torsdag 29 september 2016

Tankar och reflektioner del 2

LSS är en rättighetslag vilket bland annat betyder att rätten till hjälp ska vara densamma oavsett var du bor i landet. De faktiska hjälpbehoven ska vidare vara överordnade statens och kommunernas budgetar. Urholkningen av assistansreformen under min tid som bloggare och LSS är en smärtsam påminnelse om hur lätt vår rättighetslag väger när den ställs mot pengar i kombination med en sunkig människosyn.

 Jag har läst hela LSS lagen flera gånger. Utan att vara jurist så menar jag att det på papperet är en fantastisk lag - det råder inte minska tvekan om vad syftet med lagen är. Hur kan det överhuvudtaget vara möjligt att vår fantastiska lag urholkats så mycket, UTAN att lagtexten ändrats? Helt uppenbart är det ju möjligt i Sverige, ett land som utåt sett är så stolt över sin välfärdsstat...

Urholkningen har varit möjlig p g a en olycklig kombination av prejudicerande domar, starka myndigheter, den heliga kon kommunalt självstyre och en allmän besparingsiver. Parallellt med detta har det också visat sig att det "bara man skrapar på ytan" finns ett rejält motstånd mot  hela idén med självbestämmande för oss. Avsaknad av författningsdomstol, att CRPD inte är inskriven i lagtexten har också bidragit starkt till den oerhört trista utvecklingen. Den  allmänna besparingsivern som drabbat all välfärd innebär med automatik att en lågstatusgrupp som vi blir "högintressanta" när staten och kommunerna ska ta fram osthyveln.

För fyra, fem år sedan var jag liksom stora delar av funkisrörelsen mycket naiv. Vi har ju en rättighetslag, inte skulle domen i regeringsrätten 2009 få någon större betydelse? Ack, ack så fel man hade och jag insåg inte heller vilket högoktanigt bränsle rapporterna om kriminalitet skulle vara för kritikerna. Däremot har jag alltid menat att brukarrörelsen har fokuserat för mycket på enskilda handläggare, det tyckte jag redan innan jag startade den här bloggen hösten 2013.

Eftersom jag tappat alla illusioner blir jag inte det minsta överraskad längre när det kommer nya besparingsdirektiv. Har brukarrörelsen verkligen varit naiva, godtrogna vad gäller statsmaktens och kommunernas behandling av rättighetslagen LSS? Mitt svar är definitivt ja vilket som sagt inkluderar undertecknad. Det finns  flera exempel på det, här får det räcka med ett:

För snart två år sedan meddelade regeringen att det skulle bli "låga "höjningar av schablonen" framöver. Ingen större reaktion då. Ytterligare ett år senare meddelar regeringen att schablonen bara ska höjas med 1,4 %/år (4 kr) fram tills 2018. Och då blev det ett RAMASKRI! Jag kan fortfarande inte  förstå varför så många reagerade som en jättebomb ramlat ner från himlen. Upprörande - absolut, men överraskande? Inte det minsta med tanke på vad regeringen hade flaggat för redan för ett år tidigare.

Mycket motvilligt måste jag  medge att man blir "imponerad" över "uppfinningsrikedomen" som stat och kommuner visat när det gäller att försöka gå runt intentionerna i LSS, den hårdare tillgänglighetslagstiftningen mm. Jonas Reinholdssons KommunLex och hans konkurrenters verksamhet tog jag upp i förra blogginlägget, tar tre exempel till här:

1.     En doktorsavhandling från Göteborgs Universitet 2014 visade att många kommuner genom att ge tidsbegränsade beslut enkelt "går runt" den viktiga juridiska principen om gynnande besluts negativa rättskraft - d v s en beviljad stödinsats får inte försämras om det inte sker markanta förändringar i hjälp/stödbehovet.

2. Tingsryds kommun skaffade sig en försäkring för att skydda sig mot höga kostnader i händelse av rättstvister kopplade till den skärpta tillgänglighetslagstiftningen.
'
3. Och så givetvis den nuvarande regeringen som dribblar vilt med gällande demokratiska principer i sin uppenbart desperata kamp för att sänka kostnaden för PA.

Vad hade vi kunnat göra annorlunda för att åtminstone delvis stoppa utvecklingen? Att jag brinner för samarbete vet alla vid det här laget. Ett mycket stort misstag tycker jag är att vi så oerhört grovt underskattade kriminalitetens sprängkraft . Vi borde med facit i hand för länge sedan sagt att nu bör myndigheterna genomföra ett antal åtgärder för att få bort kriminaliteten - det, det och det (som inte inskränker självbestämmandet)... Jag tror faktiskt det hade avstyrt en del av alla de angrepp vi blivit utsatta för.  Oavsett omfattningen på kriminaliteten borde vi insett att vi som grupp är mycket sårbara för angrepp så fort det kom rapporter om kriminalitet i assistansbranschen. 


Om vi tittar på vad som hänt i andra LSS insatser är det två saker som sticker ut och som gjorde mig riktigt upprörd.¨

1. Reportaget i radions "plånboken" om den oerhört pressade situationen för många FUB medlemmar. En del har inte ens råd att köpa en jacka. Att det ser ut så i Sverige 2016 är helt oacceptabelt.

2.  En dom i Högsta Förvaltningsdomen 2015 som säger att det är OK att tvångsförflytta människor mellan olika LSS boende oavsett vad läkarintygen säger. Det bryter mot alla möjliga artiklar i CRPD konventionen och LSS paragrafer om självbestämmande, inflytande mm.

