Almedalen del 2

Varför är assistansen så omdiskuterad? För att det handlar om vem som ska ha makten att få bestämma över mitt liv, inte om kostnaderna.

Jonas Franksson, STIL

Det tredje seminariet jag besökte handlade om vår rätt till integritet och vilka maktbefogenheter staten ska ha för att "kartlägga" våra hjälpbehov? Kan man överhuvudtaget tala om frivillighet (det villkorade samtycket) när en förutsättning för att kunna bli beviljad hjälp är att vi måste gå igenom diverse integritetskränkande undersökningar av våra liv och kroppar?

Etnologen Mikael Eivergård gav en historisk tillbakablick på hur svenska staten under 1900-talet fram till nutid i påstådd "välvilja" har tvingat medborgarna att genomgå diverse kränkande behandlingar för att få hjälp, andra (tiotusentals personer) har blivit tvångssterilicerade. Alla dessa människor har haft det gemensamt att man setts som en belastning för samhället - det s.k. Hässleholmsförsöket är en fortsättning på detta i nutid. Mikael Eivergård ser Hässleholmsförsöket som ett typexempel i svensk historia där medicin, politik och moral har kolliderat.

Är Hässleholmsförsöket juridiskt giltigt? Juristen  Kerstin Burman från RFSL menade att det inte är det. Sverige har undertecknat flera konventioner som handlar om alla människors rätt till integritet mm och menade bestämt att Hässleholmsförsöket bryter mot dessa. Det villkorade samtycket? Christine Bylund och Jonas Franksson ifrågasatte starkt om man kan tala om ett samtycke när kommunen har t.ex. följande illa dolda hot för att få en "komplett undersökning" av hjälpbehovet:

"Visst, vi kan inte tvinga dig att vi undersöker dig i duschen men det blir absolut till er nackdel om ni inte gör det"...

Panelen pratade också om hur ökad medicinsk kontroll som "duschkollen" och Hässleholmsförsöket går hand i hand med urholkningen av assistansreformen. Man ser mer och mer en återgång till den historiska verklighet där medicinska bedömningar av hjälpbehovet varit överordnat vad personen i fråga faktiskt behöver hjälp med.

Hur ska man vända utvecklingen igen? Här rådde en enighet om att man även här måste använda sig av juridiken mycket mer. Det behövs allianser med andra grupper som kämpar mot orättvisor och fördomar, t.ex. HBQT och den antirastiska rörelsen. MR frågan måste också användas flitigt - vad innebär egentligen mänskliga rättigheter och hur ska de förverkligas i Sverige?

Citatet i början är från Jonas Frankssons slutanförande. Det ligger givetvis mycket i det Jonas säger. Jag vill bara lägga till en sak - om svenska staten och de politiker som håller i pengarna verkligen sett personlig assistans och LSS, självbestämmandet för oss som något riktigt betydelsefullt hade den eviga diskussionen om kostnaden haft en undanskymd plats i debatten.

                                   Panelen i seminariet

* Almedalsveckan är en fantastisk idé och evenemang med få om ens några motsvarigheter i demokratiska stater - men har verkligen alla möjlighet att delta i alla tusentals möten och seminarier som anordnas? Tyvärr är svaret nej. Lars-Göran Wadén är rullstolsburen och en av funkisrörelsens främsta förkämpar för ett tillgängligt samhälle och konstaterade att han inte kunde komma in på ca hälften av alla seminarier p g a bristande tillgänglighet.

Lars-Göran har nu  DO anmält arrangörerna av Almedalsveckan och de politiska partierna p g a diskriminering. Jag stötte på Lars-Göran på tisdagen och vi pratade några minuter med varandra, bland annat om anmälningen. Lars-Göran berättade han inte hade några större förväntningar att DO tar upp ärendet men att han hoppas få igång en debatt.

Ett mycket bra initiativ, en demokrati för alla förutsätter faktiskt att alla kan delta. Det går verkligen och diskutera om det överhuvudtaget är lämpligt att förlägga arrangemanget i Visby? Staden är fantastiskt vacker men p g a kuperad terräng och stadens ålder mm allt annat än ett föredöme vad gäller tillgänglighet.

Intervju med Lars-Göran Wadén

Blir det en resa till Almedalsveckan nästa år med? Med mycket stor sannolikhet - ja!

                                       Solig kväll i Visby

* Det här blir sista blogginlägget på ett tag. Jag tar nu fem veckors semester från bloggandet men återkommer med nya krafter framåt mitten av augusti med en ny "bloggsäsong" om allt som direkt och indirekt berör personlig assistans och LSS.

Trevlig sommar

Årets Almedalresa del 1

Min andra resa till Almedalsveckan är nu avklarad, det var tre härliga dagar i Visby med intressanta seminarier och suveränt svenskt sommarväder. Som planerat har jag besökt tre seminarier, två arrangerade av STIL och ett av Ifa. Här följer en sammanfattning av mina tre heldagar i Visby.

