Riksdagsvalet närmar sig allt mer. Vad tycker de
olika parterna om viktiga frågor kopplade till personlig assistans? Ifa har
ställt fyra frågor till de olika riksdagspartierna:
1. Tänker
ditt parti ändra på LSS §9 a som handlar om de grundläggande behoven och övriga
behov?
2. Hur
ser ni på brukarrörelsens oro över att schablonbeloppet kommer höjas endast
marginellt eller t.om frysas flera år framöver?
3. Idag
får man behålla sin personliga assistans under sjukhusvistelse endast om det finns särskilda skäl. Vad tänker ni göra
för att ändra på detta så att man får behålla den även om man är inlagd på
sjukhus?
4. Någon
annan fråga inom den personliga assistansen som ni vill arbeta för?
Alla partier utom Sverigedemokraterna har svarat
(framgår ej om de blivit tillfrågade. Jag ska i kommande blogginlägg gå igenom
svaren från de olika partierna. Jag
börjar med de grundläggande behoven.
Socialdemokraterna.
Anser att den hårdare tillämpningen
urholkar LSS intentioner. Vi värnar LSS och är det nödvändigt att ändra § 9a
för att återupprätta lagens intentioner så ska vi arbeta för det. Man är
besviken på flera borgerliga partier som man menar prioriterar diverse
utredningar istället för att genomföra konkreta åtgärder.
Moderaterna
Anser att LSS är en mycket viktig lag och att
det är lika viktigt att intentionerna efterlevs i praktiken. Tyvärr hamnar man
sedan i en väldigt lång utläggning som handlar om hur många som blir beviljade
personlig assistans eller andra LSS insatser. Alltihop utmynnar i att
"kommunerna måste ta sitt ansvar" och att man väntar på utredningar
från ISF (Inspektionen för socialförsäkringar) och Socialstyrelsen hur den
hårdare tillämpningen följer rättspraxis. Ett icke svar enligt mig.
Vänsterpartiet
Vill bestämt ha en ändring av LSS 9a. Domen från
Regeringsrätten 2009 har lett till en mycket hårdare tillämpning med förödande
konsekvenser för de som förlorar sin assistans. Eftersom domen skapat ett
prejudikat är det därför absolut nödvändigt att ändra 9a. Den nuvarande
tillämpningen anser man också är oförenlig med en riktig helhetsbedömning av
hjälpbehovet.
Folkpartiet.
Värnar
om assistansreformen som är en rättighetslag som vi ska vara stolta över.
Folkpartiet som på 90-talet drev igenom reformen är mycket bekymrade över
utvecklingen. Förespråkar därför att 9a förtydligas/ändras. Man vill också att
en ändring ska fokusera på rätten till arbete, vara förälder mm.
Miljöpartiet
Väntar
på besked från utredningen från ISF (klar senare i höst) som ska undersöka hur
den hårdare tillämpningen påverkat de assistansberättigade. Om utredningen
visar att det finns uppenbara brister som leder till att många inte får hjälp
man egentligen behöver ska man jobba för en förtydlig eller ändring av LSS §
9a.
Centerpartiet.
Konstaterar att det finns två trender - Kostnaden stiger samtidigt som antalet
avslag ökar. Man vill ha klarhet i vad det beror på innan man vidtar åtgärder
och inväntar därför utredningen från ISF. Man påpekar dock att at det inte är
hållbart att personer som blir beviljade en insats inte känner trygghet i att
man kommer få behålla hjälp man behöver.
Kristdemokraterna Tyvärr gör man samma fel som Moderaterna - man snarar in sig i en utläggning om hur många som fått utökat antal timmar - det är ju inte det frågan gäller. I övrigt inväntar man utredningen från ISF innan man föreslår konkreta åtgärder
Kort sammanfattning
De partier som ger klarast besked tycker jag är
Vänsterpartiet och Folkpartiet. Även sossarna och Miljöpartiet ger ganska klara
besked tycker jag Moderaterna och Kristdemokraterna svarar egentligen inte på
frågan, att t.ex. antalet beviljade timmar/vecka i genomsnitt ökade med 13
2008-2013 var ju inte det Ifa-s fråga handlade om. Även m alla partier säger
sig värna LSS får man definitivt intrycket att
engagemanget är mer genuint hos vissa partier...
*För några dagar sedan kunde man läsa en upprörande
nyhet från Umeå. Mats Ågren är rullstolsburen och helt beroende av sin permobil
för att ta sig fram. Mats enda inkomstkälla är en låg garantipension och en
dagersättning på 30 kr. Mats bodde tidigare i ett gruppboende men har nu fått
ett chockbesked. Kommunen anser att golvet i lägenheten han bodde i tidigare utsattes
för "onormalt "slitage" och kräver honom nu på 45 000 kr i reparationskostnader.
Mats med sin mycket blygsamma inkomst har inga möjligheter att betala detta.
Det är oerhört fult agerat från Umeå kommun. En
person som är helt beroende av sin permobil ska inte behöva betala en enda
krona i reparation om det är så att det sliter extra på golvet. Det har startat
en facebook grupp för att hjälpa Mats, se länk: