Vägen framåt - vi måste vi jobba på många fronter, bland annat. komma med förslag hur mer pengar ska tillföras välfärden

Assistansreformen är mer hotad än någonsin. Det går inte att dra någon annan slutsats efter alla negativa nyheter som kommit i somras samt Magdalena Anderssons utspel förra veckan där assistansen ställdes mot flyktingmottagandet. Till det meddelade flera dagstidningar i måndags att finansdepartementet har skickat ut mail till alla  andra departement med "ordern" - vänd på varje sten för att spara pengar för att finansiera flyktingmottagandet.

Jag har sett argument på facebook som lyder ungefär så här:

- Det finns pengar till både välfärd och flyktingar. Den typen av argumentation kommer vi ingen vart med om det inte byggs på med ett batteri med  förslag. Det enda som skulle hända (om vi inte presenterar förslag) är att det troligen kommer ett antal ledarartiklar med budskapet att funkisrörelsen tycks sakna verklighetsförankring hur en statsbudget funkar - att plus och minus måste gå ihop.

Vi måste argumentera på bred front och jag föreslår att man prioriterar följande:

·   Mycket mer pengar måste in i välfärden, annars är det oundvikligt att utsatta grupper ställs mot varandra. Vi får inte vara rädda för att komma med förslag om  skattehöjningar, minskat skattefusk men även förslag om hur man ska kunna spara pengar utan att välfärden drabbas bör presenteras med.

·  Återigen sätt press på politikerna - vad är alternativen till personlig assistans och LSS? Vad kostar alternativen - vad kostar det samhället om tiotusentals assistenter bli arbetslösa? Anlita ekonomer för att räkna på det.

·  En djup ideologisk debatt. Om nu alla anser att funkisar har samma rättigheter som andra, var finns rättvisan i att de som behöver mest hjälp från samhället ska ta första smällen när statens pengar tryter? Är det inte rimligt att de som redan har det torrt under fötterna ska bidra i första hand? Ifrågasätta var ligger logiken i att vi anser oss har råd att betala 30 miljarder kr/år i ränteavdrag medan assistansen som sysselsätter 96000 personer är för dyr? Varför presenterar inte regeringen åtgärder för att minska skattefusket?

·   Även "mjuka argument" behövs i form av att man med konkreta exempel visar vad assistansen betyder för enskilda personer. Men då måste många fler än idag framträda offentligt i tidningar, radio och TV.

·  Ut och demonstrera för att visa att vi accepterar inte en politik som så uppenbart slår mot de som behöver mest hjälp.

·       Med risk för att låta som ett mantra - enighet i funkisrörelsen! Det här handlar inte om bara personlig assistans mot flyktingar. Det är mycket större än så. Funkisrörelsen måste vara beredda på att det troligen kommer förslag om avgifter på hjälpmedel, hårdare regler kring bostadsanpassning mm .

Och för allt i världen - glöm all tankar om att LSS är en rättighetslag som garanterar att alla får hjälp som behöver det. Det här handlar nu krasst om pengar och i kampen rättigheter mot pengar väger tyvärr, tyvärr en rättighetslag mycket, mycket lätt...

* Något mycket roligare. Förra veckan intervjuades jag av Ai Ai magasinet. Jag berättade om VIMPA, hur föreningen bildades etcetera. Jag berättade också om mitt engagemang i STIL - s nybildade aktivistnätverk mm.

Givetvis blev det många frågor om hur jag ser på utvecklingen.  Vi pratade om hur utvecklingen på allvar började gå åt fel håll när Försäkringskassan 2007 introducerade begreppet "intigritsnära hjälpbehov", vidare om domen i Regeringsrätten 2009, Billum utredningen 2012 fram till den kanonad med negativa nyheter som följt från sommaren fram tills nu. Intervjun gjordes  några timmar innan jag fick kännedom om Magdalena Anderssons utspel så det berördes inte.

Jag fick också en fråga jag var helt oförberedd på:

Hur tror du det stora flyktingmottagandet kommer att påverka assistansreformen? Jag svarade att jag vill inte ställa grupper mot varandra men utan tvekan finns det risk att kostnaden kommer att ställas mot varandra.

Avslutningsvis sa jag också att det, trots allt finns positiva tecken med. Det kommer riksdagsmotioner om assistansen som går i positiv riktning och det finns utan tvekan ett stort engagemang för att vända utvecklingen. Problemet är att detta engagemang i dagsläget är för spretigt - det måste till mer samordning.

Intervjun publiceras i nästa nummer (december)

Magdalena Andersson svarar på kritiken