14 januari besökte jag ett viktigt seminarium i
Stockholm som primärt handlade om assistansreformens framtid. Bakom evenemanget
stod en lång rad viktiga föreningar i Funktionsrättsrörelsen, inkluderat Ifa oh
Independent Living institutet. Seminariet innehåll föreläsningar från Adolf
Ratzka, Bengt Westerberg och Anna Barsk Holmbom. Efter lunch blev det en lång
debattpanel med företrädare från S, M, L, C, Mp och KD.
Adolf Ratzka, initiativtagaren till hela idén med
personlig assistans gav en bakgrund till hur samhällets stöd såg ut innan LSS
kom till och utvecklingen från att Adolf lanserade idén i början av 1980-talet fram
tills vi fick rättighetslagen LSS med PA som en av insatserna. Adolf Ratzka har
själv mycket dåliga erfarenheter från den institution i Västtyskland han
tillbringade många år i och berättade hur han fick möjligheten att studera i
USA och kom i kontakt med independent Living rörelsen. När Adolf Ratzka på
1970-talet bosatte sig i Sverige förde han med sig IL rörelsens idéer om
självbestämmande och egenmakt. Adolf Ratzka är medgrundare till STIL –
Stiftarna av Independent Living i Sverige.
Bengt Westerberg berättade sedan om själva
genomförandet av reformen och hans första möte med Adolf Ratzka 1986. Idén med
personlig assistans tilltalade honom snabbt och började sedan att jobba i
Riksdagen för införandet fram tills Riksdagen klubbade lagen 1993.
Bengt Westerberg la också en hel del krut på den eviga
kostnadsdebatten och han står fast vid följande:
PA kostar en hel
del men det måste den få göra. Ska vi uppnå goda levnadsvillkor kommer det
att kosta bland annat för att ett stort antal personliga assistenter behöver
lön. Bengt undrade också om alternativkostnaden för alternativen, d v s
hemtjänst, olika boenden och anhörigansvar. Att insatsen blev dyrare än
beräknat berodde på att han underskattade både det faktiska hjälpbehovet och
att fler sökte insatsen personlig assistans än han räknade med. Men det är
inget problem för Bengt Westerberg, det visar ju bara att ett stort antal personer verkligen uppskattar insatsen.
När det gäller de ursprungliga intentionerna var Bengt
glasklar: Vi ska kunna leva ett liv som
är så likt det bara går jämfört med övrig befolkning. Att både barn och
personer med intellektuella funktionsvariationer skulle kunna få PA var
glasklart när LSS trädde i kraft 1994.
Anna Barsk Holmbom hade en lång genomgång av
utredningens förslag. Anna, en av landets allra främsta experter på PA och LSS
är som alla andra djupt orolig inför framtiden. Genomförs förslagen kommer det
innebära mycket stora försämringar för alla med PA. Barn och ungdomar upp till
16 år och personer med stora hjälpbehov enligt det femte grundläggande behovet
får ingen assistans alls utan blir hänvisade till två nya LSS insatser – Personligt stöd till barn och förebyggande
pedagogiskt stöd som kommunerna basar över. Övriga som är beviljade PA
kommer få antalet timmar kraftigt beskurna. Det blir också mycket svårare att bli
beviljad dubbel assistans.
Efter lunch var det dags för debattpanel. Här var de
flesta överens om att utredningen är en katastrof och måste förpassas till
papperskorgen. Undantaget var Socialdemokraterna representant som förvissa höll
med om att det fanns delar som definitivt inte var bra men att det fanns vissa
delar som vi kan bygga vidare på (oklart vilka).
RBU-s ordförande Maria Persdotter var moderator och
undrade gång på gång varför det tar sådan tid att ändra lagen så intentionerna
uppfylls? Här blev det ganska mycket ”politikerförklaringar” med hänvisningar
till regler i Regeringsformen med mera – demokrati är tyvärr långsamt. Det
finns ju en överenskommelse mellan S-MP-L och C om assistansens framtid. Liberalernas
talesperson Bengt Eliasson gick igenom vad överenskommelsen går ut på.
· En
ny LSS utredning tillsätts med nya direktiv som han ska skriva själv
· Ytterligare
en separat utredning om huvudmannaskapet, alla som behöver PA ska få det.
· Gunilla
Malmborgs utredning förpassas till papperskorgen.
Obs! Bengt Eliasson meddelade senare under veckan
att en extra utredning om huvudmannaskapet inte är aktuellt.
KDS-s talesperson Pia Steensland gick också igenom
M-KD-s motsvarighet där nödvändiga resurstillskott utlovas. Dessutom ska
assistansen förstatligas och de allvarliga brister som nu finns ska åtgärdas.
Sammantaget tycker jag att min övertygelse att Gunilla
Malmborgs utredning förblir en pappersprodukt har stärkts. Menar politikerna
vad de säger ser jag inga politiska förutsättningar för att förslagen blir
verklighet. För vår del är det ändå viktigt att vi inte tar någonting för givet
Det blev också en hel del egna diskussioner med både
STIL vänner och bekanta i Ifa om utredningen. Överlag är vi eniga om att
utredningen förpassas till papperskorgen. Pratade även lite med Sven Aivert, en
stor profil i sociala medier och mycket ivrig förkämpe för att Funktionsrättskonventionen
ska bli svensk lag.
Vid seminariet 14 januari fanns inte utrymme att ställa frågor till
politikerna. Jag ville framföra följande:
Utredningen bryter gravt mot LSS
intentioner, en lång rad artiklar i funktionsrättskonventionen med mera och
måste förpassas till papperskorgen. Läget är följande:
Assistansreformen har urholkats genom
framförallt fyra HFD domar och FK-s tolkning av dessa. Begreppen
"integritetsnära och kvalificerade hjälpbehov" finns med i samtliga
domar. Till att börja med är det absurt att dela upp grundläggande behov i
"integritetsnära och icke integritetsnära" behov. Antingen är det ett
behov eller är det inte det. Hjälpbehov kan vidare inte delas upp i delmoment
som fallet är idag. Är vi seriösa med att återupprätta intentionerna måste
såväl domarna i sin helhet bli irrelevanta och begreppen "integritetsnära
och kvalificerade hjälpbehov" måste försvinna. Så mina frågor är
1) Anser ni att domarna i HFD 2009, 2012, 2015 och 2017 ska göras
irrelevanta?
2) Anser ni att begreppen integritetsnära
och kvalificerade hjälpbehov" ska tas bort i en reformerad LSS lag?
Bild: Bengt Westerberg med mörk kavaj berättar om de verkliga intentionerna med assistansreformen och LSS.