Totalt 67 miljarder kr har omfördelats från assistansreformen 2015 - 2025. Hur mycket väger det beloppet i 1000 kr sedlar?

 67 miljarder kr (avrundat nedåt) är alltså summan som staten ackumulerat 2015 - 2025 överfört från assistansreformen till andra budgetposter? Gick igenom detta närmare i min senaste krönika för Assistanskoll som jag publicerade i mitt förra blogginlägg. 

Alla siffror nedan handlar om enbart statlig assistansersättning.

Det är oerhört mycket pengar. Men det har blivit möjligt tack vare att statens andel av statsbudgeten succesivt har minskat från 2,9 % 2015 till endast knappa 1,9 % 2025. Minskningen har skett både genom indragen assistans och underfinansierad schablonersättning. Om andelen av statsbudgeten hela perioden 2015 -2025 legat kvar på 2,9 % hade staten alltså lagt 67 miljarder kr mer på statlig assistansersättning. I diagrammet nedan ser ni hur assistansersättningens andel av statsbudgeten stadigt minskar 2015 - 2025. Och här är det viktigt och tänka på. Dessa 67 miljarder kr har inte försvunnit från statsbudgeten – de har omfördelats på andra budgetposter. 

 

 

Efter att jag med hjälp av Chat GPT tagit fram de här siffrorna som överensstämde med Assistanskolls egna siffror blev jag nyfiken på hur hur mycket som kommer att fortsätta försvinna till andra budgetposter. Så gag gav Chat GPT instruktioner att räkna på utvecklingen – under förutsättningen att den fortsätter i samma takt fram till 2032. Summorna blir inte exakta så klart men det blir ändå ungefärliga värden. För att inte blåsa upp siffrorna bad dessutom AI att sätta utgångsvärdet lite lägre på 62 miljarder kr ackumulerat 2015 - 2025. Då ser det ut så här: 

  2026: 10 mdkr  

 2027: 10,5 mdkr  

2028: 11 mdkr  

  2029: 11,5 mdkr  

  2030: 12 mdkr  

 2031: 12,5 mdkr  

 2032: 13 mdkr 

 

Summa drygt 80 miljarder kr 2025 - 2032 och totalt 142 miljarder2015-2032, Och 80 miljarder kr 2025 - 2032 är troligen markant i underkant, eftersom vi utgick från ett lite lägre utgångsvärde 2025. 

Siffrorna stiger som ni ner i en rasande fart, det är mer än en fördubbling 2025 - 2032. 

Sen fick jag en idé till. För att bättre ta till sig hur mycket 67 miljarder kr faktiskt är. Hur mycket skulle denna summa väga i kontanta sedlar? Och valde 1000 kronor sedeln. Det är faktiskt lätt att räkna ut, bara man vet hur mycket en sedel väger. 67 miljarder kr motsvarar 67 miljoner 1000 kronors sedlar. Enligt Riksbankens hemsida väger en tusen kronors sedel ganska precis 1 gram.  De 67 miljoner sedlar som krävs för att samla ihop 67 miljarder kr väger alltså ungefär: 

1 gram* 67 miljoner = 67 miljoner gram = ungefär 67 000 kg = ungefär 67 ton… 

Så mycket väger sedlarna

Man tänker sig att en sedel väger ju ingenting men samlar man ihop miljoner och åter miljoner blir det kolossala tyngder. Vad ska vi då jämföra 67 ton med? Det första jag kom att tänka på var världens största landdjur – afrikansk savannelefant. En fullvuxen hanne väger vanligtvis runt eller strax under 6 ton. Pengaberget väger alltså lika mycket som åtminstone 11(!) afrikanska elefanter… Hade vi använt 100 kronor sedlar istället blir det 110 elefanter… Och ovan nämnda 142 miljarder kr fram till 2032 om nuvarande utveckling fortsätter blir alltså 23  -24 elefanter. En vanlig vikt för en blåval  är runt 130 - 140 ton – det största djur som någonsin existerat. Vi har alltså 2015 - 2032 en vikt i sedlar ungefär motsvarande en blåval.. 

 

Men bakom tiotals miljoner sedlar, elefanter och blåvalar finns det tusentals och åter tusentals personer som hade kunnat få hjälp för alla dessa miljarder. Så hur många personer handlar det om – hur många personer - ungefär hade kunnat få dygnet runt assistans 2015 t.om 2025 med 67 miljarder kr? Grundantagande. 1) Schablonen följer den verkliga utvecklingen, inga tillägg alltså. 2) Personerna har i genomsnitt 8 timmar jourtimmar/per dygn. Det ger 18 utbetalda fulla timmar/ per dygn. En jourtimme motsvarar ju bara 0,25 timmar. 3) Räknar vi på statistik från Assistanskoll blir den genomsnittliga schablonersättningen 2015 t.om 2025 ca308,80 kr 4) Personer med förhöjt timbelopp ingår inte här men de är inte så många.

Kostnad 1 person 11 år 2015 t.om 2025 = 308,80 kr*18 tim*365 dagar = ca 2,023 miljoner kr*11 = ungefär 22,26 millioner kr.  Total summa 11 år = c a 22,26 millioner kr

67 000 miljoner – 67 miljarder kr räcker alltså till dygnet runt assistans i 11 år 2015 t.om 2025 för drygt 3000 personer.

Dryga 3000 personer eller åtminstone närmare 3000 personer hade alltså kunnat få mycket högre livskvalitet, mycket mer självbestämmande enligt LSS intentioner.

Men regeringar på båda sidor blockgränsen har helt medvetet valt att sänka ambitionsnivån och då kan konsekvensen bara bli att förre och färre får den hjälp hen egentligen behöver och mycket lägre livskvalitet. Detta är givetvis helt oförenligt med LSS intentioner.

På den politiska nivån har många ett delansvar. Ytterst naturligtvis statsministern som leder regeringen men som aldrig visar intresse för assistansen. Den verkliga makten över reformen har därmed finansministern – utan tillräcklig finansiering – inga vettiga schablonhöjningar och förre som beviljas insatsen. Schablonersättningen bestäms sedan 2016, eller 2017 (lite osäker på det exakta årtalet) av regeringen i budgeten. I förhandlingar när budgeten ska tas fram samarbetar regeringarna även med partier som inte är formellt del i regeringen. Alla partier som godkänt budgeten senaste 10 - 11 åren har också de facto accepterat urholkningen och överflyttningen av pengar. Det gäller även mindre assistansvänliga partier.

Angående vikten på pengarna?  Hade gissat själv 2 - 3 ton…

Krönika: Enorma dolda besparingar knäcker assistansen

 Schablonen för statlig assistansersättning är idag 347,70 kr/tim. I drygt ett decennium har den årliga ersättningen underfinansierats så mycket att reformen kommer att kollapsa bara inom bara några år om inget görs. Räknat som andel av statsbudgeten har ambitionsnivån sänkts kraftigt efter 2015. 

Fram till mitten av 2010-talet föreslog Försäkringskassan årligen en höjning av assistansersättningen till regeringen som brukade  ligga på drygt 3 % årligen. Det gav en stabil ökning av ersättningen för att täcka ökade lönekostnader. Senaste 10 åren gäller emellertid nya regler där regeringen själv fattar beslut när budgeten läggs. Under hela den perioden har det skett en förödande underfinansiering som inte varit i närheten av att täcka löneutgifterna. De flesta åren har höjningen varit ynka 1,5 %. Över tid har detta resulterat i enorma dolda besparingar som ackumulerats i allt snabbare takt.

Enorma dolda besparingar

Hur stora belopp handlar då dessa besparingar och sänkta ambitionsnivåer om? Enligt en rapport från Arbetsgivareföreningen Fremia publicerad 2025 uppgår besparingarna 2013–2024 till ca 40 miljarder kr. Det är verkligen svindlande summor. Som jämförelse innebär dygnet runt assistans för 10 000 personer i ett år utgifter på ca 20 miljarder kr. Det handlar därmed om en besparing motsvarande dygnet runt assistans för ca 10 000 personer i två år p g a underfinansierad schablonersättning. 

Tidigare tycker jag vi assistansberättigade ofta har missat hur viktig roll assistansanordnarna och assistenterna har för att reformen ska fungera. Om det inte finns ekonomiska möjligheter att bedriva personlig assistans så finns det inga anordnare, inga personliga assistenter och därmed ingen assistansreform enligt intentionerna heller. Redan idag får vi allt tätare rapporter om problemen med att behålla och anställa nya personliga assistenter. 

Stark oro bland Fremias medlemmar

Eftersom den i särklass största utgiftsposten för anordnarna är löner och lönebikostnader får så stora besparingar oerhört negativa konsekvenser för assistansanordnarna och i förlängningen de assistansberättigade. 

Den 19 - 20 mars deltog jag i Fremias assistansdagar i Stockholm. Och bland Fremias medlemmar finns en enorm oro för ekonomin – en oro att man i en nära framtid (några år) måste lägga ner verksamheten. Fremia beskrev under assistansdagarna i ett diagram att timschablonen hade legat på 380 kr/timme om den hade följt löneutvecklingen 2015-nutid.

Utebliven indexering – Försäkringskassan ska ta över

Situationen är därför akut, vi befinner oss mycket nära ett fritt fall. Av den utlovade indexeringen blev det ingenting i budgeten för 2026, vi fick återigen nöja oss med usla 1,5 %. Krav på omedelbar indexering plus kompensation för alla år med underfinansiering framförde vi inför presentationen av vårbudgeten i måndags.  

Vad blev beskedet där? Finansminister Elisabeth Svantesson är inte helt tondöv i alla fall. Nu gäller följande besked från regeringen: 

För att skapa bättre träffsäkerhet i beräknandet av assistansersättningen avser regeringen införa en ordning som innebär att Försäkringskassan årligen lämnar förslag till regeringen om timschablonen i assistansersättningen i sitt budgetunderlag för det kommande året. (sid 17 i vårpropositionen)

Förslaget är alltså att återgå till den gamla modellen där Försäkringskassan lämnar förslag till regeringen. Tidigare låg de höjningarna på 3 - 4 % årligen. Det är, åtminstone i teorin steg i rätt riktning. Förutsatt att Försäkringskassan verkligen kommer att ge förslag på åtminstone 3 % årlig höjning så stoppas därmed den akuta ekonomiska blödningen.

Men sanningen är att vi inte vet vilken nivå FK lägger sig på, vilket skapar osäkerhet. Framför allt innebär beskedet följande: 

• Det finns inga planer på indexering. 
• Det blir ingen kompensations höjning vilket innebär att underfinansieringen består. 
• Regeringen har det sista ordet. Det finns inga garantier för att Försäkringskassans förslag blir det faktiska beslutet – även om förslaget på höjningen ligger på 3 - 4 %.

Jag anser att alla assistansberättigade, anordnare och intresseorganisationer även fortsättningsvis måste vara benhårda i sina krav på kompensations höjning och indexering. 

Assistansersättning en allt mindre del av statsbudgeten

Underfinansieringen handlar inte bara om schablonen, det handlar också om tusentals som förlorat assistansersättning och väldigt många som nekas insatsen vid ansökningar. Det bästa sättet att mäta om ambitionen höjs eller sänks i en budgetpost är att granska hur stor andel av statsbudgeten som avsätts, i vårt fall assistansreformen. Utvecklingen under senaste decenniet är mycket nedslående. Enligt statistisk från SCB som visas på Assistanskoll uppgick de statliga utgifterna för assistansersättning 2015 till 2,8 % av statsbudgeten, 2025 hade den minskat till 1,9 %.

Det är en mycket stor sänkning, över 30 %! När jag ber Chat GPT att räkna på hur mycket pengar det handlar om blir summan ackumulerat för hela perioden 2015 - 2025 på ofattbara 67 miljarder kr, vilket ni ser i diagrammet nedan.

Det är inte pengar som ”försvunnit” från statsbudgeten. Omprioriteringar har skett och pengarna har hamnat i andra budgetposter. Ingen ansvarig politiker, oavsett politisk färg kan förklara bort att enorma summor har sparats och ambitionerna sänkts för en lagstiftning som är tänkt att vara en rättighetslag där behoven styr. Det går inte att bortförklara med ”ändrad praxis” och det måste vi trycka på.

Fremias assistansdagar del 2 19-20 mars

Jag tänker att innan vi fortsätter med andra dagen återknyter vi till dag 1. Vi såg hur skillnaden mellan löneökningar och schablonhöjning redan ökar snabbt. Glappet ,mellan löneökningar och faktisk schablonhöjning 2014-2026 är nu hela 73 kr. Vad händer om den här utvecklingen fortsätter t.om 2034 – årlig schablonhöjning på 1,5 % och löneökningar på drygt 3 %/år?

 Svaret har AI hjälpt till att räkna ut och ni ser det i linjediagrammet nedan. 

 

Som ni ser ökar avståndet allt snabbare och är 2034 fördubblat(!) till 148 kr. Konsekvensen är brutal. Utan indexering är assistansreformen dödsdömd. Det handlar inte om LSS eller konventioner – det är enkel men brutal matematik.

 

Första föreläsningen på fredagen hade LSS juristen Jessica Gustavsson från delägare C J Advokatbyrå. Jessica, ofta anlitad av Heja Olika är själv mamma till ett barn med stora funktionsnedsättningar och lever alltså med våra frågor även i vardagen. Ämnet för dagen var hur anordnare ska kunna undvika återkrav från Försäkringskassan. 

Anordnarna måste ha en strategi för detta vilket kan sammanfattas så här: 

Konst eller metod eller teknik att (genomskickligt manövrerande) långsiktigt och övergripande leda något eller någon eller några i önskad riktning.

Utgångspunkter för strategiskt arbete

Samla underlag. Du ska ha samma underlag som myndigheten har. Begär partsinsyn, töm akterna. Kika journaler även för andra öppna ärenden.

Vem har bevisbördan? Vad är beviskravet?

Vad ska den med bevisbördan göra gällande? Vad är relevant och inte relevant?

Analysera underlaget noggrant.

Identifiera risker. Identifiera svagheter. Identifiera styrkor. Identifiera möjligheter.

Flera gånger återkom vi till bevisbördan, det är FK som ska bevisa att ett väsentligt ändrat förhållande föreligger. Ofta är det verkliga bevisunderlaget svagt. En genomförandeplan är viktigt vilket förutsätter noggrann genomgång med den assistansberättigade hur anordnarens rutiner ser ut.

Det blev också en genomgång av ett antal domar som handlade om återkrav. Ett exempel: 

Kammarrätten i Jönköping 

Dom 2026-03-05 i mål nr 554-24 fortsättning 

Efter anonym anmälan: ”Kammarrätten har ovan instämt i förvaltningsrättens bedömning att bolaget får förutsättas ha känt till de ändrade förhållandena för tid före den 18 april 2021. Bolaget måste ha förstått att detta inverkade på rätten till assistansersättning och borde därför skäligen ha insett att utbetalningarna var felaktiga även för tid därefter. Förutsättningarna för återbetalning med stöd av 108kap. 2 § andra stycket SFB är därmed uppfyllda även efter den 18 april 2021. 

I det här fallet ansåg alltså Kammarrätten att anordnaren skulle ha känt till att det fanns ett väsentligt ändrat förhållande. Ser vi till alla domar om återkrav är det ändå tydligt – det finns god chans att vinna mot FK. Det gäller att fokusera på vilka bevis myndigheten har, d v s visa att bevisbördan är otillräcklig

 Flera gånger återkom vi till bevisbördan, det är FK som ska bevisa att ett väsentligt ändrat förhållande föreligger. Ofta är det verkliga bevisunderlaget svagt. En genomförandeplan är viktigt vilket förutsätter noggrann genomgång med den assistansberättigade hur anordnarens rutiner ser ut. 

Det blev också en genomgång av ett antal domar som handlade om återkrav. Ett exempel: 

 Diskussion om hur vi pratar om personlig assistans 

Det var en paneldebatt med påföljande frågor från deltagarna. Enigheten var total att synen på vad som är personlig assistans har ändrats radikalt till det sämre. Det har blivit en återgång till mer vård tänk med avsaknad av helhetssyn på berörda personers verkliga behov – vilket är helt emot lagens verkliga intentioner.  

Vad ska vi använda för ord/benämning på oss själva? Funktionsnedsättning, funktionsvariation, funkis, normbrytande funktionalitet eller något annat? Enighet rådde om att funktionsvariation inte är ett bra begrepp och ska således inte användas alls. I övrigt ska vi inte ”stirra oss blinda” på benämning. Var och en får använda det man tycker passar bäst. 

Naturligtvis ville jag göra ett inlägg när möjligheten fanns. Här finns så mycket att tycka till om men jag försökte hålla mig till följande punkter: 

• Behoven är jätteviktiga såklart men det räcker inte med bara en fin lagtext, där måste o finnas finansiering också, vår reform står på flera ben för att den ska fungera. Den ständiga underfinansieringen av assistansreformen är förödande och sker inget radikalt snart – kommer hela reformen att kollapsa. 

• När vi kämpar för att återupprätta lagens intentioner är det mycket viktigt att vi som är lite äldre påtalar hur bra reformen fungerade en gång i tiden. Jag har varit med på resan från starten 1994 och upplevt hur läget succesivt blev allt sämre efter 2010. Att det faktiskt fanns en tid då jag kände att FK jobbade för mig, inte emot mig och jag inte var rädd för myndigheten. 

 

Assistansreformen är en del av totalförsvaret 

Sista föreläsaren var Michael Malm från försvarsstaben som berättade om hur Försvarsmakten ser på hoten mot Sverige och en genomgång av hur försvaret av Sverige är uppbyggt med fokus på det som vi kallar totalförsvaret. Michael var tydlig med att Försvarsmaktens roll inte är att bara försvara Sveriges gränser utan även den svenska demokratin och alla de fri och rättigheter som är inskrivna i Regeringsformen. Och totalförsvaret, hur definieras det? 

Enkelt uttryckt att alla Sveriges invånare mellan 16 och 70 år har totalförsvarsplikt och som på olika sätt ska hjälpa till om Sverige angrips. Här är det viktigt och poängtera. Det handlar inte om att alla ske ge sig ut på slagfältet utan att alla på olika sätt ska bidra till att samhället fungerar även i krigstid. Och det inkluderar självfallet sjukvården och alla delar i omsorgssektor. Är assistansreformen en del av detta? Där var svaret ett tveklöst ja! I krigstid är assistansanordnarens roll i totalförsvaret att så långt det är möjligt bedriva verksamheten som vanligt. Och våra assistenters roll är att gå till jobbet som därmed gör sin del i totalförsvarsinsatsen. 

Michael Malm menar också att i praktiken är rätten till personlig assistans inskriven i regeringsformens alla fri och rättigheter. Budskapet var att vi måste hänvisa mycket mer till Regeringsformen. Intressanta synpunkter, tycker jag. Det är sällan vi hör någonting om Regeringsformen när försämringarna diskuteras.  

 

• Vid lunchtid var alla programpunkter klara och en trött Tompa med två assistenter begav sig hemåt. Var det en givande konferens? Ja, det tycker jag verkligen, det var väl värt en resa med övernattning i Stockholm. 

Assistansdagar med Fremia 19-20 mars, del 1

 Fremia (tidigare KFO) är en stor arbetsgivarförening för assistansanordnare. Varje år anordnar Fremia årets assistansdagar med fokus på läget för assistansreformen och anordnarnas villkor. 19 - 20 mars deltog jag för första gången i årets upplaga eftersom det familjeföretag som sköter min assistans är medlem i Fremia. Konferensen var mycket väl besökt och väl värt en resa till Stockholm. Ska i två blogginlägg redogöra för två intensiva dagar.

 

Allmänt läge för assistansanordnarna

Liksom för oss assistansberättigade är tillvaron för anordnarna mycket kärv. Jag skulle säga kritisk. I grunden finns naturligtvis den usla höjningen av schablonersättningen som jag skrivit om så många gånger. Vidare finns också en stor oro för att drabbas av återkrav från Försäkringskassan och kraftigt ökade utgifter för övertidsersättning och allt annat som parallellt blir dyrare. Ekonomiskt befinner sig assistansanordnarna i en utförsbacke som tyvärr lutar allt brantare och som inom några blir fritt fall.

Det var många deltagare som var mycket oroliga för framtiden, varifrån ska pengarna komma? Många deltagare var både anhöriga och anordnare och beskrev en enorm oro för indragen assistans, återkrav och ständig kamp mot Försäkringskassan och kommunerna. Här måste jag säga att jag tror många av oss i brukarrörelsen inte förstår hur svårt det är att bedriva personlig assistans idag som anordnare – brist på pengar, mer och mer regler och ständig oro för återkrav. Och det gäller Privata företag, Kooperativ, Egna arbetsgivare.

Schablonersättningen ja. Fremia har räknat ut att om Schablonersättningen följt löneökningarna efter 2014 hade schablonersättningen (347,7 kr 2026) varit 22 % högre= 424.2 kr. Ett glapp på drygt 70 kr. Räknat i pengar innebär det en besparing på ungefär 6 miljarder kr ett år – bara på underfinansierad schablonhöjning. Lönerna till våra assistenter hade alltså varit betydligt högre än de är.

Egna bestämda åsikter. Om ingen indexering kommer på plats i höstbudgeten riskerar vi att se de första nedläggningarna redan 2026 och definitivt 2027 – först att falla blir mindre anordnare. Därefter accelererar förfallet snabbt. Det här kommer inte som en plötslig kris ”över en natt” – utan som en succesiv nedmontering där fler och fler aktörer försvinner, tills systemet inte längre håller. Då är det för sent att reparera i efterhand. Och sanningen här är brutal – utan anordnare finns ingen fungerande assistansreform alls. Spelar ingen som helst roll vad som står i våra beslut. Mina erfarenheter från Stockholm har bara stärkt den uppfattningen.

I en dyster verklighet finns ändå ljuspunkter. Fremia säger att politikerna i 7 av 8 riksdagspartier nu inser att schablonersättningen måste indexeras. Sen har man ju tyvärr dålig erfarenhet om vad som sägs och vad som faktiskt görs. Beklämmande är att kunskapen i många fall hos politikerna om hur låg ersättningen faktiskt är – är skrämmande dålig. Många tror att den är hundratals kr högre…

Det har också kommit en dom från Högsta Förvaltningsdomstolen som är mycket positiv för egna arbetsgivare. Försäkringskassan får inte sänka timschablonen för egna arbetsgivare

Källa: Fremias grundsiffror och uträkning av AI

Kommentar. Diagrammet visar hur avståndet mellan utgifterna för löner snabbt blivit större och större jämfört med intäkter (höjning av schablonersättningen) under ¨ren 2014-2026.

Statens utredning om åtgärder mot kriminalitet i assistansbranschen

Martin Johansson är projektledare för statens utredning för att bekämpa kriminalitet i välfärden och särskilt assistansvärlden och deltog för att berätta vad utredningen kommit fram till hitills (kommit halvvägs).

Anhörig assistans. Utredningen kommer föreslå att rätt till anhörig assistans består. Några större restriktioner kring den grundprincipen -är inte aktuella. Man har dragit slutsatsen att rätten till anhörig assistans är central för att lagen ska fungera.

Däremot väntas utredningen komma med många förslag som handlar om stora ändringar vad gäller redovisningen av timmarna till FK. Mycket av kriminaliteten är kopplad just till redovisningen av timmar – man redovisar helt enkelt x antal timmar som aldrig utförs. Och det här måste vi komma åt. Utredningen kommer förslå system med elektronisk in och utcheckning för personliga assistenter. Men exakt hur det ska utformas i praktiken är inte klart än. Utredarna anser att frågan ”hur” är komplex då många åtgärder kan bryta mot grundlagsskyddade rättigheter för personlig integritet Någon form av pilotprojekt kommer att genomföras först.

Fruktade omprövningar. Utredningen kommer inte föreslå ett allmänt återupptagande av tvåårsomprövningar vilket är glädjande. Istället ska uppföljningar införas mer sällan än vartannat år. Vilka kriterier som ska gälla för dem kan du läsa mer om i länken nedan. Men grundtanken är att systemet ska vara differentierat – d v s inte lika för alla. Riktig omprövning ska bli aktuell först om det finns uppenbara skäl för väsentligt ändrade förhållanden. Vilka kriterier som ska vara uppfyllda för omprövning ska inte vara bestämt än.

