör och föreläsare om personlig assistans och IL ideologi.


tisdag 29 maj 2018

Det är fortfarande långt väg kvar innan assistansreformen är säkrad


13 april kom en ny HFD dom som säger att sondmatning är ett grundläggande behov. En vecka senare fick Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler sparken och nu har även besparingsdirektiven till LSS utredningen tagits bort. Försäkringskassans rättsliga ställningstagande och många oklarheter kring beskedet om direktiven visar ändå att vägen är lång innan assistansreformens intentioner säkrats.

Positiva nyheter om personlig assistans är vi inte bortskämda med precis men fredagen 13 april 2018 var ett viktigt undantag. Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD) meddelade i en ny dom (målnummer 682-17) att sondmatning är ett grundläggande behov. Efter att Försäkringskassan 2016 började tillämpa en dom om egenvård har ju sondmatning inte betraktats som ett grundläggande vilket är en starkt bidragande orsak till att så många förlorade statlig assistansersättning 2016-2017.


Domen är givetvis mycket glada nyheter för de direkt berörda och hela funktionsrättsrörelsen. Fler positiva nyheter följde kort därefter. Regeringen sparkade Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler, rättschefen Eva Nordqvist ska pensioneras om några månader och besparingsdirektiven till LSS utredningen togs också bort. Ändå är det mycket lång väg kvar innan assistansreformens intentioner säkrats. Tittar vi på domen från HFD kan vi konstatera att sondmatning anses vara ett grundläggande behov och att egenvård ska räknas som ett grundläggande behov som ger rätt till personlig assistans. Det finns tyvärr flera brasklappar som lämnar stort utrymme för tolkningar och godtycke:

1. Det måste finnas en koppling till de fem grundläggande behoven. Det femte behovet  – ingående kunskap om brukaren är dessutom redan kraftigt urholkat efter en HFD dom 2015. 

2.  Behoven måste vara integritetsnära - urholkat efter nämnda dom 2009

Domen är också tydlig med att HFD beviljar resning för att bedöma just sondmatningen. Därför var det för mig väntat att Försäkringskassan meddelade att myndigheten inte tänkte ändra sin syn på massage och liknande som fortfarande inte kommer att räknas som ett grundläggande behov. Däremot trodde jag att sondmatningen var helt skyddad nu men så enkelt är det inte enligt Eva Nordqvist. I en intervju i Assistanskoll hävdade hon bestämt att även sondmatningen måste bedömas individuellt om det är integritetsnära. Intervjun som gjordes strax efter avkunnad dom visade att FK tänkte tillämpa denna dom så strängt som det bara är möjligt.


I en intervju med Assistanskoll riktar också juristen Mathias Blomberg hård kritik mot Försäkringskassan som enligt Blomberg i praktiken ger sig tolkningsföreträde före både HFD och Kammarrätten. Jag håller med, det är tyvärr helt i linje med hur snävt Försäkringskassan tolkat tidigare domar. Själv kan jag inte se ett enda fall där sondmatning inte skulle vara integritetsnära.

Att regeringen stryker besparingsdirektiven är mycket positivt och en stor framgång för en samlad funktionsrättsrörelse men det finns ändå mycket som är oklart. När det gäller synen på framtida kostnadsökningar tycker jag beskeden från Lena Hallengren var mycket otydliga. Min tolkning är att utredningen inte får lämna förslag som ökar kostnaden. I så fall innebär det i praktiken besparingar och det blir då omöjligt att få tillbaka assistansen för alla de personer som förlorat statlig assistansersättning. Hur ska det ska vara möjligt att föreslå lagändringar som tar bort effekterna från tidigare prejudicerande domar om kostnaden inte får öka?

Om assistansreformens enligt lagens intentioner ska återupprättas och säkras krävs en lång rad åtgärder. Det finns inte utrymme att gå igenom allt här, bland annat behöver Funktionsrättskonventionen (CRPD) status en egen krönika.

En rad väl genomtänkta ändringar i LSS lagen.

·   Lagändringar som undanröjer alla effekter från domarna i HFD 2009 (grundläggande behov), 2012 (egenvård), 2015 (femte grundläggande behovet) och 2017 (transporter, väntetid och kvalificerade hjälpbehov). När det gäller den sistnämnda domen anser Försäkringskassan fortfarande att delar av domen gäller även efter de tillfälliga lagändringarna, nämligen kvalificerade hjälpbehov.

·   Begreppet ”integritetsnära hjälpbehov” måste slopas helt och hållet.

·  De fem grundläggande behoven måste förtydligas så att alla delar i personlig hygien, matlagning, av/påklädning, matlagning faktiskt ingår. Idag är det ju t.ex. inget grundläggande behov att ta på sig en jacka eller skor.

·   Det femte grundläggande behovet måste finnas kvar så det omfattar både fysiska och psykiska funktionsvariationer – så är inte fallet efter ovannämnda HFD dom 2015.

·   Ta bort den åldersdiskriminerande 65 årsgränsen för att kunna bli beviljad personlig assistans.

När det gäller tvåårsomprövningarna som regleras i Socialförsäkringsbalken kapitel 51 måste stoppet bli permanent. Det betyder att begreppet omprövning endast vid ”väsentligt ändrade förhållanden” måste förtydligas. Vi ska aldrig kunna komma tillbaka till ett läge där nya domar återigen raserar tillvaron för tusentals personer.

Huvudmannaskapet måste en gång för alla förtydligas. Själv har jag länge ansett att staten ska finansiera assistansen till 100 %. Frågan är om det är realistiskt? Jag tror vi måste vara öppna för alternativ där flera aktörer delar på notan. STIL har ett intressant förslag som går ut på att enbart Försäkringskassan beviljar assistansersättning men kommunerna betalar mer än första 20 timmarna/vecka. Kanske ska landstingen betala en del för de personer som har stora behov av vårdkaraktär?

Och det viktigaste av allt – en reformerad LSS lag enligt de ursprungliga intentionerna måste ha stöd från både regeringspartierna och Alliansen. Det måste finnas en trygghet för oss oavsett vem som styr landet och assistansreformen får inte kommunaliseras

Thomas Juneborg




onsdag 23 maj 2018

Selma får ingen personlig assistans ens efter HFD domen i april


Denna gång menar kassan att det bara behövs assistans när sondmatningen sätts på och när den stängs av, men inte däremellan. Kassan tar ingen hänsyn till att det knappast är möjligt att rekrytera en assistent som kommer och sätter på sondmatningen för att sedan gå hem och komma tillbaka när matningen är över.

Bengt Elmén
'


Riksmedia har vid flera tillfällen rapporterat om Selma Lundmark, nu 6 år gammal som inte får personlig assistans från Försäkringskassan. Detta trots, att Selma har mycket stora hjälpbehov p.g.a. en hjärnskada och behöver sondmatas. 13 april kom som bekant en mycket positiv dom i HFD som säger att sondmatning ska räknas som en måltid, som ett grundläggande behov och därmed ge rätt till personlig assistans. Många jublade, äntligen skulle Selma och hundratals andra drabbade (flera tusen om vi inkluderar anhöriga) få den assistans de har rätt till. I lördags rapporterade emellertid SVT att Selma ännu en gång har fått avslag, trots att FK meddelade att domen från HFD skulle börja tillämpas omedelbart.

Hur är detta möjligt, varför beviljar FK ingen assistans till Selma, trots att det finns en HFD dom som säger att sondmatning är ett grundläggande behov?

Bortser vi från år efter år med signalpolitik från regeringen, regleringsbrev etcetera blir svaret att FK sin vana trogen tolkat även denna HFD dom så snävt det bara är möjligt. Faktum är att i domen finns flera brasklappar som lämnar stort utrymme för tolkningar och godtycke. Enligt domen måste nämligen två viktiga villkor vara uppfyllda för att sondmatning och egenvård ska räknas som grundläggande behov:


1) Hjälpbehoven måste vara "integritetsnära" (jämför domen i dåvarande Regeringsrätten 2009)

2) Det måste finnas en koppling till de fem grundläggande behoven, där personlig hygien, av och påklädning, måltider, kommunikation och ingående kunskaper om brukaren redan är kraftigt urholkade.

FK utnyttjar dessa kryphål maximalt och anser att endast den tid det tar att koppla på och av sonden är "integritetsnära" och därmed ett grundläggande behov.

