Krönika: Enorma dolda besparingar knäcker assistansen

 Schablonen för statlig assistansersättning är idag 347,70 kr/tim. I drygt ett decennium har den årliga ersättningen underfinansierats så mycket att reformen kommer att kollapsa bara inom bara några år om inget görs. Räknat som andel av statsbudgeten har ambitionsnivån sänkts kraftigt efter 2015. 

Fram till mitten av 2010-talet föreslog Försäkringskassan årligen en höjning av assistansersättningen till regeringen som brukade  ligga på drygt 3 % årligen. Det gav en stabil ökning av ersättningen för att täcka ökade lönekostnader. Senaste 10 åren gäller emellertid nya regler där regeringen själv fattar beslut när budgeten läggs. Under hela den perioden har det skett en förödande underfinansiering som inte varit i närheten av att täcka löneutgifterna. De flesta åren har höjningen varit ynka 1,5 %. Över tid har detta resulterat i enorma dolda besparingar som ackumulerats i allt snabbare takt.

Enorma dolda besparingar

Hur stora belopp handlar då dessa besparingar och sänkta ambitionsnivåer om? Enligt en rapport från Arbetsgivareföreningen Fremia publicerad 2025 uppgår besparingarna 2013–2024 till ca 40 miljarder kr. Det är verkligen svindlande summor. Som jämförelse innebär dygnet runt assistans för 10 000 personer i ett år utgifter på ca 20 miljarder kr. Det handlar därmed om en besparing motsvarande dygnet runt assistans för ca 10 000 personer i två år p g a underfinansierad schablonersättning. 

Tidigare tycker jag vi assistansberättigade ofta har missat hur viktig roll assistansanordnarna och assistenterna har för att reformen ska fungera. Om det inte finns ekonomiska möjligheter att bedriva personlig assistans så finns det inga anordnare, inga personliga assistenter och därmed ingen assistansreform enligt intentionerna heller. Redan idag får vi allt tätare rapporter om problemen med att behålla och anställa nya personliga assistenter. 

Stark oro bland Fremias medlemmar

Eftersom den i särklass största utgiftsposten för anordnarna är löner och lönebikostnader får så stora besparingar oerhört negativa konsekvenser för assistansanordnarna och i förlängningen de assistansberättigade. 

Den 19 - 20 mars deltog jag i Fremias assistansdagar i Stockholm. Och bland Fremias medlemmar finns en enorm oro för ekonomin – en oro att man i en nära framtid (några år) måste lägga ner verksamheten. Fremia beskrev under assistansdagarna i ett diagram att timschablonen hade legat på 380 kr/timme om den hade följt löneutvecklingen 2015-nutid.

Utebliven indexering – Försäkringskassan ska ta över

Situationen är därför akut, vi befinner oss mycket nära ett fritt fall. Av den utlovade indexeringen blev det ingenting i budgeten för 2026, vi fick återigen nöja oss med usla 1,5 %. Krav på omedelbar indexering plus kompensation för alla år med underfinansiering framförde vi inför presentationen av vårbudgeten i måndags.  

Vad blev beskedet där? Finansminister Elisabeth Svantesson är inte helt tondöv i alla fall. Nu gäller följande besked från regeringen: 

För att skapa bättre träffsäkerhet i beräknandet av assistansersättningen avser regeringen införa en ordning som innebär att Försäkringskassan årligen lämnar förslag till regeringen om timschablonen i assistansersättningen i sitt budgetunderlag för det kommande året. (sid 17 i vårpropositionen)

Förslaget är alltså att återgå till den gamla modellen där Försäkringskassan lämnar förslag till regeringen. Tidigare låg de höjningarna på 3 - 4 % årligen. Det är, åtminstone i teorin steg i rätt riktning. Förutsatt att Försäkringskassan verkligen kommer att ge förslag på åtminstone 3 % årlig höjning så stoppas därmed den akuta ekonomiska blödningen.

Men sanningen är att vi inte vet vilken nivå FK lägger sig på, vilket skapar osäkerhet. Framför allt innebär beskedet följande: 

• Det finns inga planer på indexering. 
• Det blir ingen kompensations höjning vilket innebär att underfinansieringen består. 
• Regeringen har det sista ordet. Det finns inga garantier för att Försäkringskassans förslag blir det faktiska beslutet – även om förslaget på höjningen ligger på 3 - 4 %.

