Seminarium om LSS - Målsättningen som försvann

I samband med Handikappförbundens årliga kongress nyligen anordnade man ett seminarium om tillståndet för LSS lagstiftningen, den pågående urholkningen, varför det ser ut som det gör och vad som bör göras för att vända utvecklingen. Deltagare var bland annat Eva-Nordin Olsson (Aspberger förbundet), funktionshinderforskaren Barbro Lewin och Camilla Skjöld (Akademikerförbunden, SSR)

För vi med personlig assistans är det domen från Regeringsrätten 2009 central när det gäller försämringarna. Moderatorn Elisabeth Langran tog också upp en rad andra domar som haft stor betydelse för urholkningen av de andra LSS insatserna, som t.e.x. merkostnad för ledsagare, urholkning av hur stora LSS boende får vara och en dom som ger kommunerna rätt att "vid behov"  tvinga människor att flytta mellan olika kommuner.

Många intressanta aspekter togs upp när det gäller att förklara utvecklingen. De viktigaste:

·   Hela attityden till LSS bland politikerna har ändrats. Från en mycket positiv inställning på 90-talet till pessimism idag där problem i form av kriminalitet och höga kostnader .hamnar i centrum.

·   Man har mer och mer gått ifrån grundtanken med LSS - självbestämmandet med goda levnadsvillkor.

·  Allt för stor makt hos jurister som genom sina domar sätter ramarna för hur lagen ska tolkas samtidigt som kunskapen om såväl LSS, Handikappkonventionen mm är förfärande låg. Politiken har helt enkelt kapitulerat inför juridiken.

·  Från fackligt håll (SSR) som organiserar handläggarna menar man att många medlemmar upplever en vanmakt. Många medlemmar uppger att tillämpningen/praxis inte följer intentionerna. Många handläggare uppger att man känner en press från cheferna att "hålla budgeten". Ambitionen att ge hjälp efter behov får ge vika för krasst budgettänk vilket leder till att man helst ska ge så lite hjälp som möjligt, helt emot intentionerna med LSS.

·  Ekonomen Jan-Erik Nyberg konstaterar att främsta anledningen till urholkningen är att politikerna anser att LSS är för dyrt. I Sverige finns en "överideologi" som han kallar "håll budgeten till varje pris"!

Vad ska man då göra för att ändra på utvecklingen? Några förslag var:

·  Inställningen att hålla budgeten är överordnat rätten till hjälp måste bort.

·  Översyn av hela LSS lagstiftningen.

·  Återta politikens roll före juridiken.

·  Kompetensutveckling på alla nivåer från handläggarna upp till riksdagspolitikerna.

·  En allvarlig debatt om hur ser vi på begreppet mänskliga rättigheter? Vad innebär det i praktiken, vad är det för samhälle vi vill ha?

·       Mångfald berikar samhället.

·   Trycka på LSS intäktssida - visa på hur många jobb skapas, sjunkande vårdkostnader, människor som kommer ut i arbetslivet mm.

·  Enhetlig modell för behovsbedömningen vilket saknas idag med flera huvudmän.

Om man ska summera alltihop så var det mycket bra som blev sagt. Kanske p g a tidsbrist gick, enligt man ändå inte till botten med t.ex. juridikens roll. Att deras starka makt över tillämpningen måste brytas är en självklarhet men hur ska det gå till i praktiken?

 Jag har berört följande tidigare men tar det en gång till:

Visst, jag är inte emot en översyn av LSS och en ändring av LSS § 9a är absolut nödvändig om vi ska börja återupprätta LSS intentioner. Men det bryter inte på något sätt juristernas makt över våra liv. Varför? Även när denna ändring eller än genomgripande förändring av hela LSS är genomförd kommer det även i framtiden dyka upp nya rättsfall med risk för nya hårresande domar och då är vi tillbaka på ruta ett igen. Jag har ingen juristutbildning men min övertygelse är ändå att ska intentionerna säkras långsiktigt måste man skapa ett regelverk som säkerställer att ändrad rättspraxis aldrig någonsin kan användas som motivering att ge avslag på eller dra tillbaka redan beviljade insatser när hjälpbehovet är oförändrat.  

