Google+ Followers

fredag 26 maj 2017

Föreläsning om LSS i Jönköping 24 maj

23-24 maj besökte arvsfondsprojektet Funki4 D Jönköping. Projektets syfte är och visa hur det är att leva med funktionsvariationer i Sverige 2014 med fokus på tillgänglighet och full delaktighet i samhället. På plats i Jönköping som moderator var bland annat Lars-Göran Wadén, en av de riktigt stora profilerna funktionsrättsrörelsen när det gäller kampen för ett tillgängligt samhälle för alla..

Själv fick jag för några månader sedan en förfrågan från HSO i Jönköpings län att hålla en föreläsning om grunderna i LSS lagen och då hela LSS lagen, inte bara assistansen. Som bekant är ju assistansen mitt huvudfokus men jag tycker jag har tillräckligt bra koll på lagen i helhet för att fixa en föreläsning om grunderna för hela lagen så jag tackade ja utan att tveka.


Jag la upp föreläsningen ungefär så här:

Först en bakgrund till hur lagen kom till från att de stora instutionerna börjar avvecklas fram till LSS träder i kraft 1994. Sen följde en genomgång av de tre personkretsarna samt en genomgång av samtliga 10 insatser vilket är en självklarhet om man ska gå igenom hela lagen.

Ambitionerna med lagen.(§ 5-7). Jag poängterade särskilt § 6 (självbestämmande) och § 7 (goda levnadsvillkor). Jag tryckte ordentligt på att man från myndighetshåll inte kan detaljstyra vad som är goda levnadsvillkor – då raseras hela intentionen med lagen. Syftet med LSS är att vi själva ska kunna forma våra liv som vi själva vill.

Det delade huvudmannaskapet för assistansen. 20 timmarsgränsen för de grundläggande behoven och kommunernas yttersta ansvar för assistansen är självklara saker att ta upp, likaså § 19 (kommunernas rätt att ta ut avgifter mm från kommunala LSS insatser) och § 23-24 (IVO-s funktion och skyldigheten att anmäla missförhållanden)

Om man föreläser om LSS är det en självklarhet och ta upp skillnaden mellan ramlag och rättighetslag. Här la jag ner en hel del energi på att trycka på att LSS är en rättighetslag till skillnad från SoL. Lika självklart är det och ta upp att assistansen är en socialförsäkring inte en ”fin förmån”.

Jag tog även upp de prejudicerande domarna i HFD som urholkat assistansreformen samt LSS utredningen (klar 2018). I LSS utredningen handlar direktiven nästan uteslutande om personlig assistans så jag berättade vad jag tror är den viktigaste orsaken till detta. Många personer med ledsagning eller bor  i gruppbostäder mm är upprörda över att dessa LSS insatser ignoreras i direktiven och det missnöjet tycker jag inte vi som primärt jobbar för assistansen ska ignorera. Det missnöjet finns definitivt i Jönköping med.Huvudorsaken till att direktiven är skrivna som de är med nästan totalt fokus på PA tror jag är denna:

Riksdebatten om LSS domineras helt av personlig assistans. Den gör det därför att det är enbart personlig assistans som i huvudsak finansieras av staten. Därmed är det bara PA som blir en "riksangelägenhet, både för proffstyckarna och regeringen (läs finansdepartementet).

Den påstådda” kostnadsexplosionen för assistansen” fick rejält utrymme. Min strategi här är att vara uppriktig. Visa kostnaden att det stämmer att utgiftskurvan steg fram till 2010 men att den har planat ut efter det. Det är en kraftig överdrift och påstå att  utgifterna skenar. Här är det också viktigt trycka på att det är nettokostnaden som är den verkliga kostnaden för samhället. Det gjorde jag genom att belysa hur många jobb som skapas, anhöriga som inte behöver stanna hemma, personer som kan jobba tack vare PA os v. All välfärd ”kostar en del”, menar vi allvar med att vi ska ha ett samhälle för alla ger assistansen mycket valuta för pengarna.

I slutet tog jag upp att:

·  Olika LSS insatser ska inte sättas mot varandra

·   Eftersom all välfärd betalas med skatter måste vi kunna prata pengar men och det är jätteviktigt – frågan om LSS får aldrig reduceras till att bara handla om kronor och ören. Ett ensidigt fokus på endast kostnad är helt fel fokus på vad LSS verkligen handlar om.

·  Vi kan inte sätta ett max tak för hur mycket en människa får "kosta", i så fall befinner vi oss på ett sluttande plan.

Efteråt blev det intressanta diskussioner. När jag förberedde föreläsningen hade inte Niklas Altermarks rapport publicerats än men jag berättade i kort drag om den i efterhand, hur ”expertmetoden” missbrukats. och gav min syn på hur jag tycker vi ska använda rapporten. Varje gång regeringen eller en proffstyckare hävdar att fusket uppgår till flera miljarder kr/år ska vi hänvisa till rapporten. Gör vi det konsekvent blir det i långa loppet ohållbart för regeringen att ignorera den.

CRPD pratade vi också om. Här menar jag att vi måste ”vässa argumentationen” när vi använder konventionen. Ska utveckla mer i ett kommande blogginlägg men i korta drag. Ska vi uppfylla alla artiklarna är LSS lagen fundamental. Ställ regeringen gång på gång mot väggen – hur har den tänkt sig att Sverige ska leva upp till alla artiklar genom att bara spara på personlig assistans och ställa LSS insatser mot varandra?


Bild: Tompa föreläser om LSS med en dataskärm framför sig. I bakgrunden en power point presentation:

LSS - grunderna i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade




På kvällen samma dag blev det ett besök hos Jönköpings stora teaterbyggnad Spira där Funki4D avslutades med föreställningen Riv murarna och som Lars-Göran Wadén kallar landets mest tillgängliga teaterpjäs. Pjäsen som var drygt en timme lång handlade om hur det är att leva med funktionsvariationer med tillgänglighetsproblem och alla fördomar som vi stöter på. Och inte minst ett stort antal experter inom läkarvetenskapen som vill korrigera våra funktionsvariationer så att vi blir så ”normala” som möjligt.

Pjäsen väcker tankar inför framtiden. I funktionsrättsrörelsen finns en önskan om att samhället ska acceptera oss som de människor vi är. Ingen ska tvingas in i diverse rehabprogram mot sin önskan för att (kanske) bli ”mer som andra”. Den snabba teknikutvecklingen omfattar även teknik som inom en inte allt för avlägsen framtid kommer göra det möjligt att ge syn till blinda, hörsel till döva, bota muskelsjukdomar o s v. Det är ingen jättevild gissning att det inom låt oss säga några decennier blir en allt livligare debatt om att funktionsvariationer så långt det är möjligt ska ”lagas” med teknikens hjälp. D v s raka motsatsen till det funktionsrättsrörelsen strävar emot. Jag kommer säkert att återkomma med blogginlägg i denna mycket viktiga fråga.



tisdag 23 maj 2017

Vi pratar om rättigheter – Försäkringskassan och kommunerna letar efter kryphål…

All offentlig makt i Sverige utgår från folket.
Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.

Den offentliga makten utövas under lagarna.

Regeringsformen, kapitel 1, §1


Så inleds den svenska regeringsformen. Den är vår viktigaste grundlag och anger vilka fri- och rättigheter vi har, statsskickets grunder, maktbalansen mellan riksdag och regering m.m. Som framgår av §1 är regeringsformen glasklar – den offentliga makten utövas under lagarna.

Vad innebär då detta i praktiken? Helt enkelt att regeringen – och de statliga myndigheterna, landstingen och kommunerna – i sin myndighetsutövning måste följa de lagar som stiftas i riksdagen, folkets främsta företrädare.

När vi med detta som utgångspunkt tittar närmare på Försäkringskassans och kommuneras behandling av den personliga assistansen och de andra LSS insatserna sedan LSS antogs som rättighetslag i riksdagen blir frågan: Hur går detta ihop med det som står i både LSS och lagens förarbeten? Mitt korta svar blir att det uppstått en stor klyfta mellan det som står skrivet i lagtexten och hur berörda i myndigheter med regeringen i spetsen tillämpar lagen och oerhört skickligt letar upp mycket tveksamma kryphål för att kringgå lagen i syfte att få till besparingar.

Vi tar regleringsbrevet  som exempel. Budskapet från uppdragsgivaren, det vill säga regeringen, är glasklar: Assistansen är för dyr, kostnaden ska ner!

Med hänvisning till ovan nämnda RF, kap 1, §1, inser givetvis juristerna som är anställda hos Försäkringskassan att de inte kan gå fram utan någon juridisk ”backup”. Alltså måste de hitta stöd i juridiken när de tar fram osthyveln och  det får de genom prejudicerande domar i Högsta förvaltningsdomstolen (HFD). Det har som bekant kommit ett antal domar som gått i starkt restriktiv riktning när det gäller tillämpningen av både PA och även andra LSS-insatser. Det finns till exempel en HFD-dom som i praktiken ger kommunerna rätt att tvångsförflytta personer mellan gruppboenden. Jag är helt övertygad om att Bengt Westerberg inte ens i ett värsta skräckscenario hade kunnat föreställa sig att det skulle komma domar från Regeringsrätten, numer HFD, som tolkar lagen på det sätt som nu sker.

Vad finns det då för stöd FK kan hänvisa till från HFD? Vi har givetvis den beryktade domarna från 2009 (måltider[A1] ) och 2015 om det femte grundläggande behovet, det ger också en rimlig förklaring varför FK först 2016 dammar av och plötsligt börjar tillämpa en fyra år gammal dom i HFD som menar att egenvård inte ska räknas som ett grundläggande behov.

FUB:s Harald Strand, som är oerhört kunnig om LSS-lagen, har påpekat flera gånger att prejudicerande domar egentligen inte ska ha så stora effekter som varit fallet, de är vägledande men inte bindande.  LSS är en indvidbaserad lag och en dom kan inte tillämpas på samtliga individer, vilket bland annat Barbro Lewin påtalat.  Ändå håller domarna på att rasera hela lagen, så som dess ursprungliga intentioner var formulerade och som Bengt Westerberg tänkte sig den.
Med utgångspunkt från regeringsformen och LSS bryter FK-s tillämpning av LSS mot:

·  Lagens intentioner och grundläggande juridiska principer. som gynnande besluts negativa rättskraft.

·  Ett start antal artiklar i CRPD, vilket även FN förtydligat i kritik mot Sverige. 

Detta är även något som människorättsexperten Thomas Hammarberg framfört flera gånger. Förutom artikel 19 som ger rätt till personlig assistans och fritt val av bostadsform bryter det bland annat mot artikel 20 (fri rörlighet), artikel 21 (yttrandefrihet-åsiktsfrihet), artikel 27 (arbete-sysselsättning) och artikel 29 (deltagande i det politiska och offentliga livet)

Om man är beredd att åsidosätta allt detta i jakten på att spara pengar har FK och kommunerna de facto hittat kryphål tack vare domarna från HFD. Högsta juridiska instans i Sverige har ju nämligen sagt sitt om exempelvis det femte grundläggande behovet – ingående kunskap om brukaren gäller med få undantag inte personer med fysiska funktionsvariationer. Så här står det i domen från juni 2015 målnummer 3527-14:

Sammantaget leder det nu anförda till slutsatsen att tillägget ”annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om den funktionshindrade” måste förstås på det sättet att det uteslutande tar sikte på personer med psykiska funktionshinder”.

Av det anförda följer att en förutsättning för att AA ska vara berättigad till assistansersättning avseende annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om henne är att hon har en psykisk funktionsnedsättning. Så är inte fallet och redan härav följer att det i målet aktuella hjälpbehovet inte berättigar henne till assistansersättning.

Staten – kommunerna hakar villigt på och driver ofta fall så långt det går – söker alltså med ljus och lykta efter kryphål i juridiken. Det måste vi göra också, fast med motsatt intention, hitta ”kryphål” till vår fördel. Egentligen skulle det inte behövas, lagen är bra, det är tillämpningen som spårat ut. Jag är som bekant inte utbildad jurist så vår juridiska ”motoffensiv” i domstolar överlåter jag med varm hand till alla jurister som tycker att det är ett allvarligt demokratiskt problem att vår rättighetslag i praktiken håller på att avskaffas via märkliga domslut. Med med ett statsvetenskapligt perspektiv är det mycket svårt och se hur regeringen och FK skulle kunna ha gått tillväga på det sätt som nu sker om det inte funnits stöd från den högsta juridiska instansen i landet.

Juridiken kring LSS går emellertid delvis ihop med statsvetenskap som jag har studerat vid Linköpings Universitet. Sett från det perspektivet finns det mycket att fundera över. Tar här två exempel.

1.  Tvåårsomprövningarna är inskrivna i Socialförsäkringsbalken kapitel 51. Med hänvisning till bland annat ovannämnda RF 1, kap 1, §1, så måste frågan ställas: Vilken juridisk grund står kommunerna på när de omprövar assistans varje år eller till och med två gånger per år?

2.  I funktionsrättsrörelsen pratar vi med rätta mycket om CRPD och jag håller definitivt med om att den måste skrivas in i lagen, men frågan vi alla måste ställa oss är: Vad är konventionen (även efter att den skrivits in i lagen) egentligen värd i  Sverige om det kommunala självstyret väger tyngre i domstolarna? Som framgår av RF § 1 ovan är det kommunala självstyret inskrivet i grundlagen.


Vi får inte begå misstaget (vilket jag inte tror är fallet hos någon) och tro att  regeringen, FK och kommunerna kommer följa CRPD den till punkt och pricka även om den blir lag. Styrkan med CRPD som lag anser jag är att vi skulle kunna hänvisa  till den vid rättstvister och sätta rejäl press på regeringen och dess myndigheter att agera.  Jakten efter att hitta nya kryphål kommer ändå och fortsatta. Katt och råtta leken lär tyvärr fortsätta så länge det finns personer med makt, direkt eller indirekt som tycker att vi kräver för mycket, kostar för mycket och rubbar etablerade maktstrukturer






Bild: LSS 20 i riksdagen april 2014. Till vänster en debattpanel med undertecknad som en av deltagarna.

torsdag 18 maj 2017

Förvaltningsrätten ger Katarina Hahr rätt till ledsagning


Jag måste nog dricka champagne


Katarina Hahr

Vi är många som följt och blivit upprörda över blinda journalisten Katarina Hahrs kamp för att få tillbaka sin ledsagning. Efter många år med ledsagning som gjorde det möjligt för Katarina att jobba som journalist ansåg Stockholms kommun att hon plötsligt inte var berättigad att få ledsagning – blinda personer kan faktiskt inte få tillbaka synen men det spelade tydligen mindre roll. Vilken dom kommunen hänvisar till vet jag inte…

Efter många turer har nu Förvaltningsdomstolen sagt sitt och hon ger Katarina rätt, kommunen gjorde fel som tog bort hennes rätt till ledsagning. Naturligtvis en stor seger för Katarina och alla andra som kämpar för att få tillbaka sin ledsagning. Kommunen har redan meddelat att den kommer att överklaga domen så tvisten kommer fortsätta, d v s  frågan om Katarinas möjlighet att kunna leva som andra med hjälp av ledsagning. Skulle bli förvånad om ärendet inte avgörs först i HFD.

Förvaltningsrätten måste ändå få tummen upp i det här fallet, rätten var faktiskt enig. Jag har ingen statistik tillgänglig för att styrka det jag nu skriver men det känns ändå som HFD är ännu restrektivare i sina domar än Förvaltningsrätten och Kammarrätten. Hur kommenterar då  Stockholms kommun domen? Ja, det är som vanligt svar enligt standarformulär 1A – inga kommentarer om enskilda fall…

Det är naturligtvis hemskt (/men inte oväntat) att kommunen driver ärendet vidare och inte accepterar att Katarina behandlats oerhört illa men förhoppningsvis kan domen bidra till en positiv utveckling för LSS insatsen ledsagning, en insats som tagit mycket stryk på senare år. Positiva tecken finns, åtminstone i Laholms och Jönköpings kommun där berörda personer själva får bestämma hur många timmar hen behöver – detta utan att kostnaden för kommunerna stigit mer än marginellt....




För någon vecka sedan intervjuades kommnupolitikern Jimmy Loord av Assistanskoll som berättade hur FK-s allt hårdare bedömning av rätten till personlig assistans gör att hans hemkommun Nybrå får ta emot allt fler personer vilket gör att kommuns kostnad för PA ökar snabbt. I tisdags hade Jönköpings-Posten en artikel med samma tema – kommunens utgifter för personlig assistans ökar snabbt. Lite rådata om läget:

·   Sedan 2012 har kommunens nota ökat med 38 miljoner kr/år. . Personer som sökt direkt från kommunen ingår inte i den summan.

·   Sedan 2012 har 98 kommuninvånare förlorat statlig assistansersättning

·  Av dessa 98 personer har 58 beviljats PA,  övriga har beviljats andra LSS insatser eller hemtjänst.
Ola Nilsson, ordförande i Socialnämnden kommenterar:


Regeringen ger med ena handen och tar med den andra, det leder till att vi får ökade kostnader och det är vi inte glada över. Det finns inga enkla lösningar på detta utan vi får helt enkelt acceptera ökade kostnader eftersom staten skjuter över detta på oss

Det finns mycket att säga om kommunernas historiska motstånd mot LSS som jag skrivit mycket om innan, jag tror inte min hemkommun varit sämre än många andra i det avseendet. I den destruktiva utvecklingen som nu pågår är det ändå viktigt att komma ihåg – det kommunala utjämningssystemet för LSS omfattar inte personer som förlorat ersättningen från FK, kommunerna kompenseras inte med en enda krona från staten. 

När Jönköpings kommun säger att kostnaden (visserligen brutto) har stigit med 38 miljoner kr/ år innebär det att Socialnämnden ur sin budget fått satsa 38 miljoner kr extra/år på assistansen. Man behöver inte vara ett mattegeni för att räkna ut att om personerna ska få samma stöd som de fick från FK kommer andra verksamheter att bli lidande så länge inte Socialnämndens budget ökar avsevärt.

Vid en hypotetisk inventering i samtliga 290 kommuner när det gäller utvecklingen av kostnaden-/utgifterna för personlig assistans så skulle vi med mycket stor sannolikhet finna samma mönster i stort sett samtliga kommuner. Vill vi ha vår assistansreform som vi vill ha den utan att sätta olika LSS insatser, äldreomsorg etcetera mot varandra är den här utvecklingen ohållbar.

Jag har varit i kontakt med JP-journalisten som skrev artikeln. Det blev en del prat om det allmänna läget för PA, neddragningarna, oro att förlora hjälpen och öökade svårtigheter att rekrytera personal. Jag har ocks mailar rapporten från Lund om Exprtmetodens alla brister och sagt att jag ställer upp på en intervju rapportens slutsatser om intresset finns.



I morgon åker jag till Stockholm för att delta i årets STIL dagar, det ser jag fram emot. Det finns mycket att prata om med STIL vännerna i huvudstaden.

Harald Strand fortsätter sin genomgång av CRPD konventionen nu del 5. Jag har ”som vanligt” bidragit lite med tillägg vid våra kommentarer

måndag 15 maj 2017

Försäkringskassan och svenska tjänstemannatraditioner

För någon vecka sedan skrev FUB-s Harald Strand ett inlägg som handlade om hans dröm att FK och kommunernas handläggare ska fungera som självklara ombudsmän som ska se till att vi får den hjälp vi behöver utifrån våra egna behov men där verkligheten mer och mer avlägsnar sig från den visionen. Ofta ser man på facebook inlägg som att FK saknar humanism, de måste fatta beslut med sunt förnuft, medkänsla osv. Hur osympatiska alla avslag än är sä är verkligheten att utifrån de direktiv som myndigheten får från staten angående personlig assistans så agerar Försäkringskassan helt i linje med vad uppdragsgivaren/regeringen förväntar sig och kräver. Detta utifrån tjänstemannaideal som går tillbaka ända till 1600-talet. Den bakgrunden tänkte jag belysa här.

Greve Axel Oxenstjerna (1583-1654) har kallats den svenska byråkratins fader. Vad tusan har en 1600-talgreve gemensamt med dagens Försäkringskassa och tillämpningen av personlig assistans undra säkert många?. Jag menar om vi ska analysera myndighetens agerande på ett djuare plan än att bara kalla alla anställda en samlig empatilösa skitstövlar är Axel Oxenstjerna omöjlig att ignorera.


Axel Oxenstjerna blev redan 1612, endast 29 år gammal kung Gustaf II Adolfs närmaste man, ända fram till sin död förblev han en mycket central figur i den svenska statsförvaltningen. Efter kungens död 1632 var han under många år den person som faktiskt styrde landet. Med dagens ministerbenämningar var han statsminister, utrikesminister och inrikesminister i ett. 

Herr Oxelstjernas stora bedrift i svensk historia var att han byggde upp den svenska byråkratin. Under hans långa tid, drygt 40 år som landets mäktigaste eller näst mäktigaste person grundlades ett antal viktiga myndigheter (bla Postverket) och även Riksbanken – världens äldsta centralbank såg dagens ljus.Hans indelning av länen har i stort sett sammma gränsdragning än idag. Med den tidens mått blev Sverige därmed en oerhört välorganiserad statsbildning som låg långt före sin tid. En yrkeskategori som tidigare fört en undanskymd tillvaro blev allt viktigare – tjänstemännen.

Vad förväntade sig då Axel Oxenstjerna av alla hans byråkrater? I korta drag följande:

·  De skulle vara nogranna och enbart arbeta för ”rikets bästa” för ögononen. Det vi kallar korruption i alla dess former var ett rött skynke.

De skulle utföra sitt arbete utan att blanda in egna värderingar eller åsikter. Kort och gott göra jobbet utan ifrågasättande.

De ”Oxenstjernska idealen” lever kvar än idag. Myndigheternas starka ställning är ett arv från hans tid. Emellanåt blir generaldirektörer kritiserade för att framföra personliga åsikter i en fråga. Aj, aj, det ska man inte göra det är emot Axels ideal! Märkligt nog kommer Ann-Marie Beger undan kritik som gång på gång framför egna åsikter om personlig assistans.

Om vi överför de här idealen till FK-s behandling av oss med personlig assistans – hur hade Axel Oxenstjerna sätt på deras arbete ur hans byråkrathorisont? Troligen hade han inte gillat Beglers alla debattartiklar men totalt sett utifrån de direktiv som regeringen har gett myndigheten för personlig assistans hade betyget troligen blivit mycket högt! FK gör ju det myndigheten blivit ombedda att göra – skära ner statens nota för personlig assistans!


Den förvaltningsmodell som vi har i Sverige minskar definitivt risken för omfattande korruption, enligt FN-s antikorruptionsindex ligger Sverige i det yttersta toppskiltet bland de minst korrupta länderna i världen. Baksidan av myntet blir att acceptansen för att ifrågasätta maktfullkomliga direktiv från de överordnade är minimal. Som tjänsteman ska du lyda instruktionerna från överordnade, punkt. Det gäller även högsta chefen för en myndighet. Att ropa efter humanare syn och medkänsla leder ingenvart eftersom tjänstemännen förväntas göra raka motsatsen, d v s lägga åt sidan egna åsikter och känslor.

När det gäller högste chefen i i en myndighet, generaldirektören utses dessutom personen av regeringen. Det är inte på något sätt något unikt för Sverige (tvärtom det normala) men det minskar sannolikheten än mer att GD-n ifrågasätter även tveksamma direktiv..Man brukar ju inte bråka  med sin arbetsgivare i första taget, i synnerhet inte om arbetsgivaren (d v s staten) gett hen mycket makt över andra människor...




De som ska kritiseras i första hand är därför regeringen som utöver sin osmakliga kampanj mot assistansrefomen med sina direktiv till FK bryter mot en lång rad paragrafer i både LSS, Barkkonventionen och CRPD samt regeringsformen. Försäkringskassan ska granskas om de gått ännu längre än t.om finansdepartementet tänkte sig när regleringsbrevet blev ett regeringsdokument, vilket inte är helt osannolikt (det betyder inte att regeringen/finansdepartementet ser någon anledning att be FK "att lugna ner sig") . 

Sen och det gäller hela beslutspyramiden från regeringen ner till handläggarna samt alla nivåer i kommunerna – vilken utbildning och kunskap har de som ska förverkliga LSS lagens paragrafer inklusive förarbetena? Vilken kunskap har en annan mycket viktig gren i statsapparraten, nämligen domstolarna som ska garantera rättssäkerhet?

När det gäller domstolarna finns mycket som tyder på att kunskaperna om både LSS och CRPD är mycket bristfällig. En undersökning från Domstolsverket fann följande mycket allvarliga kunskapsbrister hos domarna i Förvaltningsdomstolarna

·   Endast en av fem domare kände till innehållet i CRPD

·   Var sjunde domare kände inte ens till att konventionen existerar…

·   Ingen domare uppgav att de har goda kunskaper om konventionen.


FUB har släppt en rapport Får jag möjlighet att leva som andra? granskat ett antal domar från HFD som rör olika  LSS insatser och konstaterar i slutet hade Domstolsverket undersökt kunskaperna om LSS hade resultatet troligen blivit lika nedslående som CRPD konventionen…
 …

torsdag 11 maj 2017

Avslag på resningsansökan i HFD om dom från 2015

Efter den kontroversiella domen i Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD), målnummer 5237-14 som kom sommaren 2015 har assistansjurister filat på att få till en resningsansökan i HFD. De anledningar som angavs för att HFD måste ta upp fallet igen var dessa:

·   Fallet hade inte prövats på rätt sätt

·   Försälkringskassan har misstolkat domen


Nu har beslutet kommit och det blev avslag! Innan vi går vidare sammanfattar jag kort vad domen från 2015 handlade om:

·  2012 beviljade FK personlig assistans till en kvinna med stora andningsproblem, diagnosen var Cystisk fibros.

·  Det allmänna ombudet som har makt att överpröva FK-s beslut överklagade med hänvisning till att det femte grundläggande behovet – ingående kunskap om brukaren i princip bara omfattar personer med psykiska funktionsvariationer.

·  Socialstyrelsen och Kommunförbundet ansåg att FK gjorde rätt som beviljade assistans.


· Det ansåg även Förvaltningsrätten, Kamarrätten, bara HFD gick på det almänna ombudets linje.

Nu har alltså HFD-s beslut kommit som blev negativt, domen från 2015 står fast. Vad betyder det här för framtiden? Denna dom i kombination med Regleringsbrev och att FK 2016 dammade av en fyra år gammal(!) dom från HFD om egenvård har haft enormt negativa konsekvenser som vi alla känner till.

·  Innebär det här ett stort bakslag för kampen att stoppa den nedåtgående sprialen? Tveklöst ja.
·         
Kommer FK och fortsätta hänvisa till domen från 2015? Svar ja.

·  Var beslutet väntat? Nu vet jag inte exakt vad som står i överklagandet och HFD-s beslut men mitt dystra men uppriktiga svar är att jag är inte särskilt överrasskad. När HFD väl fattat ett första beslut måste det till något extraordinärt skäl om fallet ska återupptas. SVT skriver också följande om HFD-s motivering:

Enligt 37 b § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får resning beviljas i mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. Det har inte framkommit att sådana skäl föreligger

Tittar vi bakåt i backspegeln följer också beslutet en linje där domar i HFD går i starkt restriktiv riktning och det gäller både domar som rör assistansen och andra LSS insatser. Domstolarnas kompetens om LSS och CRPD eller brist på den ska jag beröra i nästa blogginlägg.



