Funktionsrätt i Jönköpings län och kommun uppmärksammade FN-s funktionsrättsdag

 Förutom mitt deltidsjobb för STIL är jag även engagerad i Funktionsrätt Jönköpings län som styrelsemedlem och inofficiell LSS expert. Funktionsrätt är som bekant samarbetsorganisationen för en lång rad intresseföreningar inom funktionsrättsrörelsen. I år bestämde vi oss tillsammans med Funktionsrätt Jönköpings kommun för att göra ett större evenemang för att uppmärksamma FN-dagen för personer med funktionsnedsättningar som äger rum 3 december. Funktionsrätt och STIL i Jönköping har samarbetat i flera evenemang, det här var det största jag deltagit med enbart Funktionsrätt som arrangör.

Vår ambition var att belysa läget i Sverige i nutid och historien. Besparingarna på funkisar och sjuka omfattar i stort sett alla samhällsstöd till oss – hur har det kunnat bli så och hur ska vi komma ur den negativa spiralen? Upplägget var en längre föreläsning av författaren Margareta Persson sedan följde flera story Tell berättelser. Efter en lång rast med mycket god jultallrik anordnade vi en debattpanel där jag deltog.

Margareta Persson har skrivit flera böcker om historien för den svenska funktionsrättsrörelsen, hur vi länge inte fick del av välfärdsstaten om de övergrepp som begicks på olika institutioner.

Hos oss föreläste Margareta om historiken fram tills LSS tillkomst och hur den svenska funktionsrättsrörelsen organiserade sig och det faktum att alla stora reformer som ända genomförts har tillkommit tack vare funktionsrättsrörelsens arbete.

Många tror säkert att läget för funkisar var som allra värst när Sverige var ett utfattigt land på 1800-talet. Så var inte fallet. Den verklige botten nåddes under 1900-talets första halva när förfärliga inrättningar som rasbiologiska institutet inrättades med mera. Vipeholm i Lund är den mest kända/ökända stora institutionen med väldiga övergrepp men det fanns många fler stora institutioner runt om i landet.

På 60-talet vände dock vinden. Succesivt växte det fram en syn från politikerna att vi skulle inkluderas i samhället. Efterhand avvecklades de stora institutionerna. Men fortfarande i början av 1970-talet var det långt ifrån självklart att barn med stora funktionsnedsättningar skulle bo i föräldrahemmet. Den positiva utvecklingen nådde sin kulmen när LSS infördes som (med tanke på kostnadsdebatten idag) infördes vid en djup lågkonjunktur.

Varför har det då blivit så mycket försämringar? Margareta Persson menar att en viktig bidragande orsak är ett förändrat samhällsklimat som drabbar personer med stora behov av samhällsstöd hårt. Det har blivit mycket mer ett ”jag, jag” än vi, vi” samhälle. Politiskt yttrar det sig bland annat i att det blivit allt populärare med reformer som ska underlätta vardagslivet för ”vanligt folk”/majoritetsbefolkningen men mindre intressant att stödja de som behöver mest stöd från samhället. D v s det saknas en politisk vilja. Margareta Persson menar också att den negativa utvecklingen sammanfaller med att synen på oss som grupp ändrats till det sämre.

Tre personer föreläste om sina erfarenheter av att levt på institution, an av dem var neurosedynskadade Irené Pettersson som berättade om sin uppväxt på institution. Anita Svenningsson och Ingela Ehrnst berättade om deras upplevelser på utbildningsinstitutionen Tomteboda avsedd för personer med svåra synskador eller helt blinda. Mestadels negativt så klart men även ljuspunkter.

När man lyssnar på berättelserna så inser man hur i bästa fall dåligt funktionsrättspolitiken i Sverige fungerade långt in på 1900-talet.

Debattpanelen

Jag själv och Margareta Persson var två av fyra deltagare i debattpanelen. Moderator var Marie Sten – vice ordförande i Funktionsrätt Riks. En del av diskussionerna handlade om vad som är en institution och är vi på väg tillbaka till den världen? Svaret i korta drag var att vi är på väg åt det hållet och att dagens LSS boenden uppfyller många av Funktionsrättskonventionens definitioner för institution. Rebecka Roos en STIL kollega till mig som bor i ett serviceboende (en form av LSS boende) berättade hur livet i serviceboendet blivit allt mer reglerat och på frågan om Rebecka ansåg sig bo i en institution blev svaret ja.

Funktionsrättskonventionen fick en hel del utrymme. På frågan hur vi ska använda den på bästa sätt menade panelen att den måste bli svensk lag.

Själv fick jag frågan hur vi har kunnat hamna där vi är med LSS med så mycket besparingar/försämringar? Det blev en utläggning som ändå inte var uttömmande på något sätt men de viktigaste punkterna:

*Försämringarna i assistansreformen och hela LSS måste sättas in ett större perspektiv. Det är en del av en nedåtgående spiral där samhället sparar pengar på praktiskt taget alla delar inom funktionsrättsstöd och mycket annat.

Ett antal faktorer samverkar som

·Synen på hur mycket det får ”kosta”

·        

AAvsaknad av politisk vilja

·       

EEn juridisk röra som gjort att vi fjärmat oss från intentionerna.