Framtiden då (närmaste åren)?  Lika bra och vara uppriktig - läget är verkligen bekymmersamt. Inte för att det var guld och gröna skogar precis under alliansregeringen men S-MP regeringen har tagit kampanjen mot personlig assistans till en absurd nivå. Regeringen nöjer sig inte ens med att själva utan bevis trumpeta ut att "kostnaden skenar", miljardbelopp går till kriminella varje år. Även myndigheterna gör sitt, framförallt Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler som vid upprepade tillfällen skrivit debattartiklar om att kriminaliteten härjar vilt.

Optimismen i mig säger mig att personlig assistans inom en snar framtid, trots allt kommer att ses som en självklar del av välfärdsstaten och att arga ledarartiklar på sin höjd är en marginell företeelse. Pessimisten (eller realisten) säger att vi har en riktigt kämpig period framför oss, vi kommer att behöva kämpa med både näbbar och klor för att assistansreformen och rättighetslagen LSS. Med rädda menar jag att de ursprungliga intentionerna finns kvar åtminstone någorlunda intakta.

tisdag 27 september 2016

Lite reflektioner och tankar efter tre års bloggande Del 1


Det har nu gått  tre år sedan jag började blogga. Från början handlade bloggen bara om personlig assistans men efterhand började jag också ta upp andra viktiga frågor som indirekt berör assistansen som tillgänglighet, delaktighet, ekonomi mm och övriga LSS insatser. Bloggen har successivt fått allt fler läsare vilket är mycket glädjande då jag lägger många timmar på att skriva blogginläggen och hålla mig "up to date" vad som händer  i LSS världen.


När jag började blogga hösten 2013 hade det gått två år sedan jag gick från intresserad till engagerad i den svenska funkisrörelsen. Hälsotillståndet för assistansreformen och hela

LSS hade  sedan ett antal år tillbaka varit på tillbakagång. Några månader efter att jag började blogga hade TV4-s Kalla Fakta sitt reportage om hur mängder med kommuner runt om i landet anlitade jurister med den motbjudande "affärsidén" och lära kommunala handläggare hitta kryphål i LSS lagstiftningen för att bevilja så lite hjälp som möjligt på olika LSS insatser. Jonas Reinholdssons KommunLex var det största företaget på "marknaden" men det fanns även andra aktörer , bland annat än kvinna som heter Margareta Bankel Persborn med fullständigt vedervärdig människosyn som bland annat ansåg att "personer som är för dumma i huvudet" ska inte ha personlig assistans . Fram tills dess hade jag i all min naivitet aldrig trott att kommunerna moraliskt kunde sjunka så lågt att man anlitade jurister med obehaglig människosyn för att maximera antalet avslag.

Ett av mina starkaste minnen under  de gångna åren är reaktionerna på facebook efter socialdemokraternas seger i valet 2014. Stefan Löfvén höll sin första regeringsförklaring som utan tvekan innehöll  mycket positivt för vår del. Reaktionerna hos facebook vänner och olika facebook grupper var överväldigande - äntligen en regering som satte värde på mänskliga rättigheter för ALLA i landet. Själv var jag mycket mer avvaktande. Visst det lät bra men jag ville se konkreta resultat, inte bara prat innan jag jublade. Minns att flera personer nästan blev förbannade på mig för att jag hade för negativ inställning...'

Hur blev det då? Ja, tyvärr, tyvärr visade det sig snabbt att det inte fanns mycket fog för euforin efter första regeringsförklaringen och inte bara det - utvecklingen gick snabbt utför med en hastighet som  (det ska erkännas) jag aldrig hade trott skulle vara möjligt. Orkar inte räkna upp alla lågvattenmärken från regeringen Löfvén men de allra djupaste bottennappen för mig är:

·       Magdalena Anderssons utspel om flyktingar vs personlig assistans.

·  Regleringsbrevet från i vintras där Försäkringskassan ska arbeta för att bryta , utvecklingen med antalet beviljade assistanstimmar

·  Ändringen av Socialförsäkringsbalken kapitel 51. 

Den sistnämnda punkten är inte bara förödande för assistansreformens framtid. Regeringen visar även upp en obefintlig respekt för den normala demokratiska beslutsprocessen när en lag ska ändras. Det r så uppenbart att man velat göra allt man kan för att undvika en seriös debatt.

Något som mentalt tar på krafterna är alla angrepp ledarartiklar och utspel från regeringen med dess myndigheter som ständigt trumpetar ut budskapet att vår rätt att leva som andra kostar för mycket, vi kräver för mycket, vi "fuskar". Man vill framställa oss alla som potentiellt kriminella. Den nuvarande regeringen har jämfört med alliansregeringen tagit denna kampanj till en helt ny nivå.


Finns det då ingenting positivt som skett under dessa tre år? Jo, det finns faktiskt exempel på positiva saker. Vi har fått en lagändring där bristande tillgänglighet är en form av diskriminering. Där finns mängder med undantag men det är ändå ett steg åt rätt håll och regeringen vill förbättra befintlig lagstiftning. Försäkringskassan har faktiskt förenklat tvåårsomprövningarna. Regeringen har visserligen aviserat att CRPD konventionen ska tas på stort allvar, tyvärr saknar det för tillfället trovärdighet eftersom man i rask takt urholkar LSS, ett grundfundament för att CRPD-s artiklar ska förverkligas för oss med stora funktionsvariationer...

Och mitt i alla angrepp som regeringen riktar mot oss händer det faktiskt positiva saker. Det har börjat dyka upp ledarartiklar som är starkt kritiska till den förda politiken. Från vår sida kommer det en ström av debattartiklar och än viktigare man ser också en stark ökning (låt vara från en mycket låg nivå) från personer utanför brukarrörelsen och övriga LSS sfären som kritiserar den orättfärdiga politiken. Ska vi lyckas vända på steken igen är ett ökat stöd från etablerade samhällstyckare utanför funkisrörelsen en nödvändighet. Med den hårdförhet som regeringen går fram fixar vi aldrig detta på egen hand.

Även om det blivit bättre de senaste 2-3 åren finns fortfarande mycket att göra vad gäller samordning i våra led. Brukarrörelsen har varit och är i många fall fortfarande naiv. Fortfarande reagerar många i sociala medier med överraskning när det kommer ett nytt besparingsförslag från högre ort. Även om jag själv varit naiv innan har jag inga illusioner kvar. Rättighetslag eller inte - regeringen har bestämt att kostnaden för personlig assistans ska ner till varje pris och det är det är den inställningen från regeringen vi måste förhålla oss till när vi försvarar både assistansreformen och övriga LSS insatser - regeringen sätter ju i direktiven till LSS utredningen olika LSS insatser mot varandra.  Själv "agerar" jag nu enligt principen  - hoppas på det bästa men planera för det värsta.

 Själv fortsätter jag självfallet att blogga och kommer fortsätta att jobba både som talesperson för VIMPA och STIL -s aktivistnätverk. Det närmaste inplanerade större projektet är en ny föreläsning om Independent Living Ideologi i Jönköping 18 oktober.

måndag 26 september 2016

Funktionsmaktsordningens många ansikten

När jag föreläste om Independent Living Almedalen tidigare i år och tog upp begreppet funktionsmaktordning ( d  v s strukturer i samhället som leder till att personer med funktionsvariationer diskrimineras) tog jag upp fyra exempel på hur funktionsmaktordningen  verkar.

1.  Dålig tillgänglighet leder till att alla kan inte delta i samhällslivet

2.  Stat och kommuner ger sig själva makten att påtvinga oss förnedrande behovsbedömningar för att få hjälp (det "villkorade samtycket")

3. Vi är "tacksamma" besparingsobjekt.

4. Det är socialt accepterat att beskriva oss som en kostnadsbörda.

I det här blogginlägget lägger jag till en femte punkt - likgiltighet från samhället inför det faktum att personer med funktionsvariationer/funktionsnedsättningar är diskriminerade - ekonomiskt, socialt, politiskt kulturellt. Ska här ta några exempel som ligger ganska nära i tiden.


·  FUB visade för några år sedan i sin rapport fångad i fattigdom att deras medlemmar i många fall tillhör Sveriges allra fattigaste invånare. Och vad som är än värre för berörda personer, möjligheten att någonsin lämna den absoluta bottennivån i inkomstligan är obefintliga. Fattigdomen blir därmed strukturell. Men har vi någonsin läst en enda ledarartikel som tar upp det orimliga i  att rika Sverige har accepterat en  situation där en del personer inte ens har råd att köpa kläder?

·  2014 visade MFD (Myndigheten för delaktighet) i en rapport - att psykisk och fysisk ohälsa är 10 gånger mer utbrett hos oss än riksgenomsnittet. Ett mycket allvarligt problem som inte ens hade notisvärde i media..

·  MFD har vid flera tillfällen visat statistik på att vi är mycket kraftigt överrepresenterade i arbetslöshetsstatistiken. Säkert en starkt bidragande orsak till det dåliga hälsoläget eftersom arbetslöshet, dålig ekonomi/fattigdom brukar gå hand i hand med dålig hälsa. Var finns samhällsdebatten för att göra något åt problemet?

·  Jobbskatteavdragen som infördes under alliansregeringen riktades bara till personer som jobbar vilket betyder att många personer med funktionsvariationer inte såg röken av några skattesänkningar. Det offentliga Sverige - den nuvarande regeringen, alliansregeringen, riksmedia, samhällstyckare etcetera har inte visat något som helst intresse av att kompensera alla arbetslösa personer med funktionsvariationer för uteblivna skattesänkningar. Resultatet - många av oss trillar ännu längre ner i inkomstligan.

·  Funkofobin breder ut sig. Medias intresse för att belysa att denna form av rasism är ett allt större problem? Mycket, mycket svalt är mitt omdöme.

Vad jag vill beskriva med nämnda exempel är att en livlig samhällsdebatt är en förutsättning för att olika samhällsproblem ska kunna lösas. Så länge dessa problem inte diskuteras kommer de aldrig att lösas heller. Den nästan totala tystnaden kring de problem och exempel som jag nämnt ovan är därför förödande om den strukturella diskrimineringen ska minska markant. Likgiltigheten för våra frågor bidrar därmed till att cementera funktionsmaktsordningen där vi tillsammans med andra minoriteter förblir marginaliserade.



VIMPA har också skickat ett brev till Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler där vi uttrycker vårt stora missnöje med de unkna åsikter som förs fram i Debattartikeln i Dagens Nyheter 5 september. Vi väntar på svar.




* Harald Strand är oerhört kunnig vad gäller hela LSS lagstiftningen och är en flitig skribent på FUB-s ReclaimLSS blogg som också är min främsta informationskälla om vad som händer iden delen av LSS världen som inte bara berör personlig assistans (Reclaim LSS skriver emellertid också om personlig assistans), Harald skriver också löpande lektioner om LSS intentioner på sajten HejaOlika (www.hejaolika.se) . Nedan är länkar till  Haralds senaste artiklar  som granskar myterna kring LSS och allmänna principer i LSS.




