Sammanfattning av STIL dagarna 2018

26-27 maj var det dags för årets STIL dagar. Det var tredje gången jag deltog. I vanlig ordning var det årsmöte kombinerat med samtal om läget för den personliga assistansen, i år i form av en debattpanel samt god mat.

 Ungefär en månad tidigare hade jag fått förfrågan från Jonas Franksson om jag vill delta i en debattpanel. Jag gillar som bekant att synas och höras så det behövdes ingen lång betänketid för att tacka ja. I debattpanelen deltog förutom jag själv och Jonas Susanne Berg, Jessica Smaaland och STIL-s jurist Gabriel Boulus. Bland ämnena som diskuterades kan nämnas LSS utredningen, den politiska situationen i Sverige efter riksdagsvalet, olika domar och huvudmannaskapet.

Bild: Lördagens debattpanel. Jag sitter tvåa från höger i min permobil och svart STIL tröja. 

STIL håller nu på att ta fram en analys över tänkbara regeringskonstellationer efter valet. Den är inte klar än men vi är alla djupt oroliga för maktbalansen i riksdagen efter valet. Socialdemokratin går mot ett katastrofval. Vad S-MP regeringen betytt för oss vet vi alla, jag är 99,9 % säker på att Stefan Löfven kommer göra allt som står i hans makt för att klamra sig kvar vid makten. Det stora problemet för oss är att alternativen inte är mycket att jubla åt heller precis. Den paradoxala är att hur usel den nuvarande regeringen än är för oss har sossarna en nyckelroll för att säkra assistansen på sikt. Utan deras stöd för en reformerad LSS lagstiftning kommer vi aldrig att få lugn och ro. Moderaterna har motsvarande roll i alliansblocket men har inte stått i första ledet i värnandet om vår rätt till självbestämmande. SD talar sig varmt om assistansen men jag har inga illusioner om att de utan några som helst skrupler skulle ignorera assistansen för att driva igenom den enda frågan som egentligen intresserar dem på allvar – mycket kraftigt sänkt eller stoppad invandring.

Vi pratade en hel del om nödstoppet. Jag betonade här att vi befinner oss i ett läge där assistansreformen är helt sönderskjuten och det krävs en lång rad lagändringar för att återupprätta intentionerna. Mer info om vilka ändringar jag avser hänvisar jag

till föregående blogginlägg.

Vi pratade mycket om domarna och deras betydelse. Juristen Gabriel Goulus la tonvikten vad domarna innehåller, jag och Jonas Franksson talade mycket om dess konsekvenser. Här menar jag att det går att se ett tydligt mönster, en röd tråd för samtliga fem domar i HFD 2009-2018.

1)  Domstolen har (även om domen om sondmatning 2081 var positiv) en mycket snäv syn på vad personlig assistans handlar om. Förvaltnings och Kammarrätten har i regel en mer generös syn.

2)  FK har satt i system att tolka domarna så snävt det bara är möjligt.

Ett exempel på punkt 1 är domen från 2009. En person som behövde mycket hjälp efter en stroke nekades assistans av HFD. Hen jobbade deltid som forskare men just det faktum att berörd person jobbade som forskare var ett av skälen till avslag…

När det gäller de restriktiva HFD domarna sa jag också att jag är helt övertygad om att HFD påverkats av all signalpolitik från först alliansregeringen och i intensifierad form från S-MP regeringen. Jag nämnde även HFD domen om sondmatning och så då bland annat att jag trodde att sondmatningen var säkrad nu, främst beroende på att det kändes helt osannolikt att även FK inte skulle se sondmatning som integritetsnära.

Susanne Berg och Jessica Smaaland pratade om nuläget och en parallell LSS utredning som STIL jobbar med. När det gäller att utveckla LSS lagen eftersträvar STIL en modell där andra LSS insatser mer liknar assistansen. En idé är att införa ett kontantstöd även för de som beviljas ledsagning. När det gäller huvudmannaskapet står STIL fast vid sin modell att enbart staten beviljar personlig assistans men kommunerna betalar mer än de första 20 timmarna/vecka. Jag frågade hur de ser på att låta landstingen betala en del för personer som har stora hjälpbehov av vårdkaraktär som personer med stora t.ex. stora andningsproblem eller allvarlig epilepsi? Svaret var att man tittar på den möjligheten. Jag sa också att även om jag länge förespråkat en 100-procentig finansiering från staten är det inte realistiskt idag.

