Aftonbladet har nyligen rapporterat om ny stor skandal kopplad till kommunal assistansersättning.
Jag skulle vilja gå och lägga mig när jag är
trött, gå upp när jag vaknar.
– De har tagit min livsluft ifrån mig
Jimmi Lännerholm
Jimmi som bor i Upplands-Väsby är 22 år och har som alla andra 22-åringar drömmar om vad han vill göra i livet. Fram till Jimmi var 18 år var hans liv som vilken 18 åring som helst men Jimmi drabbades av något som kan drabba vem som helst, när som helst, även Anna Dahlberg eller anhörig. I samband med en gymnastiklektion råkade Jimmi ut för en mycket allvarlig olycka med svåra nackskador som följd. Olyckan ledde till att Jimmi är rullstolsburen resten av livet med stora behov av hjälp och stöd för att kunna leva ett självständigt/självbestämt liv.
Nu har Jimmi fått nytt
beslut från sin hemkommun som innebär att antalet assistanstimmar sänks från 81
timmar/vecka till 51/vecka = 7 timmar/dag. Trots mycket stora hjälpbehov
betyder det att Jimmi blir utan assistent 17 timmar/dygn. I vardagen betyder
det att Jimmi har assistans mellan 10.00-17.00, resten tiden får han ligga i
sängen, helt beroende av kommunens trygghetslarm. Jag kan inte tänka mig ett
liv där jag ligger i sängen 17 timmar/dygn men det är alltså vardagen för helt
vanlig 22 åring som haft oturen att råka ut för en svår olycka som gjorde att
han behöver hjälp från samhället för att kunna leva ett värdigt liv.
Vad har då hemkommunen
att säga? De gömmer sig som vanligt bakom sekretess och kommenterar inte
”enskilda fall”. De har en mycket cynisk och verklighetsfrånvänd kommentar att
Jimmi kan ”dela upp timmarna när han behöver dem”. En spark i magen, rena
förnedringskommentaren säger jag. Vem som helst med lite kunskap om
assistansvärlden vet att det inte går att lägga upp ett schema så. Vad har
Försäkringskassan gjort då?
Jodå, Jimmi sökte först personlig assistans via FK men kom inte upp över den magiska 20-timmarsgränsen i grundläggande behov/vecka för att bli beviljad statlig assistansersättning, alltså fick han vända sig till hemkommunen för att få hjälp. Han tillhör därmed de dryga 80 % som varje år får avslag på en nyansökan och blir utlämnad till det kommunala självstyrets godtycke. Tyvärr tror jag också Jimmis öde är ett exempel på en ny våg med stora neddragningar som i första hand kommer drabba personer med kommunal assistansersättning.
Länk till artikeln i Aftonbladet
Angående Jimmis situation, i
första hand är han naturligtvis offer för den hänsynslösa politik som drabbat
tusentals personer. Olyckan som ändrade hans liv skedde för fyra år sedan.
Sämsta tänkbara tid, d v s när FK
verkligen drog ut tumskruvarna. Att han fick nej där är, utifrån
förutsättningarna 2016 tyvärr inget överraskande. Istället blev han
utlämnad till det kommunala självstyrets oförutsägbara nycker.
Försämringarna i den
personliga assistansen har pågått lång tid. En viktig roll spelar så klart
reformens brist på ”legitimitet” som bottnar i att vår frihetsreform ändrar
maktbalansen till vår fördel på bekostnad av myndigheter och olika experter.
Därmed blir den också mycket sårbar för oegentligheter och när utgifterna blir
större än beräknat och/eller statens ekonomi är ansträngd. Försämringarna har
emellertid inte skett utifrån en ”rakt nedåtgående linje”, de stora försämringarna har istället skett stötvis och här menar
jag att det finns ett nära samband. Råder
det ekonomisk kris eller staten får stora oväntade utgifter så sker stora
försämringar i assistansersättningen. I följande fall tycker jag det finns ett
tydligt samband.
· Att
assistansreformen infördes mitt i en djup ekonomisk kris betraktar jag som ett
smärre mirakel. När det var dags att ”sanera” ekonomin för S regeringen 1994-98
dröjde det inte långtid innan det dök upp en utredning som om den genomförts
skjutit sönder den unga reformen totalt.
· 2008-2011
drabbades världen av den stora finanskrisen med en mycket djup global
lågkonjunktur som följd. Krasst uttryckt – konkurrensen om resurserna hårdnade.
Nu tar debatten om de ”skenande kostnaderna” fart på allvar och mycket ”lägligt”
kommer 2009 den första och viktigaste prejudicerande domen från HFD som beskär
rätten till statlig assistansersättning.
Oegentligheter och fusk hade visserligen uppmärksammats
tidigare men nu intensifierades kritiken markant. Dessutom började regeringen
själv prata om ”ett omfattande ”fusk” och för ”höga kostnader”.
· 2015 tar Sverige
emot ett stort antal flyktingar som flyr från förfärliga krig i
Mellanöstern. Nu får regeringen stora oväntade utgifter som hotar att spränga
det av Riksdagen fastställda utgiftstaket för svenska staten. Magdalena
Andersson blir av allt att döma desperat (här gäller det att visa s.k. regeringsduglighet och bedriva ”ansvarsfull finanspolitik”) och sätter
på ett mycket ett obehagligt sätt våra och sjukskrivnas behov mot flyktingarnas
rätt till skydd. Sen dröjer det bara några månader innan det förödande
Regleringsbrevet kommer med innebörden att kostnaden för assistansersättningen
ska ner. FK dammar ”lägligt” av fyra år gammal dom om egenvård som varit
ointressant fram till dess.
Vad som hände 2015-2017 minns
vi med fasa. Regeringen via Åsa Regnér med bistånd från FK drog igång en mycket
intensiv och obehaglig kampanj med budskapet att kostnaden skenade och
kriminalitet och fusk härjade vilt. Samtidigt förlorade personer statlig assistansersättning
i en förfärande takt och senhösten 2017 befinner sig assistansreformen på
gränsen till total kollaps. Ett stop på tvåårsomprövningarna räddar, åtminstone
tillfälligt många tusen människor.
Utvecklingen 2015-2017 leder
till att kommunernas utgifter för personlig assistans ökar mycket snabbt. Är
detta en hållbar lösning när staten inte tar sitt ansvar? Är det bara en respit
innan berörda personer förlorar även den kommunala assistansersättningen? Jag har diskuterat detta både med några av mina egna assistenter och bekanta. Slutsatsen vi gör är att detta med stor
sannolikhet bara är en respit och att nästa ekonomiska kris kommer innebära att
ett mycket stort antal personer som tidigare förlorat sin assistans beviljad av
FK även kommer att förlora den kommunala assistansersättningen. Detta leder oss fram till 2020.
· Året har helt
dominerats av Corona pandemin och staten har spenderat ofattbara belopp för att
hindra samhällsekonomin från att hamna en gigantisk kris, mycket värre än
finanskrisen. Inga problem att höja utgiftstaket här… Vi hade inte kommit långt
in i pandemin innan kommunernas intresseorganisation SKR kom med en hemställan
(begäran) till regeringen om att tillfälligt ändra LSS lagen (tillfälliga lagändringar
blir oftast permanent) och därmed maktbalansen till kommunernas fördel. ”Ursäkten”
från SKR-s sida var pandemin och dess följder. Det handlade bland annat om att
kunna ändra gynnande beslut – ett mycket allvarligt brott mot
Funktionsrättskonventionen.
* Assistansersättningen
måste förstatligas men som jag skrivit innan, viktiga lagändringar måste göras innan övergången sker. Fram till
att det genomförs måste vi hela tiden trycka på att lagändringar är absolut
nödvändiga och rikta hård kritik mot de kommuner som drar in
assistansersättningen.