Tankar och reflektioner del 2

LSS är en rättighetslag vilket bland annat betyder att rätten till hjälp ska vara densamma oavsett var du bor i landet. De faktiska hjälpbehoven ska vidare vara överordnade statens och kommunernas budgetar. Urholkningen av assistansreformen under min tid som bloggare och LSS är en smärtsam påminnelse om hur lätt vår rättighetslag väger när den ställs mot pengar i kombination med en sunkig människosyn.

 Jag har läst hela LSS lagen flera gånger. Utan att vara jurist så menar jag att det på papperet är en fantastisk lag - det råder inte minska tvekan om vad syftet med lagen är. Hur kan det överhuvudtaget vara möjligt att vår fantastiska lag urholkats så mycket, UTAN att lagtexten ändrats? Helt uppenbart är det ju möjligt i Sverige, ett land som utåt sett är så stolt över sin välfärdsstat...

Urholkningen har varit möjlig p g a en olycklig kombination av prejudicerande domar, starka myndigheter, den heliga kon kommunalt självstyre och en allmän besparingsiver. Parallellt med detta har det också visat sig att det "bara man skrapar på ytan" finns ett rejält motstånd mot  hela idén med självbestämmande för oss. Avsaknad av författningsdomstol, att CRPD inte är inskriven i lagtexten har också bidragit starkt till den oerhört trista utvecklingen. Den  allmänna besparingsivern som drabbat all välfärd innebär med automatik att en lågstatusgrupp som vi blir "högintressanta" när staten och kommunerna ska ta fram osthyveln.

För fyra, fem år sedan var jag liksom stora delar av funkisrörelsen mycket naiv. Vi har ju en rättighetslag, inte skulle domen i regeringsrätten 2009 få någon större betydelse? Ack, ack så fel man hade och jag insåg inte heller vilket högoktanigt bränsle rapporterna om kriminalitet skulle vara för kritikerna. Däremot har jag alltid menat att brukarrörelsen har fokuserat för mycket på enskilda handläggare, det tyckte jag redan innan jag startade den här bloggen hösten 2013.

Eftersom jag tappat alla illusioner blir jag inte det minsta överraskad längre när det kommer nya besparingsdirektiv. Har brukarrörelsen verkligen varit naiva, godtrogna vad gäller statsmaktens och kommunernas behandling av rättighetslagen LSS? Mitt svar är definitivt ja vilket som sagt inkluderar undertecknad. Det finns  flera exempel på det, här får det räcka med ett:

För snart två år sedan meddelade regeringen att det skulle bli "låga "höjningar av schablonen" framöver. Ingen större reaktion då. Ytterligare ett år senare meddelar regeringen att schablonen bara ska höjas med 1,4 %/år (4 kr) fram tills 2018. Och då blev det ett RAMASKRI! Jag kan fortfarande inte  förstå varför så många reagerade som en jättebomb ramlat ner från himlen. Upprörande - absolut, men överraskande? Inte det minsta med tanke på vad regeringen hade flaggat för redan för ett år tidigare.

Mycket motvilligt måste jag  medge att man blir "imponerad" över "uppfinningsrikedomen" som stat och kommuner visat när det gäller att försöka gå runt intentionerna i LSS, den hårdare tillgänglighetslagstiftningen mm. Jonas Reinholdssons KommunLex och hans konkurrenters verksamhet tog jag upp i förra blogginlägget, tar tre exempel till här:

1.     En doktorsavhandling från Göteborgs Universitet 2014 visade att många kommuner genom att ge tidsbegränsade beslut enkelt "går runt" den viktiga juridiska principen om gynnande besluts negativa rättskraft - d v s en beviljad stödinsats får inte försämras om det inte sker markanta förändringar i hjälp/stödbehovet.

2. Tingsryds kommun skaffade sig en försäkring för att skydda sig mot höga kostnader i händelse av rättstvister kopplade till den skärpta tillgänglighetslagstiftningen.

'

3. Och så givetvis den nuvarande regeringen som dribblar vilt med gällande demokratiska principer i sin uppenbart desperata kamp för att sänka kostnaden för PA.

Vad hade vi kunnat göra annorlunda för att åtminstone delvis stoppa utvecklingen? Att jag brinner för samarbete vet alla vid det här laget. Ett mycket stort misstag tycker jag är att vi så oerhört grovt underskattade kriminalitetens sprängkraft . Vi borde med facit i hand för länge sedan sagt att nu bör myndigheterna genomföra ett antal åtgärder för att få bort kriminaliteten - det, det och det (som inte inskränker självbestämmandet)... Jag tror faktiskt det hade avstyrt en del av alla de angrepp vi blivit utsatta för.  Oavsett omfattningen på kriminaliteten borde vi insett att vi som grupp är mycket sårbara för angrepp så fort det kom rapporter om kriminalitet i assistansbranschen. 

Om vi tittar på vad som hänt i andra LSS insatser är det två saker som sticker ut och som gjorde mig riktigt upprörd.¨

1. Reportaget i radions "plånboken" om den oerhört pressade situationen för många FUB medlemmar. En del har inte ens råd att köpa en jacka. Att det ser ut så i Sverige 2016 är helt oacceptabelt.

2.  En dom i Högsta Förvaltningsdomen 2015 som säger att det är OK att tvångsförflytta människor mellan olika LSS boende oavsett vad läkarintygen säger. Det bryter mot alla möjliga artiklar i CRPD konventionen och LSS paragrafer om självbestämmande, inflytande mm.

Framtiden då (närmaste åren)?  Lika bra och vara uppriktig - läget är verkligen bekymmersamt. Inte för att det var guld och gröna skogar precis under alliansregeringen men S-MP regeringen har tagit kampanjen mot personlig assistans till en absurd nivå. Regeringen nöjer sig inte ens med att själva utan bevis trumpeta ut att "kostnaden skenar", miljardbelopp går till kriminella varje år. Även myndigheterna gör sitt, framförallt Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler som vid upprepade tillfällen skrivit debattartiklar om att kriminaliteten härjar vilt.

Optimismen i mig säger mig att personlig assistans inom en snar framtid, trots allt kommer att ses som en självklar del av välfärdsstaten och att arga ledarartiklar på sin höjd är en marginell företeelse. Pessimisten (eller realisten) säger att vi har en riktigt kämpig period framför oss, vi kommer att behöva kämpa med både näbbar och klor för att assistansreformen och rättighetslagen LSS. Med rädda menar jag att de ursprungliga intentionerna finns kvar åtminstone någorlunda intakta.