Mycket positiva signaler att få assistansanvändare drabbats av Covid-19

När pandemin på allvar drog in över Sverige i mars fanns en oerhörd oro hos många assistansanvändare. Det handlade huruvida hen skulle överleva vid insjuknande, hur vi skulle skydda oss och att vi skulle bli bortprioriterade vid intensivvården i händelse av akut brist på platser. Riktlinjer från socialstyrelsen spädde på oron. Jag vidhåller att riktlinjerna inte var skrivna med udden riktad enbart mot funkisar, däremot ställde de enligt mitt synsätt potentiellt Covid 19 patienter mot alla andra med behov av intensivvård - funkisar och ”icke funkisar”.

Däremot har jag vad det verkar underskattat regionernas vilja att använda sig av riktlinjerna utan akut brist på platser. För några veckor sedan berättade flera tidningar i Södermanland att flera sjukhus gjort just det samt gått betydligt längre än Socialstyrelsens direktiv. Nu vet jag inte hur många som drabbats, funkisar och icke funkisar men det spelar ingen roll. Regionerna har inte rätt att bryta mot riktlinjerna, därmed är deras agerande olagligt.

* Sammantaget, Hur har det då gått för oss assistansanvändare när sommaren närmar sig? Ännu så länge finns ingen heltäckande statistik men mycket tyder på att antalet assistansanvändare som drabbats av Covid 19 är mycket lågt. De två största anordnarna Humana och Frösunda som tillsammans närmare 3000 assistansanvändare anlitat har hittills rapporterat endast 12 fall totalt. Jag blir mycket förvånad om statistiken för hela landet avviker nämnvärt därför att Humana och Frösunda är verksamma över hela landet.

Få fall av Covid-19

Siffrorna är mycket glädjande och borde dämpa mycket av oron som funnits tidigare. 12 fall bland nästan 3000 användare är en mycket låg siffra. Huruvida någon av dessa avlidit vet vi inte. Samtidigt läser vi om en mycket stor överrepresentation bland dödsoffer på äldreboenden och i hemtjänsten, totalt ha ca 75 % av alla avlidna bott på äldreboende eller haft hemtjänst. Här har Folkhälsomyndigheten, Regionerna och kommunerna misslyckats totalt. Anders Tegnell har ju gång på gång basunerat ut att det varit högsta prioritet att hindra smitta att ta sig in i äldreboenden…

Personlig assistans är alltså av allt att döma oerhört mycket bättre än hemtjänsten på att hindra smitta vid en pandemi. Varför? Det viktigaste svaret är ganska självklart:

Runt assistansanvändarna finns ett mindre antal personer, i hemtjänsten kan i värsta fall dussintals personer besöka hemmet under en enda vecka. Även i äldreboenden är omsättningen på personalen hög, ofta med usla arbetsvillkor. Självklart innebär det att smittrisken ökar – rejält.

Assistansen visar därmed att den på egen hand åstadkommer precis det som varit Folkhälsomyndighetens och kommunernas mål men som de misslyckats med i äldreboenden och hemtjänsten – att skydda känsliga personer mot att drabbas av Covid-19.

Det ger också mycket goda argument från vår sida. Personlig assistans ger inte bara mycket bättre livskvalitet och självbestämmande än hemtjänsten och skapar många jobb vilket gör det till en mycket kostnadseffektiv insats för samhället. Den är också ett utmärkt hjälpmedel att begränsa smitta vid pandemier vilket också sparar mycket pengar för samhället. Alltså win för både assistansanvändare och samhället. Det finns därmed inga seriösa argument för att personlig är för ”dyr”, tvärtom räddar den många liv vid en nationell kris och det är en god investering för alla berörda att satsa mer pengar på personlig assistans.

Under krisen har regeringen lanserat ett stort antal krispaket för att hindra ekonomin från att krascha. Notan är flera hundra miljarder kr och stiger snabbt. På sociala medier har jag märkt ett ganska stort missnöje med att vi inte har fått del av pengarna. Delvis stämmer det inte. Assistansanordnarna omfattas av statens skydd mot sjukskrivningskostnader och våra assistenter räknas in i gruppen samhällsviktiga yrken.

Anm.: I praktiken är det kommunerna som skyddas mot sjukskrivningskostnader eftersom de alltid betalar första 14 dagarna.

