torsdag 6 februari 2025

Justitieombudsmannen (JO) anser inte Försäkringskassan har rätt att göra oanmälda hembesök utan samtycke

 Hur stora befogenheter ska Försäkringskassan ha att göra oanmälda hembesök för att kontrollera verksamheten? Ska FK ha rätt att göra oanmälda hembesök? Innan jul kom justitiekanslern med ett utslag – myndigheten anser inte Försäkringskassan ska ha rätt att göra oanmälda hembesök. Inte utan samtycke eller att kunna redovisa mycket starka skäl.

Bakgrunden till fallet är följande enligt DHR-s medlemstidning Funktionshinderpolitik.


Orsaken var en anonym anmälan riktad mot kvinnan och hennes man kopplad till hennes assistansersättning. 

En av kvinnans personliga assistenter släppte in de båda handläggarna och under besöket satt kvinnan i sin säng och svarade på myndighetens frågor. 

Hela artikeln i Funktionshinderpolitik

Hur motiverar då JO sitt beslut som därmed ger Försäkringskassan bakläxa? I motiveringen står bland annat följande:


Huvudregeln bör vara att Försäkringskassan, när den avser att göra ett hembesök, måste föranmäla detta så att den enskilde får möjlighet att på förhand ta
ställning till om han eller hon vill samtycka till åtgärden. När ett hembesök är oanmält, och den enskilde kan känna sig tvungen att släppa in Försäkringskassans personal,
måste handläggarna noga förvissa sig om att den enskilde samtycker till att de faktiskt går in i bostaden.


Var och en är enligt 2 kap. 6 § regeringsformen skyddad mot bl.a. husrannsakan och liknande intrång från det allmänna. JO konstaterar att det inte finns någon
bestämmelse som begränsar det skyddet i förhållande till Försäkringskassan. Skyddet gäller dock bara påtvingade ingrepp. Den enskilde kan alltså genom samtycke ge Försäkringskassans personal tillträde till bostaden.


JO bedömer att Försäkringskassan inte respekterade bl.a. 2 kap. 6 § regeringsformen i samband med hembesöket.

Sammanfattning av JO-s beslut


Det är allvarlig kritik mot Försäkringskassan när en så tung juridisk myndighet som JO anser att FK i det aktuella fallet mot vår viktigaste grundlag – Regeringsformen, plus Europakonventionen för mänskliga rättigheter. Vad säger då Försäkringskassan till sitt försvar?

Oanmälda hembesök är en viktig del av vår kontrollverksamhet men ger JO åtminstone delvis rätt. I en intervju av Assistanskoll sägs följande:

De är ett viktigt verktyg när vi gör kontroller och när vi utreder misstankar kring att assistans inte utförs korrekt. Hembesök kan också ge oss en möjlighet att upptäcka vanvård. Med det sagt så har det inte blivit bra i det här fallet och vi tar till oss av JO:s kritik. För att genomföra hembesöket behöver vi få samtycke från den assistansberättigade och dokumentera det samtycket.


Hur hade jag reagerat själv om FK ringt oanmälda för att besöka mitt hem? I dagsläget hade jag blivit jätterädd därför att jag inte litar på myndigheten. Nu vill de ta min assistans, punkt hade reaktionen varit. Om vi backar bandet 20 år hade jag säkert blivit förvånad men jag tror inte jag blivit rädd. Skulle det ske idag hoppas jag att jag hade samlat mig så pass mycket att jag hade begärt att få se legitimation innan jag släppte in dem.


Vi konstaterar att JO anser att oanmälda hembesök från FK inte är förenligt med Regeringsformen om inte finns samtycke eller FK kan redovisa att de har mycket starka skäl men vad betyder det i den framtida jakten på välfärdskriminalitet?  Själv tycker jag inte det finns någon klar gränslinje för vad FK ansvarar för och när polisen tar över. Känns som FK har blivit en ”allt i allo” myndighet. Beviljar assistans, kontrollerar – övervakar och utreder brott. Borde inte FK-s roll vara att i samarbete med IVO, Skatteverket, Arbetsmiljöverket, Migrationsverket Kronofogden, Bolagsverket m.fl. övervaka och anmäla misstänkt brottslighet till polisen, lämna det underlag man har varpå polisen tar över själva brottsutredningen?


Ett vanligt svar när journalister ställer frågor till FK och polisen om assistanshärvor är ofta svaret ungefär så här:

Det är mycket svårutredda brott.


Så vad gäller polisen, både den ”vanliga” polisen och Ekobrottsmyndigheten – har dessa myndigheter den kunskap som krävs för att komma åt välfärdskriminaliteten där kriminella med ”enorm uppfinningsrikedom” nästan alltid ligger lite före? Behöver polisen en särskild enhet i Nationella operativa avdelningen (tidigare kallat Rikskriminalpolisen) som bara koncentrerar sig på brott i välfärdssektorn och eventuella kopplingar till organiserad kriminalitet?

 

”Enorm uppfinningsrikedom”. Jo, jag har läst så pass många böcker nu om den organiserade brottsligheten i Sverige att jag vågar med 100 % säkerhet slå fast att ”uppfinningsrikedomen” för att tjäna kriminella pengar är oerhört stor – mycket större än vad gemene man i allmänheten vill tro.

 

När jag började skriva det här blogginlägget var tanken att ha med en hel del funderingar kring en fortsatt storoffensiv från regeringen mot välfärdskriminalitet och vad vi kan vänta oss för förslag. Men i tisdags hände något fasansfullt i Örebro. En person gick in i en Komvux skola och sköt ihjäl 10 personer och tog sedan sitt eget liv. Anhöriga och överlevande är traumatiserade för resten av livet Det är det värsta massmordet i Sveriges moderna historia. I går undrade drottning Silvia vad som hänt med det lugna, snälla, fina Sverige?


 Och många undrar säkert samma sak. Mina föräldrar säger att de inte känner igen det land han växte upp i eller flyttade till (min mamma flyttade till Sverige innan jag föddes) - ett av världens absolut rikaste där det inte sprängdes nästan dagligen, framtidsoptimismen flödade och alla hela tiden fick det bättre.

Efter en så hemsk händelse måste vi nu hålla ihop. Politikens vardagliga trätoämnen om vilken/vilka skatter eller bidrag som ska sänkas eller höjas måste läggas åt sidan för ett tag. Gängvåldet, mordet på Koranbrännaren och nu det här – Sverige befinner sig i kris.




måndag 3 februari 2025

Kommer problemet att anställa personliga assistenter bli permanent?

 Det som sker i Vansbro kommun visar hur situationen för personer med behov av personlig assistans spårat ur helt

– Utvecklingen i kommunerna är ett resultat av att Försäkringskassan haft ett tyst mandat av riksdag och regering att själva, med stöd av förvaltningsdomstolar, skapa den rättspraxis som råder idag.

Bo Gunnar Karlsson intervjuad av Assistanskoll

Hela intervjun i Assistanskoll


Vansbro är en mindre kommun i Dalarna och en av en lång, lång rad kommuner som drabbats av stora besparingar i olika LSS verksamheter, inklusive personlig assistans. Bo Gunnar Karlsson är ombud för Gustav Sixtensson som förlorat all personlig assistans. Gustav blev istället erbjudet ett gruppboende 16 mil från hemorten. Gustavs familj sa nej vilket lett till att föräldrarna nu jobbar i skift för att sonen ska kunna bo kvar i sitt hem.


Gustav gick från dygnet runt assistans till noll timmar efter beslut från en inhyrd konsult som dessutom dragit in tillståndet för flera personer till. Situationen i Vansbro kommun påminner en hel del om en förfärlig härva som uppdagades i Gnosjö kommun i Småland för ungefär ett år sedan som jag bloggade om. Även där hade en inhyrd konsult dragit in ett antal assistansbeslut på extremt lösa grunder och dessutom begått flera lagbrott på vägen som förfalskade namnteckningar.


I intervjun redogör Bo Gunnar sin syn på situationen för såväl kommunal assistans som assistansreformen i helhet. Bo Gunnar anser att tillämpningen i kommunerna har spårat ur vilket är en konsekvens av de allt hårdare bedömningarna av Försäkringskassan med tusentals personer som förlorat statlig assistansersättning. De facto har det lett till en överflyttning av kostnaden för PA från staten till kommunerna.


Bo Gunnar är också mycket kritisk till ointresset från riksdagspartierna att verkligen lösa assistanskrisen och pekar ut samtliga riksdagspartier som medskyldiga. Största ansvaret lägger han ändå på Socialdemokraterna och Moderaterna. Han undrar också om att de eldsjälar för assistansen som funnits i riksdagen lämnar möjligen beror på ointresse från ledningen i det egna partiet?


I stora drag håller jag med det som sägs så klart. Jag hoppas dock innerligen att Bo Gunnars misstanke inte stämmer att orsaken till att t.ex. Pia Stensland och Bengt Eliasson lämnat Riksdagen beror på bristande stöd från moderpartiet.


När man läste artikeln kom jag att tänka på en mycket viktig grupp som sällan nämns när det inte kopplas till kampanjen för rimliga villkor – våra personliga assistenter och viljan att faktiskt jobba som personlig assistent. Utan personliga assistenter fungerar inte lagen – oavsett tillämpningen. Var finns anställningstryggheten när personen hen jobbar hos helt plötsligt får assistansbeslutet indraget och utan synbar anledning? Länge har tillgången till personliga assistenter setts som en icke fråga (inkluderar mig själv också) – vi har antagit att de kommer alltid finnas tillgängliga på arbetsmarknaden. Det har varit en naiv inställning.


Om vi lågt räknar med att varje assistansberättigad i genomsnitt har fyra assistenter (i verkligheten är snittet högre) innebär indragen assistans för 3000 personer (ungefärliga antalet som förlorat statlig assistansersättning sedan 2015) att ca 12 000 personer blir arbetslösa. Hur många av dessa är sugna efter det att jobba vidare som personliga assistenter? Inte särskilt många tror jag är svaret när det var så lätt att förlora jobbet.


För personer som funderar på att jobba som personliga assistenter och vill sätta sig in lite hur assistansbranschen fungerar möts mest av negativa saker i massmedia, hos politiker och delvis anordnarna och vi assistansberättigade som kan samlas ihop i följande huvudkategorier. 


Många assistansberättigade får beslutet för personlig assistans indraget.


Vi assistansberättigade känner oss jagade av Försäkringskassan.


Det finns mycket kriminalitet och fusk.


Staten tycker att reformen kostar för mycket


Reformen är underfinansierad vilket leder till dålig löneutveckling.

 

Knappast något som känns som något drömjobb om man vill ha en trygg anställning med bra löneutveckling...


 Solskensberättelser från oss hur mycket assistansen betyder i våra liv eller positiva berättelser från personliga assistenter väger sammantaget knappast upp allt negativt när det gäller viljan att söka jobbet.


Att det blivit allt svårare att hitta bra personliga assistenter är välkänt. Jag har bloggat mycket om betydligt högre löner och vidhåller att det är jätteviktigt men jag tror inte det räcker. Vi måste se till anställningstryggheten också. Den assistanspolitik som nu förts i dryga 15 år med indragna tillstånd för tusentals personer är förödande för att locka personer till yrket personlig assistent.


Hur kommer det se ut i framöver med tillgången till bra assistenter? Som utvecklingen har varit i många år är troligen bästa utfallet – att nuvarande läge består och blir permanent.



I torsdags förra veckan hade arrangerade regeringen en stor presskonferens till följd av det mycket grova gängvåldet i landet med en till synes ändlös serie med skjutningar och sprängningar. Deltagare förutom statsminister Ulf Kristersson var också justitieminister Gunnar Strömmer, rikspolischefen och generaldirektören för Tullverket.


Vi är alla nog eniga om att gängvåldet är ett oerhört allvarligt samhällsproblem. I grund och botten är jag optimist och de som känner mig säger att jag är en glad och lättsam person när jag slappnar av. Fast när jag lyssnade på vad statens företrädare hade att säga får jag medge att:


Det kändes ”långt in i ryggmärgen” hur lågt våra frågor är prioriterade nu. Gängvåldet lägger sig som en tung filt över diskussioner att lösa andra samhällsproblem. Samhällsdebatten kretsar i stort sett kring tre saker. Gängvåldet och dess konsekvenser, Nato och Ukrainakriget samt Donald Trump. Allt detta är mycket långt från mjuka, humanistiska frågor som rätten till ett självständigt/självbestämt liv.


 Det är bara drygt 1,5 år kvar till nästa riksdagsval och sker ingen stor förbättring vad gäller minskat gängvåld fram tills våren 2026 kommer vi få en valrörelse som i ännu högre grad än den senaste valrörelsen kommer kretsa kring gängvåld och vad som ska göras eller inte göras för att lösa problemet. Och ännu mindre utrymme för sociala frågor.


Det finns vissa tecken som pekade i rätt riktning för assistansreformen 2024 men att verkligen få upp våra frågor i strålljuset känns som en extremt svår uppgift men vi måste försöka. Den bistra sanningen är att miljön i politikvärlden för att lyfta våra frågor är usel, tyvärr.