Idag anordnas en stor manifestation i Stockholm för att återupprätta assistansreformens intentioner

5 maj är den europeiska Independent living dagen. I Sverige uppmärksammar STIL  ihop med andra föreningar dagen med en manifestation som man kallar:

 En manifestation för ett självbestämt liv

Man kommer samlas på Mynttorget i centrala Stockholm 17.00-18.00. Tal kommer att hållas av bland annat välkända STIL profiler som Jonas Franksson och Christine Bylund. Det blir även talare från andra föreningar i funkisrörelsen. I evenemangsinfon skriver man följande:

De senaste årens neddragningar i den personliga assistansen, där personer tvingas lita på stöd och hjälp från sina anhöriga och sätts i husarrest, är helt oacceptabla för en välfärdsstat som Sverige. 

Därför kommer vi manifestera för att återställa lagen till dess ursprungliga intentioner. § 9a i LSS måste formuleras om. Rätten till personlig assistans måste uppfattas som en fråga om mänskliga rättigheter. Vi kräver en utredning för att se över hela lagstiftningen och återställa den till de ursprungliga intentionerna i Independent Livings anda.

Ett mycket bra initiativ från STIL med andra föreningar, att man väljer att genomföra manifestationen på den Europeiska Independent living dagen ger den extra tyngd. Verkligheten är tyvärr den att vi inte på något sätt kan förvänta oss ändringar i rätt riktning utan påtryckningar. Därför är sådana här manifestationer mycket viktiga. Om de som bestämmer ska lyssna på oss måste vi höras och synas och kräva rättigheter - inte bara diskutera dem. På hemmaplan i Jönköping har vi börjat prata om att genomföra en egen manifestation senare i år - inget är dock bestämt i skrivande stund.

Hade jag bott i Stockholm eller  inom 8-10 mil från huvudstaden hade jag definitivt varit med bland deltagarna, att åka 33 mil enkel resa är tyvärr i mesta laget. Jag önskar Jonas, Christine Jamie, Tobias och alla andra lycka till idag och att det blir många besökare.

Mer info om evenemanget

Varför delar jag uppfattningen att LSS § 9a måste ändras?

Man måste ju nå upp till minst 20 timmar/vecka i s.k. grundläggande behov (av/på klädning, personlig hygien, måltider, kommunikation och ingående kunskap om brukaren) för att få statlig assistansersättning, når man inte den gränsen beviljar Försäkringskassan NOLL timmar oavsett hur stora s.k. övriga behov är. Hur de grundläggande behoven bedöms spelar därmed en central roll om FK beviljar assistans eller ej. Nu backar vi bandet sex-sju år.

Fram till 2007-2009 tolkade FK termen "grundläggande behov" relativt generöst. 2009 kom dock en dom i Regeringsrätten som ändrade förutsättningarna rejält. Ärendet gällde en tvist om personlig assistans mellan en funkisperson och Luleå kommun - kommunen vann och därmed skapades ett s.k. prejudikat hur den delen av  LSS som handlar om de grundläggande behoven skulle tillämpas. Förenklat ledde domen till att FK efter det tolkade termen "grundläggande behov" mycket strängare ("skärpning" hade emellertid inletts redan 2007) vilket fått förödande konsekvenser för många eftersom det vid nyansökningar blev mycket svårare att nå över 20 timmars gränsen men desto lättare att hamna under den vid tvåårsomprövningarna. 

Det finns mycket att säga om både domen och FK-s tillämpning. Jag vågar  påstå att alla i brukarrörelsen  menar att man inte kan tillämpa en dom på alla som söker PA/eller är beviljade insatsen eftersom vi har så många olika funktionsvariationer och därmed även olika förutsättningar. Vi har stöd från bland annat funktionshinderforskaren Barbro Lewin och Thomas Hammarberg - expert på mänskliga rättigheter.

Försäkringskassan är dock benhårda här. Man menar att eftersom domen 2009 är prejudicerande måste man omtolka begreppet grundläggande behov och tillämpa LSS 9a på ett nytt sätt. Detta har lett att vi befinner oss i en situation där jag inte ser något alternativ till att ändra LSS 9a om vi ska kunna börja återskapa LSS ursprungliga intentioner. Jag anser som bekant att bara ändra §9a inte räcker för att långsiktigt säkra intentionerna men det är ändå här man måste börja. Många är uttrötta på utredningar om assistans men en ny utredning är  ofrånkomlig om man ska ändra en så central paragraf och därmed FK-s bedömningar.

Frågan är då hur LSS 9a juridiskt ska ändras ? Jag tycker STIL är inne på helt rätt spår. Hur detta ska formuleras i en lagtext så att det inte tolkas på femtielva olika sätt är emellertid inte så lätt. Jag kommer därför att återkomma till det i ett annat blogginlägg.

 Det är riksdagen som har makten att ändra LSS lagstiftningen så att de ursprungliga intentionerna förverkligas