En ny statlig utredning har presenterats som ska bekämpa kriminalitet i välfärdssystemen. Ett längre och mycket obalanserat reportage sändes i SVT-s rapport 5 maj Följande text har jag mailat (igår) till Rapportredaktionen.

Hej

Jag är aktiv i den svenska Funktionsrättsrörelsen och en av ca 19000 personer som är beviljad personlig assistans. Fredagen den 5-e maj sände ni ett längre reportage om en statlig utredning - Kvalificerad välfärdsbrottslighet– förebygga, förhindra, upptäcka och beivra som presenterade förslag för att stoppa kriminalitet i olika välfärdssystemen. Jag motsäger mig inte så klart att ni sänder ett reportage om utredningen och faktiskt – jag förnekar inte att det finns kriminalitet i de olika välfärdssystemen.

Däremot är jag och alla mina vänner i Funktionsrättsrörelsen mycket upprörda över vinklingen på reportaget.I hela reportaget visades gång på gång x antal rullstolar och en reportern gick igenom en ökänd härva med assistansbedrägeri i Södertälje. Inte med ett enda ord nämndes fusk och kriminalitet i andra välfärdssystem – Vab dagar, sjukförsäkring etcetera. Varför nämner ni ingenting om det? Jag anser inte det här reportaget uppfyller kriterierna för att kallas opartisk journalistik.

Vi som är beviljade personlig assistans och även, många, många andra personer med olika funktionsnedsättningar är redan utsatta för mycket fördomar, ett reportage med så ensidig vinkling mot assistansbranschen som sänds i landets mest sedda nyhetsprogram riskerar att kraftigt förstärka dessa fördomar. Dessutom vill jag verkligen inte att mina TV-licenspengar ska användas till reportage som framställer oss som mer fuskbenägna än andra för det är vi inte!

Angående omfattningen på fusket i assistansbranschen vore det också passande om all media granskar andra källor än Billumrapporten från 2012, och FUT rapporten från 2007 innan ni pratar om framförallt Billumutredningen från 2012 som ett ”bevis”på fuskets omfattning. Jag bifogar en rapport från Lunds Universitet som kraftigt ifrågasätter den metod som använts för att beräkna ”fusket, dn s.k. expertmetoden.


Thomas Juneborg

Beviljad personlig assistans och aktiv i funktionsrättsrörelsen



Reportaget är i inledningen av sändningen


måndag 8 maj 2017

Ny forskarrapport från Lunds universitet underkänner statens fuskrapporter

Niklas Altermark är statsvetare med Lunds Universitet som arbetsgivare och en stark kritiker mot den destruktiva besparinghysterin som riktas mot assistansreformen, Niklas intervjuas emellanåt av Assistanskoll. Nu har Niklas skrivit en rapport, delfinansierad av STIL som riktar hård kritik mot alla fuskrapporter som styr regerringens agerande. I rapporten riktas hård kritik mot den s.k. expertmetoden som användes när Billumrapporten presenterades 2012. För att göra en kort återkoppling. Expertmetoden fungerar ungefär så här:

Ett antal ”experter/auktoriteter” inom området som berörs sätter sig ner i grupp för att diskutera fram en sannolik omfattning på ett problem, i det här fallet fusk i assistansersättningen. Till slut presenterar gruppen en slutsats om en trolig omfattning på problemet. Det finns inget som helst stastistiskt säkerställt bevis på att siffrorna stämmer åtminstone någorlunda, enligt Billumrapporten är upp till 15 % av all utbetald assistansersättning fusk/kriminalitet, ytterligare 15-18 % är ”överutnyttjande”. Likväl är det siffrorna som Billumrapporten presenterade som gång på gång används som ”bevis” på att fusk och kriminalitet härjar vilt.


Det säger sig självt att expertmetoden här inte kan bli något annat än i bästa fall någorlunda kvalificerade gissningar mer sannolikt dåliga gissningar utan någon verklighetskontakt. Jag kan inte tänka mig ett enda domstolsfall där slutsatser på så lös grund hade hållit som bevis i en rättegång men för oss är det uppenbart annorlunda. Billumrapporten har blivit regeringens och likasinnade tycka till experter som Anna Dahlberg heliga graal i deras kamp för att bevisa att personlig assistans är = fusk, kriminalitet och s.k. överutnyttjande. Niklas Altmerk säger följande:

De experter man kallat in är inte oberoende forskare. Istället är det anställda på Försäkringskassan och andra myndigheter. Det här har inget med vetenskap att göra
Vi ser hur sifforna används som ett sätt att legitimera åtstramningspolitik

Niklas Altermark säger inte att det inte förekommer fusk, det gör det men inte mer än i andra välfärdssystem. Han förspråkar att det  görs en seriös bedömning av problemets omfattning och då är expertmetoden helt olämplig. Istället vill Niklas Altermark vill istället se stickprovskontroller. Wilhelm Ekensteen kommenterar rapporten så här:

Det förstärker ju bilden av en väldigt tendensiös användning av begreppet fusk i regeringens politik. Vi är de första att välkomna att man bekämpar kriminell verksamhet, men som det är nu så växer den diffusa obevisade fuskdimman över oss som har personlig assistans. Det är olyckligt.

Vad säger då regeringen? När detta skrivs (torsdags kväll) hade det varit knäpptyst från regeringen. Ur deras synvinkel är inte tystnden svår att förstå. Hela politiken, hela den propagandapparat som Rosenbad dragit igång har ju utgångspunkten varit att det är ett bevisat faktum att Billumrapporten är sann…

Ur vår synvinkel hoppas jag att rapporten ger rejäl draghjälp i kampan att vrida bort det ensidiga fokuset på kriminalitet och fusk. Står funktionsrättsrörelsen bara på dig så blir det i långa loppet omöjligt för trion Stefan Löfven-Magdanela Andersson och Åsa Regnér att bara ignorera rapporten från Lunds Universitet...



Det som sker är skamligt för ett land som vårt”

Jimmy Loord – Kristdemokraterna i Nybrå Kommun


De personer, både representanter från regeringspartierna och allianspartierna som tar tydlig ställning mot  den systematiska nedmonteringen ska uppmärksammas. I det här fallet väljer jag Jimmy Loord som representerar Nybrå kommun i Småland. Nyligen intervjuades Jimmy i Assistanskoll och citetat ovan är hämtat därifrån.

När jag läser intervjun tycker jag inte det råder någon tvekan om att Jimmy tycker att assistansreformen är en viktig del av välfärdsstaten. Han säger bland annat:
7
När man ser hur individer behandlas av den politik som förs är det lätt att ta till starka uttryck. Jag har vuxit upp med att personlig assistans finns och sett den fungera mycket bra. Att enskilda nu får sin assistansersättning borttagen är skamligt för det svenska välfärdssamhället.

När jag talar med folk i kommunen möter jag förvåning över att ett stöd som funnits under många år tas bort.

I intervjun berättar Jimmy att hemkommunen märker av de allt hårdare bedömningarna från Försäkringskassan som leder till att kommunen får ta emot ett ökande antal personer som förlorat statlig assistansersättning. Hitintills har de som istället sökt assistans genom hemkomunnen fått samma antal timmar som de hade hos FK. Schablonbeloppet är detsamma som FK-s, f.n 291 kr/timme. Fortsätter trenden menar Jimmy Loord att det ekonomiskt blir ohållbart att inte skärpa behovsbedömningen.

Om de 2-3 ärenden som ligger i Förvaltningsrätten just nu förlorar sin assistansersättning så handlar det 14,4 miljoner om vi ska ge samma stöd som de tidigare haft på Försäkringskassan.

Vad innebär det för kommunen?
– Att vi tvingas att göra tuffare bedömningar, hittills har vi gett samma stöd i form av personlig assistans som de haft på kassan tidigare. Detta har alla partier i nämnden varit överens om.

Visst, LSS är en rättighetslag och det är behoven som ska styra, inte pengarna. Jag förstår ändå Jimmys inställning när det gäller behovsbedömningarna framöver. Det Kommunala utjämningssystemet omfattar nämligen bara de LSS insatser som kommunerna  själva ansvarar för, där ingår inte personer som förlorat statlig assistansersättning . När personer som förlorat statlig assistansersättning och får den genom hemkommunen istället betyder det en faktisk ökning i utgifterna för berörd kommun.

De belopp som nämns i artikeln, drygt 14 miljoner kr för de ovan nämnda fallen i Förvaltningsrätten tycker säkert många inte är  någon jättesumma i en kommunbudget, Nybrå är emellertid relativt liten kommun med ca 20 000 invånare så 14 miljoner kr/år + de 8-9 personer som kommunen redan tagit hand om som blivit utsparkade av FK blir en hel del pengar i en kommun av Nybrås storlek. Assistansen ska ju samsas med en rad andra verksamheter inom välfärden som kommunerna ansvarar för.

Den verklighet som Jimmy Loord beskriver visar återigen att kommunerna inte ska vara huvudmän för den personliga assistansen. Kommunerna fixar inte det helt enkelt. Ett ensamt kommunalt huvudmannaskap blir därför dödsstöten för assistansreformen som vi vill ha den.






STIL-aktivister i Småland har gjort en ny podinspelning, del 2 om tillgänglighet. Även denna gång deltar tillgänglighetsinventerare Johan Steirud. Tyvärr funkade inte uppladdningen perfekt så några minuter på slutet saknas.