Om förslagen blir verklighet backar vi tillbaka
till en tid när personer med omfattande funktionsnedsättningar inte fick välja
hur de ville leva
Funktionsrätt Sverige.
Förra veckan blev fler
utkast i den pågående LSS utredningen offentliga. Assistanskoll har sammanfattat förslagen.
Här är några av dem:
· Staten bör vara ensam huvudman för personlig
assistans, även för de med grundläggande behov under 20 tim./vecka. Kommunerna
ska dock fortsätta att finansiera de 20 första timmarna för varje
assistansberättigad.
· Personlig assistans ska inte beviljas till barn
under 16 års ålder. De ska istället kunna få en ny LSS-insats: ”Personligt stöd
till barn”.
- Enbart praktiska hjälpbehov ska
ge rätt till assistans. Assistans ska inte ges för behov som förutsätter
ingående kunskaper om den som får stödet (femte grundläggande behovet).
Stöd ska istället ges genom en ny LSS-insats: ”stöd för behov som
förutsätter ingående kunskaper om den enskilde”.
- Enbart praktiska hjälpbehov ska
ge rätt till assistans. Assistans ska inte ges för behov som förutsätter
ingående kunskaper om den som får stödet (femte grundläggande behovet).
Stöd ska istället ges genom en ny LSS-insats: ”stöd för behov som
förutsätter ingående kunskaper om den enskilde”.
· LSS insatsen ledsagarservice tas bort och ska
ingå i en ny LSS-insats: "Personlig service och boendestöd"
· Det bekräftas från första utkastet att schablonen
på 15 timmar/vecka aktiviteter som
dagligt liv i hemmet, inköp, träning och fritidsaktiviteter som är en del av
andra personliga behov. Fler
timmar ska vara möjliga att söka.
· Kommunerna ska ansvara för de tre nya LSS
insatserna Personligt stöd till barn”, stöd för behov som förutsätter ingående
kunskaper om den enskilde” och Personlig service och boendestöd (ska
ersätta ledsagning).
· OB
tillägg ska inte finansieras vi schablonersättningen utan istället betalas ut separat från Försäkringskassan efter
inskickad redovisning.
Positivt är förslaget om staten som
ensam huvudman men som helhet är förslagen förödande och avskaffar i praktiken
assistansreformen enligt ursprungsintentionerna. I praktiken betyder
förstatligandet tyvärr väldigt lite
Ett antal förslag bryter direkt mot FN
konventionen om MR för personer med funktionsnedsättningar (CRPD). Bland annat
att barn under 16 inte ska få assistans alls. Den nya LSS insatsen Personligt
stöd till barn kommer inte att kunna ersätta personlig enligt de rättigheter
barn har i både CRPD och barnkonventionen.
Varför ska schablonen sänkas om
anhöriga är assistenter? Jag kan inte se det som något annat än ett uselt
kamouflerat förslag som egentligen handlar om att det ska bli "mindre attraktivt"
för anhöriga att vara personliga assistenter. Jag tycker det bryter mot både
vår rätt att själva välja assistenter och en jämställd syn på det arbete
assistenterna utför.
Den ålder diskriminerande 65 årsgränsen
för att bli beviljad PA ska finnas kvar, det finns inget stöd för den i
Funktionsrättskonventionen (CRPD).
Jag kan inte se minsta ansats till att
genomföra lagändringar som helt upphäver vare sig de fyra HFD domarna om
personlig assistans (2009, 2012, 2015 och 2017) eller vandra domar som urholkat
andra LSS insatser, Det betyder att det inte finns en vilja att återupprätta
vare sig assistansreformens eller hela LSS intentioner. Det kommer bli lika
svårt som innan att bli beviljad PA och läget kommer vara lika desperat som
tidigare för de som redan förlorat PA eller ledsagning (det är högst oklart vad
den nya LSS insatsen Personlig service och boendestöd) kommer att betyda för
blinda och synskadade. Det verkar inte heller finnas några planer på att slopa
de förhatliga tvåårsomprövningarna.
Vi ska aldrig acceptera att ledsagningen
för synskadade och blinda tas bort. Samma sak att valfriheten tas bort för
många med de nya LSS insatserna vilket i praktiken innebär en maktförskjutning
från individerna till kommunerna. Precis det LSS var tänkt att motverka.
Angående besparingar. Som jag skrivit
innan innebar beskeden i praktiken från Lena Hallengren i våras enbart att
besparingarna inte ska ske så brutalt som Åsa Regnér önskade. Resultatet ser vi
här. Utredaren Gunilla Malmborg hävdar att det i stort sett blir ett
nollsummespel för staten och kommunerna, jag tror inte ett ögonblick på det,
inte om de nya insatserna verkligen ska ersätta assistansen på ett
tillfredsställande sätt. Om assistansen tas bort för barn innebär det att flera
tusen personer flyttas från statligt till kommunalt ansvar. Ett stort antal
personer tillkommer p.g.a. det femte grundläggande behovet tas bort.
Dessutom tycker jag det är helt fel att en ensam utredare med noll kunskap
om våra och våra anhörigas levnadsvillkor får sköta utredningen. Vi borde satt ner
klacken redan när utredningen sattes igång och krävt att utredningen skulle
genomföras av flera personer med åtminstone någon representant från
funktionsrättsrörelsen. Den här utredningen saknar i mina ögon en bred
demokratisk förankring. Därför är jag tyvärr inte minsta överraskad av de
förslag som kommer. De är som sagt ungefär vad jag väntade mig.
Den här utredningen måste förpassas till det enda ställe den ska höra hemma
- i papperskorgen. ”Vi har det för bra och staten vet bäst attityden” lyser
igenom lång väg.