22 årige Jimmi Lännerholm måste lägga sig kl 17 varje dag efter kraftig neddragning i hemkommunens assistans beslut

 Aftonbladet har nyligen rapporterat om ny stor skandal kopplad till kommunal assistansersättning.

Jag skulle vilja gå och lägga mig när jag är trött, gå upp när jag vaknar.

– De har tagit min livsluft ifrån mig

Jimmi Lännerholm

Jimmi som bor i Upplands-Väsby är 22 år och har som alla andra 22-åringar drömmar om vad han vill göra i livet. Fram till Jimmi var 18 år var hans liv som vilken 18 åring som helst men Jimmi drabbades av något som kan drabba vem som helst, när som helst, även Anna Dahlberg eller anhörig. I samband med en gymnastiklektion råkade Jimmi ut för en mycket allvarlig olycka med svåra nackskador som följd. Olyckan ledde till att Jimmi är rullstolsburen resten av livet med stora behov av hjälp och stöd för att kunna leva ett självständigt/självbestämt liv.

Nu har Jimmi fått nytt beslut från sin hemkommun som innebär att antalet assistanstimmar sänks från 81 timmar/vecka till 51/vecka = 7 timmar/dag. Trots mycket stora hjälpbehov betyder det att Jimmi blir utan assistent 17 timmar/dygn. I vardagen betyder det att Jimmi har assistans mellan 10.00-17.00, resten tiden får han ligga i sängen, helt beroende av kommunens trygghetslarm. Jag kan inte tänka mig ett liv där jag ligger i sängen 17 timmar/dygn men det är alltså vardagen för helt vanlig 22 åring som haft oturen att råka ut för en svår olycka som gjorde att han behöver hjälp från samhället för att kunna leva ett värdigt liv.

Vad har då hemkommunen att säga? De gömmer sig som vanligt bakom sekretess och kommenterar inte ”enskilda fall”. De har en mycket cynisk och verklighetsfrånvänd kommentar att Jimmi kan ”dela upp timmarna när han behöver dem”. En spark i magen, rena förnedringskommentaren säger jag. Vem som helst med lite kunskap om assistansvärlden vet att det inte går att lägga upp ett schema så. Vad har Försäkringskassan gjort då?

Jodå, Jimmi sökte först personlig assistans via FK men kom inte upp över den magiska 20-timmarsgränsen i grundläggande behov/vecka för att bli beviljad statlig assistansersättning, alltså fick han vända sig till hemkommunen för att få hjälp. Han tillhör därmed de dryga 80 % som varje år får avslag på en nyansökan och blir utlämnad till det kommunala självstyrets godtycke. Tyvärr tror jag också Jimmis öde är ett exempel på en ny våg med stora neddragningar som i första hand kommer drabba personer med kommunal assistansersättning. 

Länk till artikeln i Aftonbladet

Angående Jimmis situation, i första hand är han naturligtvis offer för den hänsynslösa politik som drabbat tusentals personer. Olyckan som ändrade hans liv skedde för fyra år sedan. Sämsta tänkbara tid, d v s när FK verkligen drog ut tumskruvarna. Att han fick nej där är, utifrån förutsättningarna 2016 tyvärr inget överraskande. Istället blev han utlämnad till det kommunala självstyrets oförutsägbara nycker.

Försämringarna i den personliga assistansen har pågått lång tid. En viktig roll spelar så klart reformens brist på ”legitimitet” som bottnar i att vår frihetsreform ändrar maktbalansen till vår fördel på bekostnad av myndigheter och olika experter. Därmed blir den också mycket sårbar för oegentligheter och när utgifterna blir större än beräknat och/eller statens ekonomi är ansträngd. Försämringarna har emellertid inte skett utifrån en ”rakt nedåtgående linje”, de stora försämringarna har istället skett stötvis och här menar jag att det finns ett nära samband. Råder det ekonomisk kris eller staten får stora oväntade utgifter så sker stora försämringar i assistansersättningen. I följande fall tycker jag det finns ett tydligt samband.

