Kan assistans nekas om behov ”tillgodoses” i teorin?

 Jag häpnade när jag såg rubriken i Haja Olika förra veckan. Ska vi få assistans i framtiden om behoven kan tillgodoses ”teoretiskt” på annat sätt. Risken finns i alla fall för att kommuner eller Försäkringskassan ska kunna hänvisa till det vid avslag. Ett rättsärende som handlar om detta ska avgöras av Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD).

Det är orimligt att säga att en persons behov är tillgodosedda bara för att det finns en möjlighet att få hjälp. Behoven måste självklart vara tillgodosedda i praktiken, inte bara i teorin

Alice Ribbenvik LSS jurist Humana

 

Den person fallet gäller var beviljad assistans dygnet runt, utom vid vistelse på korttidsboende. Antagligen som avlastning för föräldrarna.

Berörd person ville följa folkhälsomyndighetens rekommendationer under pandemin genom att inte utnyttja korttidsboendet och begärde tillfällig ökad personlig assistans i hemmet för detta. Hemkommunen ville inte bevilja extra assistanstimmar för detta.

”Problemet” för berörd person är att hen redan var beviljad LSS insatsen korttidsboende alltså var behoven även om pandemi råder tillgodosedda enligt kommunens synsätt.

Mina inledande slutsatser. Vid en pandemi har ansvariga myndigheter ganska långtgående befogenheter att införa tillfälliga regler som bryter mot normalt gällande lagar. Nu är jag ingen expert på smittskyddslagen som väger mycket tungt vid pandemier. Min bedömning här är att det finns luckor kontra LSS. För LSS säger ingenting om extra stödinsatser pandemier, där förutsätts samhällslivet rulla på som vanligt. Tittar vi ändå vad som står i smittskyddslagens paragrafer kan vi kap 2 § 1 läsa följande:

 Var och en skall genom uppmärksamhet och rimliga försiktighetsåtgärder medverka till att förhindra spridning av smittsamma sjukdomar

Med assistansperspektiv Genom att välja att inte bo på korttidsboendet uppföljde rimligen personen vad som står i denna paragraf och det borde juridiskt väga mycket tungt i detta ärende. Det var ju t.om rekommenderat av svenska staten, i detta fall Folkhälsomyndigheten. Oavsett avsaknad vad som står i LSS om pandemier. Kommunen hade rimligen ansvar för att se till att hjälp beviljades inom ramen för LSS även utanför korttidsboendet.  Förutom de välkända målparagraferna 5-7 har kommunerna också det yttersta ansvaret.  Hör finns ingenting som säger att hjälp inte ska beviljas om det ändå kan tillgodoses i ”teorin”.  Tvärtom är det behoven som ska styra – inte vad som fungerar i teorin.

Ser vi till fallet utifrån kommunens perspektiv. Kommunen också hänvisa till att det saknas paragraf om extra hjälp ska beviljas vid pandemier om hen redan är beviljad många timmar från Försäkringskassan plus korttidsvistelse. Rekommendationer från staten är dessutom upp till var och en att följa och inga lagtexter med extra förpliktelser för staten.

* Men fallet handlar i grund och botten inte om antalet timmar som avslagits. Läser man igenom noga vad Humanas jurist säger handlar  inte överklagan om avslaget på tillfälligt fler assistanstimmar utan hur kommunen motiverat avslaget – behovet kan tillgodes i ”teorin”. Humana skriver att finns sedan tidigare en dom från HFD som säger att:

Orsaken till en frånvaro från en insats (som skola) inte spelar någon roll när man bedömer rätten till personlig assistans.

Samtidigt gör olika domstolar olika tolkningar vad det innebär. Vissa menar att behoven kan anses tillgodosedda om det finns en annan beviljad insats, medan andra menar att behoven måste vara tillgodosedda i praktiken.

Humana vill ha ett förtydligande vad som faktiskt gäller

Nu får vi se vad HFD kommer fram till och hur det påverkar FK och kommunernas tillämpning. Vilka blir konsekvenserna? Humana sammanfattar:

• Domstolens avgörande kommer att påverka hur man tolkar HFD:s tidigare dom och hur man bedömer rätten till personlig assistans i liknande fall.
• Det är viktigt att domstolen tydligt fastställer om behoven måste vara tillgodosedda i praktiken eller om det räcker med att en insats finns tillgänglig.

Humana kommenterar rättsfallet

Heja Olika sammanfattar

Egna tankar

Mycket negativt har med all rätta sagts om HFD genom åren. Sanningen är ändå att HFD även har kommit med för oss positiva domar. Tyvärr är verkligheten att FK ”uppskattar” restriktiva domar och tillämpar dem så strängt som möjligt i jakten på att spara pengar - positiva domar brukar ignoreras.

Går HFD på kommunens linje riskerar konsekvenserna att bli oöverblickbara vid framtida behovsbedömningar eller omprövningar. Är inte svårt och se att FK eller kommunerna sker ner antalet timmar med motiveringen att behoven kan tillgodoses på annat sätt, även om det bara fungerar i ”teorin”. Då är nya behovsbedömningar mer akut än någonsin.

Omvänt kommer domen också ge ökat skydd för godtycke från FK och kommuner. Förutsatt att domen följs kommer det inte gå att motivera avslag med att hjälp kan istället tillgodes på annat sätt.

Vad gäller det ”juridiska finliret” konstaterar jag att Humanas jurist lagt krutet på en specifik detalj – d v s motiveringen till avslag. När jag läste sammanfattningen på Heja Olika fastnade jag först själv i den allmänna frågan – Kommunen sa nej till fler timmar. Många av oss gör samma misstag.

* Juridisk expertis ska alla ha rätt till som kämpar mot staten och kommunerna

4 december kommer jag var medlem i en debattpanel i ett evenemang i Funktionsrätts Jönköpings län anordnar. Kommer givetvis ett blogginlägg om det eventet

Fortsatt långsam minskning av antalet assistansberättigade

 När Magdalena Andersson hösten 2015 meddelade att regeringen tänkte spara in på utgifterna för assistansberättigade och sjukrivna för att finansiera hjälp till flyktingar från oerhört blodiga krig i Mellanöstern hade ungefär 16500 personer statlig assistansersättning. Kommande två åren minskade antalet personer med statlig assistansersättning med över 2000 personer.

Reformerna i Stärkt rätt till personlig assistans beräknades att åter ge ungefär 2000 personer rätt till statlig assistansersättning. Även om reformerna inte gick till botten med assistansreformens problem såg det ändå på papperet ganska lovande ut. Det gick i alla fall i rätt riktning efter flera år med nästan fritt fall. Nu vet vi att Stärkt rätt till personlig assistans tyvärr har blivit ett fiasko. Har bloggat om orsakerna till att det blivit så flera gånger. För egen del inser jag i efterhand att det var ett stort misstag att schabloner och föräldraavdrag ingick i reformerna. Då tyckte jag att det kanske – trots allt var nödvändigt – skulle åtminstone ett visst grundskydd som start. Borde ha insett att det inte skulle funka eftersom Försäkringskassan sedan lång tid tillbaka är inställda på att tillämpa allt som rör personlig assistans så strängt som möjligt – d v s inte alls som lagen var tänkt att fungera.

Ur ett demokratiskt perspektiv är det oerhört allvarligt att Försäkringskassan avvisar all kritik, även från utredaren Fredrik Malmberg och politiker om hur myndigheten använder s.k. dubbla föräldraavdrag. Jag håller med juristen Andreas Pettersson. Försäkringskassan ska inte ha någonting att göra med tillämpningen av reformen. Det har pågått ett maktmissbruk allt för länge.

Läget för assistansreformen senhösten 2024

Ca 2000 fler personer som är beviljade personlig assistans har istället blivit en fortsatt långsam nedgång i antalet personer beviljade statlig assistansersättning. En liten ökning skedde under sommaren men har bytts ut mot en fortsatt nedgång under hösten. I oktober var 13 331 personer beviljade statlig assistansersättning. Vi får backa ända till 2004 sedan antalet personer med statlig assistansersättning var lägre. Källa: Assistanskoll.se

Nu ska föräldraavdraget halveras. Det är ett steg i rätt riktning – frågan är hur mycket det kommer att påverka i praktiken? Åtminstone i teorin kommer fler barn få personlig assistans – bedömningen är ca 400 personer vilket är mycket positivt. När det gäller Försäkringskassans tillämpning med dubbla avdrag finns det faktiskt domslut på att myndigheten gör fel i både Förvaltningsrätten och Kammarrätten i Sundsvall. Kammarrätten har t.om gjort det vid två tillfällen. Juristen Jessica Gustavsson har i Heja Olika kommenterat;

Det gläder mig framförallt att se att Kammarrätten i Sundsvall bidrar med en positiv rättsutveckling. Vi är kanske inte bortskämda med detta, och jag ser fram emot att samtliga kammarrätter drar sitt strå till stacken för att skapa god vägledning i frågan.