Heja Olika - inga massomprövningar

Personlig assistans och juridik

Under de två dagarna hölls två föreläsningar om vad som händer inom juridiken i personlig assistans. Här vill jag först säga att LSS jurister och assistansberättigade ”talar olika språk” när vi ska kommentera alla domar som lett till hårdare tillämpning, indragna assistansbeslut från FK eller kommuner och eller jättelika återkrav. Vi pratar oftast om att det bryter mot LSS mål, det bryter mot Funktionsrättskonventionen (CRPD) och inte så sällan allmän medmänsklighet. LSS jurister säger däremot:

Den typen av argument är dömda att misslyckas i rättegångar därför att domstolarna intresserar sig för vad som är orsaken till beslutet av nekad assistans eller återkrav. Bevisbördan ligger emellertid hos FK. Kan vi i rättsfall däremot visa att FK har magra bevis för att göra återkrav har vi och jurister stor chans att få rätt. Ofta är FK-s ”bevis” på återkrav mycket magra. Och det ser vi också när många faktiskt vinner rättstvister. Inte så sällan är också den juridiska motiveringen till domarna ganska dålig.

Advokat Emilie Liedbeck gick igenom ett stort antal domar. Några exempel:

Personlig hygien – rättspraxis

Kammarrätten i Göteborg mål nr 4216  -25

Nagelvård är av grundläggande karaktär

Kammarrätten i Sundsvall mål nr 58 - 25

Spolning av kateter grundläggande behov

Kammarrätten i Stockholm mål nr 3535 -25

Ansiktrakning – grundläggande behov

 

Egna arbetsgivare – utveckling

- Hårdare granskning kring kostnader för assistansersättning

- Administrationskostnad som ifrågasätts

- Efterskottsbetalning

- Schablonbelopp minimum

Kort kommentar på detta.

Vi ser hur skrämmande långt från ursprungs intentionerna vi har kommit när domstol diskuterar om rakning och rengöring av kateter är grundläggande behov…

 

På torsdag kvällen var jag rejält trött efter en mycket händelserik dag. I nästa blogginlägg går vi vidare med dag 2

 

Dags för assistansuppror 2.0 del 2

 I det förra blogginlägget skrev jag om vilka förutsättningar som måste vara på sin plats för ”assistansuppror”. Och ja – jag vidhåller att det behövs ett nytt assistansuppror som 2016 -2017. Jag avslutade med att vi aldrig får släppa kravet på en indexerad höjning av schablonersättningen. Nu ska vi titta på andra saker vi måste trycka på.

Till att börja måste vi tala mer om konsekvenserna med fortsatt underfinansiering. Ofta stannar det vid att det blir svårare att rekrytera och behålla personal, ibland att många anordnare kommer gå i konkurs. Det stämmer så klart och är redan det mycket allvarligt. Men konsekvenserna blir mycket större än så. Om ett stort antal anordnare lägger ner verksamheten händer följande:

Kommunerna får ett mycket stort tillskott av assistansberättigade. Det kommer de inte att klara av. Alltså blir det rent kaos i kommunerna och därmed även assistansreformen som första steg. Vi har redan läst om hur kommuner hittar nya sätt för avslag för kommunal assistansersättning, tex att personer inte anses tillhör de tre personkretsarna Detta är en utveckling som kommer att öka lavinartat. Om nu privata anordnare inte hittar personal som vill jobba som personliga assistenter, varför skulle kommunerna göra det? Svaret är – det gör de inte. Och utan assistenter – ingen assistansreform mer än på papperet.

Konsekvensen för de assistansberättigade. Vi hamnar (även med beslut från FK) i ett sorts mellanläge. Vi har rätt på papperet men hemkommunen kan inte uppfylla sin sina åtaganden som yttersta garanten. Det blir ”temporära lösningar ingen riktig assistans som med stor sannolikhet blir permanenta. Och FK ja. Redovisas inte assistanstimmarna enligt beslut så kommer assistansen att dras in snabbt. Återstår kommunalt godtycke (förutsatt att huvudmannaskapet fortfarande är delat). Och som jag påpekade ovan om privata bolag inte anser sig ha råd att bedriva personlig assistans. Varför skulle kommunerna ha det?

Hur nära är vi denna situation om inte de ekonomiska villkoren förbättras? Mycket nära är min bedömning. Blir inte alls förvånad om vi redan i år får allt tätare nyheter om anordnare som lägger ner som lägger ner verksamheten och allt större assistanskris i kommunerna. Inom några år är krisen total Hur många assistenter blir arbetslösa? Troligen tusentals. Och konsekvenserna för oss? Tillbaka till gruppboende, hemtjänst eller anhörigberoende.

När löner och kostnader stiger men ersättningen släpar efter får assistansanordnare allt svårare att betala personal och bedriva verksamhet. Det leder till konkurser, personalbrist, otrygghet för de assistansberättigade och till slut en assistansreform i spillror. I längden bryts reformen ned helt och hållet – inte genom politiska beslut, utan genom total ekonomisk utmattning.

 

Förutom indexeringen är givetvis nya behovsbedömningar ett måste – det är ju de allt hårdare bedömningarna som lett fram till att så många är livrädda för Försäkringskassan. Nya behovsbedömningar är också ett område som inte går att kompromissa bort. Förstatligande av assistansreformen är också givet, ett jätteviktigt krav här är att nya behovsbedömningar måste vara på plats innan förstatligandet sker.

Återkraven från Försäkringskassan har de senaste åren utvecklats till en värld där godtycket regerar. Inget vet vad som gäller, inte ens FK/staten själva. Jag tycker inte det är någon överdrift när jag kallar det Vilda Western. Så kan vi bara inte ha det.

Vi måste också prata om hur läget är nu, hur lagen var tänkt att fungera och vad som är riktig personlig assistans. Allt som vi kan göra med hjälp av våra personliga assistenter – både stora och små saker.  Assistansreformen bröt med ett vård tänk. I praktiken har vård tänket succesivt smugit sig tillbaka och det måste vi komma ifrån. Men samtidigt även om det behövs hjälp med tydlig vård karaktär T. ex andnings problematik har vi fortfarande rätt till personlig assistans.

Vi gamla stötar har också en viktig roll att spela – att berätta bakgrundshistorien. Jag har varit med på hela resan från 1994. Jag minns hur bra reformen fungerade en gång i tiden. En tid då man kände att staten, genom Försäkringskassan, arbetade för mig – inte emot mig. En tid då man inte var livrädd för myndigheten. När offensiva ambitioner i funktionsrättspolitiken inte bara var tomma ord från politikerna, utan faktiskt betydde något i människors vardag. En tid då personer med kraftigt nedsatt arbetsförmåga inte behövde vara oroliga för att förlora sin ekonomiska trygghet.

Det är just därför vi måste berätta hur det en gång fungerade – för att visa att ett bättre system inte bara är möjligt, utan redan har funnits.

Fler och fler namn uppror är i omlopp nu. Min bedömning är därför att ”assistansupproret 2.0” som jag efterlyser faktiskt närmar sig. Nedan har vi en länk till STIL-s kampanj Indexera assistansersättningen nu. Så här inleder vi:

Ibland låter det som om personlig assistans är en förmån. Ett bidrag. En lyx. Det är fel. Personlig assistans är en av de viktigaste frihetsreformerna i modern svensk historia. En reform som skapat förutsättningar att oavsett funktionsförmåga leva ett självständigt och självbestämt liv. Som gjort det möjligt att bo, arbeta, studera, bilda familj och delta i samhället på egna villkor – som arbetstagare, skattebetalare och medborgare.

Länk till STIL-s kampanjsida

* I Jönköping planerar STIL lokalt en kampanj i samarbete med Funktionsrätt Jönköpings län som primärt riktar sig till länets 13 kommuner.

Funktionsrätt Sverige har också satt ner foten nu angående Funktionsrättskonventionen och kräver att den blir svensk lag och har följande krav inför valrörelsen:

Gör funktionsrättskonventionen till svensk lag. Se över hur svensk lag och praxis förhåller sig till konventionen och tillsätta en statlig utredning med civilsamhällets medverkan. Säkerställa ändamålsenliga LSS-insatser och avskaffa otillåtna tvångs- och begränsningsåtgärder. Ta fram nationella strategier för jämlik hälsa, inkluderande utbildning och ökad sysselsättning. Göra en samlad översyn av den ekonomiska situationen för personer med funktionsnedsättning. Införa kostnadsfri juridisk hjälp i förvaltningsärenden.

Funktionsrätt och konventionen

Dags för ett nytt ”assistansuppror” del 1

 Assistansreformen och övriga LSS har misskötts å det grövsta under lång tid av regeringar på båda sidan blockgränsen. I den akuta krisen 2016 - 2017 handlade det i första hand om behovsbedömningarna när flera tusen personer förlorade statlig assistansersättning. Underfinansieringen av schablonen var emellertid redan inledd också När vintern snart går över i vår 2026 är det mest akuta hotet underfinansieringen, där det råder en massiv blocköverskridande riksdagsmajoritet för att ynka 1,5 % i höjning av schablonersättningen även år 2026 är tillräckligt. Rena hånet mot assistansberättigade, assistenterna och anordnarna.

Är det dags för ett nytt ”assistansuppror” för att det ska hända något? Jag svarar ja! Ta inte ordet ”uppror” allt för bokstavligt. I Sverige protesterar vi generellt på ett mycket lugnare sätt än i t.ex. Frankrike. Om vi tar Frankrike som exempel är allmänhetens tilltro till staten mycket lägre. Vi protesterar vanligen inte mot staten och/eller kommunerna som sådan utan att staten inte sköter det den åtagit sig att göra enligt Sveriges lagar. Vi är själva ett paradexempel på detta. Vi är alla arga på att staten inte gör sitt jobb men vill samtidigt att staten ensam ska ansvara för assistansen… Motsägelsefullt tycker kanske en del? Kanske det men helt i linje hur vi i Sverige i allmänhet ser på staten och kommunernas roll och ansvar.