· Försäkringskassans stenhårda tolkning av restriktiva domar och kommunernas (i viss mån även Försäkringskassan) vilja att driva ärenden i restriktiv riktning så långt det går. Samt  Försäkringskassans "kärlek" till att enbart hänvisa till restriktiva   domar från Högsta Förvaltningsdomstolen som prejudikat.

· Organiserad kriminalitet som infiltrerat välfärden.

Jag anser också att det löper en röd tråd i finansdepartementet på synen på ”hur mycket personlig assistans får kosta” från reformens tillkomst fram tills nutid.

Sen är det som vanligt mycket som man inte hinner ta upp men det viktigaste som jag inte fick sagt angående att det ser ut som det gör december 2024 sammanfattar jag här.

* Det är sant att LSS och assistansreformen infördes under en djup lågkonjunktur – vilket är ett mirakel i sig. Men när vi pratar pengar idag och vill förstå hur vi har hamnat här tycker jag det är jätteviktigt att alla känner till att det var mycket nära att det inte blev någon assistansreform alls. Finansdepartementet under Ann Wibbles ledning tyckte det var för dyrt och gav först grönt ljus med ett mycket viktigt motkrav:

Redan efter ett år skulle en utredning tillsättas som granskade kostnaderna. Så pengarna/kostnadsfrågan var central redan innan reformen ens blev verklighet. Den utredning som sjösattes 1995 efter regeringsskiftet 1994 föreslog en lång rad stora försämringar, bland annat kommunalisering. Det allra mesta skrotades men här menar jag roten finns till det juridiska förfall som frihetsreformen hamnat i. Staten var tydlig i utredningen - vi vill betala så lite som möjligt för personlig assistans, helst ingenting. Ska vi ha en reform får någon annan betala, d v s kommunerna.

Nu blev det ingen kommunalisering, stommen i reformen fick vara kvar med ett mycket viktigt undantag för insatsen personlig assistans:

1996 infördes begreppet grundläggande behov. Det innebar tre saker:

·  1 Även om begreppet inledningsvis tolkades generöst var ett första steg tagit mot att gå ifrån grundintentionerna av att se till hela hjälpbehovet

·   2 Statens önskan att hålla nere kostnaden och att man inte såg till hela hjälpbehovet som bas för att beviljas personlig assistans av staten gjorde att ekonomi och juridik började samspela på ett mycket olyckligt sätt.

·  3   Staten ville helst inte betala och kommunerna var inte lockade heller. Det innebar att det delade huvudmannaskapet som utgick från omfattningen på grundläggande behov (d v s över 20 timmar/vecka i grundläggande behov för statlig assistansersättning) skapade starka incitament för stat och kommuner att försöka lämna över ansvaret på varandra.

Grundläggande behov ja, det blev riktigt illa 2007-2009 när Försäkringskassan introducerade begreppet integritetsnära hjälpbehov. Denna nya definition om vad som var ett grundläggande behov bekräftades sedan i den ökända domen i dåvarande Regeringsrätten 2009. Därmed var hela fundamentet på plats för alla försämringar som följt.

Ska vi komma tillrätta med assistansreformens problem måste både finansieringen säkras och behovsbedömningarna göras om i grunden enligt ursprungsintentionerna och Funktionsrättskonventionens definition av personlig assistans. Detta innan staten blir ensam huvudman. Det kräver politisk vilja men den saknas för närvarande.

Vad gäller välfärdskriminaliteten kräver den ett samarbete mellan många olika myndigheter. Ni vet att jag brinner för att få bort avarterna som förstört så mycket. Den  kampen får dock inte ske till priset att våra rättigheter inskränks. Det måste gå att hitta en bra balans mellan att bekämpa kriminalitet och värna reformens intentioner.

Bild: På plats i debattpanelen Sitter som vanligt i min permobil med mikrofon i ena handen.

Efter avslutad panel pratade jag med moderatorn Marie Sten hur det är med besparingar i våra grannländer? Jo, det sparas och gnetas men hittills är försämringarna inte lika omfattande som i Sverige. Marie hade emellertid ett viktigt förbehåll. Vad gäller åtminstone Norge och Danmark brukar de ligga lite efter Sverige både vad gäller förbättringar och försämringar. Så vi får se vad som händer där framöver.

Funktionsrätt i Jönköpings län och kommun var vi sammantaget mycket nöjda med evenemanget. Efter jul får vi i styrelsen diskutera vidare vad vi ska göra framöver.

 

Det här blir sista blogginlägget för i år. Jag återkommer i vanlig ordning i mitten av januari. ¨

Jag önskar alla bloggläsare och facebook vänner en

Riktigt GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR.

 

 

Heja Olika ställer några frågor till Försäkringskassan och egna tankar om besparingar i funktionsrättspolitiken generellt

 Nätsajten Heja Olika har i en intervju nyligen ställt några frågor till Försäkringskassan.

Första frågan var:

Vad gör Försäkringskassan för att minska riskerna för att enskilda ska drabbas av återkrav på grund av misstag? Svar i korthet:

Försäkringskassan vill göra det enkelt att göra rätt från början, vi har bland annat utvecklat e-tjänster som ska underlätta för både enskilda och anordnare att redovisa utförd assistans.

– Vi har nyligen uppdaterat vår webbplats med relevant information, och i samband med att en person beviljas assistansersättning lämnar Försäkringskassan information om hur man får använda ersättningen.

Vad gör ni för att minska oron eller rädslan hos enskilda för att ha kontakt med Försäkringskassan?

 Vi beklagar verkligen om så är fallet, och det är inte en bra situation.

– Vi lägger stor vikt vid frågor som bemötande och service, men ytterst styrs vår verksamhet av lagstiftning som Försäkringskassan inte råder över.

– Försäkringskassan har löpande dialog med intresseorganisationer och arbetsgivarorganisationer kring vår roll, vårt uppdrag och hur vi arbetar, men också kring vad vi alla kan göra för att assistansersättningen ska fungera så bra som möjligt. 

Ja, hur ska man kommentera det här?

Det låter bra i första skedet, en rad saker räknas upp som ska underlätta att få information om avseende vad assistansersättningen får användas till. Ändå vet vi att många som har fått återkrav har vunnit mot Försäkringskassan i rättstvister. Ganska uppseendeväckande är att staten, representerad av Försäkringskassan bara verkar ha mycket vag uppfattning om hur rädda vi är för myndigheten.

Mycket intressant blir det emellertid när svaret kommer hur Försäkringskassan ser på återupptagna tvåårsomprövningar? FK har vid flera tillfällen lyft att omprövningsstoppet borde hävas. Då låter det så här:

Det är viktigt att klargöra är att Försäkringskassan inte vill tillbaka till de två-årsomprövningar som tidigare fanns. Vi ser ett behov av att kunna följa upp vissa beslut av assistansersättning men vi vill inte följa upp alla beslut, det är en viktig skillnad. I fall där det är uppenbart att ingenting har förändrats ser vi inte några behov att göra någon uppföljning.

Vår utgångspunkt är att man ska kunna känna sig trygg med den ersättning man har – detta samtidigt som det är rimligt att vi som myndighet kan följa upp beslut.

Tusentals personer med personlig assistans, många, många fler inräknat anhöriga, det inkluderar mig själv är jätterädd för återupptagna omprövningar – även om ingen i regeringen signalerat att det är aktuellt att återuppta dem. Osäkerhetsmomentet är vad som händer efter ett förstatligande – utan helt nya behovsbedömningar. Emellertid, vad Försäkringskassan säger sig efterfråga enligt vad de beskriver här är emellertid en mycket mildare variant än det som var och är så fruktat om ”Pandora asken” öppnas igen.

Skulle det som beskrivs här bli verklighet kommer det för de allra flesta bli ungefär som på den ”gamla goda tiden” som jag brukar säga.  Omprövning = avstämning av läget och kanske inte ens kontakt från Försäkringskassan. För de allra flesta som är beviljade personlig assistans kommer aldrig hjälpbehoven minska och kommer inte ha någonting att vara rädda för om Försäkringskassan eventuellt hör av sig angående hur det funkar. Låter nästan för bra för att vara sant.

Vid eventuellt ökat behov av assistanstimmar så måste givetvis en bedömning göras av just de behoven – det tror jag alla är eniga om, Med risk för att låta tjatig – då måste behovsbedömningarna också ser till hela behovet.

I de fall det finns goda skäl och utgå från att behoven faktiskt kommer att minska efterhand så måste staten har möjlighet att följa upp det – det tror jag ingen ifrågasätter.

Heja Olika intervjar Försäkringskassan

* Igår var det FN-s funktionsrättsdag. Funktionsrätt Sverige uppmärksammar dagen och skriver bland annat följande på sin hemsida.

Vi i Sverige betraktar oss ofta som ett föregångsland när det gäller mänskliga rättigheter och inkludering av personer med funktionsnedsättning. Men den bilden stämmer allt mindre överens med människors verklighet. I stället ser vi ständiga nedskärningar och striktare praxis vid bedömning av rätten till stöd, bristande inkludering i utbildningssystemet och sysselsättningspolitiken, en ojämlik vård och en ökad risk för fattigdom för människor med funktionsnedsättning. 

Heja Olika intervjuar Försäkringskassan

Egna tankar om läget:

Sverige är ett land med lagar som har mycket höga ambitioner på papperet, tex LSS och Hälso och sjukvårdslagen. Alla ska kunna leva ett självständigt liv med självbestämmande och alla ska rätt till likvärdig sjukvård. Det är helt i linje med mänskliga rättigheter enligt FN.

 

Tyvärr har vi en verklighet där politiken verkar sakna vilja att leva upp till dessa lagar och Funktionsrättskonventionen. Spara och gneta och "hålla budgeten till varje pris" har blivit en sorts överideologi i välfärdspolitiken, inte att tillgodose faktiska behov. Förutom alla försämringar i de olika LSS insatserna märks besparingarna/försämringarna på en rad olika sätt, t.ex.:

 

* Försämrad ekonomisk trygghet

 

* I många regioner blir mer avgifter på hjälpmedel

 

* Sämre tillgång till likvärdig sjukvård och högre utgiftstak för läkemedel

 

Allt detta och mycket mer är oförenligt med Funktionsrättskonventionens artiklar.