Vet inte exakt hur FK bemött de här domarna. Eftersom det inte är HFD domar avvaktar man troligen men det är inte säkert att FK ens skulle följa det. Juristen Andreas Pettersson har tydligt visat hur FK väljer ”lämpliga domar” som prejudikat för att uppehålla den nuvarande tillämpningen, d v s säkerställa att besparingarna fortsätter.

När får vi se en verklig vändning med generösare tillämpning från Försäkringskassan och tills vidare kommunerna tills assistansreformen förstatligas? Min slutsats är att det aldrig kommer ske utan att behovsbedömningarna görs om i grunden. Och i denna helt centrala fråga finns inget svar från regeringen vad som kommer att hända. Av det som sipprat ut hittills är inte regeringen ens eniga om var gränsen ska gå för att beviljas statlig assistansersättning. Det verkar också uppenbart att det är Moderaterna som håller emot. Eller kanske mer konkret – Elisabeth Svantessons finansdepartement. Mitt intryck är att ansvarig minister Camilla Waltersson-Grönvall (M) ändå vill väl.

 

Behovsbedömningar och förstatligande

Frågan om nya behovsbedömningar går också hand i hand med förstatligande. Kan inte påpekas för många gånger:

Nya behovsbedömningar måste utgå från att hela hjälp och stödbehovet och det måste vara på plats innan staten tar över som ensam huvudman. I en intervju med Assistanskoll sa Anna Barsk Holmbom bland annat följande;

På sikt tror jag att ett förstatligande är bra och viktigt men om det skulle genomföras nu, utan att behovsbedömningarna är åtgärdade, kommer det att bli oerhört problematiskt för vissa grupper.

Innan ett statligt huvudmannaskap införs måste vi återgå till den helhetssyn som fanns när reformen infördes, när rätten till assistans innebar att man hade mer än 20 timmars behov av hjälp i komplicerade situationer, säger Anna Barsk Holmbom.

– Det borde vara självklart att det inte går att skilja minuterna som assistenterna t ex torkar den assistansberättigade efter ett toalettbesök från de minuter man står utanför toalettdörren och väntar. Hela situationen måste räknas!

Vägra acceptera förstaligande utan nya behovsbedömningar

Var ska gränsen gå för att få Assistansersättning i framtiden? Ett av Lars Lööws förslag i sin utredning om förstatligande ligger på 7 timmar/vecka i grundläggande behov. Nu vet ni att jag vill ha bort grundläggande behov helt och hållet men det ser mörkt ut. Så vitt jag vet driver inget riksdagsparti i dagsläget att de ska bort helt och hållet. Och så länge de finns kvar är 7 timmar/vecka för definitivt för högt. Av de förslag som finns till buds i utredningen måste funktionsrättsrörelsen enas om tre timmar/vecka i grundläggande behov är det enda acceptabla.

Bild: Jag berättar om aktuella händelser i assistansvärlden i samband med ett STIL möte i Jönköping.

I bakgrunden en blå powerpoint

Bra och dåliga nyheter om personlig assistans och LSS

 Även om läget i vanlig ordning ät kärvt för såväl personlig assistans som övriga LSS och övrig funktionsrättspolik finns det ändå ljuspunkter i mörkret. Schablonersättningen för 2025 blev högre än befarat. 3,0 % är fortfarande långt från tillräckligt men ändå ett steg i rätt riktning. Och det finns faktiskt ännu positivare tecken nu om schablonersättningens framtida konstruktion. Allt tyder faktiskt nu på att vi får en indexerad höjning från och med 2026. Så här säger regeringen själv:

Under hösten ska en arbetsgrupp tillsättas med bemanning från socialdepartementet och finansdepartementet. Arbetet kommer att påbörjas i början av nästa år för att kunna vara klart i tid till nästa års budgetproposition.

 

Vad kan stoppa det nu? Här är jag faktiskt optimist. Såvida det inte inträffar nya riktigt allvarliga kriser som är helt utanför Ulf Kristerssons kontroll kommer det att genomföras. Vad skulle det kunna vara i så fall? Några exempel – Stormaktskrig i Mellanöstern - skulle påverka hela världen med stora ekonomiska följder för världsekonomin. Ny finanskris eller pandemi. I övrigt tror jag vi kan vara lugna att en indexering verkligen införs. Blir det verklighet med en bra utformad modell som följer löneutvecklingen blir den nyheten det bästa som hänt i assistansvärlden på många, många år. Ifa m f l påtalar att det är mycket viktigt att brukarrörelsen är delaktiga. Det är bara att instämma.

På pluskontot ska också tilläggas att föräldraavdraget som Försäkringskassan misskött ska halveras. Ansvarig minister Camilla Valtersson Grönvall pratat om mer allmänt höjda ambitioner i Funktionsrättspolitiken. Sen får vi se vad det innebär. Tills vidare få vi glädjas åt att det ändå talas om högre ambitioner i funktionsrättspolitiken.

Mindre bra - potentiellt katastrofalt

Anna Barsk Holmbom har i sin blogg skrivit om att regeringen vill skynda på ett förstatligande. Borde vara en kanon nyhet men tyvärr finns det ett mycket stort men:

När jag skriver detta finns fortfarande inga tecken på att regeringen tänker göra om behovsbedömningarna i grunden. Därför befinner vi oss i den paradoxala situationen att vi vill ha staten som ensam huvudman men måste säga blankt nej till förstatligande så länge inte nya behovsbedömningar är på plats. Kombinationen av en först assistans, eventuellt återupptagna omprövningar och avsaknad av nya bedömningskriterier skulle bli en katastrof.

Anna bloggar om förstatligande

Stora besparingar på LSS i Stockholm

Parallellt med det som faktiskt är positivt nu pågår försämringarna runt om i landet hos kommunerna. Förra veckan kunde vi läsa om stora besparingar på olika LSS verksamheter i Stockholm. Utförare av bland annat daglig verksamhet och LSS-boende endast får en (1) procent höjd ersättning 2025, trots att lönekostnader väntas öka med 3–4 procent.

Återvänder vi till Niklas Altermarks bok är detta ett typexempel på ”dold besparing". Visserligen höjs anslagen en aning men det täcker inte de faktiska utgiftsökningarna som krävs för att verksamheten ska gå åtminstone plus minus noll. Besparingen blir mellanskillnaden i en marginell ökning i anslagen och de faktiska behoven. Hur förklarar då ledningen i Stockholms kommun besparingarna?

Enkelt uttryckt - det finns inte tillräckligt med pengar

Alexander Ojanne (S) är finansborgarråd i Stockholm och skyller framförallt på att Tidöregeringen inte höjer statsbidragen tillräckligt för 2025. Visst är höjningen mindre än i S skuggbudget men det är att göra det lätt för sig tycker jag. Heja Olika beskriver att besparingarna inom utgiftsområdet Funktionshinder är hela 8 % bara sedan 2022. Så att bara skylla på regeringens budget är väl enkelt tycker jag.

Odiskutabelt är ändå att statens ansvar för kommunernas finansiering minskat senaste 15 åren. Och då går det inte att komma runt statsbidragen som sakta men säkert minskar som andel av kommunernas intäkter. Samtidigt som kommunerna har krav på att budgeten endast kortsiktigt får gå med underskott…

LSS besparingarna i Stockholm

Om statsbidraget till kommunerna

Att kommunerna inte är några vänner av LSS är välkänt, likaså att S inte blivit kända som LSS stora förkämpar heller... Men det som nu hänt i huvudstaden pågår runt om i landet under såväl röda som blåa styren. Och drabbar allt möjligt inom kommunal välfärd. Måste därför kort kommentera statsbidragen. För finansborgarrådet har rätt i en del av det han säger även jag verkligen inte är överens om allt.

 2004 nådde Sveriges befolkning 9 miljoner människor, nu är vi dryga 10 miljoner invånare. Under tiden har statsbidragens andel av kommunernas intäkter minskat, från 21 % 2011 till 16 % i nutid enligt Niklas Altermark och Åsa Pleisner. En avsevärd minskning i stödet från staten. Denna urholkning har alltså genomförts även av S regeringar.

 

290 kommuner ska alltså ha ansvar för dryga en miljon människor mer än 2004 med relativt betydligt mindre stöd från staten. Självklart går inte den ekvationen ihop utan stora besparingar. Många kommuner har dessutom problem med minskad befolkning som urholkar skattebasen och ökar besparingstrycket ytterligare. Många av dessa kommuner har redan landets högsta kommunalskatter så ytterligare skattehöjningar där för att få skutan att gå runt är knappast rimliga att genomföra.

 

Med udden särskilt riktad mot de ”statsbärande” partierna Socialdemokraterna och Moderaterna. Om ni nu verkligen värnar välfärden. Hur har ni tänkt att kommunerna ska klara av sina åtaganden när staten gör stora besparingar på statsbidragen?