Det blev även en diskussion om hur vi ska jobba för att förbättra allmänhetens syn på assistansreformen? Jämfört med situationen för 4-5 år sedan tycker jag faktiskt läget har förbättrats radikalt till det bättre vad gäller medias bevakning. Efter den oerhört tragiska händelsen hösten 2,15 när en kvinna som förlorat PA avled på en toalett har det skett en kraftfull minskning när det gäller rapporter om fusk och överutnyttjande. Undantag finns givetvis fortfarande med Anna Dahlberg på Expressen som värsta exemplet som fortsätter sitt eget lilla korståg mot rätten till självbestämmande. 

Jag fick även göra en sak som jag inte förberett mig på. STIL ville göra en inspelning av min I am berättelse vilket jag naturligtvis ställde upp på, Jag fick en utskrift så det var inga problem. 

Bild:  Jag läser upp min I am berättelse som även spelas in. I bakgrunden en svart roll up med kampanjens budskap

En intressant motion gick igenom som handlar om att under hösten 2019 anordna en utbildningskurs under en helg vad IL ideologi handlar om för STIL-s medlemmar. Jag har meddelat min vän Lotta Ottosson att jag gärna hjälper till om IL kursen blir av. Jag kommer självfallet att delta i nästa års STIL dagar med.

Har fått många nya bekanta genom mitt allt större engagemang i STIL. En del av dem som Jonas Franksson och Susanne Berg har jag regelbunden kontakt med. Andra som Barbro Adamek, Mona Esbjörnsson och Marie Blomgren träffar jag i regel bara under STIL dagarna. Kommer jag någon gång i framtiden att välja STIL som anordnare? Låt mig säga så här:

Ännu så länge vill jag sköta assistansen själv med hjälp av familjen. Jag var tidigare medlem i ett Kooperativ och även om det var ojämförligt mycket bättre än kommunen trivs jag ändå allra bäst med att ha assistansen i nuvarande form – via ett familjeägt företag med jag själv som ensam brukare. Om eller när vi tycker det blir för jobbigt kommer jag ringa direkt till STIL-s kontor. Har också funderat lite på i vilken roll jag på gör mest nytta för föreningen? Jag är själv inte säker på att det skulle vara i en eventuell framtida styrelseplats eller t.om ordförande - förutsätter med nuvarande stadgan att jag har STIL som anordnare. Som det känns nu tror jag faktiskt jag bidrar mer som debattör och föreläsare om personlig assistans och IL ideologi.

Det är fortfarande långt väg kvar innan assistansreformen är säkrad

13 april kom en ny HFD dom som säger att sondmatning är ett grundläggande behov. En vecka senare fick Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler sparken och nu har även besparingsdirektiven till LSS utredningen tagits bort. Försäkringskassans rättsliga ställningstagande och många oklarheter kring beskedet om direktiven visar ändå att vägen är lång innan assistansreformens intentioner säkrats.

Positiva nyheter om personlig assistans är vi inte bortskämda med precis men fredagen 13 april 2018 var ett viktigt undantag. Högsta Förvaltningsdomstolen (HFD) meddelade i en ny dom (målnummer 682-17) att sondmatning är ett grundläggande behov. Efter att Försäkringskassan 2016 började tillämpa en dom om egenvård har ju sondmatning inte betraktats som ett grundläggande vilket är en starkt bidragande orsak till att så många förlorade statlig assistansersättning 2016-2017.