Den här negativa spiralen måste brytas. Ja, jag har läst baskurser i nationalekonomi och vet att statens resurser aldrig kommer vara oändliga. Mer pengar måste in i systemet. Och ja, det är verkligen inga fickpengar vi pratar om, jag vet det. Men var finns den politiska viljan att faktiskt lösa finansieringsfrågan med udden särskilt riktad mot statsbärande partierna Socialdemokraterna och Moderaterna? Att t.ex. i praktiken kraftigt sänka statsbidragen till kommunerna är ett uttryck för att staten vill ta mindre ansvar för välfärden som kommuner och regioner ansvarar för. Detta trots att folkmängden i Sverige har ökat med drygt en miljon personer sedan 2004. Med andra ord – någon annan får betala = avsaknad av faktisk vilja.

 

 Här pratar jag om alla delar kopplat till Funktionsrätts frågor som behöver pengar för att fungera, d v s  det allra mesta. Avsaknad av vilja att skaka fram de resurser som krävs för assistansen, övriga LSS, sjukvården, hjälpmedel, ekonomisk trygghet med mera är samma sak som att (oavsett vad som sägs i valrörelser) indirekt säga – vi prioriterar inte de här frågorna och de människor som är beroende av dem. Och jag kan aldrig acceptera besparingspolitiken när Sverige är ett av världens rikaste länder.

Kan assistans nekas om behov ”tillgodoses” i teorin?

 Jag häpnade när jag såg rubriken i Haja Olika förra veckan. Ska vi få assistans i framtiden om behoven kan tillgodoses ”teoretiskt” på annat sätt. Risken finns i alla fall för att kommuner eller Försäkringskassan ska kunna hänvisa till det vid avslag. Ett rättsärende som handlar om detta ska avgöras av Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD).

Det är orimligt att säga att en persons behov är tillgodosedda bara för att det finns en möjlighet att få hjälp. Behoven måste självklart vara tillgodosedda i praktiken, inte bara i teorin

Alice Ribbenvik LSS jurist Humana

 

Den person fallet gäller var beviljad assistans dygnet runt, utom vid vistelse på korttidsboende. Antagligen som avlastning för föräldrarna.

Berörd person ville följa folkhälsomyndighetens rekommendationer under pandemin genom att inte utnyttja korttidsboendet och begärde tillfällig ökad personlig assistans i hemmet för detta. Hemkommunen ville inte bevilja extra assistanstimmar för detta.

”Problemet” för berörd person är att hen redan var beviljad LSS insatsen korttidsboende alltså var behoven även om pandemi råder tillgodosedda enligt kommunens synsätt.

Mina inledande slutsatser. Vid en pandemi har ansvariga myndigheter ganska långtgående befogenheter att införa tillfälliga regler som bryter mot normalt gällande lagar. Nu är jag ingen expert på smittskyddslagen som väger mycket tungt vid pandemier. Min bedömning här är att det finns luckor kontra LSS. För LSS säger ingenting om extra stödinsatser pandemier, där förutsätts samhällslivet rulla på som vanligt. Tittar vi ändå vad som står i smittskyddslagens paragrafer kan vi kap 2 § 1 läsa följande:

 Var och en skall genom uppmärksamhet och rimliga försiktighetsåtgärder medverka till att förhindra spridning av smittsamma sjukdomar

Med assistansperspektiv Genom att välja att inte bo på korttidsboendet uppföljde rimligen personen vad som står i denna paragraf och det borde juridiskt väga mycket tungt i detta ärende. Det var ju t.om rekommenderat av svenska staten, i detta fall Folkhälsomyndigheten. Oavsett avsaknad vad som står i LSS om pandemier. Kommunen hade rimligen ansvar för att se till att hjälp beviljades inom ramen för LSS även utanför korttidsboendet.  Förutom de välkända målparagraferna 5-7 har kommunerna också det yttersta ansvaret.  Hör finns ingenting som säger att hjälp inte ska beviljas om det ändå kan tillgodoses i ”teorin”.  Tvärtom är det behoven som ska styra – inte vad som fungerar i teorin.

Ser vi till fallet utifrån kommunens perspektiv. Kommunen också hänvisa till att det saknas paragraf om extra hjälp ska beviljas vid pandemier om hen redan är beviljad många timmar från Försäkringskassan plus korttidsvistelse. Rekommendationer från staten är dessutom upp till var och en att följa och inga lagtexter med extra förpliktelser för staten.

* Men fallet handlar i grund och botten inte om antalet timmar som avslagits. Läser man igenom noga vad Humanas jurist säger handlar  inte överklagan om avslaget på tillfälligt fler assistanstimmar utan hur kommunen motiverat avslaget – behovet kan tillgodes i ”teorin”. Humana skriver att finns sedan tidigare en dom från HFD som säger att:

Orsaken till en frånvaro från en insats (som skola) inte spelar någon roll när man bedömer rätten till personlig assistans.

Samtidigt gör olika domstolar olika tolkningar vad det innebär. Vissa menar att behoven kan anses tillgodosedda om det finns en annan beviljad insats, medan andra menar att behoven måste vara tillgodosedda i praktiken.

Humana vill ha ett förtydligande vad som faktiskt gäller

Nu får vi se vad HFD kommer fram till och hur det påverkar FK och kommunernas tillämpning. Vilka blir konsekvenserna? Humana sammanfattar:

• Domstolens avgörande kommer att påverka hur man tolkar HFD:s tidigare dom och hur man bedömer rätten till personlig assistans i liknande fall.
• Det är viktigt att domstolen tydligt fastställer om behoven måste vara tillgodosedda i praktiken eller om det räcker med att en insats finns tillgänglig.

Humana kommenterar rättsfallet

Heja Olika sammanfattar

Egna tankar

Mycket negativt har med all rätta sagts om HFD genom åren. Sanningen är ändå att HFD även har kommit med för oss positiva domar. Tyvärr är verkligheten att FK ”uppskattar” restriktiva domar och tillämpar dem så strängt som möjligt i jakten på att spara pengar - positiva domar brukar ignoreras.

Går HFD på kommunens linje riskerar konsekvenserna att bli oöverblickbara vid framtida behovsbedömningar eller omprövningar. Är inte svårt och se att FK eller kommunerna sker ner antalet timmar med motiveringen att behoven kan tillgodoses på annat sätt, även om det bara fungerar i ”teorin”. Då är nya behovsbedömningar mer akut än någonsin.

Omvänt kommer domen också ge ökat skydd för godtycke från FK och kommuner. Förutsatt att domen följs kommer det inte gå att motivera avslag med att hjälp kan istället tillgodes på annat sätt.

Vad gäller det ”juridiska finliret” konstaterar jag att Humanas jurist lagt krutet på en specifik detalj – d v s motiveringen till avslag. När jag läste sammanfattningen på Heja Olika fastnade jag först själv i den allmänna frågan – Kommunen sa nej till fler timmar. Många av oss gör samma misstag.

* Juridisk expertis ska alla ha rätt till som kämpar mot staten och kommunerna

4 december kommer jag var medlem i en debattpanel i ett evenemang i Funktionsrätts Jönköpings län anordnar. Kommer givetvis ett blogginlägg om det eventet

Fortsatt långsam minskning av antalet assistansberättigade

 När Magdalena Andersson hösten 2015 meddelade att regeringen tänkte spara in på utgifterna för assistansberättigade och sjukrivna för att finansiera hjälp till flyktingar från oerhört blodiga krig i Mellanöstern hade ungefär 16500 personer statlig assistansersättning. Kommande två åren minskade antalet personer med statlig assistansersättning med över 2000 personer.

Reformerna i Stärkt rätt till personlig assistans beräknades att åter ge ungefär 2000 personer rätt till statlig assistansersättning. Även om reformerna inte gick till botten med assistansreformens problem såg det ändå på papperet ganska lovande ut. Det gick i alla fall i rätt riktning efter flera år med nästan fritt fall. Nu vet vi att Stärkt rätt till personlig assistans tyvärr har blivit ett fiasko. Har bloggat om orsakerna till att det blivit så flera gånger. För egen del inser jag i efterhand att det var ett stort misstag att schabloner och föräldraavdrag ingick i reformerna. Då tyckte jag att det kanske – trots allt var nödvändigt – skulle åtminstone ett visst grundskydd som start. Borde ha insett att det inte skulle funka eftersom Försäkringskassan sedan lång tid tillbaka är inställda på att tillämpa allt som rör personlig assistans så strängt som möjligt – d v s inte alls som lagen var tänkt att fungera.

Ur ett demokratiskt perspektiv är det oerhört allvarligt att Försäkringskassan avvisar all kritik, även från utredaren Fredrik Malmberg och politiker om hur myndigheten använder s.k. dubbla föräldraavdrag. Jag håller med juristen Andreas Pettersson. Försäkringskassan ska inte ha någonting att göra med tillämpningen av reformen. Det har pågått ett maktmissbruk allt för länge.

Läget för assistansreformen senhösten 2024

Ca 2000 fler personer som är beviljade personlig assistans har istället blivit en fortsatt långsam nedgång i antalet personer beviljade statlig assistansersättning. En liten ökning skedde under sommaren men har bytts ut mot en fortsatt nedgång under hösten. I oktober var 13 331 personer beviljade statlig assistansersättning. Vi får backa ända till 2004 sedan antalet personer med statlig assistansersättning var lägre. Källa: Assistanskoll.se

Nu ska föräldraavdraget halveras. Det är ett steg i rätt riktning – frågan är hur mycket det kommer att påverka i praktiken? Åtminstone i teorin kommer fler barn få personlig assistans – bedömningen är ca 400 personer vilket är mycket positivt. När det gäller Försäkringskassans tillämpning med dubbla avdrag finns det faktiskt domslut på att myndigheten gör fel i både Förvaltningsrätten och Kammarrätten i Sundsvall. Kammarrätten har t.om gjort det vid två tillfällen. Juristen Jessica Gustavsson har i Heja Olika kommenterat;

Det gläder mig framförallt att se att Kammarrätten i Sundsvall bidrar med en positiv rättsutveckling. Vi är kanske inte bortskämda med detta, och jag ser fram emot att samtliga kammarrätter drar sitt strå till stacken för att skapa god vägledning i frågan.

Vet inte exakt hur FK bemött de här domarna. Eftersom det inte är HFD domar avvaktar man troligen men det är inte säkert att FK ens skulle följa det. Juristen Andreas Pettersson har tydligt visat hur FK väljer ”lämpliga domar” som prejudikat för att uppehålla den nuvarande tillämpningen, d v s säkerställa att besparingarna fortsätter.

När får vi se en verklig vändning med generösare tillämpning från Försäkringskassan och tills vidare kommunerna tills assistansreformen förstatligas? Min slutsats är att det aldrig kommer ske utan att behovsbedömningarna görs om i grunden. Och i denna helt centrala fråga finns inget svar från regeringen vad som kommer att hända. Av det som sipprat ut hittills är inte regeringen ens eniga om var gränsen ska gå för att beviljas statlig assistansersättning. Det verkar också uppenbart att det är Moderaterna som håller emot. Eller kanske mer konkret – Elisabeth Svantessons finansdepartement. Mitt intryck är att ansvarig minister Camilla Waltersson-Grönvall (M) ändå vill väl.

 

Behovsbedömningar och förstatligande

Frågan om nya behovsbedömningar går också hand i hand med förstatligande. Kan inte påpekas för många gånger:

Nya behovsbedömningar måste utgå från att hela hjälp och stödbehovet och det måste vara på plats innan staten tar över som ensam huvudman. I en intervju med Assistanskoll sa Anna Barsk Holmbom bland annat följande;

På sikt tror jag att ett förstatligande är bra och viktigt men om det skulle genomföras nu, utan att behovsbedömningarna är åtgärdade, kommer det att bli oerhört problematiskt för vissa grupper.

Innan ett statligt huvudmannaskap införs måste vi återgå till den helhetssyn som fanns när reformen infördes, när rätten till assistans innebar att man hade mer än 20 timmars behov av hjälp i komplicerade situationer, säger Anna Barsk Holmbom.

– Det borde vara självklart att det inte går att skilja minuterna som assistenterna t ex torkar den assistansberättigade efter ett toalettbesök från de minuter man står utanför toalettdörren och väntar. Hela situationen måste räknas!

Vägra acceptera förstaligande utan nya behovsbedömningar

Var ska gränsen gå för att få Assistansersättning i framtiden? Ett av Lars Lööws förslag i sin utredning om förstatligande ligger på 7 timmar/vecka i grundläggande behov. Nu vet ni att jag vill ha bort grundläggande behov helt och hållet men det ser mörkt ut. Så vitt jag vet driver inget riksdagsparti i dagsläget att de ska bort helt och hållet. Och så länge de finns kvar är 7 timmar/vecka för definitivt för högt. Av de förslag som finns till buds i utredningen måste funktionsrättsrörelsen enas om tre timmar/vecka i grundläggande behov är det enda acceptabla.

Bild: Jag berättar om aktuella händelser i assistansvärlden i samband med ett STIL möte i Jönköping.

I bakgrunden en blå powerpoint

Bra och dåliga nyheter om personlig assistans och LSS

 Även om läget i vanlig ordning ät kärvt för såväl personlig assistans som övriga LSS och övrig funktionsrättspolik finns det ändå ljuspunkter i mörkret. Schablonersättningen för 2025 blev högre än befarat. 3,0 % är fortfarande långt från tillräckligt men ändå ett steg i rätt riktning. Och det finns faktiskt ännu positivare tecken nu om schablonersättningens framtida konstruktion. Allt tyder faktiskt nu på att vi får en indexerad höjning från och med 2026. Så här säger regeringen själv:

Under hösten ska en arbetsgrupp tillsättas med bemanning från socialdepartementet och finansdepartementet. Arbetet kommer att påbörjas i början av nästa år för att kunna vara klart i tid till nästa års budgetproposition.

 

Vad kan stoppa det nu? Här är jag faktiskt optimist. Såvida det inte inträffar nya riktigt allvarliga kriser som är helt utanför Ulf Kristerssons kontroll kommer det att genomföras. Vad skulle det kunna vara i så fall? Några exempel – Stormaktskrig i Mellanöstern - skulle påverka hela världen med stora ekonomiska följder för världsekonomin. Ny finanskris eller pandemi. I övrigt tror jag vi kan vara lugna att en indexering verkligen införs. Blir det verklighet med en bra utformad modell som följer löneutvecklingen blir den nyheten det bästa som hänt i assistansvärlden på många, många år. Ifa m f l påtalar att det är mycket viktigt att brukarrörelsen är delaktiga. Det är bara att instämma.

På pluskontot ska också tilläggas att föräldraavdraget som Försäkringskassan misskött ska halveras. Ansvarig minister Camilla Valtersson Grönvall pratat om mer allmänt höjda ambitioner i Funktionsrättspolitiken. Sen får vi se vad det innebär. Tills vidare få vi glädjas åt att det ändå talas om högre ambitioner i funktionsrättspolitiken.

Mindre bra - potentiellt katastrofalt

Anna Barsk Holmbom har i sin blogg skrivit om att regeringen vill skynda på ett förstatligande. Borde vara en kanon nyhet men tyvärr finns det ett mycket stort men:

När jag skriver detta finns fortfarande inga tecken på att regeringen tänker göra om behovsbedömningarna i grunden. Därför befinner vi oss i den paradoxala situationen att vi vill ha staten som ensam huvudman men måste säga blankt nej till förstatligande så länge inte nya behovsbedömningar är på plats. Kombinationen av en först assistans, eventuellt återupptagna omprövningar och avsaknad av nya bedömningskriterier skulle bli en katastrof.