Å andra sidan, detta är en mininivå vad vi kan begära. Istället för att kritisera att vi inte får mer pengar borde blir mer offensiva och kräva att få mer av pengarna vid akuta kriser. Tänk på hur mycket alla möjliga verksamheter - kommuner. regioner, företag, kultur, media, idrott etcetera ropar efter mer pengar. Vi (=assistansanvändare + anordnare) nöjer oss i stort sett med att klaga på dålig information angående hur vi ska skydda oss smitta från Anders Tegnell & Co...

Detta kan t.ex. motiveras av att det inte är en självklarhet att vi får ha personlig assistans på sjukhuset, oro för att överhuvudtaget bli inlagd på sjukhus och att vi alla tillhör riskgrupper och allt som följer med det. Olika merkostnader har under pandemin uppstått t.ex. genom att det i många fall varit nödvändigt för anordnarna och arbetsledarna att beordra assistenter att arbeta vilket innebär ett ob-tillägg på över 100 % av grundlönen. Det skulle t.ex. kunna ske på följande sätt:

Vid pandemier är det viktigt att minimera smittrisken och samtidigt minska oron för oss att bli smittade. Permittera därför en del av arbetslaget som får ersättning från staten, d v s de omfattas av permitteringsstödet. Övriga assistenter får givetvis jobba mycket mer men då träder särskilda regler in som tillåter stora avvikelser från arbetstidslagarna samtidigt som lönen höjs rejält. Staten står givetvis för anordnarnas ökade kostnader.

Faktum är att flera Regioner nu tillämpar något som liknar det jag skissar på ovan för specialistundersköterskor i sjukvården. Så jag tycker inte det är en utopisk idé.

Specialavtal för Kommunal i vissa regioner

Coronapandemin – utveckla äldreomsorgen så den mer liknar personlig assistans del 2

Leading Health Care är en akademisk tankesmedja för fördjupad dialog om framtidens hälsa, vård och omsorg. Syftet är skapa debatt om hur olika välfärdstjänster ska utvecklas så att de som behöver service och hjälp från samhället får bästa möjliga stöd. För några veckor sedan intervjuade Assistanskoll Hans Winberg som är generalsekreterare i Leading Health Care, en tankesmedja om hur välfärden kan organiseras bättre.

Assistanskoll intervjuar Hans Winberg

När det gäller Corona pandemin och personlig assistans säger hans Winberg bland annat följande:

personlig assistans har stora fördelar med få personer jobbar runt assistansanvändaren och att relationerna blir starka. Detta gäller inte minst vid smittspridning av Coronaviruset.

Det är en stark skiljelinje mellan hemtjänst och assistans. I hemtjänst är du där under kortare perioder och kanske 8 ggr per dygn. För att det ska fungera med arbetstidslagstiftning med mera, måste man träffa många olika personer, och då får man inte samma djupa tajta relationer som i assistans där man kanske har 3–4 personer

Hans Winberg är inte emot att slopa 65 årsgränsen för personlig assistans, tvärtom. Däremot är han pessimistisk när det gäller möjligheten att genomföra en sådan reform och säger bland annat följande:

Jag tror inte att vi är mogna för en så slagkraftig reform. Jag är nästan benägen att säga att det är en utopi, eftersom det finns en viss budget med pengar avsatt för de här ändamålen och det här området. Om du ska ha en ny funktionalitet i systemet måste budgetpengar omfördelas. Å andra sidan kan man troligen spara mycket pengar på andra områden. Om vi jämför med sjukvården är det otroligt mycket mindre kostsamt att behandla en person i hemmet än att ta in personen till sjukhus.

Att det finns ett stort ideologiskt motstånd från både stat och kommunen att införa rätt till PA för pensionärer på ålderns höst är inte konstigt. Hemtjänsten så som den är utformad idag är t.ex. ett bra exempel på det Independent Living rörelsen kallar mobil institution. En mobil institution är en hjälp eller stödinsats som omgärdas av ett snårigt regelverk som ger mycket makt till de som beviljar rätt till insatsen vilket i det här fallet är kommunernas socialtjänst. Det är raka motsatsen till hur den personliga assistansen fungerar som ger mycket makt till mottagaren av insatsen – gäller både vem vi ska anlita som personliga assistenter, hur, när och vad vi vill ha hjälp med.

När STIL kämpade för rätten till personlig assistans på 1980-talet gjorde man en undersökning där deltagarna fick berätta hur många personer de haft hjälp av i hemtjänsten under en vecka. Rekordet för en person under en vecka var 68 personer… Inte undra på att de som levde i det systemet och sedan fick personlig assistans upplevde att de kommit till en helt ny värld.

Den verklighet som deltagarna i 80-talet undersökning levde under gäller fortfarande för de personer som fått stora behov av stöd och service efter 65 årsgränsen och därmed inte kan bli beviljad personlig assistans, det gäller för många som förlorat personlig assistans och det gäller också för ett mycket stort antal personer som behöver stöd och hjälp på ålderns höst.

Angående Hans Winbergs pessimism att införa rätt till personlig assistans för pensionärer. Jag säger verkligen inte att det är lätt, det är som att bestiga K2, världens farligaste och världens näst högsta berg (8611 m) i Himalaya men jag är inte lika pessimistisk som Hans Winberg. Det finns många kamper för rättigheter som ändrat och ville ta bort ojämna och orättvisa maktstrukturer där kraven uppfattats som utopiska. Det gäller i extremfallet kampen mot slaveriet som troligen är den värsta formen av mänskligt förtryck och förnedring som människan tänkt ut. Det gäller kampen också för allmän och kvinnors rösträtt och i nyare tid vår kamp för rätten till personlig assistans och HBQT rörelsens kamp mot fördomar och diskriminering.

En förutsättning är att PRO är med på tåget. Inga stöd och hjälpformer ska införas ”över huvudet” på de personer som byggde Sveriges välstånd. Själv tycker jag ändå det är märkligt om våra pensionärer inte vill ha en hemtjänst med åtminstone mer assistansliknande drag, d.v.s. hjälp av bara en liten grupp människor istället för dussintals personer utan någon som helst kontinuitet vem som kommer hem.

* TV4-s politiska kommentator Marcus Oskarsson tror att alla döda i äldreomsorgen är en fråga som kommer få stort utrymme i politiken framöver och med den även i frågan om LSS. Han pratar en del om det i inslaget nedan.

Kommer äldreomsorgen och LSS få större utrymme i debatten?

Om pensionärer haft rätt till personlig assistans och hemtjänsten varit mer assistans lik hade dödstalen i Covid-19 sannolikt varit mycket lägre del 1

Ända sedan Coronapandemin med sjukdomen Covid-19 blev klassad som samhällsfarlig har Folkhälsomyndigheten gång på gång påpekat hur viktigt det är att skydda de äldre. Nu, när vi kommit en bra bit in i maj är det bara och konstatera att strategin har misslyckats helt. Över 1000 personer har avlidit i äldreboenden och många fler är smittade. Det blir faktiskt pinsamt när vår statsminister Stefan Löven låtsas om att regeringen har ”ingen aning” vad de höga dödstalen beror på. Det är nämligen inte svårt att förstå grundorsakerna:

Till att börja med har många som bor på äldreboende flera underliggande sjukdomar. Utöver det är den viktigaste orsaken är med stor sannolikhet en mycket hög omsättning på personal med dåliga anställningsvillkor. Det är självklart att ju fler personer som kommer i kontakt med personer som redan har dålig hälsa desto större är sannolikheten att smittan sprids. Att brist på skyddsutrustning till personalen på många håll varit ett stort problem förvärrar givetvis situationen än mer.

Vid sidan av äldreboenden är ju hemtjänsten och hemsjukvården samhällets viktigaste stödformer till personer som behöver hjälp och stöd på ålderns höst. Hemtjänsten dras med samma problem som äldrevården med mycket stor omsättning på personal vilket är helt förkastligt när vi drabbas av en allvarlig pandemi som Covid-19 som dessutom ofta drabbar äldre mycket hårt. Vi kan ju inte bli beviljade personlig assistans efter 65 årsdagen och måste dessutom tillhöra en av de tre personkretsarna i LSS.

Hur hade situationen varit om pensionärer också hade haft rätt till personlig assistans?

Svaret på frågan måste bli att ingen kan veta med säkerhet eftersom ingen pensionär kan få personlig assistans. Däremot är det högst sannolikt att dödstalen hade varit betydligt lägre om det funnits rätt till personlig assistans även för +65 gruppen och om hemtjänsten varit uppbyggd på ett sätt så den liknat mer personlig assistans. Helt enkelt därför att omsättningen på personer som hjälper berörda personer skulle vara mycket mindre vilket rimligtvis minskar risken för smitta rejält.

Vad vi däremot kan avfärda med 100 % säkerhet är att rätt till PA för pensionärer hade varit en ”kostnadsbomb” för samhället. Ingen seriös undersökning har hittills visat att hemtjänsten är mer kostnadseffektiv än personlig assistans. Sanningen är istället det motsatta, personlig assistans är en mycket kostnadseffektiv service och hjälpinsats. Och precis som andra vill våra pensionärer inte ha mer hjälp än nödvändigt. Att pensionärer skulle ha rätt till personlig assistans skulle därmed inte skapa en ”explosion” i efterfrågan på just personlig assistans. Min älskade farmor som gick bort för 15 år sedan sammanfattade det så här:

Jag är inte rädd för att dö men jag är rädd över att dagen kommer då jag inte kan ta hand om mig själv.

Precis som andra ville min farmor så länge som möjligt klara sig själv. Och personlig assistans – ja, det hade inte varit efterfrågat alls…

Nej, jag säger inte att alla pensionärer ska ha personlig assistans eller ens vill ha det men rätten till PA ska definitivt finnas. Möjligheten till andra stödformer måste finnas kvar.

Även om PRO så vitt jag vet inte driver frågan är jag tämligen säker på att våra pensionärer skulle uppskatta om hemtjänsten fick mer assistansliknande drag. Det är i praktiskt utförande ingen trollkonst – allt handlar om att ge mottagaren av insatsen mer inflytande hur och vem hen ska få hjälp av och hur. Det löser man genom att ett mindre antal personer hjälper en person så att denne slipper ha i värsta fall dussintals besökare hos sig varje vecka + mer generös tilldelning av timmar vid behov så klart. 

Hemtjänstpersonalen är oftast sönderstressad p.g.a. besparingar.  Skulle en kontantstödslösning fungera även inom hemtjänsten? Jag tror det, det är i alla värt att undersöka grundligt.

Förutsättningen är att PRO är intresserade. Lika lite som vi vill att någon annan ska bestämma vad som är bäst för oss ska någon tvinga in våra äldre i lösningar de inte vill ha. I dagsläget känns det ändå som att PRO är fastlåsta i den gamla modellen där hemtjänst eller äldreboenden i sin nuvarande form är enda möjliga alternativen, det finns inget nytänkande. Själv är jag övertygad om att det går att utveckla hemtjänsten så att självbestämmandet stärks rejält. 

Nej, jag ignorerar inte alla hälsoproblem som finns hos många i äldreomsorgen med diverse underliggande sjukdomar som definitivt i många fall kräver sjukvårdskompetens. I söndags såg jag ett reportage i  SVT -s agenda som handlade om Covid-19 och situation på äldreboenden. Enligt reportaget har 90 % av de boende olika demens sjukdomar + i de flesta fall ett flertal andra underliggande sjukdomar. Vi blundar för verkligheten om någon förnekar att här krävs sjukvårdskompetens för personalen i äldreboendena. Det räcker inte bara med personlig assistans i den form vi vill ha den. 

 Utan expertkunskaper på något sätt, det går säkert utveckla hemsjukvården vilket skulle minska ”trycket” på äldreboenden. Angående äldreboenden i nuvarande form är det minsta man kan begära att de som bor där får gå ut när de vill men inte ens det är på något sätt garanterat. Tvärtom kommer det emellanåt skräckhistorier där boende inte får gå ut på veckor eller t.om månader. Sådana missförhållanden är inte värdigt vare sig de berörda eller vårt land. Det är enbart en förvaring.

I nästa blogginlägg ska jag granska de ideologiska låsningar som finns för att möjliggöra personlig assistans för pensionärer som ett alternativ till hemtjänsten. Att rakt av ersätta äldreboenden med personlig assistans är emellertid inget gångbart alternativ av skäl jag nämnde ovan. Däremot borde det gå att utveckla äldreboendena. En del som bor där är i mycket dåligt skick med långt gången demens med mera men inte alla. Så långt som möjligt måste de som vill och orkar ägna sig åt valfria aktiviteter utanför äldreboendena.