Domen är givetvis mycket glada nyheter för de direkt berörda och hela funktionsrättsrörelsen. Fler positiva nyheter följde kort därefter. Regeringen sparkade Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler, rättschefen Eva Nordqvist ska pensioneras om några månader och besparingsdirektiven till LSS utredningen togs också bort. Ändå är det mycket lång väg kvar innan assistansreformens intentioner säkrats. Tittar vi på domen från HFD kan vi konstatera att sondmatning anses vara ett grundläggande behov och att egenvård ska räknas som ett grundläggande behov som ger rätt till personlig assistans. Det finns tyvärr flera brasklappar som lämnar stort utrymme för tolkningar och godtycke:

1. Det måste finnas en koppling till de fem grundläggande behoven. Det femte behovet  – ingående kunskap om brukaren är dessutom redan kraftigt urholkat efter en HFD dom 2015. 

2.  Behoven måste vara integritetsnära - urholkat efter nämnda dom 2009

Domen är också tydlig med att HFD beviljar resning för att bedöma just sondmatningen. Därför var det för mig väntat att Försäkringskassan meddelade att myndigheten inte tänkte ändra sin syn på massage och liknande som fortfarande inte kommer att räknas som ett grundläggande behov. Däremot trodde jag att sondmatningen var helt skyddad nu men så enkelt är det inte enligt Eva Nordqvist. I en intervju i Assistanskoll hävdade hon bestämt att även sondmatningen måste bedömas individuellt om det är integritetsnära. Intervjun som gjordes strax efter avkunnad dom visade att FK tänkte tillämpa denna dom så strängt som det bara är möjligt.

Egenvård måste vara kvalificerat och integritetsnära

I en intervju med Assistanskoll riktar också juristen Mathias Blomberg hård kritik mot Försäkringskassan som enligt Blomberg i praktiken ger sig tolkningsföreträde före både HFD och Kammarrätten. Jag håller med, det är tyvärr helt i linje med hur snävt Försäkringskassan tolkat tidigare domar. Själv kan jag inte se ett enda fall där sondmatning inte skulle vara integritetsnära.

Att regeringen stryker besparingsdirektiven är mycket positivt och en stor framgång för en samlad funktionsrättsrörelse men det finns ändå mycket som är oklart. När det gäller synen på framtida kostnadsökningar tycker jag beskeden från Lena Hallengren var mycket otydliga. Min tolkning är att utredningen inte får lämna förslag som ökar kostnaden. I så fall innebär det i praktiken besparingar och det blir då omöjligt att få tillbaka assistansen för alla de personer som förlorat statlig assistansersättning. Hur ska det ska vara möjligt att föreslå lagändringar som tar bort effekterna från tidigare prejudicerande domar om kostnaden inte får öka?

Om assistansreformens enligt lagens intentioner ska återupprättas och säkras krävs en lång rad åtgärder. Det finns inte utrymme att gå igenom allt här, bland annat behöver Funktionsrättskonventionen (CRPD) status en egen krönika.

En rad väl genomtänkta ändringar i LSS lagen.

·   Lagändringar som undanröjer alla effekter från domarna i HFD 2009 (grundläggande behov), 2012 (egenvård), 2015 (femte grundläggande behovet) och 2017 (transporter, väntetid och kvalificerade hjälpbehov). När det gäller den sistnämnda domen anser Försäkringskassan fortfarande att delar av domen gäller även efter de tillfälliga lagändringarna, nämligen kvalificerade hjälpbehov.

·   Begreppet ”integritetsnära hjälpbehov” måste slopas helt och hållet.

·  De fem grundläggande behoven måste förtydligas så att alla delar i personlig hygien, matlagning, av/påklädning, matlagning faktiskt ingår. Idag är det ju t.ex. inget grundläggande behov att ta på sig en jacka eller skor.

·   Det femte grundläggande behovet måste finnas kvar så det omfattar både fysiska och psykiska funktionsvariationer – så är inte fallet efter ovannämnda HFD dom 2015.

·   Ta bort den åldersdiskriminerande 65 årsgränsen för att kunna bli beviljad personlig assistans.

När det gäller tvåårsomprövningarna som regleras i Socialförsäkringsbalken kapitel 51 måste stoppet bli permanent. Det betyder att begreppet omprövning endast vid ”väsentligt ändrade förhållanden” måste förtydligas. Vi ska aldrig kunna komma tillbaka till ett läge där nya domar återigen raserar tillvaron för tusentals personer.

