fredag 30 oktober 2015
onsdag 28 oktober 2015
Vägen framåt - vi måste vi jobba på många fronter, bland annat. komma med förslag hur mer pengar ska tillföras välfärden
Assistansreformen är mer hotad än någonsin. Det går
inte att dra någon annan slutsats efter alla negativa nyheter som kommit i
somras samt Magdalena Anderssons utspel förra veckan där assistansen ställdes
mot flyktingmottagandet. Till det meddelade flera dagstidningar i måndags att
finansdepartementet har skickat ut mail till alla andra departement med "ordern" -
vänd på varje sten för att spara pengar för att finansiera flyktingmottagandet.
Jag har sett argument på facebook som lyder ungefär
så här:
- Det finns pengar till både välfärd och flyktingar.
Den typen av argumentation kommer vi ingen vart med om det inte byggs på med
ett batteri med förslag. Det enda som
skulle hända (om vi inte presenterar förslag) är att det troligen kommer ett
antal ledarartiklar med budskapet att funkisrörelsen tycks sakna
verklighetsförankring hur en statsbudget funkar - att plus och minus måste gå
ihop.
Vi måste argumentera på bred front och jag föreslår
att man prioriterar följande:
· Mycket
mer pengar måste in i välfärden, annars är det oundvikligt att utsatta grupper
ställs mot varandra. Vi får inte vara rädda för att komma med förslag om skattehöjningar, minskat skattefusk men även förslag om hur man
ska kunna spara pengar utan att välfärden drabbas bör presenteras med.
· Återigen
sätt press på politikerna - vad är alternativen till personlig assistans och
LSS? Vad kostar alternativen - vad kostar det samhället om tiotusentals
assistenter bli arbetslösa? Anlita ekonomer för att räkna på det.
· En
djup ideologisk debatt. Om nu alla anser att funkisar har samma rättigheter som
andra, var finns rättvisan i att de som behöver mest hjälp från samhället ska
ta första smällen när statens pengar tryter? Är det inte rimligt att de som redan
har det torrt under fötterna ska bidra i första hand? Ifrågasätta var ligger logiken i att vi anser oss har råd att betala 30 miljarder kr/år i ränteavdrag
medan assistansen som sysselsätter 96000 personer är för dyr? Varför presenterar inte regeringen åtgärder för
att minska skattefusket?
· Även "mjuka argument" behövs i form av att man med konkreta exempel visar vad
assistansen betyder för enskilda personer. Men då måste många fler än idag
framträda offentligt i tidningar, radio och TV.
· Ut
och demonstrera för att visa att vi accepterar inte en politik som så uppenbart
slår mot de som behöver mest hjälp.
· Med
risk för att låta som ett mantra - enighet
i funkisrörelsen! Det här handlar inte om bara personlig assistans mot
flyktingar. Det är mycket större än så. Funkisrörelsen måste vara beredda på
att det troligen kommer förslag om avgifter på hjälpmedel, hårdare regler kring
bostadsanpassning mm .
Och för allt i världen - glöm all
tankar om att LSS är en rättighetslag som garanterar att alla får hjälp
som behöver det. Det här handlar nu krasst om pengar och i kampen rättigheter
mot pengar väger tyvärr, tyvärr en rättighetslag mycket, mycket lätt...
* Något
mycket roligare. Förra veckan intervjuades jag av Ai Ai magasinet. Jag
berättade om VIMPA, hur föreningen bildades etcetera. Jag berättade också om
mitt engagemang i STIL - s nybildade aktivistnätverk mm.
Givetvis
blev det många frågor om hur jag ser på utvecklingen. Vi pratade om hur utvecklingen på allvar
började gå åt fel håll när Försäkringskassan 2007 introducerade begreppet
"intigritsnära hjälpbehov", vidare om domen i Regeringsrätten 2009,
Billum utredningen 2012 fram till den kanonad med negativa nyheter som följt
från sommaren fram tills nu. Intervjun gjordes några timmar innan jag fick kännedom om
Magdalena Anderssons utspel så det berördes inte.
Jag
fick också en fråga jag var helt oförberedd på:
Hur
tror du det stora flyktingmottagandet kommer att påverka assistansreformen? Jag
svarade att jag vill inte ställa grupper mot varandra men utan tvekan finns det
risk att kostnaden kommer att ställas mot varandra.
Avslutningsvis
sa jag också att det, trots allt finns positiva tecken med. Det kommer
riksdagsmotioner om assistansen som går i positiv riktning och det finns utan
tvekan ett stort engagemang för att vända utvecklingen. Problemet är att detta
engagemang i dagsläget är för spretigt - det måste till mer samordning.
Intervjun
publiceras i nästa nummer (december)
måndag 26 oktober 2015
Hur tänker socialdemokraterna när man föreslår besparingar på assistansen?
Ingenting är visserligen bestämt än men bara det
faktum att regeringen antyder att man kommer göra besparingar på assistansen
för att finansiera flyktingmottagandet ger riktiga olustkänslor. Hur kan ett
parti som alltid sagt att man står på de utsattas sida sjunka så lågt att man
ställer assistansen mot flyktingarnas desperata situation? Jag har funderat
lite över helgen och kommit fram till att det kanske inte är så konstigt, trots
allt - men inte mindre motbjudande för det.
Tittar man historiskt så har Sveriges
Socialdemokratiska arbetarparti aldrig varit någon hängiven supporter till
assistansreformen och det förklarar en del. Jag tror emellertid att vi får mer
ledtrådar om vi går bakåt, närmare bestämt till början av 1970-talet. Vid den
här tiden omfamnade Olof Palme kvinnorörelsen i Sverige. Detta
ställningsstagande var långt ifrån okontroversiellt i partiet, i synnerhet inom
LO var skepsisen mycket stor. En del av förklaringen handlade säkert om sunkiga
patriarkala strukturer i partiet som inte hade något som helst övers till
kvinnorörelsens hjärtefrågor. Minst lika viktig tror jag emellertid var detta:
Kvinnorörelsens
kamp var inga frågor som gick utmed den traditionella vänster-högerskalan - d v
s arbetare mot kapital, socialism mot kapitalism.
Det blev därmed en "udda fågel" hos många
i partiet. Samma sak gäller våra frågor, det handlar inte om de vanliga vänster-högerfrågorna som partierna
normalt träter om utan något helt annat. En mindre grupp människors rätt att
kunna leva som andra, inte hur hög marginalskatt medelsvensson eller Ericssons
VD ska betala. Det går också emot sossarnas traditionella bild av hur
välfärdsstaten ska vara uppbyggd. Stora välfärdsprogram och socialförsäkringar
som omfattar alla i statlig eller kommunal regi. PA och LSS handlar ju istället
om stora insatser till en mindre grupp människor som dessutom ska ha stort
inflytande över hur hjälpen ges och av vem. Det innebär en maktförskjutning
mellan mottagarna och politikerna till politikernas nackdel.
Jag tror också att Kommunals negativa inställning spelar en stor roll. Och där handlar om att om facket har extremt svårt att släppa idén om att personlig assistans är som vilken annan vårdverksamhet som helst. Vilket går rakt emot hur vi vill att assistansen ska fungera.
Jag tror också att Kommunals negativa inställning spelar en stor roll. Och där handlar om att om facket har extremt svårt att släppa idén om att personlig assistans är som vilken annan vårdverksamhet som helst. Vilket går rakt emot hur vi vill att assistansen ska fungera.
Att folkpartiets dåvarande ledare Bengt Westerberg
däremot tog till sig idén med personlig assistans tror jag till stor del
förklaras av att idén med PA passade in mycket bättre i folkpartiets syn på hur
välfärdsstaten skulle vara uppbyggd. Höga skatter som finansierar en omfattande
välfärdsstat kombinerat med större frihet för den enskilda individen. Folkpartiet är f.ö än idag ett parti som tar assistansen på allvar.
Återvänder vi till utvecklingen från mitten av
1990-talet till nutid kan man konstatera följande:
· Senaste
20 åren har det pågått ständiga besparingar på all offentligt finansierad
välfärd - detta oavsett vilka som suttit i Rosenbad. Det är med andra ord
inget nytt för socialdemokratin att spara pengar på välfärden.
· Senaste
10 åren har debatten inom välfärden i stor utsträckning handlat om en
"jobblinje" som ställs mot en "bidragslinje". Detta har
inneburit att behoven hos de som verkligen behöver stöd från samhället kommit i
skymundan. Det har blivit allt "fulare" att ta emot hjälp från
samhället. Skattesänkningar har framställts som ett universalmedel för att lösa
alla problem medan skattehöjningar istället varit orsak till allehanda problem.
Socialdemokraterna och den historiska ärkefienden Moderaterna har i praktiken
(om än inte i retorik) alltmer närmat sig varandra i synen på den ekonomiska
politiken som i sin tur starkt påverkar välfärdspolitiken.
· Assistansreformen
har blivit alltmer kritiserad samtidigt som reformen urholkats. Precis som
merparten av riksdagspartierna har socialdemokratin svårt att se vår
assistansreform som den oerhört viktiga frihets och demokratireform den är. I många "sossars" ögon är PA fortfarande en udda fågel som inte
riktigt passar in i det svenska välfärdsbygget. Det är alltså ingen prioriterad
fråga för SAP.
Så sommaren 2015 tilltog Flyktingströmmen från
Mellanöstern kraftigt där uppemot en
miljon desperata människor (rätta mig om jag har fel på antalet) flyr mot
Europa. Sverige som har en tradition att ge skydd för människor som flyr från
krig och förtryck tar tillsammans med Tyskland ett stort ansvar för att ge
skydd till flyktingarna.
Det kostar så
klart en hel del pengar. Och all erfarenhet visar genom åren att när pengarna
tryter och staten ska spara pengar drabbas ALLTID de som är i störst behov av
stöd från samhället.
Det är då givet att assistansreformen blir ett intressant
"besparingsobjekt" eftersom socialdemokratin aldrig prioriterat
assistansreformen - d v s vår rätt till självbestämmande, full delaktighet i
samhällslivet. Undantag i partiet på riksnivå som haft annat synsätt har naturligtvis alltid funnits. Min uppfattning är även att intresset för PA är mycket större på lokal nivå än på riksnivå.
Detta är givetvis inte hela sanningen. Men på ett
övergripande plan är jag ganska säker på ovan beskrivna faktorer är viktiga om man ska förstå socialdemokratins agerande.
fredag 23 oktober 2015
Det borde gå att skaka fram mer pengar till välfärden även UTAN att höja skatten nämnvärt
Hade tänkt att publicera det här blogginlägget om
någon vecka men händelseutvecklingen i landet gör att det får förtur i lite
modifierad form.
. Igår rapporterade Sveriges Radio att regeringen
kanske kommer att göra besparingar på assistansen för att bidra till att
finansiera flyktingmottagandet. Expressen (vem annars?) fyllde sedan på med en
kommentar från KG Bergström som radade upp en rad områden som regeringen tittar
på som tänkbara besparingsobjekt där assistansen beskrivs på följande
motbjudande sätt:
"Assistansersättningen är en gökunge i
budgeten. Dess rykte har skadats av fiffel och våldsam kostnadsökning. Där
finns säkert mer att ta"
Låt mig göra min ståndpunkt klar angående
flyktingarna. Självklart ska vi ta emot flyktingar även ett stort antal och jag
vill inte sätta grupper mot varandra. Flyktingarnas behov av skydd är enorma
och inget tyder på att krigen i Mellanöstern tar slut under överskådlig
framtid.
För att mottagandet
ska fungera måste därför många fler
länder delar på ansvaret - helhjärtat.. Detta är i högsta grad ett
internationellt åtagande. Sen är det så att man kan förneka att mottagandet
kostar hel del pengar vilket leder till ökad konkurrans om statens resurser.
Det innebär också tyvärr oundvikligen att grupper som behöver hjälp från
samhället ställs mot varandra. Det är
den krassa verkligheten hur otrevlig den än är. Att kostnaden för
assistansen ställs mot flyktingarna är emellertid bara en liten del av detta.
Inte bara assistansen utan även sjukvård, skola, sjukskrivna etcetera kommer att ställas mot notan för flyktingarna
kommande år. Att tro någon annat är väldigt naivt.
Finns det då inga sätt att öka intäkterna så att
välfärden inte drabbas? Staten och kommunen kan alltid höja skatterna så klart.
Visserligen har skatterna sänkts med ca 140 miljarder kr sedan 2006 men man kan inte höja skatterna hur mycket
som helst heller. Jag ska här ge några exempel på hur vi kan skaka fram mer
pengar utan att höja de generella skattenivåerna nämnvärt.
· För
något år sedan läste jag en debattartikel i Dagens samhälle med budskapet att
våra skattepengar används väldigt ineffektivt. Enligt artikelförfattaren uppgår
skattesvinnet inom stat, landsting och kommuner till 15-20 % av det totala
skatteuttaget. Stämmer det betyder det att flera hundra miljarder kr varje år
rinner i väg till ingenting - pengarna fastnar i flaskhalsar, tröga
myndighetsstrukturer etcetera.
Nu säger jag inte att skattesvinnet verkligen är så
stort men att det finns ett betydande svinn är jag övertygad om. Låt oss säga
att det "bara" är 100 miljarder kr/år är det ändå ofattbart mycket
pengar. Pengar som skulle kunna gå till allt från assistans till vägunderhåll
och flyktingmottagande.
· I
ett internationellt perspektiv har vi svenskar mycket bra skattemoral. Trots
det beräknas skattefusket uppgå till åtminstone130 miljarder kr/år. Den
offentliga sektorn hade alltså fått in 130 miljarder kr till om alla betalat
sina skatter "fullt ut". Att reducera skattefusket till noll kr är
givetvis en utopi (nästan alla har väl fuskat med någon form av skatt någon
gång) men låt oss säga att vi lyckas halvera det så ger det ändå ett tillskott
på 65-70 miljarder kr. Det är åtminstone 10 miljarder kr mer än bruttokostnaden
(inte netto) för samtliga LSS insatser.
· Varje
år betalar staten ut ca 30 miljarder kr till villa och bostadsrättsägare som
gör s.k. ränteavdrag. Kostnaden för assistansen har ibland jämförts med
försvaret, jag föredrar att jämföra med ränteavdragen istället. Varför? Mitt
svar är att det är pengar som går till personer som skulle ha det rätt bra även
helt eller delvis utan dessa avdrag. Vi är däremot helt beroende av assistansen
för att kunna leva som vi vill.
Då
ska tilläggas att räntan har varit löjligt låg under rätt många år nu.
Hade
räntan varit på normal nivå hade bruttokostnaden för ränteavdragen varit mycket
högre än ca 30 miljarder kr/år. Ett samhälle som anser sig ha råd att
betala så mycket pengar till personer som har det bra ändå måste ha råd med
personlig assistans - allt annat är moraliskt förkastligt.
Jag
hoppas att funkisrörelsen ihop med andra nu tar sig an en mycket viktig
uppgift. Att föra konstruktiv debatt
hur vi ska kunna få fram mer pengar så det räcker till alla utan att grupper ställs mot varandra.
Obs!
Jag bor i bostadsrätt att har därmed nytta av ränteavdraget men jag skulle
klara mig bra utan det med. De pengarna gör mer nytta på andra ställen.
onsdag 21 oktober 2015
Statlig utredning föreslår att tillgängligheten på bostadsmarknaden ska förbättras
Ett årsfirandet närmar sig för den nya tillgänglighetslagstiftningen
där bristande tillgänglighet numer även i juridisk mening är en form av
diskriminering. Lagen har som vi vet stora brister men tillgängligheten är ändå
ett område som, enligt min mening utvecklingen går åt rätt håll även om mycket
fortfarande behöver göras så klart.
En statlig utredning som handlade om att öka
tillgängligheten på bostadsmarknaden presenterades för några veckor sedan. De
viktigaste förslagen är:
· Boverket
ska ta fram ett nationellt tillgänglighetsregister för flerbostadshus som
uppfyller lagens krav på tillgänglighet. Bostadsmarknadens aktörer förväntas
sedan förvalta registret.
· Ett
nygammalt förslag är att fastighetsägare ska kunna få ett bidrag för
hissinstallation på 50 % av kostnaden eller maximalt 650 000 kr. Ett villkor
för att få ta del av bidraget är att fastigheten sedan tidigare gjort kommunala
tillgänglighetsförbättringar och att fastigheten klassas som
"prioriterad" av kommunen.
· Nuvarande krav i plan- och bygglagen på att undanröja enkelt avhjälpta
hinder i publika lokaler och på allmänna platser utsträcks till att gälla
hinder i eller i anslutning till entréer och trapphus i flerbostadshus.
· Fortsatt statligt stöd till kommunala
inventeringar av tillgängligheten i flerbostadshusområdena. Alla
fastighetsägare är välkomna.
Utöver detta vill utredaren Ewa Samuelsson bland
annat satsa på forskning kring tillgänglighetsfrågor som rör boendet och få
fram fler bostäder anpassade till äldre.
Själv gillar jag förslaget med hissbidraget. Det går
helt i linje med Lars-Göran Wadéns förslag att införa ett ROT avdrag för
tillgänglighetsanpassning. En viktig brasklapp är emellertid villkoret att
fastigheten ska klassas som prioriterad och som formuleras på följande sätt:
"den berörda
fastigheten ligger inom ett av kommunen prioriterat område för att öka
tillgången på bostäder för personer med nedsatt rörlighet."
Den formuleringen gör att det finns stor risk
för att få fastighetsägare ska kunna ta del av hissbidraget.
* Nyligen
presenterade Skolverket resultatet av en enkätundersökning om tillgängligheten
i våra grund och gymnasieskolor (drygt 2700 skolor undersöktes). Resultatet
måste betraktas som nedslående.
· Uppemot
hälften av grundskolorna och 40 % av gymnasieskolorna har stora brister i
tillgängligheten.
· De
vanligaste bristerna handlar om att det saknas automatiska dörröppnare och
anpassade toaletter.
Som motåtgärder för att rätta till bristerna föreslås i första hand ökad
kontroll.
När jag läste det här tänkte jag genast på den tid
då jag själv skulle börja högstadiet. Den skolan var allt annat än bra
anpassad. Det är 26 år sedan nu, en mycket lång tid. Men det är uppenbart att
det fortfarande finns mycket kvar att göra.
måndag 19 oktober 2015
Bestämmer "experter" vad som är goda levnadsvillkor demoleras intentionerna totalt med LSS
Intentionerna och ambitionerna med LSS beskrivs i §
5-8
§ 5 Verksamhet
enligt denna lag skall främja jämlikhet i levnadsvillkor
och full delaktighet i samhällslivet för de personer som anges i 1 §. Målet skall vara att den enskilde får
möjlighet att leva som andra.
§
7, 2 st Den enskilde skall genom
insatserna tillförsäkras goda levnadsvillkor. Insatserna skall vara
varaktiga och samordnade. De skall anpassas till mottagarens individuella behov
samt utformas så att de är lätt tillgängliga för de personer som behöver dem
och stärker deras förmåga att leva ett
självständigt liv.
Det borde därmed inte råka någon tvekan om
ambitionerna med LSS, möjligheten att leva ett självständigt liv med fullt
självbestämmande - kunna leva som andra, kunna göra det alla tar för givet. Nu,
när tumskruvarna dras åt allt mer kring LSS i allmänhet och personlig assistans
i synnerhet är det tyvärr ingen självklarhet längre.
I den med all rätt mycket hårt kritiserade rapporten
från ISF nyligen ställer man detta på sin spets vilket jag strax återkommer
till. I min och alla andra aktiva i funkisrörelsen är det en av lagens främsta
styrkor just att det inte finns någon specifik
definition av vad som är goda levnadsvillkor. Varför det? Jo, alla kan
nog enas om att goda levnadsvillkor handlar om att kunna bo i eget hem, ha
hyfsad god ekonomi, bilda familj, odla sina intressen, etcetera. Sen är det
väldigt individuellt. För somliga är goda levnadsvillkor att åka på solsemester
till Thailand, andra att gå ut i skogen och plocka svamp eller gå ut på stan
och ta några öl med vänner. D v s göra det som man själv tycker är viktigt för
att leva ett bra liv, inte vad någon byråkrat eller politiker anser är goda
levnadsvillkor utifrån en stelt utformad mall.
Så ser emellertid inte ISF på saken. Man menar
istället att en "stor svaghet med lagen är att definitionen av goda
levnadsvillkor är så vag". För någon vecka sedan intervjuades ISF
projektledare Helena Höög av Assistanskoll och svarade följande på frågan
varför det är ett problem? Svaret blev:
– Det blir svårt att veta om Försäkringskassan
kan göra en rättssäker och enhetlig bedömning av behovet. Det kanske inte går
att beskriva de här begreppen i detalj, men det borde finnas en ram.
– Eftersom det saknas definitioner finns ingen
gräns för hur många timmar som kan beviljas. Om det inte är reglerat väger det som den sökande säger tungt.
Det faktum att lagen
inte definierar goda levnadsvillkor anser Helena Höög också är en bidragande
orsak till att "kostnaden ökar för snabbt", avsaknad av definition
leder till att antalet timmar ökar, i klartext Försäkringskassan beviljar för mycket
timmar.
Den viktigaste åtgärden
man förslår är alltså att tillämpa en internationell mall, kallad ICF (International
Classification of Functioning, Disability and Health). I korthet innebär det
att hjälpbehovet i första hand inte ska avgöras av vad personen som
söker personlig assistans eller har assistans själv anses vara viktiga
hjälpbehov för att uppnå levnadsvillkor.. Detta ska istället avgöras av olika
"experter" (sjukgymnaster, arbetsterapeuter mm) där ICF mallen är ett
viktigt verktyg. Det är funktionsförmågan,
inte det faktiska hjälpbehoven som är det primära. Detta förslag är
förödande av flera anledningar:
· Brukarens
egen uppfattning av vad som är goda levnadsvillkor reduceras till noll och
därmed även möjligheten att leva det liv hen vill själv.
· Vi
kämpar ständigt för att vi INTE ska ses som vårdtagare utan vilka
samhällsmedborgare som helst. Går förslaget igenom innebär det många steg
tillbaka, vi reduceras till vilka vårdpaket som helst utan egna ambitioner med
livet. Jag menar att det innebär dödsdomen för assistansreformen som vi vill ha
den.
För att uttrycka det
diplomatiskt visar Helena Höög upp en usel förståelse om vad personlig
assistans handlar om. Det visar sig bland annat i synen på synen på
behovsbedömningarna som alltså ska utföras av "experter". En av
"vinsterna" förutom (enligt Höög) bättre bedömningar skulle vara att
man minskar de integritetskänsliga delarna om det utförs av experter. Jösses,
vilken Star Wars planet kommer människan ifrån egentligen? För egen del (tror
jag talar för alla andra också) skulle det kännas än mer förnedrande om man
blev undersökt av "experter" som sedan avgör behovet av hjälp.
När jag läste om det
här första gången var det första jag tänkte på ett av STIL - s seminarier i
Almedalen som handlade om hur svenska staten genom åren haft en
"förkärlek" för att utföra diverse medicinska experiment och
undersökningar som vilat på minst sagt tvivelaktig etisk grund. De utsatta
personerna har alla haft gemensamt att man setts som en belastning för
samhället. ISF tankegångar, liksom det beryktade Hässleholmsförsöket är helt i
linje med detta synsätt.
Finns det då inget
positivt att säga? Är i så fall att ISF ser problem med det delade
huvudmannaskapet. Det hamnar emellertid totalt i skuggan av att man samtidigt
ser assistansen som vilken vårdverksamhet som helst och vår rätt till
självbestämmande som helt sekundärt.
Assistansreformens
intentioner är nu mer hotade än någonsin, hela rörelsen måste enas!
fredag 16 oktober 2015
Senaste nytt från Försäkringskassan - efterskottsbetalning införs hösten 2016
Nyligen publicerade Försäkringskassan sitt senaste
nyhetsbrev. Den i särklass viktigaste nyheten angående personlig assistans är
givetvis att man beslutat att införa efterskottsbetalning från och med 1
oktober 2016. Det har varit på gång ganska länge men nu är det alltså beslutat.
Intressant och notera är att man tidigare skjutit upp beslutet med hänvisning
till att det behövdes lagändringar men plötsligt anses det inte vara nödvändigt
längre... Själva förklarar man det på följande sätt:
"Vi anser nu att det här är så pass
angeläget att vi väljer att genomföra en övergång till efterskottsbetalning där
det är möjligt och så snart som möjligt".
Kommer det att finnas
några undantag? Tanken är att egna arbetsgivare ska vara undantagna. Alla andra
från småbolag med bara en eller ett fåtal brukare upp till de största aktörerna
inklusive kommunerna omfattas. Hur
kommer att påverka anordnarna ekonomiskt? Svaret från FK är:
"Vi är väl medvetna om att övergången
påverkar anordnarna och vilka möjligheter och alternativ som anordnarna har för
att hantera övergången är olika. Det viktiga är att deras planering påbörjas nu".
Therese Karlberg, högst
ansvarig för den personliga assistansen på Försäkringskassan skriver vidare i
nyhetsbrevet med hänvisning till Åsa Regnérs debattartikel i Dagens Samhälle.
"Målet
är att säkerställa en stabil försäkring som ger en långsiktig hållbarhet och
ytterst att hitta en konstruktion som de facto gynnar brukarna. Hon skrev också
att: ”Det finns problem med dagens konstruktion av assistansersättningen. Bland
annat finns skäl att anta att konstruktionen i sig är kostnadsdrivande, utan
att det gagnar brukarna.”
Utöver efterskottsbetalningen kommer regeringen framöver att själva fastställa schablonbeloppet för varje år utan rekommendation från Försäkringskassan. Principbeslut är taget på att höjningen ska vara ynkliga 1,4 %/.år fram till 2018.
Utöver efterskottsbetalningen kommer regeringen framöver att själva fastställa schablonbeloppet för varje år utan rekommendation från Försäkringskassan. Principbeslut är taget på att höjningen ska vara ynkliga 1,4 %/.år fram till 2018.
Jag har tidigare skrivit att efterskottsbetalning
inte utgör något större problem för de stora aktörerna i assistansbranschen.
Emellertid sker detta i ett läge där det kommer flera nyheter till som sätter
press på anordnarna. Främst tänker jag då på den mycket snåla höjningen av
schablonen i år, 2016 och flera år efter det samt att regeringen tar bort den
sänkta arbetsgivareavgiften för anställda upp till 26 år. Jag brukar i normala
fall inte klaga på skatter och sociala avgifter men i det här fallet gör jag
det och återkommer till det i ett separat blogginlägg.
Sammantaget sätter det en stor ekonomisk press även
på större anordnare - för mindre riskerar det att bli förödande.
Försäkringskassan skriver att det görs för att det gynnar brukarna. Jag tror däremot att alla
förändringar/försämringar kommer slå mycket hårt mot brukurna och mindre
anordnare. Många riskerar att få lägga ner verksamheten.
Varför är då Försäkringskassan så angelägen att
genomföra det att man uppenbart inte bryr sig om lagändringar som bara för
några månader ansågs nödvändiga? Jag kan inte tolka det på annat sätt att det
är en av många delåtgärder orsakade av att högre ort ( d v s regeringen)
bestämt sig för att nu får inte assistansen kosta mer, d v s vår rätt till full
delaktighet i samhället, att kunna styra våra liv själva. FK själva är ärliga i
alla fall att man inte förnekar att man jagar fuskare och kriminella:
Vi behöver införa efterskottsbetalning för att få
bättre kontroll på utbetalningarna, minimera antalet återkrav och säkerställa
att ersättningen går till rätt person. Det är en av flera åtgärder som
Försäkringskassan gör för att motverka all form av missbruk av
assistansersättningen. Fusk ger inte bara mindre resurser till människor, det
urholkar också förtroendet för reformen i stort.
Hur ska då rörelsen agera mot detta? Jag tror det är mycket svårt att stoppa att
efterskottsbetalning införs i någon form. Möjligen då om man kan visa att FK
begår ett lagbrott. Det borde emellertid fortfarande gå att lindra förslaget
och lägga ambitionsnivån där i första hand. Det skulle t.ex. kunna vara att små
anordnare (upp till 10-15 brukare) inte omfattas och att ändringen genomförs
successivt och framföra det som ett alternativ till politikerna. Men då måste
vi börja agera tillsammans så snabbt som möjligt!
onsdag 14 oktober 2015
Tankar om nya arbetssätt för att komma framåt för funkisrörelsen
Det pågår försämringar i praktiskt taget alla former
av offentligt finansierat stöd till personer med funktionsnedsättningar. Det är
en utveckling som pågått ganska många år nu. För att vända den här trenden
menar jag att vi måste fundera ut nya arbetssätt med mycket bättre samordning i
funkisrörelsen. Framsteg görs men det måste utvecklas ytterligare. I det här blogginlägget
ska jag skissa på idéer hur en sådan nära samordning skulle kunna se ut,
åtminstone på sikt. Fokuset här ligger på personlig assistans - LSS,
tillgänglighet och mänskliga rättigheter (MR).
Min tanke är att funkisrörelsen bildar olika "arbetsgrupper"
som har det övergripande ansvaret inom olika områden. Hur skulle en sådan
fördelning i grova drag kunna se ut?
· Ifa
jobbar som idag med allt som rör personlig assistans.
· Independent
living rörelsen sysslar i första hand med att sprida kunskap om vad Independent
living innebär och sambandet mellan IL- ideologi, assistansens centrala roll,
självbestämmande och mänskliga rättigheter. Vidare jobbar man med att
förverkliga Medborgargolvets intentioner och anordna diverse aktioner.
· FUB
och andra föreningar som också i hög grad också berörs av de kommunala LSS
insatserna jobbar med det. FUB måste också spela en viktig roll vad gäller att
lyfta funkkisars generellt sett utsatta ekonomiska
situation - många av deras medlemmar hör till de fattigaste invånarna i
Sverige.
· DHR
har huvudansvaret för tillgänglighetsfrågorna och samarbetar nära med de
förbund som i hög grad berörs av tillgänglighetsfrågor av "ej fysisk
natur" - t.ex. synskadade/blinda, döva/hörselskadade", dyslektiker m
fl.
· Federationen
Lika Unika har med sina medlemsförbund
huvudansvaret för MR frågor ihop med IL - rörelsen.
· Relativt
nya Föreningen Med lagen som verktyg (www.mlsv.se) har övergripande ansvar för
de juridiska frågorna när det gäller MR mm.
· Representant
för Handikappförbundens ingår i en ledningsgrupp som lanserar egna förslag till
politikerna angående LSS lagens framtid och breddning av
tillgänglighetslagstiftningen. T.ex utformning av schablonen, hur ska LSS 9 a
formuleras? Andra självskrivna medlemmar borde vara bland annat Ifa, IL-
representation, DHR, FUB, RBU, Lika Unika federationen med sina medlemmar samt
Assistansanordnarna. Själv hade jag gärna deltagit på något sätt.
Mycket
viktigt är att det hela tiden finns ett utbyte av information, gemensamma
debattartiklar, seminarier mm. Det ska med andra ord inte vara några vattentäta
skott mellan
Det
behöver också bildas grupper som tar hjälp av ekonomer, MR experter för att
sätta press på alla de som tycker att vi kostar för mycket pengar och trycka på
att PA, övriga LSS insatser, tillgängligt samhälle mm är rättigheter, inte
"fina förmåner". När det gäller den juridiska biten av vår
gemensamma kamp mot orättvisorna har Med lagen som verktyg en mycket viktig
roll.
Tanken med det jag nyss skissat på är att det ska
väcka nya tankar, det finns kanske bättre sätt. Kanske är det överambitiöst.
Jag tycker emellertid det är jätteviktigt att funkisrörelsen vågar
diskutera nya sätt att arbeta. Jag tror inte någon, generellt tycker att
utvecklingen går åt rätt håll precis...
måndag 12 oktober 2015
Jag har fått nog av alla artiklar och utspel om att vi kostar för mycket pengar
Personlig assistans kostar för mycket,
kriminaliteten florerar, LSS inskränker det kommunala självstyret"
(sistnämnda i huvudsak kritik från kommunerna och gäller samtliga LSS insatser)
. Ja vi, vet alla hur det brukar låta när ledarskribenter och
samhällsdebattörer kritiserar den fantastiska assistansreformen.
Förra veckan anslöt sig som bekant Uppsala Nya
Tidning till en sorglig och allt för lång lista med kritiska ledarartiklar som
trummar ut budskapet att PA är för dyrt. Skribenten Johan Rudströms rubrik var
alarmerande "Den ohållbara förmånen",
varpå en rad argument radades upp med budskapet att "kostnaden skenar
bortom kontroll".
Egentligen borde man mailat till honom men jag
orkade inte uppbåda tillräckligt med energi den här gången. Det gjorde däremot
VIMPA- s vice ordförande Claes Bogdanoff som skrev ett långt och mycket bra
svar till Johan Rudström. (I skrivande stund är det inte publicerat på VIMPA-s
hemsida då vi fortfarande hoppas på ett svar från herr Rudström).
"Orkade inte uppbåda energi". Ja, så kände
jag verkligen. Det tar åtminstone för egen del på krafterna mentalt att gång på
gång höra att man kostar för mycket pengar, gång på gång få läsa att en statlig
rapport med högst osäkert underlag framställs som sanning angående omfattningen
på fusk och kriminalitet. Och inte blir det bättre när även statliga
myndigheter och riksdagspolitiker hänvisar till Billum utredningen
från 2012 att kriminalitet och fusk utgör upp till 15 % av de totala
utgifterna. Utredning på utredning tillsätts med det uttalade syftet att hålla
nere kostnaden, schablonbeloppet höjs med usla 4 kr förra året, i år och enligt
planerna flera år till efter 2016, 1,4 % årligen.
En annan sak som "sänker humöret" är det
faktum att så vitt jag kan minnas har inte en enda ledareartikel i annan
tidning med bytande upplaga gått till vårt försvar när personer som Johan Rudström, Gunnar
Wetterberg, eller Anna Dahlberg gått till attack mot personlig assistans. Jag
hade haft mycket högre tankar om deras åsikter om kostnaden om man samtidigt sagt att reformen betyder
oerhört mycket för berörda personer, det är en rättighetslag vi pratar om. Även
om kostnaden stiger är det jätteviktigt att vi ser till att vi har pengar för
att täcka kostnadsökningarna. Men icke - bara kostnad, kostnad och
kriminalitet...
Hur länge ska vi behöva stå ut med att ständigt höra
att vi är en på tok för tung post i budgeten som riskerar att rasera statens
och kommunernas finanser? För egen del har jag fått nog. Vad säger det om
samhället vi lever i? Vid sidan av det ensidiga fokuset på kostnaden är det få
politiker som talar om PA och LSS som en rättighet, det är istället en
"fin förmån".
I alla samhällen genom alla tider har det funnits
olika skikt i samhällspyramiden med grupper som haft högre, respektive lägre
status. De sistnämnda har alltid varit utsatta för diskriminering och i värsta
fall ansetts sakna existensberättigade. I Sverige har vi byggt upp en omfattande
välfärdsstat vårt samhälle är, trots allt socialt ljusår mer utvecklat än
forntida och medeltida statsbildningar. Men flera forskningsrapporter har
bekräftat att grundregeln gäller även i Sverige - ju lägre status en grupp har
i samhället desto mer utsatt är diskriminering och fördomar är den gruppen.
Eftersom ingen
samhällsdebattör protesterar när vi gång på gång framställs som alltför
kostnadskrävande får man tyvärr dra slutsatsen att inte bara vi med personlig
assistans utan funkisar generellt statusmässigt befinner sig mycket långt ner i
det svenska samhället. Och tyvärr är tendensen negativ. Överlag ser man en
utveckling (oavsett orsak) där det blir allt "fulare" att ta emot
bidrag från staten för att få ett bra liv. Den utvecklingen måste brytas om vi
ska ses som resurser i samhället istället för kostnadskrävande budgetposter.
torsdag 8 oktober 2015
Regeringens nya utredning som ska komma åt kriminalitet i bland annat assistansbranschen
I samband med regeringsförklaringen för några veckor
sedan meddelade statsminister Stefan Löften att regeringen ska tillsätta en
s.k. "fuskdelegation" som ska granska kriminalitet och oegentligheter
i olika skattefinansierade välfärdstjänster - bland annat personlig assistans. Något
senare meddelade så justitieminister Morgan Johansson att en ny utredning ska
tillsättas som ska granska bland annat assistansbranschen men även t.ex. ROT
och RUT avdragen.
Varför tillsätter regeringen denna utredning? I en
intervju i Funktionshinderolik säger Morgan Johansson följande:
Dessa systematiska bedrägerier har blivit en
grogrund och finansieringskälla för den grova organiserade brottsligheten. Den
allvarligaste konsekvensen är att människor med verkliga behov riskerar att
inte få den hjälp och det stöd som de behöver. Därför krävs ett striktare
regelverk som stoppar fusket med våra offentliga resurser”,
Jag har
inget emot att man bekämpar kriminalitet i välfärdsverksamheter, tvärtom. - det är en avskyvärd form av kriminalitet. Även
om omfattningen är starkt överdriven är den här typen av kriminalitet är en ren
plåga för vår grupp eftersom den utgör ett högoktanigt bränsle (något vi
underskattat mycket grovt) för alla kritiker av PA och LSS i allmänhet. När den
här typen av utredningar sjösätts har de emellertid en stark tendens att
föreslå åtgärder som riskerar att slå mycket hårdare mot vi som behöver stöd
från samhället än de kriminella som man säger sig vilja bekämpa. Vi har redan
satt hur FK fått kraftigt ökade befogenheter och hur det blir allt svårare att
få hjälp men desto lättare att förlora den. Termen "Fuskdelegation"
låter dessutom inget vidare då det ger sken av att assistansbranschen verkligen
är genomsyrad av kriminalitet och fusk.
Morgan Johansson
"flaggar" för övrigt redan i intervjun att hårdare kontroller inte
kan uteslutas. Lars-Erik Löfdén som ansvarar för utredningen svarar följande på
en fråga angående risken för att den kontrollen runt brukarna skärps avsevärt:
"Gör vi ingenting kommer förtroendet för
hela reformen att rubbas. Det där är alltid en avvägning, så länge det visar
sig att det finns sådana här öppningar för den ekonomiska brottsligheten, som
vi till exempel sett i Södertäljemålet, så rubbas förtroendet för hela
reformen. Om något skulle skada brukarna så är det att man börjar ifrågasätta
hela reformens grunder."
Redan det svaret
bådar inte gott. Utredaren vänder ju på hela frågeställningen - hårdare
kontroller runt brukarna behövs kanske för att värna reformens intentioner.
Jag har sagt det
innan men upprepar det ännu en gång:
Jag pratar gärna med
politikerna om olika vägar att komma åt och bekämpa denna kriminalitet, att vi
bara säger nej, nej funkar inte. Jag går
emellertid aldrig med på att det sker på bekostnad av att vår rätt till hjälp
inskränks, att vidriga verksamheter som Hässleholmsförsöket blir obligatorisk
för alla som söker PA eller att viktiga rättsprinciper offras.
* Angående årets budget var många i funktionshinderrörelsen
mycket besvikna, jämfört med alla fina proklamationer i Stefan Löfvéns
regeringsförklaring var det synnerligen magert. Och det handlar inte bara om
den synnerligen snåla höjningen av assistansersättningen utan även t.ex.
jobbpolitiken för funkisar där regeringen har stor brist på konstruktiva idéer.
Maria Johansson från Lika Unika skriver följande i Föräldrakraft:
I jobbpolitiken är arbete på
Samhall och lönebidrag de
åtgärder som lyfts fram. Det har under många år varit enda svaret från
politiken när det handlat om arbetslöshet och funktionsnedsättning.
- Vi måste börja prata om människor som resurser istället för om att man som arbetsgivare måste ha betalt för att anställa.
- Vi måste börja prata om människor som resurser istället för om att man som arbetsgivare måste ha betalt för att anställa.
Tyvärr är jag inte det minsta förvånad
över regeringens brist på konkreta ambitioner när det kommer till handling. Jag
har blivit synnerligen luttrad, den låga höjningen av schablonbeloppet var helt
i linje vad jag väntade mig. All min erfarenhet säger att åtminstone när det
gäller våra hjärtefrågor är det allt som oftast mycket fina ord men väldigt
lite konkreta åtgärder i positiv riktning.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)