 



·       

fredag 23 september 2016

Förödande men väntade försämringar i budgetpropositionen

I tisdags presenterade regeringen höstens budgetproposition och som väntat var det inga muntra nyheter för assistansreformen. Redan i våras presenterade ju regeringen ett nytt lagförslag som skulle ändra Socialförsäkringsbalken kapitel 51. Bland annat ville regeringen införa en möjlighet att  sänka schablonersättningen om det är "kris i landet". Lagändringen som skulle bakas in i  budgetpropositionen är som jag skrivit innan ett ännu större hot mot assistansreformens framtid än direktiven i LSS utredningen.


Jag bedömde snabbt att chanserna att stoppa lagförslaget var minimala och nu vill regeringen förverkliga lagförslaget från i våras.  Från och med nästa år kommer det bli möjligt för regeringen att när som helst sänka schablonersättningen. I intervjun i Assistanskoll nyligen radade jag upp en lång rad exempel på varför lagändringen är förödande. Hör nöjer jag mig med och konstatera  att i alla verksamheter från staten vidare till kommuner, företag ner till den minsta förening läggs alltid en budget som sätter gränser på hur och till vad pengarna ska användas. En budget är livsviktig för alla verksamheter.

En assistansanordnares intäkter kommer från schablonersättningen (288 kr/timme i år) Det är den summan alla anordnare måste förhålla sig när man ska sätta ihop en budget med den i särklass största utgiftsposten - lönerna.  Om den summan godtyckligt sänks blir det omöjligt att hålla koll på ekonomin. Tänk om staten hade gjort en stor upphandling till ett stort byggprojekt. Det finns ett kontrakt med en bestämd summa som utföraren ska få.  Sen bestämmer sig staten plötsligt  - ni får ett lägre belopp än vad som är överenskommet. Det skulle aldrig ske. Det är emellertid just det som är på väg att ske i assistansbranschen.

Anm: Schablonen kommer bara att höjas 3 kr/timme 2017 till 291 kr mot tidigare aviserade 4 kr.

Hur motbjudande lagändringen än är så är den inte det minsta förvånande. Tvärtom fullföljer ju regeringen Löfvén bara det som redan presenterades i våras. Ingen borde vara överraskad,  likväl präglades reaktionerna i brukarrörelsen visserligen av mycket ilska men åtminstone på sociala medier även i åtskilliga fall uppenbar förvåning. Varför har jag väldigt svårt och förstå. Den här regeringen är förvisso socialdemokratisk till namnet men i faktisk politik är den något helt annat - oklart vad. Den har hur som helst  ingenting gemensamt med den ideologi som funkisrörelsen förknippar socialdemokratin med  - ett samhälle där det är en självklarhet att den offentliga sektorn har ett stort ansvar att garantera goda levnadsförhållanden till alla Sveriges invånare. 

Den här regeringen ser istället oss som en ren kostnadsbörda. Visserligen har Åsa Regnér senaste vecka ägnat sig åt en "charmoffensiv" där hon försökt förklara att regeringen inte alls har något ont uppsåt, att fall som med fyråriga Selma är inte acceptabla etcetera. Tyvärr blir det inte det minsta trovärdigt när nu regeringen gör klart att lagförslaget från i våras ska träda i kraft. Det enda som kan stoppa det nu är att regeringen inte får igenom budgeten i riksdagen. Jag hoppas ändå att funkisrörelsens fokus i detta fall flyttas från Åsa Regnér till Magdalena Andersson. Det är inte Åsa Regnér som bestämmer statsbudgeten det gör finansministern och skrivit innan - jag är 100 % säker på att det är Magdalena Andersson som är den drivande kraften.

Statsminister Löfvén då som har det yttersta ansvaret? Ja, hans resultat vad gäller LSS under det senaste året har sannerligen inte imponerat på mig för att uttrycka det diplomatiskt. Hans insatser är under all kritik. Jag tror emellertid inte att Stefan Löfvén har en stark drivkraft själv av att försämra assistansreformen och hela LSS. Däremot saknar han uppenbart intresse för frågan med den förödande konsekvensen att Magdalena Andersson och  Åsa Regnér får härja relativt ostört.




Mediarapporteringen kring LSS domineras av personlig assistans. Försämringar i de nio andra LSS insatserna pågår emellertid hela tiden. För några dagar sedan berättade SVT-s  Jönköpingsnytt om Andrew Wedefors som har sysselsättning via LSS insatsen Daglig verksamhet i Eksjö kommun. För detta har Andrew och andra berörda i kommunen tidigare fått  en dagsersättning på symboliska 35 kr/dag. Sedan januari i år betalar emellertid Eksjö kommun inte en enda krona i dagersättning till Andrew och de andra.
Vad säger ansvarige politiker då? Kommunalrådet Annelie Hägg (Centern)  vill i alla fall "använda kommunens pengar på ett bättre sätt" och fortsätter:

Genom att ta bort habiliteringsersättningen blev det 400 000 kronor över att använda till annat. De pengarna ska istället fixa fler arbetsplatser inom daglig verksamhet,– Vi har utökat så att fler kan få verksamheten. Man skulle kunna jämföra 400 000 med en lärartjänst eller en sjukskötersketjänst,
400 000 kr är en struntsumma i en kommunbudget av Eksjös storlek. Även om vi bortser från den rent ekonomiska aspekten för Andrew och hans vänner vad säger detta om kommunpolitikerna i Eksjö kommun syn på de människor som berörs av LSS insatsen Daglig verksamhet?  Det mycket trista svaret är att det är ingen vacker syn som tornar upp sig när Annelie Hägg menar att den viktigaste funktionen för daglig verksamhet är att träffa kompisar... Det är enligt kommunalrådet tydligen helt i sin ordning att personer beviljade LSS insatsen daglig insats inte kan begära att få någon ekonomisk ersättning alls för det jobb som utförs.

onsdag 21 september 2016

Mina intervjuer med Ifa och Assistanskoll

Det var en minst sagt hektisk vecka innan jag åkte på semester för att fira 40 årsdagen. Bland annat blev jag intervjuad av både Ifa och för tredje gången Assistanskoll. Ifa intervjun publiceras i nästa nummer av Ifa -s medlemstidning Ifa informerar.


I Ifa intervjun blev det mycket prat om varför jag engagerar mig så mycket i funkisfrågor generellt och PA i synnerhet. Jag berättade också hur VIMPA  bildades och vad vi sysslar med. När det gäller framtiden för personlig assistans pratade vi om hur assistansreformen ser ut om fen år. Som alla bloggläsare känner till vid det här laget orolig för en kommunalisering av assistansreformen. I ett annat blogginlägg ska jag närmare precisera varför jag oroar mig för en kommunalisering.


Intervjun med Assistanskoll handlade återigen mycket om tillståndet för assistansreformen och den är ju inget vidare. I en av kommentarerna till intervjun på Assistanskolls hemsida fick jag rejält mothugg av en person som menade att det var rena dumheter och påstå att privata anordnare generellt har små vinstmarginaler vilket formulerades så här:

"Kommentaren att många anordnare har en blygsam vinstmarginal är fullständigt befängd. Jag har arbetat som Verksamhetschef i ett av de största bolagen i Sverige under många år.

Jag vill bemöta detta. Först av allt jag är fullt medveten om att det finns många olika sätt att på olika sätt trolla bort vinster som istället hamnar obeskattade i olika skatteparadis. Men jag sa aldrig att ALLA privata anordnare har låga vinstmarginaler - jag vet att det finns oseriösa aktörer med gigantiska vinstmarginaler , d v s att väldigt många procent av intäkterna utgörs av ett överskott på verksamheten = vinst. Jag vet det genom att revisorn till min assistansanordnare ( d v s det lilla familjeföretag som ägs och drivs av familjen Juneborg) hade kollat årsredovisningen hos många anordnare och hittat bolag med vinstmarginaler på 30-40 %vilket är både orimligt och helt omöjligt och nå om verksamheten bedrivs seriöst.


Jag hävdar ändå att jag står på stadig fot när jag hävdar att den stora merparten anordnare har låga vinstmarginaler och hänvisar bland annat till Bengt Westerbergs Rapport i våras. Enligt den rapporten låg den genomsnittliga vinstmarginalen bland 400 anordnare på 4,7 %, vilket inte är särskilt mycket. Detta är alltså ett genomsnitt vilket innebär att många ligger en bra bit under den nivån. Låt oss ta en anordnare som har intäkter på 100 miljoner kr. Om denna anordnare har en vinstmarginal motsvarande genomsnittet betyder det att vinsten obeskattad är 4,7 miljoner kr, en vinst på 3 miljoner  före skatt innebär en vinstmarginal på 3 %.

Sen måste man också skilja på vinstmarginal och faktiskt överskott (vinst) i kronor och ören. Det finns ett antal mycket stora aktörer i branschen som omsätter miljardbelopp. Där behövs inte många procent vinstmarginal för att den faktiska vinsten ändå uppgår till mycket stora belopp.


Om regeringen verkligen vill komma åt  de övervinster  som ändå finns i vissa bolag borde man istället ge Skatteverket och Ekobrottsmyndigheten stora resurser och kartlägga vad som händer med pengarna i bolag som uppenbart redovisar  mycket höga vinster i förhållande  till omsättningen. Jag anser definitivt att privata anordnare ska vara en självklar del av assistansbranschen men jag är lika mycket motståndare till att superkapitalister utnyttjar vår bransch till att göra "snabba klipp" och vars enda drivkraft är att maximera vinstmarginalen. 

Personlig assistans ska inte vara en verksamhet där anordnarens främsta drivkraft är  att bli multimiljonär eller  miljardär . Förbjuda vinstutdelningar tror jag inte  på men en rimlig medelväg är att minst halva årsvinsten måste återinvesteras i verksamheten. Det skrämmer troligen bort oseriösa anordnare men borde inte påverka alla  privata aktörer som vill erbjuda bästa möjliga assistans till sina brukare. Regeringens politik slår emellertid generellt mot brukarna och alla seriösa anordnare än låt oss kalla det "kriminella element" i branschen.




* Under tiden jag har varit på semester har det skrivits ett stort antal mycket bra debattartiklar. Väljer här två stycken.

Veronica Hedenmark och Agnetha Wiklund-Helén  skriver i Svenska Dagbladet att krisen för assistansbranschen handlar inte om att det pågår ett gigantiskt fusk utan om att förtroendet för Försäkringskassan sjunker oroväckande snabbt och att allt fler förlorar sin assistans. I artikeln står bland annat.

"Varje vecka läser vi om personer med funktionshinder i olika åldrar som förlorar sin assistans. Vad hände exempelvis med barnperspektivet inom personlig assistans? Barnperspektivet är tydligt i FN-konventionen och gäller rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Där står att alla nödvändiga åtgärder ska genomföras för att säkerställa att barn med funktionsnedsättning fullt ut ska kunna få sina mänskliga rättigheter på lika villkor som andra barn. 



Maria Mattson skriver i Dagens samhälle personligt om vad personlig assistans betytt och betyder för henne om att assistansreformen faktiskt medför vinster för samhället -  socialt, mänskligt och ekonomiskt.