Välfärdsstaten har ett mycket brett stöd i folkdjupet och inget parti ifrågasätter grundbulten – vi betalar för välfärden gemensamt. Det vore politiskt självmord om man vill ha nycklarna till Rosenbad. Skillnaden och debatten handlar i stället om nivån i olika bidrag, driftsformer och skattenivåer. En genomsnittlig Trump väljare i USA skulle tycka att alla partier i Riksdagen är socialistiska.

När vi går ut och protesterar på gatorna lokalt och nationellt handlar det därför ofta om välfärdsfrågor. Kommunerna och Regionerna ansvarar för mycket som skola, sjukvård, äldreomsorg och mycket av funktionsrättsstöden. ”Välfärdsuppror” brukar följa ett ganska förutsägbart mönster.

·   Ett antal kommuner larmar om t.ex. akuta brister i äldreomsorgen och/ eller skolan.

·  Personal – omvårdspersonal, läkare lärare larmar om det måste vara slut på besparingarna.

·  Massmedia gör ett antal reportage om bristerna som skapar stor upprördhet. Protestlistor börjar dyka upp.

·  Intresseorganisationer kopplade till välfärden börjar uppvakta politikerna med uttalande och brev.

·  SKR (Sveriges kommuner och Regioner) publicerar rapporter om en ohållbar situation.

·  Både intresseorganisationer och allmänhet engagerar sig nu mycket starkt med återkommande demonstrationer, en strid ström med debattartiklar och insändare. Inte så sällan skapas lokala enfråge partier med välfärdsfokus.

·  Politikerna börjar lyssna på allvar och till slut kommer åtgärder eller förslag på ändringar.

Att vi protesterar så pass lugnt utan att ifrågasätta staten som institution och att politikerna till slut ofta lyssnar ser vilken statsvetare som helst på att Sveriges demokrati är synnerligen levande vilket också syns i FN-s ranking. Sverige brukar hamna i topp 3 - 4 bland de bäst fungerande demokratierna i världen.

Utifrån hur starka protesterna mot försämringarna i assistansreformen var 2016 - 2017 uppfyllde det definitivt kriterierna för ett ”välfärdsuppror”. Även sista punkten uppfylldes i och med att regeringen införde stopp på omprövningar och lämnade förslag på förbättringar – om än långt ifrån tillräckliga och i slutändan ineffektiva med några lagändringar inom ramen för utredningen Stärkt rätt till personlig assistans.

Var befinner vi oss nu, hur långt ifrån ett assistansuppror 2.0 är vi? Vi har definitivt kommit en bra bit på vägen dit och tyvärr tror jag det är absolut nödvändigt. Den slutsatsen drar jag p g a tondövheten från våra politiker vad gäller den alltmer akuta situationen med schablonen och att ingenting händer med nya behovsbedömningar. Tittar vi på ”checklistan” ovan är ett antal punkter redan uppfyllda. T.ex. Assistansberättigade, intresseorganisationer och arbetsgivareorganisationer är eniga om att situationen är akut. Det måste vara slut på besparingar, protestlistor har börjat dyka upp. Nämnda organisationer går samman med krav till regeringen.

 Däremot saknas fortfarande de stora landsomfattande demonstrationer som 2016 - 2017. Debattartiklar dyker upp absolut. Men ännu så länge inte med samma ”intensitet” som 2016 - 2017.

En viktig skillnad från assistansupproret ”1.0” för 10 år sedan är att dagens kris inte beror på att regeringen uttryckligen har ett direktiv att pengar ska sparas. Nu handlar om en annan form av svältkur. Vi värnar reformen men tillför inte resurser.

Vad skulle då krävas för att vi får ett ”fullskaligt uppror” med genomslag på nationell nivå? Följande saker tror jag är centrala:

 Anordnare får svårt att betala löner och lägger ner verksamheten.

 Assistenter lämnar yrket.

Kommuner tvingas ta utgifter för personlig assistans utan avsatta pengar i budgeten.

 Tryggheten för tusentals människor hotas.

Därmed börjar reformen kollapsa – på riktigt. Jag tror själv allt detta under 2026 kommer bli allt vanligare nyheter långt, långt utanför våra egna medlemstidningar och nätsajter. Och här ställs allt på sin spets - krona för krona. Anordnare lägger ner som inte kan betala löner, kommunerna har inget budgetutrymme, assistenter blir arbetslösa. Allt detta kostar den offentliga sektorn väldigt mycket pengar. Och tro mig. När politikerna ser konsekvenserna i statens och kommunens egna utgifter för vad det kostar att inte finansiera assistansreformen – ja då blir det ett helt annat tryck i frågan.

Man kan också uttrycka det så här. När kommunerna och arbetsgivareorganisationerna också engagerar sig för högre schablon betyder det att frågan har blivit större än en fråga som bara handlar om funktionsrättsrörelsens krav. Det har blivit eller håller i alla på att bli en systemfråga för samhället.

Krav på att assistansreformen ska indexeras måste vara ett absolut och inte förhandlingsbart krav från vår sida. Det finns betydligt mer att säga utöver schablonersättningen  men då blir blogginlägget för långt. Så vi fortsätter med assistansuppror del 2 i nästa blogginlägg där vi tittar på många andra aspekter som måste lyftas.