·  Att assistansreformen infördes mitt i en djup ekonomisk kris betraktar jag som ett smärre mirakel. När det var dags att ”sanera” ekonomin för S regeringen 1994-98 dröjde det inte långtid innan det dök upp en utredning som om den genomförts skjutit sönder den unga reformen totalt.

·  2008-2011 drabbades världen av den stora finanskrisen med en mycket djup global lågkonjunktur som följd. Krasst uttryckt – konkurrensen om resurserna hårdnade. Nu tar debatten om de ”skenande kostnaderna” fart på allvar och mycket ”lägligt” kommer 2009 den första och viktigaste prejudicerande domen från HFD som beskär rätten till statlig assistansersättning.

 

 Oegentligheter och fusk hade visserligen uppmärksammats tidigare men nu intensifierades kritiken markant. Dessutom började regeringen själv prata om ”ett omfattande ”fusk” och för ”höga kostnader”.

 

·   2015 tar Sverige emot ett stort antal  flyktingar som flyr från förfärliga krig i Mellanöstern. Nu får regeringen stora oväntade utgifter som hotar att spränga det av Riksdagen fastställda utgiftstaket för svenska staten. Magdalena Andersson blir av allt att döma desperat (här gäller det att visa s.k. regeringsduglighet och bedriva ”ansvarsfull finanspolitik”) och sätter på ett mycket ett obehagligt sätt våra och sjukskrivnas behov mot flyktingarnas rätt till skydd. Sen dröjer det bara några månader innan det förödande Regleringsbrevet kommer med innebörden att kostnaden för assistansersättningen ska ner. FK dammar ”lägligt” av fyra år gammal dom om egenvård som varit ointressant fram till dess.

Vad som hände 2015-2017 minns vi med fasa. Regeringen via Åsa Regnér med bistånd från FK drog igång en mycket intensiv och obehaglig kampanj med budskapet att kostnaden skenade och kriminalitet och fusk härjade vilt. Samtidigt förlorade personer statlig assistansersättning i en förfärande takt och senhösten 2017 befinner sig assistansreformen på gränsen till total kollaps. Ett stop på tvåårsomprövningarna räddar, åtminstone tillfälligt många tusen människor.

Utvecklingen 2015-2017 leder till att kommunernas utgifter för personlig assistans ökar mycket snabbt. Är detta en hållbar lösning när staten inte tar sitt ansvar? Är det bara en respit innan berörda personer förlorar även den kommunala assistansersättningen? Jag har diskuterat detta både med några av mina egna assistenter och bekanta. Slutsatsen vi gör är att detta med stor sannolikhet bara är en respit och att nästa ekonomiska kris kommer innebära att ett mycket stort antal personer som tidigare förlorat sin assistans beviljad av FK även kommer att förlora den kommunala assistansersättningen.  Detta leder oss fram till 2020.

·   Året har helt dominerats av Corona pandemin och staten har spenderat ofattbara belopp för att hindra samhällsekonomin från att hamna en gigantisk kris, mycket värre än finanskrisen. Inga problem att höja utgiftstaket här… Vi hade inte kommit långt in i pandemin innan kommunernas intresseorganisation SKR kom med en hemställan (begäran) till regeringen om att tillfälligt ändra LSS lagen (tillfälliga lagändringar blir oftast permanent) och därmed maktbalansen till kommunernas fördel. ”Ursäkten” från SKR-s sida var pandemin och dess följder. Det handlade bland annat om att kunna ändra gynnande beslut – ett mycket allvarligt brott mot Funktionsrättskonventionen.

 Under sommaren och hösten har det kommit ett antal rapporter från kommuner runt om i landet där assistansanvändare istället enbart erbjuds insatsen gruppboende. Återigen ett allvarligt konventionsbrott då vi inte ska tvingas in i boendeformer mot vår vilja. Detta sker samtidigt som alla i landet - kommuner, regioner, stora företag, små företag, nöjeslivet, sportvärlden etcetera ropar efter mer pengar från staten.

 

* Assistansersättningen måste förstatligas men som jag skrivit innan, viktiga lagändringar måste göras innan övergången sker. Fram till att det genomförs måste vi hela tiden trycka på att lagändringar är absolut nödvändiga och rikta hård kritik mot de kommuner som drar in assistansersättningen.

Uppdrag granskning uppmärksammar återigen hemska missförhållandena i gruppboende

Vi var förvarnade när det var dags för förra veckans avsnitt i Uppdrag granskning (UG), återigen skulle mycket grava missförhållanden bli offentliga.

 Det var som jag förväntade mig - mycket motbjudande, obehagligt, helt enkelt förfärligt i alla avseenden. Förutom alla brott mot LSS intentioner, Funktionsrättskonventionen etcetera slogs jag av hur fängelselikt det som skulle vara Dicks hem var. Jag har skrivit att vi ska kunna prata om mörkertal vad gäller brott i assistansbranschen men här ser vi ett annat mörkertal som är extremt allvarligt - d v s alla brott som kommunerna begår mot de människor där kommunernas uppgift är att ge goda levnadsvillkor till berörda personer.

 Jag vill ogärna använda ordet institution när jag pratar om LSS insatsen gruppboende. När jag vill definiera begreppet institution anser jag ändå det är en självklarhet att vi ska utgå från FN-s kriterier och då är det vi får bevittna i Uppdrag granskning institutioner i alla avseenden bortsett från namnet Här finns bland annat:

 * Våld och hot om våld

 * Extremt ojämna maktförhållandena

 * Total brist på självbestämmande

 * I bästa fall obefintlig insyn

Alla fysiska övergrepp som Dick utsätts för är så klart vedervärdiga och mycket jobbiga att titta på. Det ska bara inte få gå till så här i Sverige år 2020, det är svårt att beskriva vad jag verkligen känner utan att använda lite väl grova ord.

Nu ska jag fokusera på en aspekt som jag tycker i efterdyningarna fått lite uppmärksamhet och som jag nämnde ovan, nämligen Dicks ”hem”.

Enligt LSS förarbeten ska ett gruppboende vara så likt en vanlig bostad som bara är möjligt, tanken var att de skulle avlägsna sig från institutioner, ungefär 26 000 personer bor idag i gruppboende.

Anm Gruppboende är INTE synonymt med det som benämns LSS bostäder, det finns totalt fyra olika sorters LSS boende, förutom gruppboenden:

* Serviceboende

* Särskilt anpassad bostad

* Boende i familjehem eller bostad med särskild service för barn och ungdomar som inte kan bo i föräldrahemmet.

 

Vad finns då att säga om det som ska vara Dicks bostad? Jag kan inte med bästa vilja kalla det hem, det är enbart en förvaring- Jag skäms inte för att kalla det ett fängelse heller med tillägget att det skulle bli ett ramaskri i landet om fångarna i våra fängelser levde i samma miljö. På institutionernas tid var tanken att personer med stora funktionsvariationer skulle hållas åtskilda från samhället, samma sak gäller för Dick, han är en fånge. En kollega i Funktionsrätt Jönköpings län sammanfattade det bra när vi pratade om programmet:

Det här såg ut som ett barnhem i Rumänien

Mörkertalet ja, hur många liknande fall finns som Dicks och Robin? Robin som var instängd i en stuga i skogen (officiellt LSS boendet Särskilt anpassad bostad) har Uppdrag granskning uppmärksammat tidigare. I förra veckans program framgick att Robins situation förbättrats. FUB har undersökt saken och kommit fram till att våld förekommer i skrämmande 40 % av landets gruppboende. Det betyder i så fall att tusentals personer är drabbade av våld i varierande omfattning.

Jag vet att FUB aldrig vill använda ordet institution men det vi såg i UG måste kallas för vad det är, allt enligt Funktionsrättskonventionens kriterier Då kanske politikerna lyssnar, få politiker vill ändå förknippas med ordet ”institution” i funktionsrättspolitiken.