Det först seminariet jag besökte i tisdags arrangerades av Ifa och handlade om rättssäkerheten när 290 kommuner ska tolka och tillämpa LSS. Ifa -s ordförande Wilhelm Ekensteen inledde med en bakgrundhistoria hur assistansreformen kom till och hur intentionerna urholkats på senare år. Varför är huvudmannaskapet delat mellan stat och kommun? Wilhelms svar var att när lagen skrevs var tanken att staten skulle ombesörja stödet till de personer som var i störst behov av hjälp, man ansåg att det var rimligt att kommunerna tog ansvaret för de personer med mindre hjälpbehov, därav gränsen på 20 timmar i grundläggande behov/vecka för att få statlig assistansersättning. Wilhelm är självfallet en av funkisrörelsens största profiler men mellan raderna verkar det som att han är förvånad över hur utvecklingen ser ut i kommunerna. Det borde han inte vara.

Diskussionen fortsatte där även företrädare från bland annat socialstyrelsen, och folkpartiet deltog. Många uttryckte stark oro för urholkningen och att tillämpningen skiljer sig åt så mycket från kommunerna. Man diskuterade det minst sagt tvivelaktiga i att många kommuner upprättat egna riktlinjer hur man ska tillämpa lagen - många gånger med följden att självbestämmandet inskränks rejält. Kan t.ex. handla om att man sätter gränser även för även vardagliga nöjen som restaurang eller biobesök. Från kommunalt håll hävdade man att det är självklart att behoven ska styra men föga överraskande la man till att många små kommuner har en mycket dålig ekonomi vilket tyvärr medför besparingar.

En annan diskussion som kom upp var ett förstatligande av hela assistansreformen, d v s staten ska vara ensam huvudman. Det är något Folkpartiet förespråkar men som har svagt stöd i riksdagen som helhet. Jag hade tänkt och prata en del med  Anna Barsk Holmbom, Lilly Key mfl men det blev tyvärr inte så mycket av det då trängseln var rätt stor.

Debattpanalen i Ifa seminariet

* LSS, inklusive assistansreformen är som bekant en rättighetslag I det andra seminariet diskuterade STIL hur individuella rättigheter i välfärdssamhället kan stärkas. Susanne Berg (en klippa i panelen) och Jonas Franksson konstaterade återigen att försämringarna inte orsakats av lagändringar utan nya lagtolkningar och tillämpningar från Försäkringskassan och Högsta Förvaltningsdomstolen.

Varför är då personlig assistans och LSS så ifrågasatt och varför diskuteras mänskliga rättigheter (MR) så lite vad gäller invånarna i Sverige medan vi har desto högre svansföring när det gäller MR i andra länder? Här presenterades följande och mycket intressanta förklaringar av forskaren Andreas Pettersson:

·   I Sverige är vi oerhört stolta över vårt välfärdssamhälle. De klassiska mänskliga rättigheterna som yttrande, religions och föreningsfrihet, rättvisa rättegångar mm har man och betraktar än idag som en "basnivå" på MR. Vi har gått vidare och i och med utbyggnaden av välfärdsstaten passerat det "stadium" där det inte längre finns något behov av en debatt om MR. När vi kritiserar andra länder i framförallt "tredje världen" för bristen på MR beror det på att de inte ens uppfyllt "basnivån" - vårt samhälle däremot är mycket mer utvecklat.

·  Den andra förklaringen handlar om maktbalansen mellan stat och kommun som finansierar välfärden och medborgarna. LSS och personlig assistans ger ju mottagaren, d v s vi stor makt över hur vi vill att hjälpen ska utföras. Här finns det en röd tråd sedan 1930/40 talen som i korts drag handlar om att ju mer makt som medborgaren får över välfärdstjänsterna desto "lättare" måltavlor för kritik blir de. Här tog man hemtjänsten som exempel. Den är mycket mer styrd av kommunerna hur den ska utföras och därför är legitimiteten mycket större. Kort och gott - staten och kommunerna vet bäst hur hjälp och stöd ska utformas till de som behöver hjälp från samhället. Självbestämmandet är sekundärt.

Panelen i STIL-s seminarium

Hur ska man vända utvecklingen? Här rådde enighet om att man borde använde sig av juridiken mycket mer och driva rättsfall så långt det går. När jag funderat själv hemma vad som bör göras har jag skissat på en idé att införa en författningsdomstol som man har i t.ex. USA och Tyskland. Här ansåg man att författningsdomstolar lämpar sig mycket bättre i förbundsstater som USA och Tyskland är.

Efter avslutat seminarium pratade jag med Jonas Franksson (som vanligt lysande, denna gång som moderator) om planerna för arbetet med Medborgargolvet. Jonas berättade att mycket kommer att bestämmas i samband med de stora Medborgargolvträffen i Stockholm i slutet av september där jag kommer att delta. Träffade också för första gången Susanne Berg och Christine Bylund.

Fortsättning i morgon