Återbetalning av assistansersättning och den oroliga omvärlden

 Maria Andersson från Karlsborg. 34 år har en CP-skada och har varit rullstolsburen hela livet. Maria har stora behov av hjälp dygnet runt och som så många andra med CP skador genomgått ett antal stora operationer. Precis som hela min ryggrad är Marias ryggrad också stelopererad.

Vi ger oss inte, jag orkar kämpa på tack vare mina anhöriga – mamma Mona, pappa Roger och min syster Kajsa – min gode man och assistenter, min 11-åriga hund Dessa är också ett stort stöd och en fantastisk vän som är så viktig för mig.

Maria Andersson

Nu har Maria drabbats av mycket stora återbetalningskrav från Försäkringskassan som anser att Maria 2014-2024 fick 1,2 miljoner kr för mycket i assistansersättning som staten vill ha tillbaka. Det är en lång historia som grundar sig i att Maria arbetade 2014 men blev utbränd och beviljades aktivitetsersättning istället (byter namn till sjukersättning vid 30 års ålder). FK ansåg att Marias behov av handräckning hade minskat efter avslutat jobb vilket resulterar i en sänkning av beviljade timmar från dygnet runt till 22 timmar och 16 minuter. Över 10 år anser FK att det motsvarar 1,2 miljoner kr.

1,2 miljoner kr är väldigt mycket pengar även för vanlig medelklass. För personer som Maria som lever på sjukersättning utan egna tillgångar är det en ofattbar summa pengar som staten vill ha tillbaka. Hur ska då Maria någonsin kunna betala tillbaka detta? Försäkringskassan har visat upp sin sämsta sida och krävde att pengarna ska vara återbetalda senast 22 januari 2025 – inte ens en långsiktig avbetalningsplan accepterades. Efter förfallodatum tillkommer dessutom ränta… 

Blir det här inte löst blir Maria i praktiken en skuld slav livet ut. Maria är ett av många exempel på personer där Försäkringskassan kräver tillbaka väldiga belopp i assistansersättning. Det är inte ovanligt att stora återkrav även ställs på anordnare. Och det gjorde att jag började fundera. Vad är det som gör att staten ibland riktar återkraven mot anordnaren och ibland mot den assistansberättigade, hur ser regelverket ut? Det var inte lätt att bena ut så jag ringde till Ifa för att höra om de visste hur det ligger till? Svaret blev att inte ens Ifa kan ge klara besked, så oklart är regelverket…

Återbetalningsvärlden är uppenbart en oreglerad djungel vad gäller vem som är betalningsansvarigansvarig – anordnaren eller den assistansberättigade. Och i en sådan värld är personer som Maria utan ekonomiska muskler bakom sig oerhört utsatta för statligt godtycke.

Maria är skyldig FK 1,2 miljoner kr

*  I det förra blogginlägget lyfte jag fram flera exempel på positiva nyheter senaste tiden. Det är viktigt att göra men parallellt översvämmas vi med diverse negativa nyheter.

För ungefär en månad sedan bloggade jag om hur svårt det är att lyfta mjuka frågor som personlig assistans i en samhällsdebatt som helt präglas av Ukrainakriget/Nato, gängvåld och Donald Trump. Luftade även idéer hur vi ska göra för att nå fram till makthavarna.

 Utifrån senaste utvecklingen i världspolitiken känns det nu ännu svårare. Efter Trump och vicepresident JD Vance utspel om att USA ska prioritera ner försvaret av Europa så är det tyvärr övertydligt att en lång tid framöver kommer frågan om en fungerande assistansreform och andra funkisfrågor att vara en icke fråga i samhällsdebatten. Jag skriver inte det här för att jag vill ge upp men den utveckling vi bevittnar är sannerligen inte optimistisk. Det blir ännu mer Trump, Trump framöver och mindre, mindre till annat än försvaret.

Nu är inte den här bloggens syfte att analysera närmare vad Vladimir Putin och Donald Trump sysslar med. Likväl spelar deras agerande indirekt stor roll över våra liv.  Två personer med värderingar som står mycket, mycket långt ifrån funkisrörelsens syn på ett inkluderande samhälle, antirasism, respekt för alla minoriteter etcetera.

Det är nu uppenbart att alla Europas länder återigen kommer att öka sina försvarsutgifter kraftigt. Man kan tycka att för mycket pengar går till försvaret men det är så den krassa verkligheten ser ut. Mer till försvaret, mindre till annat.

Assistansreformen dras med tre grundläggande problem.

·        Tillämpning av lagen som inte alls är förenligt med lagens intentioner

·        Otillräcklig finansiering.

·        Delat huvudmannaskap

Till det kommer också välfärdskriminalitet som definitivt inte ökar finansdepartementets vilja att öppna plånboken. Spelar ingen roll här i Finansdepartementet att de allra flesta anordnarna sköter sig bra.

Allt detta måste lösas om reformen ska fungera igen. Vi kan på papperet ha nya tillämpningar men det kommer inte hjälpa om det inte tillförs mycket mer resurser = pengar. Och omvänt, bara pengar räcker inte utan nya tillämpningar. Och ensam huvudman – staten förutsätter också mer pengar från finansdepartementet.

Det mycket oroliga läget i omvärlden, helt utanför regeringens kontroll leder inte bara till att vi hamnar i bakvattnet vad gäller prioriteringar – de faktiska resurserna till annat än försvaret minskar också. Förra veckan såg jag en debatt i SVT-s Aktuellt mellan finansminister Elisabeth Svantesson och Socialdemokraternas Mikael Damberg. Debattämnet var:

Varifrån ska vi hämta alla pengar för att finansiera ännu större försvarssatsningar?

Något konkret svar fick vi inte från någon deltagare. Finansministern hoppades att högre tillväxt skulle betala mycket av satsningarna kombinerat med ”omprioriteringar” – oklart av vad. Mikael Damberg pratade om någon extra skatt och ett EU- förslag om gemensam upplåning av EU-s medlemsländer som ännu så länge bara finns som ett mycket luddigt förslag.

Givet läget i omvärlden så ska jag inte kritisera Ulf Kristersson för försvarspolitiken – alla regeringar gör likadant och det blir ingen skillnad med en S ledd regering. Jag sörjer ändå att så mycket pengar nu går till kanoner som istället hade kunnat satsas på en allt mer svältfödd välfärd eller upprustning av vägnätet och järnvägsnätet istället. Och de pengar som krävs för att få ordning på assistansreformen känns mer avlägsna än någonsin och därmed även nya behovsbedömningar.