I tisdags presenterade regeringen höstens budgetproposition och som väntat var
det inga muntra nyheter för assistansreformen. Redan i våras presenterade ju
regeringen ett nytt lagförslag som skulle ändra Socialförsäkringsbalken kapitel
51. Bland annat ville regeringen införa en möjlighet att sänka schablonersättningen om det är
"kris i landet". Lagändringen som skulle bakas in i budgetpropositionen är som jag skrivit innan
ett ännu större hot mot assistansreformens framtid än direktiven i LSS
utredningen.
Jag bedömde snabbt att chanserna
att stoppa lagförslaget var minimala och nu vill regeringen förverkliga
lagförslaget från i våras. Från och med
nästa år kommer det bli möjligt för regeringen att när som helst sänka
schablonersättningen. I intervjun i Assistanskoll nyligen radade jag upp en
lång rad exempel på varför lagändringen är förödande. Hör nöjer jag mig med och
konstatera att i alla verksamheter från
staten vidare till kommuner, företag ner till den minsta förening läggs alltid
en budget som sätter gränser på hur och till vad pengarna ska användas. En
budget är livsviktig för alla verksamheter.
En assistansanordnares
intäkter kommer från schablonersättningen (288 kr/timme i år) Det är den summan
alla anordnare måste förhålla sig när man ska sätta ihop en budget med den i
särklass största utgiftsposten - lönerna. Om den summan godtyckligt sänks blir det
omöjligt att hålla koll på ekonomin. Tänk om staten hade gjort en stor
upphandling till ett stort byggprojekt. Det finns ett kontrakt med en bestämd
summa som utföraren ska få. Sen
bestämmer sig staten plötsligt - ni får
ett lägre belopp än vad som är överenskommet. Det skulle aldrig ske. Det är
emellertid just det som är på väg att ske i assistansbranschen.
Anm: Schablonen kommer bara att höjas 3 kr/timme 2017 till 291 kr mot tidigare aviserade 4 kr.
Hur
motbjudande lagändringen än är så är den inte det minsta förvånande. Tvärtom fullföljer
ju regeringen Löfvén bara det som redan presenterades i våras. Ingen borde vara överraskad, likväl präglades reaktionerna i brukarrörelsen
visserligen av mycket ilska men åtminstone på sociala medier även i åtskilliga
fall uppenbar förvåning. Varför har jag väldigt svårt och förstå. Den här
regeringen är förvisso socialdemokratisk till namnet men i faktisk politik är
den något helt annat - oklart vad. Den har hur som helst ingenting gemensamt med den ideologi som
funkisrörelsen förknippar socialdemokratin med
- ett samhälle där det är en självklarhet att den offentliga
sektorn har ett stort ansvar att garantera goda levnadsförhållanden till alla
Sveriges invånare.
Den här
regeringen ser istället oss som en ren kostnadsbörda. Visserligen har Åsa
Regnér senaste vecka ägnat sig åt en "charmoffensiv" där hon försökt
förklara att regeringen inte alls har något ont uppsåt, att fall som med
fyråriga Selma är inte acceptabla etcetera. Tyvärr blir det inte det minsta
trovärdigt när nu regeringen gör klart att lagförslaget från i våras ska träda
i kraft. Det enda som kan stoppa det nu är att regeringen inte får igenom
budgeten i riksdagen. Jag hoppas ändå att funkisrörelsens fokus i detta fall
flyttas från Åsa Regnér till Magdalena Andersson. Det är inte Åsa Regnér som bestämmer statsbudgeten det gör
finansministern och skrivit innan - jag är 100 % säker på att det är
Magdalena Andersson som är den drivande kraften.
Statsminister
Löfvén då som har det yttersta ansvaret? Ja, hans resultat vad gäller LSS under
det senaste året har sannerligen inte imponerat på mig för att uttrycka det
diplomatiskt. Hans insatser är under all kritik. Jag tror emellertid inte att
Stefan Löfvén har en stark drivkraft själv av att försämra assistansreformen
och hela LSS. Däremot saknar han uppenbart intresse för frågan med den
förödande konsekvensen att Magdalena Andersson och Åsa Regnér får härja relativt ostört.
* Mediarapporteringen
kring LSS domineras av personlig assistans. Försämringar i de nio andra LSS
insatserna pågår emellertid hela tiden. För några dagar sedan berättade
SVT-s Jönköpingsnytt om Andrew Wedefors
som har sysselsättning via LSS insatsen Daglig verksamhet i Eksjö kommun. För
detta har Andrew och andra berörda i kommunen tidigare fått en dagsersättning på symboliska 35 kr/dag. Sedan
januari i år betalar emellertid Eksjö kommun inte en enda krona i dagersättning
till Andrew och de andra.
Vad säger
ansvarige politiker då? Kommunalrådet Annelie Hägg (Centern) vill i alla fall "använda kommunens
pengar på ett bättre sätt" och fortsätter:
Genom att ta bort habiliteringsersättningen blev det
400 000 kronor över att använda till annat. De pengarna ska istället fixa
fler arbetsplatser inom daglig verksamhet,– Vi har utökat så att fler kan få
verksamheten. Man skulle
kunna jämföra 400 000 med en lärartjänst eller en sjukskötersketjänst,
400 000 kr är en struntsumma i
en kommunbudget av Eksjös storlek. Även om vi bortser från den rent ekonomiska
aspekten för Andrew och hans vänner vad säger detta om kommunpolitikerna i
Eksjö kommun syn på de människor som berörs av LSS insatsen Daglig
verksamhet? Det mycket trista svaret är
att det är ingen vacker syn som tornar upp sig när Annelie Hägg menar att den
viktigaste funktionen för daglig verksamhet är att träffa kompisar... Det är
enligt kommunalrådet tydligen helt i sin ordning att personer beviljade LSS
insatsen daglig insats inte kan begära att få någon ekonomisk ersättning alls
för det jobb som utförs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar