Jag har fått nog av alla artiklar och utspel om att vi kostar för mycket pengar

Personlig assistans kostar för mycket, kriminaliteten florerar, LSS inskränker det kommunala självstyret" (sistnämnda i huvudsak kritik från kommunerna och gäller samtliga LSS insatser) . Ja vi, vet alla hur det brukar låta när ledarskribenter och samhällsdebattörer kritiserar den fantastiska assistansreformen.

Förra veckan anslöt sig som bekant Uppsala Nya Tidning till en sorglig och allt för lång lista med kritiska ledarartiklar som trummar ut budskapet att PA är för dyrt. Skribenten Johan Rudströms rubrik var alarmerande "Den ohållbara förmånen", varpå en rad argument radades upp med budskapet att "kostnaden skenar bortom kontroll".

Egentligen borde man mailat till honom men jag orkade inte uppbåda tillräckligt med energi den här gången. Det gjorde däremot VIMPA- s vice ordförande Claes Bogdanoff som skrev ett långt och mycket bra svar till Johan Rudström. (I skrivande stund är det inte publicerat på VIMPA-s hemsida då vi fortfarande hoppas på ett svar från herr Rudström).

"Orkade inte uppbåda energi". Ja, så kände jag verkligen. Det tar åtminstone för egen del på krafterna mentalt att gång på gång höra att man kostar för mycket pengar, gång på gång få läsa att en statlig rapport med högst osäkert underlag framställs som sanning angående omfattningen på fusk och kriminalitet. Och inte blir det bättre när även statliga myndigheter och riksdagspolitiker hänvisar till Billum utredningen från 2012 att kriminalitet och fusk utgör upp till 15 % av de totala utgifterna. Utredning på utredning tillsätts med det uttalade syftet att hålla nere kostnaden, schablonbeloppet höjs med usla 4 kr förra året, i år och enligt planerna flera år till efter 2016, 1,4 % årligen.

En annan sak som "sänker humöret" är det faktum att så vitt jag kan minnas har inte en enda ledareartikel i annan tidning med bytande upplaga gått till vårt försvar när personer som Johan Rudström, Gunnar Wetterberg, eller Anna Dahlberg gått till attack mot personlig assistans. Jag hade haft mycket högre tankar om deras åsikter om kostnaden om man samtidigt sagt att reformen betyder oerhört mycket för berörda personer, det är en rättighetslag vi pratar om. Även om kostnaden stiger är det jätteviktigt att vi ser till att vi har pengar för att täcka kostnadsökningarna. Men icke - bara kostnad, kostnad och kriminalitet... 

Hur länge ska vi behöva stå ut med att ständigt höra att vi är en på tok för tung post i budgeten som riskerar att rasera statens och kommunernas finanser? För egen del har jag fått nog. Vad säger det om samhället vi lever i? Vid sidan av det ensidiga fokuset på kostnaden är det få politiker som talar om PA och LSS som en rättighet, det är istället en "fin förmån".

I alla samhällen genom alla tider har det funnits olika skikt i samhällspyramiden med grupper som haft högre, respektive lägre status. De sistnämnda har alltid varit utsatta för diskriminering och i värsta fall ansetts sakna existensberättigade. I Sverige har vi byggt upp en omfattande välfärdsstat vårt samhälle är, trots allt socialt ljusår mer utvecklat än forntida och medeltida statsbildningar. Men flera forskningsrapporter har bekräftat att grundregeln gäller även i Sverige - ju lägre status en grupp har i samhället desto mer utsatt är diskriminering och fördomar är den gruppen.

Eftersom ingen samhällsdebattör protesterar när vi gång på gång framställs som alltför kostnadskrävande får man tyvärr dra slutsatsen att inte bara vi med personlig assistans utan funkisar generellt statusmässigt befinner sig mycket långt ner i det svenska samhället. Och tyvärr är tendensen negativ. Överlag ser man en utveckling (oavsett orsak) där det blir allt "fulare" att ta emot bidrag från staten för att få ett bra liv. Den utvecklingen måste brytas om vi ska ses som resurser i samhället istället för kostnadskrävande budgetposter.