Man borde också tagit upp att det är hög tid att "Handikapp konventionen" blir svensk lag.

Hela Seminariet

Intressant avhandling på Uppsala Universitet om fördomar i samhället

Fördomar är  kopplade till vår personlighet som i sin tur är ärftlig. Men det betyder inte att vi ska tolerera dess uttryck.

Robin Berg - forskare i psykologi vid Uppsala Universitet

Tidningen Assistans tog i sitt senaste nummer upp en avhandling från Uppsala Universitet som handlar om hur fördomar skapas och hur de ser ut. En mycket viktig fråga at belysa där personer med funktionsvariationer torde tillhöra de grupper i samhället som är utsatta för mest fördomar och där utvecklingen dessutom går åt fel håll. Viktiga punkter som Robin Berg tar upp i avhandlingen:'

·   Fördomarna riktar sig i regel neråt i samhällspyramiden. Dvs ju lägre status en grupp har i samhället desto större är risken att fördomar sprids om den gruppen/grupperna.

·  Fördomar mot personer med funktionsvariationer går i många fall "hand i hand" med fördomar mot kvinnor, homosexuella samt rasistiska strömningar i samhället.

·  De faktorer som orsakar fördomarna är detsamma överallt i världen. Samma faktorer som orsakar rasism i Sverige ledde till t.e.x. Apartheid i Sydafrika.

·   Hög arbetslöshet och andra sociala problem är alltid en stark grogrund för att fördomar sprids mot samhällsgrupper med "låg status" i samhället. Den fördomsfulle upplever i regel att "världen     går åt fel håll" och känner därmed sin egen tillvaro hotad.

Det är egentligen inga sensationella slutsatser men ändå viktiga att ta i beaktning när man ska bekämpa fördomarna. På frågan om vem som sprider fördomarna svarar Robin Berg följande:

Genom samhällsdebattörerna. Den som sätter sina fördomar i debatten sätter agendan i samhället.

Just därför är Expressens och andra tidningars ständiga kritik mot assistansreformen så farlig. Dessa personer har indirekt en mycket stor makt eftersom deras påverkan på samhällsdebatten är stor. Man har spridit en bild till allmänheten av att personlig assistans är lika med fusk och kriminalitet. För vår del är det helt förödande.

Därför är Svenska Dagbladets reportageserie om hur det är att leva generellt med funktionsvariationer och samhällets attityder mot oss oerhört viktig och värd en stor elogé. Här visar man en motbild av Expressens beskrivning att vi är "kravmaskiner som kostar på tok för mycket pengar". Den motbilden behövs verkligen.

Med avhandlingen som bas - vilka slutsatser ska vi dra i vår kamp att få bort fördomarna med alla funkisar? Naturligtvis är det oerhört viktigt att synas och höras, visa upp hur vår vardag är. En annan viktig sak tycker jag är att det krävs ett nära samarbete med andra grupper som också är utsatta för mycket fördomar, t.ex. invandrare ( i synnerhet om man kommer från Mellanöstern) , hbqt personer, kvinnor, arbetslösa, etcetera.

* Nyligen kunde man läsa om ett förfärligt exempel på rent hat mot personer med funktionsvariationer. 17 årige Zaccarias Nilsson är rullstolsburen men kan ändå gå lite grann. Det är inget konstigt med det, det finns många personer som delvis kan gå men som ändå behöver rullstolen, varje dag.

Trots detta blir Zaccarias ändå ofta ifrågasatt om han verkligen behöver rullstol, att han "fuskar". Nyligen har det blivit ännu värre. Vid två tillfällen har han blev han  hotad på pendeltåget och vid ena tillfället blev hans rullstol utslängd ur tåget.

Detta sker i ett land där nästan alla säger att alla människor är lika mycket värda. Fall som Zaccarias visar återigen att det finns många fler personer än man vill tro som tycker annorlunda. Hur mycket fuskskriverierna i pressen påverkar dessa mörka krafter kan man bara spekulera om men att det påverkar är jag övertygad om.

Läs mer om Zaccarias fall

Egna tankar om hur behovsbedömningen för personlig assistans ska ändras

Försäkringskassan har meddelat att de hemska tvåårsomprövningarna ska förenklas rejält för vi "som är inne i systemet". Någon förenkling för de som söker assistans första gången är emellertid inte i sikte, tvärtom tyder Hässleholmsförsöket på att det är på väg att bli ännu svårare att få statlig assistansersättning. Någon form av behovsbedömning när man söker assistans menar jag måste finnas men hur ska det ändras så att de inte blir integritetskränkande?

Som bekant vill jag helst att begreppet "grundläggande behov" tas bort och ersätts av enbart hjälpbehov men att ta bort ett begrepp som är nästan lika gammalt som LSS kommer bli mycket svårt. I det här blogginlägget förutsätts därför att begreppet grundläggande behov och 20 timmarsgränsen/vecka med grundläggande behov tills vidare är kvar. 20 timmarsgränsen för att få statlig assistansersättning ska jag ta upp närmare i ett annat blogginlägg.

Det måste bli helhetsbedömningar i ordets riktiga bemärkelse, vilket betyder att hela tidsåtgången vid varje grundläggande hjälpbehov räknas, inte vissa delar som idag. Tar några exempel:

·       Måltider. Hela tidåtgången med allt som direkt och indirekt rör måltiden räknas som grundläggande behov. Det betyder att förbereda och tillaga maten, diskning mm räknas in vilket inte är fallet idag. Man behöver ju faktiskt köpa mat också varför det ska räknas in.

·  Av/på klädning. Samma sak här. Allt som rör av och påklädning (idag räknas inte hjälp med att ta på/av ytterkläder som ett grundläggande behov...) ska räknas in inklusive tidsåtgång för klädköp. Både måltider och av/påklädning  slås separat samman till ett "block" utan att man räknar exakt antal minuter och sekunder

på varje hjälpmoment.

·  Personlig hygien. Minuträknandet vid duschning, toalettbesök mm måste givetvis bara bort, TOTALFÖRBUD mot att granska folk i duschen mm införs. En rimlig "kompromiss" när det gäller integriteten tycker jag skulle vara att man uppger även här anger hur lång tid (ungefär) alla hjälpmoment tillsammans som rör personlig hygien tar som sedan också räknas i ett "block" utan att Försäkringskassan får gå in på detaljer i varje enskilt moment.

·  Och det allra viktigaste. Alla som helt eller delvis har förlorat sin statliga assistansersättning ska kunna söka igen utifrån de nya kriterierna.

För att undvika missförstånd med vad jag menar:

      Jag tänker mig ett formulär med fem fält, ett fält var för de fem grundläggande behoven. I varje fält fyller man i enbart vad man behöver hjälp med och hur mycket tid (ungefär) som läggs totalt på respektive grundläggande behov, inte tidsåtgången för varje enskilt hjälpbehov som sedan adderas. Då får man bort minut och sekundräknandet vid varje delmoment som är det som känns så kränkande.

Utöver det måste också handläggaren ta stor hänsyn till vad den som söker personlig assistans anser sig behöva hjälp med det som kallas "övriga hjälpbehov". Staten får aldrig utgå från att personen som söker simulerar. Läkarintyg måste väga mycket tungt,

Dessa ändringar skulle givetvis stöta på patrull hos såväl besparingssugna politiker som Expressens tycka till maskiner och likasinnade, det är något man får räkna med. Dessa ändringar säkrar inte Medborgargolvet som STIL tänker sig det men vi skulle komma en bit på vägen. Jag är helt övertygad om att många fler som verkligen behöver assistans skulle komma över 20 timmarsgränsen och av de som  söker igen skulle de allra flesta återfå samma antalet timmar eller mer som hen hade innan indragningen.

* Även om mycket går åt fel håll med LSS finns det också ljuspunkter. Dagens Omsorg rapporterar att det kommit två domar i Kammarrätterna tidigare i vår som rör insatsen kontaktperson och som faktiskt går emot kommunerna! Att domarna kommer i Kammarrätten är viktigt då de är vägledande. I båda fallen hade kommunerna (Jönköping och Göteborg) gett avslag till insatsen med den vanliga motiveringen:

Personerna i fråga var inte socialt isolerade eftersom man bodde i gruppbostad och även var beviljade insatsen Daglig verksamhet.

Mycket glädjande att Kammarrätterna sett till vad intentionerna med insatsen faktiskt är.

Hela artikeln i Dagens Omsorg

Bra artiklar i Svenska Dagbladet om livsvillkoren för oss med funktionsnedsättningar och samhällets attityder

När media tar upp frågor som rör funktionshinderpolitik är det som bekant oftast fokus på problem i form av påstådd omfattande kriminalitet och för höga kostnader, i bland görs reportage som visar konsekvenserna för de människor som drabbas av lagvidriga myndighetsbeslut. Att man intervjuar personer om hur det är att leva med funktionsvariationer och samhällets attityder är milt uttryckt en  bristvara. Därför är det ett mycket bra initiativ när Svenska Dagbladet, en av landets största tidningar skriver flera artiklar om just detta genom att intervjua personer som vet hur verkligheten ser ut.

I en  intervju med STIL profilen Christine Bylund berättar Christine om hur det var att växa upp med en stor funktionsvariation, hur det påverkat synen på samhället och om samhällets attityder mot funkisar är år 2015. Hon beskriver hur det finns två motpoler med ett stort tomrum där emellan:

*Den ena är en omhändertagande attityd där inställningen är vad "synd det är om er", vad den enskilda människan vill göra med sitt liv kommer helt i skymundan.

* Den andra motpolen är nedsättande attityder som handlar om att vi kräver för mycket - ta "er i kragen och sluta gnälla" - vi är inte beredda att betala för alla era krav!

Christine vill inte se sig som vare sig ett vårdpaket eller hjälte, däremot vill hon ha en seriös samhällsdebatt om varför samhället ser ut som det gör? Varför är det acceptabelt att FK vänder ut och in på ens liv för att man ska få rätt att leva ett liv som andra utan stora funktionsvariationer, varför är det så svårt att göra samhället tillgängligt för alla?

Hela intervjun med Christine Bylund

Yasmin Nilsson kunde leva precis som alla andra fram tills hon vid 15-årsålder råkade ut för en allvarlig badolycka som ledde till att hon kommer vara rullstolsburen livet ut. 16 år efter olyckan som drastiskt förändrade Yasmins liv har hon personlig assistans och jobbar deltid.

I intervjun berättar hon om vilken oerhörd förändring av livet det innebar från att leva precis som andra tonåringar till ett liv där man var så beroende av hjälp från andra och hur lång tid det tog och acceptera det. Det var en ny värld som öppnade sig, en värld där det inte var någon självklarhet att samhället är tillgängligt för alla. Ett samhälle där hon inte sågs som vilken samhällsinvånare som helst.

 Numer arbetar Yasmin hårt för att synliggöra personer med funktionsvariationer i samhället, hon är dock inte så förtjust i ordet "funkis".

- Det är jätteviktigt att vi syns och berättar om våra livssituationer. Då ökar förhoppningsvis samhällets förståelse om hur det är att leva med en stor funktionsvariation och vår självklara rätt att kunna leva ett liv som andra.

Att det fortfarande behövs anordna tillgänglighetsmarscher ser Yasmin som ett stort, stort underbetyg till det svenska samhället - i synnerhet när vi själva tycker att "vi har det bästa välfärdssystemet i världen". Att ordet funkofobi numer finns med i svenska akademins ordbok ser hon som positivt. 

Hela intervjun med Yasmin

* Hur mycket sanning ligger det i att funkofobin är utbredd i Sverige? Jag tror visserligen det är mycket värre i många andra länder men det är ingen tvekan om att det finns strukturer i samhället som på olika sätt trycker tillbaka oss och då talar jag inte bara om vi som är beviljade LSS insatser utan generellt. För att ta några exempel:

·  Det ständiga klagandet på att LSS är för dyrt, att det är för dyrt att göra samhället tillgängligt etcetera.

·  En attityd i samhällsdebatten där det anses rimligt att vi måste acceptera diverse intrång i den personliga integriteten som annars anses oacceptabla.

·   En mycket kraftig underrepresentation i allt från politiska partier till bolagsstyrelser vilket leder till ett demokratiskt underskott.

·  Däremot en mycket kraftig överrepresentation när det gäller arbetslöshet, fattigdom, dålig hälsa etcetera utan att få personer utanför funktionshinderrörelsen verkar se det som något stort problem.

Utöver detta har vi t.ex. förespråkarna till ny teknik som gör att man kan välja bort foster som man vet kommer födas med Downs syndrom och mycket annat. Visst finns det funkofobi i Sverige.

Hög tid att slopa 65 årsgränsen för att kunna bli beviljad personlig assistans

Dagens åldersdiskriminering i personlig assistans är ohållbar i längden. Det är bara en tidsfråga tills Sverige dras inför Europadomstolen för detta

Adolf Ratzka

Som bekant kan man sedan 2001 behålla sin personliga assistans livet ut under förutsättning att man blivit beviljad den före 65 årsdagen. Efter 65 årsdagen kan man inte heller få antalet beviljade timmar utökat om behov av fler beviljade timmar uppstår. I FN-konventionen om mänskliga rättigheter är som vi vet rätten till personlig assistans till de personer som behöver det inskriven i artikel 19. Där står däremot ingenting om att rätten att bli beviljad den efter 65 årsdagen upphör! Nyligen skrev ingen mindre än legenden Adolf Ratzka en lång debattartikel i ämnet med titeln:

Nej till åldersbegränsningen av mänskliga rättigheter! Ja till personlig assistans efter behov inte ålder!

Adolf Ratzka anför följande skäl till att 65 årsgränsen måste bort:

·   Assistans är mer kostnadseffektivt än hemtjänst per timme.

·   Assistans ger mer nytta i form av självbestämmande och flexibilitet för användaren.

·   Assistans ger arbetstillfällen för grupper som har svårigheter att komma in på arbetsmarknaden, tex bosatta svenskar som är födda i andra länder.

·  Dagens äldre är mer aktiva, förväntar sig mer självbestämmande och vill kunna leva som andra i samhället.

Som exempel på orimligheten i åldersgränsen tar Adolf Ratzka följande exempel:

Idag får man behålla assistansen livet ut om den beviljas efter t.e.x. en stroke före 65 års ålder. Om samma sak händer vid 66 års ålder får man nöja sig med kommunala insatser. 

Här är det viktigt och komma ihåg att det är stor skillnad i ambitionsnivån mellan LSS och SoL (Socialtjänstlagen), LSS talar om goda levnadsvillkor medan SoL nöjer sig med "skäliga levnadsvillkor" - det är en stor skillnad. Har man olycka att drabbas av en t.e.x. en stroke när man är 66 år har man idag alltså ingen laglig rätt att få mer än den nödvändigaste hjälpen från samhället = mycket stor sänkning av levnadsstandard och självbestämmande trots att FN-konventionen alltså inte nämner ett ord om någon 65 års gräns för att bli beviljad assistans!

Här måste vi bli tuffare i kraven på att den åldersdiskriminerande gränsen tas bort. Vi får inte vara rädda för diverse tyckare som trumpetar ut att vi är "kravmaskiner", att kostnaden för personlig assistans kommer att "skena bortom kontroll". Det handlar om den självklara rätten att kunna leva som andra. När det gäller kostnaden har f.ö. Expressen och andra tidningar redan sagt vad de tycker om personlig assistans...

Hur stor är då sannolikheten att kostnaden för samhället kommer stiga brant? Mycket liten eller obefintlig är min bedömning. Det grundar jag på följande:´

·   Bortsett från ett litet antal bedragare finns det ingen av oss som söker personlig assistans för skojs skull, samma sak skulle självfallet gälla våra pensionärer. Så långt som möjligt vill man klara sig själv.

·  Assistansen är mer kostnadseffektiv än hemtjänsten. Kostnaden/timme är drygt150 kr lägre.

·  Bättre hälsa. Det finns klara belägg på att hälsan hos oss med PA förbättrats markant = stora besparingar för sjukvården.  Viktigt och tänka på när antalet pensionärer ökar ganska snabbt. Man måste se till helheten, inte enskilda budgetposter. Tyvärr är det en bristvara hos dagens politiker.  

Jag tycker inte att hemtjänsten eller äldreboende ska bort som serviceform. Personer med mindre behov av hjälp nöjer sig säkert med hemtjänsten och tycker att man då klarar sig bra utan personlig assistans. En del vill på ålderns höst kanske bo i ett äldreboende ihop med andra hellre än ha än ha personliga assistenter när krafterna tryter allt mer. Det viktiga är att det i lag ska vara inskrivet att man har rätt att bli beviljad personlig assistans oavsett ålder om det finns behov av det som i exemplet med personen som får stroke. Ingen ska tvingas in på ett äldreboende om man hellre vill ha personlig assistans.

Kort och gott. Rörelsen måste sätta ner foten rejält. På vår sida sida har vi bland annat läkare, experter på mänskliga rättigheter, FN och vanligt sunt förnuft.

Vi måste tillsammans värna hela LSS lagstiftningen

När LSS debatteras blir det ofta synonymt med personlig assistans vilket inte är bra. Det finns ju faktiskt hela 9 insatser till i LSS lagstiftningen vid sidan om personlig assistans. Alla dessa insatser, t.ex LSS boende/gruppboende, korttidsboende, kontaktperson och daglig verksamhet är kommunernas ansvar och ska tillsammans med personlig assistans tillförsäkra alla berörda personer en god levnadsstandard med självbestämmande.

När jag för fyra år sedan började bli aktiv i funkisrörelsen kände jag givetvis till att det inom LSS fanns en rad olika insatser vid sidan om personlig assistans däremot hade jag mycket vag uppfattning om hur mycket försämringar som skett inom de andra insatserna. En första inblick i hur pass illa det verkligen är var reportagen i Kalla Fakta hösten 2013 sedan som gav flera exempel på missförhållanden inom andra insatser än personlig assistans. Jag brukar säga att jag har få illusioner kvar och där sprack definitivt än till - jag hade faktiskt aldrig ägnat en tanke åt att kommunerna betalar höga arvoden till jurister som ska lära dem att hitta kryphål i LSS-lagstiftningen för att ge avslag!

Senare hittade jag (minns inte riktigt hur, kanske en länk på Facebook) ReclaimLSS bloggen (reclaimlss.org) som drivs av FUB och som handlar om hela LSS, inte bara personlig assistans. Jag fick också kontakt med Harald Strand, en av bloggens grundare. Jag och Harald har haft en hel del mailkontakt sedan dess. När man följer bloggen framgår det att kommunerna på en rad olika sätt försöker urholka intentionerna med lagen. Därför tyckte jag också att innehållet i den här bloggen måste breddas till att handla om mer än personlig assistans.

Här är några exempel som gjort mig riktigt upprörd:

·  Kommuner som tar ut svindyra hyror för gruppbostäder vilket leder till att många av FUB-s medlemmar (som i många fall är beviljade andra insatser än personlig assistans) har en urusel ekonomi, en del lever under existensminimum. Jag tycker det är oerhört fult agerat av kommunerna och det går rakt emot lagens intentioner om goda levnadsvillkor. Det är omöjligt att uppnå goda levnadsvillkor om man är mer eller mindre pank eftersom allt kostar pengar.

·  Kommunerna tar ut diverse avgifter för olika verksamheter trots att man enligt LSS inte ska ha merkostnader p g a funktionsvariationerna, självkostnadsprincipen ska gälla för kommunerna (LSS § 19)

• Det har generellt blivit svårare att bli beviljad insatsen kontaktperson vilket i synnerhet gäller de som bor i gruppboenden. Avslagen motiveras med "att man är inte socialt isolerad om man bor i gruppbostad". Det står ingenstans i LSS att man inte har rätt till kontaktperson om man bor i gruppbostad.

För drygt ett år sedan visade också en jurist vid Göteborgs Universitet i en doktorsavhandling om Kommunernas tillämpning av hela LSS att de tänjer och vänder på lagparagraferna för att hitta kryphål, bland annat genom att gå runt den juridiska termen gynnande besluts negativa rättskraft. Innebörden är att en förmån inte kan försämras eller dras tillbaka om det inte skett stora förändringar av hjälp/stödbehovet. Man "löser det juridiska problemet" genom att ge tidsbegränsade beslut istället för tillsvidare beslut.

För att summera detta. Det pågår en urholkning av hela LSS där kommunerna spelar en viktig roll. 

Nyligen skrev man följande på Reclaimlss:

Men jag vill att alla 100 % med LSS skall ha Goda levnadsvillkor och kunna leva ett liv som alla andra.

Självklart skriver jag under på det. Ska vi värna LSS måste vi alla hjälpas åt att försvara hela lagen.

Ny statlig rapport - svenska kommuner är särklass sämst i Norden på att följa lagar...

ESO, Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi, vid Finansdepartementet, har släppt en rapport om kommunala beslutsfattares ansvar vid kommunalt lagtrots. I rapporten framgår att om man jämför laglydigheten i kommunerna i övriga Nordiska länder står Sverige tyvärr i en klass för sig i "grenen" kommunalt lagtrots. Föga överraskande gäller detta även LSS. I rapporten framgår också vi är unika i  Norden med att inte ha ett personligt straffrättsligt ansvar vid lag- och domstolstrots. Man förslår nu en utredning där man ska undersöka hur man kan införa utvidgat straffrättsligt tjänstefelansvar med tillhörande påföljder.

Att det ska finnas ett straffrättsligt ansvar för tjänstemän som gör fel borde vara lika självklart som att dag följer efter natt och det är minst sagt hög tid att det införs - visste faktiskt inte att vi var ensamma i Norden här. Fågan är då varför våra kommuner är så lagtrotsiga? Utredningen spekulerar i bland annat följande orsaker:

·   Inom LSS menar man att lagtrotset kan bero på att vissa kommuner försöker undkomma att betala för vissa LSS-insatser som man anser tar för mycket av budgeten. Genom att inte verkställa beslut ”sparar” kommunen pengar som kan användas till andra insatser som kanske är mer populära och får väljarna nöjda.

·  Lagarna inte är anpassade till de kommunala förutsättningarna. En enskild kommun får inte ge stöd till en enskild näringsidkare trots att det kanske hade gagnat kommunen och dess invånare.

Om vi håller oss till LSS ligger slutsatserna i linje med det Jonas Franksson ofta nämner. De personer som är beviljade olika LSS insatser är en minoritet och eftersom kommunens resurser inte är oändliga hamnar vi kläm när kostnaden för LSS ska samsas med alla andra åtaganden kommunen har. Skolor, dagis, bibliotek, gatuunderhåll etcetera berör majoriteten av invånarna vilket LSS inte gör.

Det kommunala självstyret har en viktig roll i vår demokrati men det är uppenbart att det inte funkar något vidare när det gäller LSS och andra verksamheter som handlar om stöd till minoriteter. Självstyret spelar uppenbart en viktig roll när man ska förklara orsakerna till kommunernas lagtrots. Återigen -  Det kommunala självstyret får aldrig vara överordnat den lagstadgade rätten till hjälp till de som är i behov av samhällets stöd för att leva ett bra liv.

Mer om rapporten

* SKL (Sveriges kommuner och landsting) har också dammat av ett nygammalt förslag där man vill att den personliga assistansen kommunaliseras. Ifa är mycket kritiska och det är bara att instämma. En kommunalisering av assistansen vore förödande, det skulle bli en mycket stark maktförskjutning från de assistansberättigade tillbaka till kommunerna.

Att man återigen lanserar den här idén är emellertid inte överraskande eftersom våra kommuner var emot LSS redan på remisstadiet, bland annat för att det påstods "inskränka på det kommunala självstyret".  Med tanke på det och hur stora försämringar det sker inom de LSS insatser som  är kommunernas ansvar är det befogat att diskutera om kommunerna är lämpliga som huvudman för någon LSS insats alls. Vilka sanktioner/straff ska man kunna införa mot kommuner som bryter mot lagen?

Ifa kommenterar SKl-s förslag

Försäkringskassans inte särskilt lyckade försvar av Hässleholmsförsöket

Efter den massiva kritiken från funktionshinderrörelsen mot det kontroversiella Hässleholmsförsöket skrev Therese Karlberg från Försäkringskassan 9 maj en debattartikel i Dagens Samhälle där man som väntat försvarade projektet. Det blev en lång utläggning där, enligt F.K olika "styrkor" i projektet radades upp, t.e.x.

·  Med stöd av utredningarna kan vi fatta mer välgrundade beslut i enlighet med lagstiftningens intention, att personer som lever med funktionsnedsättningar ska kunna leva ett liv som andra.

·  Region Skåne konstaterar i ett pressmeddelande att de allra flesta av de omkring 25 personer som hittills genomgått utredningarna har bedömts behöva lika mycket eller mer stöd än de tidigare haft. Teamet har bland annat kunnat identifiera nya behov som nya hjälpmedel, annan medicinering, och förslag på nya LSS-insatser. 

· Syftet är att säkerställa god kvalitet i de medicinska underlagen. Det är grundläggande för att rätt person ska få rätt ersättning. 

Som jag väntat mig berördes inte de juridiska aspekterna överhuvudtaget. Angående om det är frivilligt eller inte att delta påpekade F.K att det är inget tvingande. Jag köper inte det, helt enkelt för att en förutsättning för berörda personer att överhuvudtaget kunna bli beviljad personlig assistans är att delta - man har inget val. Lika lite som när kommunerna begär att de som söker assistans ska bli granskade i duschen eller FK kartlägger ens liv ner till sista minut dygnet runt-året om... I Regeringsformen står följande:

Utöver vad som föreskrivs i första stycket är var och en gentemot det allmänna skyddad mot betydande intrång i den personliga integriteten, om det sker utan samtycke och innebär övervakning eller kartläggning av den enskildes personliga förhållanden.

RF 2 kap § 6 2 st

Jag är ganska säker på att Hässleholmsförsöket är en olaglig verksamhet och ska vi se framåt känns FK-s försvar riktigt obehagligt. Man motiverar troliga lagbrott med ett gott uppsåt - få fram bästa möjliga utredningsmaterial för att kunna ge bästa möjliga hjälp.

Med det resonemanget öppnar man dörren för att framöver kunna ta till alla möjliga integritetskränkande åtgärder i jakten på fuskare med motiveringen att man vill "ha bästa möjliga utredningsmaterial".  Det innebär att de lagar som finns vad gäller skydd av den personliga integriteten i praktiken riskerar att inte omfatta funkisar - det är i så fall ett mycket allvarligt brott mot en hörnsten i varje demokratisk stat - allas likhet inför lagen. Tyvärr får man konstatera att vi redan kommit ganska långt där när FK och kommunerna anser sig ha makt att kartlägga våra liv ner i minsta detalj men Hässleholmsförsöket öppnar dörren för en ännu värre framtid.

Ytterligare en aspekt som inte pratats om så mycket de senaste dagarna är den juridiska bevisbördan. I ett rättssamhälle är en viktig grundbult att man ska anses vara oskyldig tills motsatsen bevisats "bortom rimligt tvivel". D v s det är åklagaren som ska visa att den åklagade är skyldig. I Hässleholmsförsöket är förhållandet det motsatta - den som söker assistans ska visa att hen inte simulerar eller överdriver sina hjälpbehov...

Är det då inte viktigt att vi får bort bedragare och grovt kriminella från assistansbranschen? Självklart är det så, bedragarna är ett fåtal personer men ändå en avskyvärd företeelse. Vissa kontrollbefogenheter från myndigheterna måste vi också kunna acceptera utan att använda ordet kränkt. Jag vägrar emellertid och acceptera att jakten på ett fåtal fuskare sker genom lagbrott, genom att oskyldiga personer övervakas i hemlighet och att grundläggande principer i rättssamhället offras.

Försäkringskassans debattartikel i Dagens Samhälle

* Ska emellertid avsluta med något positivt. För ungefär en vecka sedan fick jag ett mail från STIL-s Jonas Franksson om att man 26-27 september kommer anordna en träff i Stockholm för alla som är intresserade att jobba för projekt Medborgargolv. Självklart kommer jag att åka dit. Jonas har jag träffat flera gånger och vi har en hel del kontakt via mail. Det ska också bli riktigt kul och spännande att stifta bekantskap med övriga ledningen i STIL.

Projekt Medborgargolvs hemsida