Huvudmannaskapet måste en gång för alla förtydligas. Själv har jag länge ansett att staten ska finansiera assistansen till 100 %. Frågan är om det är realistiskt? Jag tror vi måste vara öppna för alternativ där flera aktörer delar på notan. STIL har ett intressant förslag som går ut på att enbart Försäkringskassan beviljar assistansersättning men kommunerna betalar mer än första 20 timmarna/vecka. Kanske ska landstingen betala en del för de personer som har stora behov av vårdkaraktär?

Och det viktigaste av allt – en reformerad LSS lag enligt de ursprungliga intentionerna måste ha stöd från både regeringspartierna och Alliansen. Det måste finnas en trygghet för oss oavsett vem som styr landet och assistansreformen får inte kommunaliseras

Thomas Juneborg

Selma får ingen personlig assistans ens efter HFD domen i april

Denna gång menar kassan att det bara behövs assistans när sondmatningen sätts på och när den stängs av, men inte däremellan. Kassan tar ingen hänsyn till att det knappast är möjligt att rekrytera en assistent som kommer och sätter på sondmatningen för att sedan gå hem och komma tillbaka när matningen är över.

Bengt Elmén

'

Riksmedia har vid flera tillfällen rapporterat om Selma Lundmark, nu 6 år gammal som inte får personlig assistans från Försäkringskassan. Detta trots, att Selma har mycket stora hjälpbehov p.g.a. en hjärnskada och behöver sondmatas. 13 april kom som bekant en mycket positiv dom i HFD som säger att sondmatning ska räknas som en måltid, som ett grundläggande behov och därmed ge rätt till personlig assistans. Många jublade, äntligen skulle Selma och hundratals andra drabbade (flera tusen om vi inkluderar anhöriga) få den assistans de har rätt till. I lördags rapporterade emellertid SVT att Selma ännu en gång har fått avslag, trots att FK meddelade att domen från HFD skulle börja tillämpas omedelbart.

FK beviljar ingen assistans åt Selma

Hur är detta möjligt, varför beviljar FK ingen assistans till Selma, trots att det finns en HFD dom som säger att sondmatning är ett grundläggande behov?

Bortser vi från år efter år med signalpolitik från regeringen, regleringsbrev etcetera blir svaret att FK sin vana trogen tolkat även denna HFD dom så snävt det bara är möjligt. Faktum är att i domen finns flera brasklappar som lämnar stort utrymme för tolkningar och godtycke. Enligt domen måste nämligen två viktiga villkor vara uppfyllda för att sondmatning och egenvård ska räknas som grundläggande behov:

1) Hjälpbehoven måste vara "integritetsnära" (jämför domen i dåvarande Regeringsrätten 2009)

2) Det måste finnas en koppling till de fem grundläggande behoven, där personlig hygien, av och påklädning, måltider, kommunikation och ingående kunskaper om brukaren redan är kraftigt urholkade.

FK utnyttjar dessa kryphål maximalt och anser att endast den tid det tar att koppla på och av sonden är "integritetsnära" och därmed ett grundläggande behov.

Även om FK snabbt pratade om att det inte alls var givet att sondmatning skulle ge rätt till personlig assistans trodde jag faktiskt att just sondmatningen ändå var skyddad nu, inte ens FK kunde väl i praktiken komma fram till att sondmatning inte är integritetsnära? Sanningen är mycket dystrare. Domen som vi var så glada för visar sig i praktiken inte vara värd mycket när FK-s rättschef Eva Nordqvist vänder och bänder på domarna för att tolka dem så strängt det bara går. Frågan är om domen hjälper en enda person? Möjligen, möjligen en del personer. Enligt FK går nämligen Selmas sondmatning (p g a den utrustning som används) till på ett sådant sätt att den inte är integritetskänslig…