Även om FK snabbt pratade om att det inte alls var givet att sondmatning skulle ge rätt till personlig assistans trodde jag faktiskt att just sondmatningen ändå var skyddad nu, inte ens FK kunde väl i praktiken komma fram till att sondmatning inte är integritetsnära? Sanningen är mycket dystrare. Domen som vi var så glada för visar sig i praktiken inte vara värd mycket när FK-s rättschef Eva Nordqvist vänder och bänder på domarna för att tolka dem så strängt det bara går. Frågan är om domen hjälper en enda person? Möjligen, möjligen en del personer. Enligt FK går nämligen Selmas sondmatning (p g a den utrustning som används) till på ett sådant sätt att den inte är integritetskänslig

RBU-s ordförande Mara Persdotter kallar detta domstolstrots, i en intervju med Assistanskoll menade juristen Mathias Blomberg att FK ger sig tolkningsföreträde över HFD. Jag håller med. Jag är inte jurist men efter att ha läst domen tycker jag inte det råder någon tvekan om att sondmatning ska ge rätt till assistans. Naturligtvis under förutsättningen att FK inte har utgångspunkten att tolka lagen så snävt som möjligt, i praktiken bryta mot lagen. Det som pågår i FK är ytterst ett resultat av stränga besparingsdirektiv och signalpolitik, först från alliansregeringen och sedan i intensifierad form från S-MP regeringen, där finns det yttersta ansvaret. Likväl är FK-s agerande djupt motbjudande och har hör inte hemma överhuvudtaget i ett humanistiskt samhälle. Det här är en myndighet som ska hjälpa människor, istället letar FK efter varje halmstrå som finns för att inte bevilja hjälp.

Egentligen hade jag tänkt att jag i det här blogginlägget skulle publicera min krönika i Assistanskoll men så dök det här upp som måste få förtur. Det passar ändå bra att göra det i nästa blogginlägg. Krönikan handlar om behovet av lagändringar och Selmas öde visar att det är mer akut än någonsin. Så som FK agerar hjälper det inte vilka domar som kommer från HFD, denna skandalmyndighet kommer tyvärr att leta efter kryphål och det med stor energi.

RBU har nu meddelat att man kommer att JK anmäla FK för domstolstrots. Ett mycket bra initiativ, myndigheten befinner sig i fritt fall när det gäller sitt uppdrag att hjälpa utsatta människor. I måndags hölls på Kristdemokraternas begäran en ny riksdagsdebatt efter de senaste turerna kring FK-s tillämpning av lagen. Av privata skäl kunde jag inte se debatten men det kom som väntat inga nya besked från regeringen. Rent krasst får vi dystert konstatera att vi har en regering som tycker det är helt okej 9 av 10 personer får avslag på nyansökningar och det är även helt okej att FK vänder ut och in på en för oss gynnande dom för att ändå kunna ge avslag. Det är upp till var och än att bedöma om hen kan känna förtroende för regeringen, själv gör jag det definitivt inte




måndag 21 maj 2018

Med inspiration från Metoo rörelsen har STIL och JAG startat en kampanj för att berätta om personlig assistans


I fredags inledde STIL och JAG en kampanj, benämnd I am (jag är). Inspirationskälla är Metoo rörelsen som fick enorm uppmärksamhet. Tanken är att personer som berörs av assistansen ska berätta, både vad den betyder för att livet ska fungera och konsekvenserna när den försvinner. Alla berättelser publiceras på en ny hemsida http://iamstories.se/.

 Berättelserna skickas till denna mail adress: iam@stil.se

Angående syftet kan vi på hemsidan bland annat läsa följande:
iam handlar om rätten att leva det liv man själv vill leva. Det handlar rätten att få ta plats i samhället och vara en fullvärdig medborgare. Det är en rättighet som allt fler av oss, personer med behov av personlig assistans, har förlorat. Vi som fortfarande har den kvar lever med en ständig skräck över att själva bli drabbade.


Detta sammanfattar bra både vad personlig assistans handlar om och den rädsla vi alla känner för att förlora det som är assistansreformens kärna. Rätten att med hjälp av våra assistenter kunna styra våra egna liv som vi vill ha det, inte vad någon politiker, statligt eller kommunalt anställd byråkrat anser är det bästa för oss. Rätten att kunna delta i samhällslivet och ta del av alla de fri och rättigheter som är inskrivna i Regeringsformen.


Vi brukar alltid säga att assistansreformens och LSS framtid måste bli en valfråga men det sker inte med automatik. Vi har en regering som gör allt den kan för att vår rätt till full delaktighet i samhället och självbestämmande inte ska bli en valfråga. Därför är det upp till oss själva och se till att den blir det. Om det är något socialdemokratin fruktar (förutom att förlora regeringsmakten) så är det som Jonas Franksson flera gånger påpekat att i en valrörelse framstå som sämre än Moderaterna i synen på de samhällsmedborgare som behöver mest stöd från samhället. Den här kampanjen tror jag definitivt kommer bidra till att regeringen inte kan ducka för våra frågor, hur mycket Stefan Löfven och valstrategerna på Sveavägen 68 än önskar.

Startskottet för I am kampanjen gick i fredags när en rad berättelser lästes upp på centralstationen i Stockholm. Jag har lite tankar hur vi skulle kunna utveckla kampanjen. Alla berättelser publiceras på en hemsida, kanske skulle alla berättelser succesivt mailas ut till Lena Hallengren och FK?

Nu står ju assistansen i fokus p.g.a. det hot som finns mot reformens existens men efter valet eller årsskiftet, vad säger ni andra om att utveckla kampanjen till att omfatta mer än personlig assistans? Inkludera berättelser om personer med funktionsvariationer som känner sig diskriminerade p.g.a. dålig tillgänglighet, blir nekade andra LSS insatser, blir trakasserade eller t.om hotade p.g.a. våra funktionsvariationer, som inte får ekonomin att gå runt, etcetera. Här finns potential till att skapa en riktig folkrörelse mot alla de orättvisor som drabbar oss p.g.a. av att vi behöver hjälp från samhället och/eller avviker från samhällsnormen.

För någon vecka sedan fick jag en fråga från Jonas Franksson om jag kunde åka upp till Stockholm för att delta i fredagens manifestationer. Då det när detta skrivs bara är en vecka kvar till STIL dagarna kände jag att det hade blivit för mycket. Att bidra med en berättelse var emellertid en självklarhet. Resultatet blev det här:



Jag har full delaktighet i samhället på nåder

Jag är rullstolsburen sedan födseln och kommer att vara beroende av personlig assistans livet ut om jag, enligt intentionerna i LSS, ska kunna leva som andra. Länge kände jag mig trygg. Jag skulle aldrig behöva oroa mig för att inte få den hjälp från samhället som jag behöver.

Hösten 2017 ändrades den tryggheten totalt. Min assistans omprövades. Det var en förfärlig upplevelse. Handläggaren var totalt ointresserad av mina verkliga behov och allting ifrågasattes. Några månader senare kom ett brev från Försäkringskassan. Där framgick att svenska staten hade långt gångna planer på att dra in all assistansersättning. I mitt tidigare beslutet hade jag 29 timmars grundläggande behov. Nu ansåg Försäkringskassan att jag bara skulle beviljas 12 timmar – utan att mina behov ändrats på något sätt.

Då skulle jag inte längre beviljas statlig assistans. Jag fick panik, min känsla var att hela omprövningen var ett spel för galleriet – när handläggaren besökte mig i hemmet var det redan bestämt att jag skulle sparkas ut från den statliga assistansersättningen. Men jag hade en otrolig tur. Tre dagar efter brevet meddelade Försäkringskassan att alla omprövningar stoppats. Jag hängde över klippkanten men räddades i sista stund.

Nu har det gått ett halvår och den omedelbara glädjen har bytts ut i oro för framtiden. Just nu har jag mitt gamla beslut och samma antal timmar som tidigare. Men jag är livrädd för att omprövningarna ska återupptas. Rädd för att all assistans kommer att dras in, rädd för att inte kunna bo kvar i mitt hem, rädd för att bli isolerad från övriga samhället.

Så länge jag har minsta ork kommer jag kämpa för vår rätt till full delaktighet i samhället.


Thomas Juneborg




Angående STIL dagarna åker jag till Stockholm på fredag för att delta i årets STIL dagar. Det blir kul att träffa Jonas, Susanne, Bengt och alla andra. Personer som brinner för de här frågorna minst lika mycket som jag gör. Jag kommer också sitta med i en debattpanel på lördagen. Berättar mer i bloggen nästa vecka.