Regeringens hot om besparingar och neddragningar på denna typ av sociala framsteg leder vidare till en ytterst brännande frågeställning: Vilket pris är vi beredda att betala för att alla ska kunna vara med? Vi får aldrig glömma att den utveckling mot det välfärdssamhälle vi lever i i dag är resultatet av satsningar genom tiderna på sjukvård, skola, omsorg, jämställdhet med mera.

onsdag 7 september 2016

Hur "träffsäkert" val är Åsa Regnér som minister?

Förra veckan hölls en debatt i riksdagen mellan Åsa  Regnér och Liberalernas talesperson i funkisfrågor Bengt Eliasson. Ämnet var givetvis läget för assistansreformen, direktiven till LSS utredningen.

 Inget nytt framkom under debatten - Liberalerna betonade sitt stöd för assistansreformen, beklagade att man inte fått med skrivelser om att ändra LSS §9a mm. Åsa Regnér lät som hon alltid gör. Samma mantra om "kostnadskontroll", "träffsäkerhet" mm. Visst är det en regerings uppgift att hålla koll på vart pengarna går. Problemet är att Åsa Regnér har ett oerhört fokus på kostnader medan rätten att leva som andra hamnar helt i skymundan. Om man jämför hur många gånger Åsa Regnér använde ordet "kostnad" jämfört med "rättigheter" i debatten uppskattar jag proportionerna i procent 90 mot 10. Dessutom visade det sig ännu en gång att regeringen drabbats av en nästan total fixering vid att vinstmarginalerna hos privata anordnare är oerhört stor.

Vidare hänvisade Åsa Regnér till att andelen brukare som har kommunen som anordnare sjunker och tog detta som ett belägg för att  assistansbranschen är lukrativ". Att brukarna lämnar kommunerna p g a de är missnöjda och vill pröva något annat verkar inte finnas på kartan.

"Träffsäkerhet" är ett av många kodord vi fått vänja oss vid när regeringen diskuterar personlig assistans men vad avses egentligen? Jag kollade i svenska akademins ordlista för att få ledtrådar. Det jag kom fram till var att träffsäkerhet är bara en böjningsform av adjektivet träffsäker. Ursprungsordet träffa = komma fram till, ingå, mötas.

Slutsatsen blir att träffsäkerhet är en i vårt sammanhang egen konstruktion som regeringen använder sig av för att dölja de verkliga ambitionerna med politiken. En facebook vän påpekade för några dagar sedan att vi är väldigt dåliga på att utkräva svar från regeringen vad som avses med "ökad träffsäkerhet". Min egen tolkning av kodordet träffsäkerhet är:

För mycket skattepengar spenderas på personlig assistans. Staten/Försäkringskassan måste bli mycket bättre på att "definiera/kartlägga vem som verkligen behöver assistans = ökad "träffsäkerhet"  av hjälpinsatserna. Detta på grund av att:

- Regeringen anser att för många personer är beviljade personlig assistans.

- Dessutom finns det en stor grupp personer som är beviljade mer timmar än hen behöver.

Har man som minister ansvar för våra frågor så kräver jag bland annat:
- Åtminstone hyfsad förståelse om vad personlig assistans handlar om.

- Insikt i hur den ekonomiska verkligheten ser ut för assistansbranschen som helhet - inte bara några stora bolag ägda av riskkapitalbolag.

- Att ministern blickar framåt hur reformen ska utvecklas och bli ännu bättre
 - Att ministern  inte skickar direktiv till Försäkringskassan att myndigheten ska bryta utvecklingen i antalet beviljade timmar.

- Utgångspunkten är att alla som är beviljade personlig assistans inte kräver mer än vad man anser sig behöva för att leva ett självständigt liv.

- Att ministern i direktiven till en LSS utredningen inte ställer olika LSS insatser mot varandra.

- Att personlig assistans ses som ett mycket viktigt verktyg för att förbättra levnadsstandarden, minska ohälsan, förbättra sysselsättningen och minska den diskriminering vi funkisar faktiskt är utsatta för.

Åsa Regnér har inte eller gör inget av detta i praktiken så därför återvänder jag till bloggens rubrik, lånar regeringens egen vokabulär och ställer frågan - hur är det med träffsäkerheten från Stefan Löfvén angående valet av Åsa Regnér som ansvarig för våra frågor? Svaret blir tyvärr att träffsäkerheten inte är något vidare...





I förra blogginlägget skrev jag att jag saknar förtroende för Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler. Bara ett dygn senare får man ta del av ytterligare en debattartikel där Begler fortsätter sitt eget krig mot oss, nu med "hjälp" av en företrädare på posten Adriana Lender. Denna artikel är bland det mest obehagliga jag läst vad gäller smutskastning av personlig assistans. Att det dessutom är skrivet av en myndighetschef och en f.d. chef gör saken än värre. 

Vart är vårt samhälle på väg när chefen för statens försäkringsmyndighet  kan skriva så i Sveriges största morgontidning?



I morgon åker jag iväg på semester för att fyra 40 årsdagen. Det betyder att det blir ett uppehåll i bloggandet. Återkommer vecka 38.
 

måndag 5 september 2016

Jag saknar förtroende för Ann-Marie Begler

I november 2015 efterträdde Ann-Marie Begler Dan Eliasson som generaldirektör för Försäkringskassan och blev därmed den person utanför regeringen som har det största ansvaret för att assistansreformens intentioner efterlevs när FK beviljar hjälp. Hon  tillträdde alltså bara några månader efter att Magdalena Andersson ställde assistansreformen mot flyktingar och utfärdade direktiv till samtliga myndigheter att man "skulle se över alla möjligheter att spara pengar". I klartext - inga kor var heliga längre i jakten på att spara pengar, att en regering faktiskt även kan höja skatter verkar inte ha varit något "hett alternativ" för vår finansminister.


Ann-Marie Begler som tidigare varit generaldirektör för Skolinspektionen har av allt att döma fått följande direktiv från regeringen (läs finansminister Magdalena Andersson):


Gör allt ni kan för att sänka kostnaden för personlig assistans!

Det är i så fall en uppgift som den nye generaldirektören tagit på stort allvar. Sedan Ann-Marie Begler blev GD har hon skrivit flera debattartiklar i riksmedia med budskapet att fusk och kriminalitet härjar vilt, den omdiskuterade Billumutredningens slutsatser har gång på gång lyfts fram "för hur det ser ut". Det är illa nog men ändå inte det värsta.

Mellan 2011 till 2015 bedrev FK ett projekt för att komma åt ekonomisk brottslighet i assistansbranschen, benämnt Operation Fjord. Summan man definitivt kunnat härleda till kriminell verksamhet uppgick till knappt 60 miljoner kr, d v s knappt 0,06 miljarder kr. Det är bara en bråkdel av de belopp som Billumutredningen hävdar och som gång på gång läggs fram som "bevis" på att assistansbranschen är genomsyrad av kriminalitet och oegentligheter. Likväl fortsätter Begler och hävda att "fusket" och kriminaliteten uppgår till 3 miljarder kr/år. Det är för att uttrycka sig diplomatiskt synnerligen anmärkningsvärt att en myndighetschef  oemotsagd av riksmedia vars uppgift är att granska regeringens och dess myndigheters arbete gång på gång kan häva ur sig siffror som det inte finns bevis för!

I ett rättssamhälle påpekas alltid vikten av att den anklagade ska betraktas som oskyldig tills motsatsen bevisas. Den grundprincipen i rättssamhället tycks emellertid inte gälla i assistansbranschen. Där är det tydligen fritt fram för en myndighetschef att sprida desinformation som det inte finns några bevis för, fritt fram att anklaga oss för saker den stora, stora majoriteten av oss är oskyldiga till.

Vem tjänar då på att FK-s generaldirektör agerar som hon gör? Svaret för egen del blir alla de krafter som av olika skäl vill skära ner på utgifterna för personlig assistans eller som inte tycker att självbestämmande för personer med stora funktionsvariationer är någon bra idé överhuvudtaget eller anser att vi behöver vård - inte personlig assistans. Och där hittar vi en brokig samling aktörer i samhället. Där finns i värstingfallen rasister på diverse obskyra nätsajter till respekterade samhällstyckare som tycker att vi kräver för mycket och kostar för mycket. Och tyvärr även en regering som helt öppet säger att kostnaden för vår rätt att styra våra liv är för högt.

Stödet för den allmänna välfärden är stort i Sverige men alla skattebetalare vill ju att pengarna gå till de som behöver hjälp, inte kriminella. Trumpetar man gång på gång ut att miljardtals kr varje år försvinner i kriminalitet -  självklart bidrar det till att undergräva allmänhetens förtroende och stöd till vår assistansreform. Nästa steg - mycket lättare att ta fram osthyveln för regeringen utan stora protester från allmänheten.

Ann Marie Begler. Du har förbrukat allt förtroende hos mig. Du uppträder och har uppträtt på ett sätt som är direkt motbjudande av en myndighetschef. Därför borde du ta konsekvenserna och avgå omedelbart!




Kommunal varslar om strejk. Orsaken är att avtalsförhandlingarna för ett nytt Kollektivavtal med Almega Vårdföretagarna har kört fast. Stötestenen är givetvis lönerna där Kommunal vill ha lönehöjningar på 2,2 %/år enligt norm, Almega erbjuder endast 0,8 %. Samtidigt har regeringen bara höjt schablonen med 1,4 % (4 kr) både i år och fjolåret (samma belopp tills 2018). I en debattartikel i Dagens Samhälle menade Kommunal att det visst finns utrymme för 2,2 %, trots den usla höjningen av schablonen. Kommunal har emellertid fel.  I debattartikeln nämns nämligen ingenting om ökade kostnader för Ob tillägg, arbetsgivareavgifter och avtalsförsäkringar. Och då finns det inte en chans att 4 kr räcker, krävs åtminstone en höjning på 6 kr för att täcka löneökningarna.

Samtidigt är det en självklarhet att våra assistenter ska ha en bra lön, det är så självklart att det inte borde behöva diskuteras. Blir det strejk lägger jag huvudansvaret på regeringen som genom en medveten politik håller på att strypa möjligheten för alla seriösa privata aktörer och Kooperativ att betala bra löner till våra assistenter. 

Magdalena Andersson Åsa Regnér och er boss Stefan Löfvén hade ni verkligen känt till hur assistansbranschen fungerar så hade ni vetat att den stora majoriteten anordnare har mycket blygsamma vinstmarginaler. Fortsätter er nuvarande politik ytterligare 4-5 år kommer många att gå under. Och för de som är kvar kommer ha mycket stora problem att rekrytera bra personliga assistenter. Och vill allt för få personer av ekonomiska skäl inte jobba som assistenter är inte vår lag värd någonting. De personliga assistenterna är nämligen helt avgörande för att lagen ska fungera.

torsdag 1 september 2016

Omdöme av tillgängligheten på olika platser i Sverige

Under sommaren har jag, tack vare assistansen gjort en hel del utflykter ( och ska här ge mitt omdöme när det gäller tillgängligheten på några av dessa. Obs! Detta gäller enbart den fysiska tillgängligheten. Personer med synskador, kognitiva funktionsvariationer etcetera  skulle säkert hitta uppenbara brister vid samtliga nedan nämnda platser.


