ESO, Expertgruppen
för studier i offentlig ekonomi, vid Finansdepartementet, har släppt en rapport
om kommunala beslutsfattares ansvar vid kommunalt lagtrots. I rapporten framgår
att om man jämför laglydigheten i kommunerna i övriga Nordiska länder står
Sverige tyvärr i en klass för sig i "grenen" kommunalt lagtrots. Föga överraskande gäller detta även LSS. I rapporten framgår
också vi är unika i Norden med att inte ha ett personligt straffrättsligt ansvar
vid lag- och domstolstrots. Man förslår nu en utredning där man ska undersöka
hur man kan införa utvidgat straffrättsligt tjänstefelansvar med tillhörande påföljder.
Att det ska finnas
ett straffrättsligt ansvar för tjänstemän som gör fel borde vara lika
självklart som att dag följer efter natt och det är minst sagt hög tid att det
införs - visste faktiskt inte att vi var ensamma i Norden här. Fågan är då varför
våra kommuner är så lagtrotsiga? Utredningen spekulerar i bland annat följande
orsaker:
· Inom LSS menar man att lagtrotset kan bero på
att vissa kommuner försöker undkomma att betala för vissa LSS-insatser som man
anser tar för mycket av budgeten. Genom att inte verkställa beslut ”sparar” kommunen pengar som kan
användas till andra insatser som kanske är mer populära och får väljarna nöjda.
· Lagarna inte är anpassade till de kommunala
förutsättningarna. En enskild kommun får inte ge stöd till en enskild
näringsidkare trots att det kanske hade gagnat kommunen och dess invånare.
Om vi håller oss till LSS ligger slutsatserna i
linje med det Jonas Franksson ofta nämner. De personer som är beviljade olika
LSS insatser är en minoritet och eftersom kommunens resurser inte är oändliga
hamnar vi kläm när kostnaden för LSS ska samsas med alla andra åtaganden
kommunen har. Skolor, dagis, bibliotek, gatuunderhåll etcetera berör
majoriteten av invånarna vilket LSS inte gör.
Det kommunala självstyret har en viktig roll i vår
demokrati men det är uppenbart att det inte funkar något vidare när det gäller
LSS och andra verksamheter som handlar om stöd till minoriteter. Självstyret
spelar uppenbart en viktig roll när man ska förklara orsakerna till kommunernas
lagtrots. Återigen - Det kommunala självstyret får aldrig vara
överordnat den lagstadgade rätten till hjälp till de som är i behov av
samhällets stöd för att leva ett bra liv.
* SKL (Sveriges kommuner och landsting) har också
dammat av ett nygammalt förslag där man vill att den personliga assistansen kommunaliseras.
Ifa är mycket kritiska och det är bara att instämma. En kommunalisering av
assistansen vore förödande, det skulle bli en mycket stark maktförskjutning
från de assistansberättigade tillbaka till kommunerna.
Att man återigen lanserar den här idén är emellertid
inte överraskande eftersom våra kommuner var emot LSS redan på remisstadiet,
bland annat för att det påstods "inskränka på det kommunala
självstyret". Med tanke på det och
hur stora försämringar det sker inom de LSS insatser som är kommunernas ansvar är det befogat
att diskutera om kommunerna är lämpliga som huvudman för någon LSS insats alls. Vilka sanktioner/straff ska man kunna införa mot kommuner som bryter mot lagen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar