Mina intervjuer med Ifa och Assistanskoll

Det var en minst sagt hektisk vecka innan jag åkte på semester för att fira 40 årsdagen. Bland annat blev jag intervjuad av både Ifa och för tredje gången Assistanskoll. Ifa intervjun publiceras i nästa nummer av Ifa -s medlemstidning Ifa informerar.

I Ifa intervjun blev det mycket prat om varför jag engagerar mig så mycket i funkisfrågor generellt och PA i synnerhet. Jag berättade också hur VIMPA  bildades och vad vi sysslar med. När det gäller framtiden för personlig assistans pratade vi om hur assistansreformen ser ut om fen år. Som alla bloggläsare känner till vid det här laget orolig för en kommunalisering av assistansreformen. I ett annat blogginlägg ska jag närmare precisera varför jag oroar mig för en kommunalisering.

Intervjun med Assistanskoll handlade återigen mycket om tillståndet för assistansreformen och den är ju inget vidare. I en av kommentarerna till intervjun på Assistanskolls hemsida fick jag rejält mothugg av en person som menade att det var rena dumheter och påstå att privata anordnare generellt har små vinstmarginaler vilket formulerades så här:

"Kommentaren att många anordnare har en blygsam vinstmarginal är fullständigt befängd. Jag har arbetat som Verksamhetschef i ett av de största bolagen i Sverige under många år.

Jag vill bemöta detta. Först av allt jag är fullt medveten om att det finns många olika sätt att på olika sätt trolla bort vinster som istället hamnar obeskattade i olika skatteparadis. Men jag sa aldrig att ALLA privata anordnare har låga vinstmarginaler - jag vet att det finns oseriösa aktörer med gigantiska vinstmarginaler , d v s att väldigt många procent av intäkterna utgörs av ett överskott på verksamheten = vinst. Jag vet det genom att revisorn till min assistansanordnare ( d v s det lilla familjeföretag som ägs och drivs av familjen Juneborg) hade kollat årsredovisningen hos många anordnare och hittat bolag med vinstmarginaler på 30-40 %vilket är både orimligt och helt omöjligt och nå om verksamheten bedrivs seriöst.

Intervjun i Assistanskoll

Jag hävdar ändå att jag står på stadig fot när jag hävdar att den stora merparten anordnare har låga vinstmarginaler och hänvisar bland annat till Bengt Westerbergs Rapport i våras. Enligt den rapporten låg den genomsnittliga vinstmarginalen bland 400 anordnare på 4,7 %, vilket inte är särskilt mycket. Detta är alltså ett genomsnitt vilket innebär att många ligger en bra bit under den nivån. Låt oss ta en anordnare som har intäkter på 100 miljoner kr. Om denna anordnare har en vinstmarginal motsvarande genomsnittet betyder det att vinsten obeskattad är 4,7 miljoner kr, en vinst på 3 miljoner  före skatt innebär en vinstmarginal på 3 %.

Sen måste man också skilja på vinstmarginal och faktiskt överskott (vinst) i kronor och ören. Det finns ett antal mycket stora aktörer i branschen som omsätter miljardbelopp. Där behövs inte många procent vinstmarginal för att den faktiska vinsten ändå uppgår till mycket stora belopp.

Om regeringen verkligen vill komma åt  de övervinster  som ändå finns i vissa bolag borde man istället ge Skatteverket och Ekobrottsmyndigheten stora resurser och kartlägga vad som händer med pengarna i bolag som uppenbart redovisar  mycket höga vinster i förhållande  till omsättningen. Jag anser definitivt att privata anordnare ska vara en självklar del av assistansbranschen men jag är lika mycket motståndare till att superkapitalister utnyttjar vår bransch till att göra "snabba klipp" och vars enda drivkraft är att maximera vinstmarginalen. 

Personlig assistans ska inte vara en verksamhet där anordnarens främsta drivkraft är  att bli multimiljonär eller  miljardär . Förbjuda vinstutdelningar tror jag inte  på men en rimlig medelväg är att minst halva årsvinsten måste återinvesteras i verksamheten. Det skrämmer troligen bort oseriösa anordnare men borde inte påverka alla  privata aktörer som vill erbjuda bästa möjliga assistans till sina brukare. Regeringens politik slår emellertid generellt mot brukarna och alla seriösa anordnare än låt oss kalla det "kriminella element" i branschen.

* Under tiden jag har varit på semester har det skrivits ett stort antal mycket bra debattartiklar. Väljer här två stycken.

Veronica Hedenmark och Agnetha Wiklund-Helén  skriver i Svenska Dagbladet att krisen för assistansbranschen handlar inte om att det pågår ett gigantiskt fusk utan om att förtroendet för Försäkringskassan sjunker oroväckande snabbt och att allt fler förlorar sin assistans. I artikeln står bland annat.

"Varje vecka läser vi om personer med funktionshinder i olika åldrar som förlorar sin assistans. Vad hände exempelvis med barnperspektivet inom personlig assistans? Barnperspektivet är tydligt i FN-konventionen och gäller rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Där står att alla nödvändiga åtgärder ska genomföras för att säkerställa att barn med funktionsnedsättning fullt ut ska kunna få sina mänskliga rättigheter på lika villkor som andra barn. 

Hela debattartikeln i Svenska Dagbladet

Maria Mattson skriver i Dagens samhälle personligt om vad personlig assistans betytt och betyder för henne om att assistansreformen faktiskt medför vinster för samhället -  socialt, mänskligt och ekonomiskt.

Regeringens hot om besparingar och neddragningar på denna typ av sociala framsteg leder vidare till en ytterst brännande frågeställning: Vilket pris är vi beredda att betala för att alla ska kunna vara med? Vi får aldrig glömma att den utveckling mot det välfärdssamhälle vi lever i i dag är resultatet av satsningar genom tiderna på sjukvård, skola, omsorg, jämställdhet med mera.

Hela debattartikeln i Dagens Samhälle