Jag anser att alla assistansberättigade, anordnare och intresseorganisationer även fortsättningsvis måste vara benhårda i sina krav på kompensations höjning och indexering. 

Assistansersättning en allt mindre del av statsbudgeten

Underfinansieringen handlar inte bara om schablonen, det handlar också om tusentals som förlorat assistansersättning och väldigt många som nekas insatsen vid ansökningar. Det bästa sättet att mäta om ambitionen höjs eller sänks i en budgetpost är att granska hur stor andel av statsbudgeten som avsätts, i vårt fall assistansreformen. Utvecklingen under senaste decenniet är mycket nedslående. Enligt statistisk från SCB som visas på Assistanskoll uppgick de statliga utgifterna för assistansersättning 2015 till 2,8 % av statsbudgeten, 2025 hade den minskat till 1,9 %.

Det är en mycket stor sänkning, över 30 %! När jag ber Chat GPT att räkna på hur mycket pengar det handlar om blir summan ackumulerat för hela perioden 2015 - 2025 på ofattbara 67 miljarder kr, vilket ni ser i diagrammet nedan.

Det är inte pengar som ”försvunnit” från statsbudgeten. Omprioriteringar har skett och pengarna har hamnat i andra budgetposter. Ingen ansvarig politiker, oavsett politisk färg kan förklara bort att enorma summor har sparats och ambitionerna sänkts för en lagstiftning som är tänkt att vara en rättighetslag där behoven styr. Det går inte att bortförklara med ”ändrad praxis” och det måste vi trycka på.

Fremias assistansdagar del 2 19-20 mars

Jag tänker att innan vi fortsätter med andra dagen återknyter vi till dag 1. Vi såg hur skillnaden mellan löneökningar och schablonhöjning redan ökar snabbt. Glappet ,mellan löneökningar och faktisk schablonhöjning 2014-2026 är nu hela 73 kr. Vad händer om den här utvecklingen fortsätter t.om 2034 – årlig schablonhöjning på 1,5 % och löneökningar på drygt 3 %/år?

 Svaret har AI hjälpt till att räkna ut och ni ser det i linjediagrammet nedan. 

 

Som ni ser ökar avståndet allt snabbare och är 2034 fördubblat(!) till 148 kr. Konsekvensen är brutal. Utan indexering är assistansreformen dödsdömd. Det handlar inte om LSS eller konventioner – det är enkel men brutal matematik.

 

Första föreläsningen på fredagen hade LSS juristen Jessica Gustavsson från delägare C J Advokatbyrå. Jessica, ofta anlitad av Heja Olika är själv mamma till ett barn med stora funktionsnedsättningar och lever alltså med våra frågor även i vardagen. Ämnet för dagen var hur anordnare ska kunna undvika återkrav från Försäkringskassan. 

Anordnarna måste ha en strategi för detta vilket kan sammanfattas så här: 

Konst eller metod eller teknik att (genomskickligt manövrerande) långsiktigt och övergripande leda något eller någon eller några i önskad riktning.

Utgångspunkter för strategiskt arbete

Samla underlag. Du ska ha samma underlag som myndigheten har. Begär partsinsyn, töm akterna. Kika journaler även för andra öppna ärenden.

Vem har bevisbördan? Vad är beviskravet?

Vad ska den med bevisbördan göra gällande? Vad är relevant och inte relevant?

Analysera underlaget noggrant.

Identifiera risker. Identifiera svagheter. Identifiera styrkor. Identifiera möjligheter.

Flera gånger återkom vi till bevisbördan, det är FK som ska bevisa att ett väsentligt ändrat förhållande föreligger. Ofta är det verkliga bevisunderlaget svagt. En genomförandeplan är viktigt vilket förutsätter noggrann genomgång med den assistansberättigade hur anordnarens rutiner ser ut.

Det blev också en genomgång av ett antal domar som handlade om återkrav. Ett exempel: 

Kammarrätten i Jönköping 

Dom 2026-03-05 i mål nr 554-24 fortsättning 

Efter anonym anmälan: ”Kammarrätten har ovan instämt i förvaltningsrättens bedömning att bolaget får förutsättas ha känt till de ändrade förhållandena för tid före den 18 april 2021. Bolaget måste ha förstått att detta inverkade på rätten till assistansersättning och borde därför skäligen ha insett att utbetalningarna var felaktiga även för tid därefter. Förutsättningarna för återbetalning med stöd av 108kap. 2 § andra stycket SFB är därmed uppfyllda även efter den 18 april 2021. 

I det här fallet ansåg alltså Kammarrätten att anordnaren skulle ha känt till att det fanns ett väsentligt ändrat förhållande. Ser vi till alla domar om återkrav är det ändå tydligt – det finns god chans att vinna mot FK. Det gäller att fokusera på vilka bevis myndigheten har, d v s visa att bevisbördan är otillräcklig

 Flera gånger återkom vi till bevisbördan, det är FK som ska bevisa att ett väsentligt ändrat förhållande föreligger. Ofta är det verkliga bevisunderlaget svagt. En genomförandeplan är viktigt vilket förutsätter noggrann genomgång med den assistansberättigade hur anordnarens rutiner ser ut. 

Det blev också en genomgång av ett antal domar som handlade om återkrav. Ett exempel: 

 Diskussion om hur vi pratar om personlig assistans 

Det var en paneldebatt med påföljande frågor från deltagarna. Enigheten var total att synen på vad som är personlig assistans har ändrats radikalt till det sämre. Det har blivit en återgång till mer vård tänk med avsaknad av helhetssyn på berörda personers verkliga behov – vilket är helt emot lagens verkliga intentioner.  

Vad ska vi använda för ord/benämning på oss själva? Funktionsnedsättning, funktionsvariation, funkis, normbrytande funktionalitet eller något annat? Enighet rådde om att funktionsvariation inte är ett bra begrepp och ska således inte användas alls. I övrigt ska vi inte ”stirra oss blinda” på benämning. Var och en får använda det man tycker passar bäst. 

Naturligtvis ville jag göra ett inlägg när möjligheten fanns. Här finns så mycket att tycka till om men jag försökte hålla mig till följande punkter: 

• Behoven är jätteviktiga såklart men det räcker inte med bara en fin lagtext, där måste o finnas finansiering också, vår reform står på flera ben för att den ska fungera. Den ständiga underfinansieringen av assistansreformen är förödande och sker inget radikalt snart – kommer hela reformen att kollapsa. 

• När vi kämpar för att återupprätta lagens intentioner är det mycket viktigt att vi som är lite äldre påtalar hur bra reformen fungerade en gång i tiden. Jag har varit med på resan från starten 1994 och upplevt hur läget succesivt blev allt sämre efter 2010. Att det faktiskt fanns en tid då jag kände att FK jobbade för mig, inte emot mig och jag inte var rädd för myndigheten. 

 

Assistansreformen är en del av totalförsvaret 

Sista föreläsaren var Michael Malm från försvarsstaben som berättade om hur Försvarsmakten ser på hoten mot Sverige och en genomgång av hur försvaret av Sverige är uppbyggt med fokus på det som vi kallar totalförsvaret. Michael var tydlig med att Försvarsmaktens roll inte är att bara försvara Sveriges gränser utan även den svenska demokratin och alla de fri och rättigheter som är inskrivna i Regeringsformen. Och totalförsvaret, hur definieras det? 

Enkelt uttryckt att alla Sveriges invånare mellan 16 och 70 år har totalförsvarsplikt och som på olika sätt ska hjälpa till om Sverige angrips. Här är det viktigt och poängtera. Det handlar inte om att alla ske ge sig ut på slagfältet utan att alla på olika sätt ska bidra till att samhället fungerar även i krigstid. Och det inkluderar självfallet sjukvården och alla delar i omsorgssektor. Är assistansreformen en del av detta? Där var svaret ett tveklöst ja! I krigstid är assistansanordnarens roll i totalförsvaret att så långt det är möjligt bedriva verksamheten som vanligt. Och våra assistenters roll är att gå till jobbet som därmed gör sin del i totalförsvarsinsatsen. 

Michael Malm menar också att i praktiken är rätten till personlig assistans inskriven i regeringsformens alla fri och rättigheter. Budskapet var att vi måste hänvisa mycket mer till Regeringsformen. Intressanta synpunkter, tycker jag. Det är sällan vi hör någonting om Regeringsformen när försämringarna diskuteras.  

 

• Vid lunchtid var alla programpunkter klara och en trött Tompa med två assistenter begav sig hemåt. Var det en givande konferens? Ja, det tycker jag verkligen, det var väl värt en resa med övernattning i Stockholm.