Anna bloggar om förstatligande

Stora besparingar på LSS i Stockholm

Parallellt med det som faktiskt är positivt nu pågår försämringarna runt om i landet hos kommunerna. Förra veckan kunde vi läsa om stora besparingar på olika LSS verksamheter i Stockholm. Utförare av bland annat daglig verksamhet och LSS-boende endast får en (1) procent höjd ersättning 2025, trots att lönekostnader väntas öka med 3–4 procent.

Återvänder vi till Niklas Altermarks bok är detta ett typexempel på ”dold besparing". Visserligen höjs anslagen en aning men det täcker inte de faktiska utgiftsökningarna som krävs för att verksamheten ska gå åtminstone plus minus noll. Besparingen blir mellanskillnaden i en marginell ökning i anslagen och de faktiska behoven. Hur förklarar då ledningen i Stockholms kommun besparingarna?

Enkelt uttryckt - det finns inte tillräckligt med pengar

Alexander Ojanne (S) är finansborgarråd i Stockholm och skyller framförallt på att Tidöregeringen inte höjer statsbidragen tillräckligt för 2025. Visst är höjningen mindre än i S skuggbudget men det är att göra det lätt för sig tycker jag. Heja Olika beskriver att besparingarna inom utgiftsområdet Funktionshinder är hela 8 % bara sedan 2022. Så att bara skylla på regeringens budget är väl enkelt tycker jag.

Odiskutabelt är ändå att statens ansvar för kommunernas finansiering minskat senaste 15 åren. Och då går det inte att komma runt statsbidragen som sakta men säkert minskar som andel av kommunernas intäkter. Samtidigt som kommunerna har krav på att budgeten endast kortsiktigt får gå med underskott…

LSS besparingarna i Stockholm

Om statsbidraget till kommunerna

Att kommunerna inte är några vänner av LSS är välkänt, likaså att S inte blivit kända som LSS stora förkämpar heller... Men det som nu hänt i huvudstaden pågår runt om i landet under såväl röda som blåa styren. Och drabbar allt möjligt inom kommunal välfärd. Måste därför kort kommentera statsbidragen. För finansborgarrådet har rätt i en del av det han säger även jag verkligen inte är överens om allt.

 2004 nådde Sveriges befolkning 9 miljoner människor, nu är vi dryga 10 miljoner invånare. Under tiden har statsbidragens andel av kommunernas intäkter minskat, från 21 % 2011 till 16 % i nutid enligt Niklas Altermark och Åsa Pleisner. En avsevärd minskning i stödet från staten. Denna urholkning har alltså genomförts även av S regeringar.

 

290 kommuner ska alltså ha ansvar för dryga en miljon människor mer än 2004 med relativt betydligt mindre stöd från staten. Självklart går inte den ekvationen ihop utan stora besparingar. Många kommuner har dessutom problem med minskad befolkning som urholkar skattebasen och ökar besparingstrycket ytterligare. Många av dessa kommuner har redan landets högsta kommunalskatter så ytterligare skattehöjningar där för att få skutan att gå runt är knappast rimliga att genomföra.

 

Med udden särskilt riktad mot de ”statsbärande” partierna Socialdemokraterna och Moderaterna. Om ni nu verkligen värnar välfärden. Hur har ni tänkt att kommunerna ska klara av sina åtaganden när staten gör stora besparingar på statsbidragen?

Konsten att montera ner en välfärdsstat del 2

 I varje valrörelse har alltid välfärdsfrågorna en viktig roll. Även om ambitionsnivån skiljer sig en del är enigheten över blockgränsen total att vård, skola, omsorg mm är mycket viktigt att värna. Trots alla lovord om välfärden - sparas det hela tiden på just offentligt finansierad välfärd. Hur det fungerar i praktiken och motiven till att det ser ut som det gör tittade vi på översiktligt i del 1 av Niklas Altermarks och Åsa Pleisners bok Konsten att avveckla en välfärdsstat- en granskning av det åtstramningspolitiska kretsloppet.

 I del 2 ska vi titta på det ofta bortglömda fenomenet dolda besparingar. Mycket stora besparingar sker i det ”tysta” och beskrivs utförligt i boken.

 Dolda besparingar i välfärden är nedskärningar som inte syns direkt som t.ex. 1000 personer som förlorar assistansersättning eller 10 000 som nekas sjukpenning. Det handlar om olika stöd och bidrag som sänks eller inte höjs efter behov, högre avgifter med mera. I regel med i bästa fall dålig insyn för allmänheten och massmedia.

PÅ statlig nivå handlar det om t.ex. otillräcklig höjning av statsbidragen till kommunerna och mycket låga höjningar i ekonomisk ersättning till framförallt sjuka och personer med funktionsnedsättningar. I kommunerna på allt möjligt från lägre anslag till skolluncher till högre avgifter i hemtjänsten. Eftersom kommuner och regioner ansvarar för stora delar av välfärdssektorn blir därför kommunala och regionala ansvarsområden mycket utsatta.

Personlig assistans

 Inom assistansen sker de dolda besparingarna på framförallt två sätt. Otillräcklig höjning av schablonersättningen och anslagna medel till Försäkringskassan som inte betalas ut – orsakat av hårda behovsbedömningar och det handlar om enorma belopp. Hur mycket? Ja, det ska vi räkna översiktligt på nu. All statistik är hämtat från assistanskoll.se.