Eketorp fornborg på södra Öland är en stor fornborg som byggdes redan på järnåldern och är en stor sevärdhet. Mitt omdöme blir helt Okej men kunda vara bättre. Det gick att använda permobilen utan problem innanför muren. Museet i anslutning till borgen funkade bra och där fanns även en rymlig handikappoalett. För personer som kör rullstol själv är det emellertid säkert ganska jobbigt att ta sig fram innanför muren.

Kalmar slott. Vid samma Ölandsesa funderade jag på att besöka Kalmar slott. Misstänkte dock att det skulle vara problem med tillgänglighet så jag kollade hemsidan. Där framgick att större delen av slottet inte var tillgängligt så jag åkte aldrig dit. Underkänt, förbättringar pågår dock enligt hemsidan.

Fyren Långe Jan - Ölands södra udde. Inte bra. Helt OK att komma fram till själva fyren. Vill man vandra runt den var det dock mycket svårt med permobil och ännu svårare om man använder manuell rullstol. Museet vid Ottenby fågelstation som ligger precis intill fyren funkade bra.

Karlsborgs fästning. Besökte den för många år sedan, nu blir det definitivt godkänt för min del. Inga problem att komma in och ta sig runt hela museét  - lifter fanns där det behövdes. Minus dock för hög toastol på handikapptoaletten. Relativt lätt att ta sig fram runt fästningen.

Miliseum. Ganska Nyöppnat museum i Skillingaryd 5 mil söder om Jönköping. När det gäller framkomlighet var det mycket bra med mycket rymliga handikapptoaletter. Högt betyg om man är rullstolsburen eller använder rullator.

Centrala Gränna och Grännaberget

Gränna är en riktigt mysig sommarstad som lockar många turister. Ser man enbart till den fysiska miljön är emellertid de centrala delarna totalt värdelös om man är rullstolsburen eller använder rullator. Jag uppskattar att minst 90 % av alla affärer och fastigheter utmed den stora huvudgatan (gamla E4-an) är ej tillgängliga.  Parkeringsplatsen se bild nedan är den sämsta jag känner till. Den är kuperad och helt belagd med rundad kullersten  (värsta tänkbara underlag).

Bara att komma dit för att ta bilden nedan var mycket besvärligt.



Bild: Tompa med permobil  på parkeringsplatsen. Den rundade kullerstenen gör det extremt ogästvänligt för alla som behöver hjälpmedel för att ta sig fram.

Samtidigt måste vi vara realister med. Enligt min bedömning är det enormt svårt att göra stora förbättringar.  Den förfärliga parkeringsplatsen skulle man kunna asfaltera, den kullerstensbelagda trottoaren skulle man också kunna asfaltera eller lägga platt marksten. Sen har vi den gamla bebyggelsen med alla trappor vid dörrarna  och då blir det mycket mer problematiskt. Förutom att nästan alla byggnader är gamla är trottoaren smal, det finns helt enkelt inte plats för ramper/lifter mm och vad gör man då? Att bredda trottoaren för att ge plats åt ramper eller liftar är knappast ett alternativ då huvudgatan är ganska smal. Gränna är ett bra exempel på att utveckling av hjälpmedel måste komplettera fysisk anpassning.

Däremot är tillgängligheten mycket bättre på Grännaberget och den på lokal/regional nivå välkända kafeterian uppe på berget. Det går bra att ta sig till terrassen och det finns även en handikapptoalett som funkar bra. Andréemuseet som jag besökte för några år sedan funkar bra.




Bild: Grännaberget med sin underbara utsikt  är tillgängligt. Nedanför berget ligger Gränna och i bakgrunden syns Vättern

Torsburgens naturreservat på Gotland

Funkade inte alls som jag skrivit om tidigare. Jag skickade ett mail till Gotlands länsstyrelse för att påtala de stora bristerna och fick följande svar.

Det var tråkigt att höra att din upplevelse av Torsburgen inte blev något bra. Vi arbetar ständigt med tillgängligheten i reservaten men med begränsade resurser, gällande finansiering och personal.

Vi har inte någon möjlighet att tillgängliggöra alla reservat utan arbetar med dem som lämpar sig bäst gällande tillfartsvägar, parkeringsmöjlighet och möjligheten att nå in i reservatet för att uppleva det som reservatets skydd syftar till. De reservat som vi arbetat med fram till idag är Ålarve, Folhammar, Högklint, Furillen och Grogarnsberget.

Jag är väl medveten om att vi även måste arbeta på ett bättre sätt med vår hemsida för att nå ut med information om tillgängligheten i våra reservat.

Hälsningar Lena
Lena Pettersson
Förvaltare södra Gotland
Naturvårdsenheten

Sammantaget både bra  och riktigt dåliga exempel. Om man generaliserar tycker jag man kan sammanfatta läget för fysisk tillgänglighet i Sverige så här:

Nya lokaler brukar det funka bra men ju äldre byggnaderna blir desto sämre. Angående naturreservat finns det exempel som funkar mycket bättre än Torsburgen. Ett exempel är Dumme Mosse utanför Jönköping. Vad gäller Gränna centrum finns det bara i närområdet flera exempel till, t.e.x. centrala Eksjö som har samma problem. Även i centrala Jönköping är tillgängligheten på flera gator bristfällig av samma annledning.