 

Hur ska vi komma tillrätta med det här? Det är egentligen för milt att prata om missförhållanden (har själv använt den beteckningen). Det här handlar om ett haveri för LSS insatsen gruppboende. Det spelar ingen roll tycker jag att det även finns gruppboende som fungerar bra där både boende och anhöriga är nöjda. Om det förekommer våld i 40 % av alla gruppboenden betyder det att minst 40 % med automatik bryter grovt mot flera artiklar i Funktionsrättskonventionens artikel och därmed också är institutioner. Förutom centrala artikeln 19 bland annat artikel 15 och 16 (rätten att inte utsättas för tortyr eller förnedrande behandling samt övergrepp). I Dicks och Robins fall är det också uppenbara brott mot artikel 18 och 20 rätten till fri och personlig rörlighet samt fullvärdigt medborgarskap).

 

Jag tycker att FUB fokuserar för mycket på just utbildningar. Självklart behövs utbildning om berörda personers behov när personalen jobbar med personer som har t.ex. autism men vi, dv s Funktionsrättsrörelsen måste även lägga stor kraft på bland annat följande:

 KRAV på personlig lämplighet. Personer som saknar empati och/eller är ointresserade av jobbet ska inte jobba med människor överhuvudtaget.

 KRAV på bakgrundskontroll på anställd personal.

 KRAV på satt de verksamheter som visas i UG stängs så fort som möjligt.

 KRAV på att IVO får kraftigt ökade resurser att genomföra kontroller med starka påföljder när verksamheten inte fungerar. Här är ett mycket allvarligt problem att det juridiskt inte finns ett tjänstemannaansvar

 Nedan finns en länk till ett reportage och efterföljande diskussion från Aktuellt. Inslaget börjar 13-14 minuter in i programmet. För känsliga tittare vill jag dock varna för otäcka inslag.

Inslaget i Aktuellt

* Samtidigt som jag skriver det här blogginlägget noterar jag att Funktionsrätt skrivit en debattartikel med budskapet att personer med funktionsvariationer/normbrytande funktionalitet är (föga överraskande) mer utsatta för hat och våld än befolkningsmajoriteten. Funktionsrätt påpekar också med fasa att vår grupp till skillnad från etniska, religiösa minoriteter, hbqt personer och ett flertal andra grupper saknar rättsligt skydd i kategorin hatbrott. I debattartikeln skriver Funktionsrätt bland annat följande:

Det är motsägelsefullt att lagstiftningen skyddar grupper som diskrimineras i vardagen, samtidigt som motsvarande skydd till alla grupper i fråga om brott där gärningen motiverats av just personens grupptillhörighet eller egenskap saknas. Internationellt finns en konsensus om att ett brott som begås med dessa motiv utgör hatbrott.

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ställer krav på att Sverige ska vidta alla ändamålsenliga åtgärder för att motverka diskriminering av personer med funktionsnedsättning.

 

Funktionsrätts debatttartikel

 

Vad är fusk och vad är kriminalitet?

 Sedan en tid tillbaka pågår ett drev mot assistansreformen som beror på att de stora problemen med gängkriminalitet och bedrägerier mot välfärdssystemen återigen hamnat i centrum i rikspolitiken, så kommer det av allt att döma att förbli under lång tid framåt. Att den personliga assistansen hamnat i skottlinjen var för mig helt väntat.

 Hur rädda ska vi vara för det drev som nu pågår? Jag tror ärligt talat att åklagarens påstående om 50 % inte är det stora problemet och det bygger jag främst på reaktionerna från s.k. "vanligt folk" på Expressens Facebooksida. Ytterst få ifrågasatte faktiskt assistansen däremot var väldigt många ursinniga för att skattepengar hamnar hos kriminella.