1997-2009 höjdes schablonen stadigt med 3-4 % per år. Underfinansieringen inleddes på allvar 2014. Låt oss anta att år 2013 hade regeringen bestämt att ett index införs med en årlig höjning på 3,5 % per år start 2014. Hur hög hade schablonen varit 2024? Timschablonen 2013 var 275 kr/timme, 332,6 kr/timme 2024.

Svaret blir 275 kr 2013 * 1,035^11 = 401,5 kr 2024. Schablonen hade alltså varit 20 % högre.

Anslaget för PA 2013 var ca 22,4 miljarder kr. Anslagen 2024 var ca 24,6 miljarder kr. Den borde alltså varit 24,6 miljarder kr plus 20 % = 29,5 miljarder kr

Enbart 2024 SPARADE STATEN DÄRMED NÄSTAN 5 MILJARDER KR ENBART MED UNDERFINANSIERAD SCHABLONHÖJNING! Och då är 3,5 % årlig höjning en ganska modest höjning. Det är otroligt mycket pengar. Motsvarar dygnet runt assistans för ca 2000 personer enligt ovanstående exempel. Alternativt mycket högre löner för våra assistenter.

Hur stora belopp som är dolda besparingar för personlig assistans inom kommunerna på detta sätt vet jag inte men vi kan antagligen utgå från att det senaste decenniet sammantaget handlar om många miljarder kr.

Men det stannar inte där eftersom Försäkringskassan inte spenderar alla anslagna alla pengar. Det beloppet beräknas bli 692 miljoner kr 2024 p.g.a. hårda behovsbedömningar. Totala DOLDA BESPARINGAR blir därmed sanslösa 5,6 miljarder kr enbart 2024. Hur mycket som sparats totalt (otillräcklig höjning +anslag som inte betalats ut) 2014-2024 orkar jag inte räkna på.

De totala besparingarna för staten, d v s inkluderat ca 3000 personer som förlorat statlig assistansersättning sedan 2015 är mycket större än 5-6 miljarder kr för 2024.

Ekonomisk trygghet och andra stöd – Sjukpenning, sjukersättning, aktivitetsersättning, bilstöd med mera.

De dolda besparingarna går till ungefär på samma sätt som den personliga assistansen. Ekonomiska ersättningar som inte följer löneutvecklingar och anslagna medel som inte används. Ett exempel. År 2025 höjs lönerna med i snitt 3,9 % medan sjuk och aktvitetsersättning bara höjs 2,6 %. Med några undantag har det sätt likadant ut i åtminstone 15 års tid. De samlade dolda besparingarna under denna tid handlar om många, många miljarder kr.

 

Minskat statsstöd till kommunerna

Förutom kommunal inkomstskatt och en del avgifter får kommunerna omfattande ekonomiskt stöd från staten för att finansiera sin verksamhet, s.k. statsstöd. 2023 betalade staten ut 174 miljarder kr i statsstöd till kommunerna (Regioner inte inkluderade). 

Källa Regeringens budget  

Budgetanslag statsstöd till kommunerna sid 5

 Det är en enorm summa men likväl har det gjorts stora dolda besparingar senaste 15-20 åren enligt samma modell som personlig assistans med mera. Statsstöden höjs inte enligt ett fastställt index. Niklas Altermark konstaterar att med 2011 som basår och inflations säkrat index hade statsstödet 2023 varit hela 25 miljarder kr högre = 199 miljarder kr. Enbart 2023 gjorde därmed staten en besparing på hela 25 miljarder kr! För kommunerna innebär det att de i ökad utsträckning får finansiera sin verksamhet själva. Hur ser då dolda besparingar i kommunerna ut?

Kommunernas dolda besparingar

Kommuner och Regioner trängs av krav på besparingar på åtminstone 3 sätt:

 

* Det finanspolitiska ramverket kräver att kommunernas budget hålls i balans. Underskott är bara tillåtna temporärt.

 

* Statsstöden till kommunerna (som fortfarande är omfattande så klart) har senaste ca 15 åren minskat som andel av kommunernas intäkter.

 

* Överflyttning av kostnad från stat till kommuner p.g.a. indragen sjukpenning, personlig assistans, sjuk och aktivitetsersättning mm.

 

Till det ska tilläggas att många kommuner har problem med sviktande skatteunderlag p.g.a. utflyttning.

 

De dolda besparingarna (som dominerar helt) sker på framförallt tre olika sätt

 

·  Olika välfärdsnämnder får order att ”effektivisera verksamheten”. I klartext innebär det att samma uppdrag ska genomföras med minskad budget.

·  Anslagsökningar görs men motsvarar inte väntade utgiftsökningar i givet utgiftsområde

·       Välfärdsnämnderna får samma budget för kommande år som fjolåret minus underskott från föregående år.

 

I en djungel med dolda besparingar tycker jag också det finns ett stort demokratiskt problem. Eftersom de i regel genomförs i det tysta blir insynen från allmänhet och media mycket begränsad.

 

 

 

* Medan jag skrev det här blogginlägget dök en dyster men inte oväntad LSS nyhet upp från Stockholm. Huvudstaden har beslutat att genomföra stora dolda besparingar som primärt kommer drabba LSS boende, Kontaktperson, Ledsagning, Daglig verksamhet och korttidsboende. Återkommer till det i nästa blogginlägg. Men även att det ser allt ljusare ut vad gäller indexeringen av schablonersättningen.