 Anna Dahlberg med likasinnade anser jag är mycket farligare än åklagare Björn Rosenlöf. I egenskap av ledare skribent i Sveriges näst största tidning har hon indirekt en enorm makt över opinionsbildningen i Sverige och kan gång på gång trumma ut sitt budskap. Att hon på ett mycket fult sätt använder invandringen som ett medel för att attackera vår frihetsreform gör henne ännu farligare.

Vad ska klassas som fusk och vad är kriminellt? det ska jag undersöka lite nu. Innan vi går vidare måste vi definiera vad som är fusk, respektive kriminalitet? Nationalencyklopedins definitioner lyder så här:

Fusk: 1 utnyttjande av otillåtna metoder eller hjälpmedel i syfte att vinna fördel; vid prov, tävling eller olagligheter bedrägeri ⟨vard.⟩: skattefusk; valfusk; 

 Kriminalitet: brottslighet, kriminalitet, gemensam term för begångna straffbelagda handlingar.

Utifrån dessa definitioner är det inga konstigheter vad som ska klassas som kriminalitet – det är handlingar som är förbjudna enligt lag.

Fusk begreppet tycker jag är mer flytande och lämnar stort utrymme för gråzoner. Huvudregeln måste ändå i juridisk mening bli – fusk blir kriminellt när följden av fusket bryter mot lagen. Om vi nu ska föra över det här till assistansvärlden, vad ska betraktas som fusk respektive kriminalitet i juridisk mening?

Bedrägerierna med personer som lurar till sig assistans är helt oproblematiskt, det är kriminellt att lura till oss skattepengar vi inte har rätt till, punkt. Hur det är möjligt är en annan men givetvis oerhört viktig fråga.

Ett annat exempel är tidrapporterna (blankett 3059) till FK som styr hur mycket pengar FK betalar ut. Det finns knappast någon person som någon inte någon gång fyllt i fel datum, redovisat någon timme för mycket. Men det är misstag eller slarv som alla kan göra. Men sätts det i system att redovisa många fler timmar än vad som faktiskt utförs blir det ett bedrägeri och således kriminellt agerande från berörda personer. Det finns ett antal bekräftade fall där åtminstone stora delar av antalet utbetalda timmar aldrig utförts. Pengar som därmed runnit in till anordnaren och värst av allt, personen beviljad PA fick inte den hjälp hen har rätt till trots positivt beslut när personlig assistans beviljades. Därmed begås flera lagbrott.

Men ta det här exemplet. Som arbetsledare (assistansanvändare eller annan person) är det godkänt att t.ex. köpa en dator med tillbehör, Skatteverket har dock regler för hur ofta man får göra det och riktlinjer för hur mycket den ska kosta. Men säg att pengar finansierade av schablonersättningen köper arbetsledaren med anordnarens medgivande den dyraste dator som går att hitta. Är det kriminellt, fusk eller inget att bry sig om? Så vitt jag vet finns det ingen lag som förbjuder arbetsledaren att köpa superdatorn. Däremot är det högst tvivelaktigt att assistanspengarna ska användas så vidlyftigt. Behövs av någon anledning specialutrustning om assistansanvändaren är arbetsledare (vilket ofta men inte alltid är fallet) är det hjälpmedelscentralen som ska hjälpa till.

Sen finns det stora gråzoner som oseriösa anordnare kan utnyttja som jag skulle kalla moraliskt förkastliga men inte med automatik lagbrott i juridisk mening. Ett sådant är lönerna till assistenter:

I Sverige finns ingen lagstadgad minimumlön, det förutsätts facket och arbetsgivarna reglera i kollektivavtal men krav på kollektivavtal finns inte. För en oseriös anordnare är det därför lätt att sänka lönen till mycket låga nivåer utan att formellt begå lagbrott.

 Vinstmarginalen pressas därmed upp till helt orimliga nivåer. Och här är utan tvekan de generösa reglerna för arbetskraftsinvandring ett stort problem om vi vill freda assistansen från den här typen av aktörer. Det är mycket lättare att få en fattig person från valfritt land i den s.k. ”tredje världen” att jobba för mycket låga löner än en infödd svensk. Lagbrott blir det emellertid först om lönerna är svarta och/eller brott begås mot t.ex. arbetstidslagen. Svarta löner innebär att staten går miste om både inkomstskatt och arbetsgivare avgift vilket är ett grovt skattebrott och således kriminellt.

Problem med svarta löner fejkade anställningsavtal, dumpade löner mm finns i assistansbranschen , allt är lagbrott och således kriminellt i juridisk mening. Omfattningen problemet är har jag ingen aning om och avstår från gissningar.

Men mycket viktigt att påpeka, den här typen av brottslighet finns i en mängd olika branscher i samhället, det är verkligen inget unikt för personlig assistans. Det ska bekämpas vem som än utför den. Och samma regler för arbetskraftsinvandring gäller där också. Och vem säger att t.ex. RUT och ROT avdrag ska avskaffas för att det förekommer svarta löner med mera där? Det är ju skattepengar, d v s svenska folkets gemensamma pengar det också.

 För att summera ovanstående resonemang måste det mesta av det som vi läser om klassas som kriminellt eftersom följden av handlingarna som vi för enkelhetens skull kallar fusk leder till kriminella handlingar – bedrägerier, skattebrott, fejkade anställningar, vanvård med mera. På det har vi gråzoner som inte nödvändigtvis är kriminellt i juridisk mening men moraliskt högst tvivelaktigt. Omfattningen vet ingen med säkerhet men att det handlar om 50 % av all utbetald assistansersättning hamnar hos kriminella anser jag är dumheter och en del av det drev som nu pågår.

Min senaste krönika för Assistanskoll

* Organiserad brottslighet utnyttjar uppenbart assistansreformen för egna syften. Hur ser den organiserade brottsligheten ut i Sverige år 2020 ut? Jag har läst en hel del i ämnet nu och i mycket korta dag:

Det handlar numer om en långt mer avancerad brottslighet än att ett gäng bestämmer sig för att råna en bank. Grupperingarna som utgör vad många nu kallar den ”svenska maffian” benämns bland annat MC gäng, territoriella nätverk och det som kallas ”släktbaserade nätverk. Den brottslighet vi nästan dagligen läser om i massmedia om skjutningar, sprängningar och narkotikaförsäljning är det som sker öppet. Det är inte de, oftast unga personer som avlider i skjutningarna som tjänar de stora pengarna.

I allt större utsträckning har brottsligheten riktat in sig för att på olika sätt lura staten och kommunerna på pengar vilket inkluderar allehanda former av bidragsbrott. Att assistansbranschen därmed blivit ”intressant” överraskar inte, tyvärr med så pass mycket pengar i omlopp. Om organiserad brottslighet är inblandad är jag faktiskt inte förvånad över att bedrägerierna är möjliga. ”Kreativiteten” i den organiserade brottsligheten är enormt stor, mycket större än jag tror många av oss vill tro.

Efter min senaste krönika för Assistanskoll fick jag en fråga om vi inte ska diskutera mörkertal överhuvudtaget? Mitt svar blir:

 Visst ska vi kunna diskutera mörkertal för de finns alltid när det handlar om olika typer av ekonomisk brottslighet som det här i stor utsträckning handlar om. Vad jag däremot definitivt inte vill ha är en debatt som utgår från vilda gissningar. Den ende i den offentliga sektorn som jag tycker jag gjort en åtminstone någorlunda seriös bedömning är utredaren Stig Svensson som kom fram till siffror mellan 2 till 6 %, enormt långt från 50 % av utbetald statlig assistansersättning. Det som kunnat beläggas av FK ligger på runt 1 procent.

 Vad jag vill se är en helt oberoende undersökning av problemen med  fusk och kriminalitet. Alltså en undersökning där inte enbart företrädare för staten är representerad. Där måste också finnas forskare, assistansjurister, skattejurister, statistiker och företrädare från funkisrörelsen.

* I måndags kväll nåddes jag av ett riktigt tråkigt besked då jag fick veta att Sven Aivert avlidit efter en tids sjukdom.

 Sven tillhörde de stora profilerna i funktionsrättsrörelsen och kämpade med otrolig energi för att alla, oavsett ålder ska ha rätt till personlig assistans. Sven brann också för att göra Funktionsrättskonventionen till svensk lag, nu får vi fortsätta den kampen utan Svens hjälp.

* Vila i frid Sven, du är saknad av många

Jämlikhet inom personliga assistans – var finns den?

 Covid19 – pandemin sätter enorm press på samhället och hårda prioriteringar görs på olika nivåer inklusive välfärdssektorn. En del av välfärdssektorn är den personliga assistansen. Inom ramen för LSS är insatsen personlig assistans uppdelad i statligt beviljad assistans och kommunalt beviljad assistans. Enkelt utryckt får den som bedöms ha ett mindre hjälpbehov (sedan behöver det inte vara så) sin assistans av sin kommun. De som bedöms ha ett mer omfattande hjälpbehov får statlig assistans. Såväl statlig assistans som kommunal assistans omprövas normalt med jämna mellanrum. Av anledningar med juridiska förtecken är omprövningarna för den statliga assistansen stoppade på obestämd tid i väntan på en översyn av lagen. Något sådant stopp finns inte för den kommunala assistansen.

Att ett sådant stopp inte finns skapar en orättvis otrygghet, som blir särskilt påtaglig under den pågående pandemin. Assistansanvändare med statlig assistansersättning skyddas genom nämnda stopp på omprövningar. Detta gör att assistansanvändare som får statlig assistans har betydligt bättre förutsättningar att tillsammans med sina anordnare skapa rutiner för att minimera risken att såväl assistansanvändare som assistenter blir smittade av Covid19.

När pandemin bröt ut lät attackerna mot den kommunala assistansen inte vänta på sig. I slutet av mars begärde Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) att beslut enligt LSS och socialtjänstlagen skulle kunna upphävas och ändras. LSS-insatser skulle alltså kunna bytas till hemtjänst. Som anledning angav man svårigheter att rekrytera och smittorisk. SKR säger också att dessa upphävningar skulle vara tillfälliga under pandemin. I slutet av april presenterade SKR ett förslag till lagändringar som man ansåg nödvändiga. Stiftarna av Independent Living i Sverige, STIL, reagerade starkt på förslaget och det avvisades avisades klokt av socialminister Lena Hallengren. Klokt eftersom tillfälliga lagändringar ofta blir permanenta. STIL kan aldrig acceptera att en beviljad insats ändras till en annan mot assistansanvändarens vilja.  

Mot bakgrund av att Sverige nu genomgår en samhällsfarlig pandemi bör omprövningar stoppas även för de 5 200 assistansanvändare (Assistanskoll.se, oktober 2019) som har kommunal assistans.  Smittspridningen har varit stor på äldreboendena och troligtvis också inom hemtjänsten. Jämfört med hemtjänsten träffar assistansanvändaren relativt få personer och därför blir smittvägarna relativt få i personlig assistans. Med ett omprövningsstopp för den kommunala assistansen skapas arbetsro att skapa rutiner för att minska möjligheten till smittspridning. Dessutom leder de relationer som byggs mellan assistansanvändare och assistansanvändare att alla parter känner ett personligt ansvar att minimera smittspridning. Med personlig assistans bestämmer assistansanvändare vem hen rekryterar. Det minskar smittspridningen på sikt i denna pandemi som vi inte vet hur länge vi får leva med.

Statistik från Socialstyrelsen visar att smittspridningen bland assistansanvändarna är låg, den personliga assistansen lyckas mycket bättre med det äldreboende och hemtjänsten misslyckats med – att hindra smittan att spridas i riskgrupper.

Sätt stopp för kommunala omprövningar av personlig assistans.

Thomas Juneborg, Talesperson STIL- Aktivisterna Småland