RBU-s ordförande Mara Persdotter kallar detta domstolstrots, i en intervju med Assistanskoll menade juristen Mathias Blomberg att FK ger sig tolkningsföreträde över HFD. Jag håller med. Jag är inte jurist men efter att ha läst domen tycker jag inte det råder någon tvekan om att sondmatning ska ge rätt till assistans. Naturligtvis under förutsättningen att FK inte har utgångspunkten att tolka lagen så snävt som möjligt, i praktiken bryta mot lagen. Det som pågår i FK är ytterst ett resultat av stränga besparingsdirektiv och signalpolitik, först från alliansregeringen och sedan i intensifierad form från S-MP regeringen, där finns det yttersta ansvaret. Likväl är FK-s agerande djupt motbjudande och har hör inte hemma överhuvudtaget i ett humanistiskt samhälle. Det här är en myndighet som ska hjälpa människor, istället letar FK efter varje halmstrå som finns för att inte bevilja hjälp.

Egentligen hade jag tänkt att jag i det här blogginlägget skulle publicera min krönika i Assistanskoll men så dök det här upp som måste få förtur. Det passar ändå bra att göra det i nästa blogginlägg. Krönikan handlar om behovet av lagändringar och Selmas öde visar att det är mer akut än någonsin. Så som FK agerar hjälper det inte vilka domar som kommer från HFD, denna skandalmyndighet kommer tyvärr att leta efter kryphål och det med stor energi.

RBU har nu meddelat att man kommer att JK anmäla FK för domstolstrots. Ett mycket bra initiativ, myndigheten befinner sig i fritt fall när det gäller sitt uppdrag att hjälpa utsatta människor. I måndags hölls på Kristdemokraternas begäran en ny riksdagsdebatt efter de senaste turerna kring FK-s tillämpning av lagen. Av privata skäl kunde jag inte se debatten men det kom som väntat inga nya besked från regeringen. Rent krasst får vi dystert konstatera att vi har en regering som tycker det är helt okej 9 av 10 personer får avslag på nyansökningar och det är även helt okej att FK vänder ut och in på en för oss gynnande dom för att ändå kunna ge avslag. Det är upp till var och än att bedöma om hen kan känna förtroende för regeringen, själv gör jag det definitivt inte

 RBU anmäler FK för domstolstrots

Med inspiration från Metoo rörelsen har STIL och JAG startat en kampanj för att berätta om personlig assistans

I fredags inledde STIL och JAG en kampanj, benämnd I am (jag är). Inspirationskälla är Metoo rörelsen som fick enorm uppmärksamhet. Tanken är att personer som berörs av assistansen ska berätta, både vad den betyder för att livet ska fungera och konsekvenserna när den försvinner. Alla berättelser publiceras på en ny hemsida http://iamstories.se/.

 Berättelserna skickas till denna mail adress: iam@stil.se

Angående syftet kan vi på hemsidan bland annat läsa följande:

iam handlar om rätten att leva det liv man själv vill leva. Det handlar rätten att få ta plats i samhället och vara en fullvärdig medborgare. Det är en rättighet som allt fler av oss, personer med behov av personlig assistans, har förlorat. Vi som fortfarande har den kvar lever med en ständig skräck över att själva bli drabbade.

Detta sammanfattar bra både vad personlig assistans handlar om och den rädsla vi alla känner för att förlora det som är assistansreformens kärna. Rätten att med hjälp av våra assistenter kunna styra våra egna liv som vi vill ha det, inte vad någon politiker, statligt eller kommunalt anställd byråkrat anser är det bästa för oss. Rätten att kunna delta i samhällslivet och ta del av alla de fri och rättigheter som är inskrivna i Regeringsformen.

Vi brukar alltid säga att assistansreformens och LSS framtid måste bli en valfråga men det sker inte med automatik. Vi har en regering som gör allt den kan för att vår rätt till full delaktighet i samhället och självbestämmande inte ska bli en valfråga. Därför är det upp till oss själva och se till att den blir det. Om det är något socialdemokratin fruktar (förutom att förlora regeringsmakten) så är det som Jonas Franksson flera gånger påpekat att i en valrörelse framstå som sämre än Moderaterna i synen på de samhällsmedborgare som behöver mest stöd från samhället. Den här kampanjen tror jag definitivt kommer bidra till att regeringen inte kan ducka för våra frågor, hur mycket Stefan Löfven och valstrategerna på Sveavägen 68 än önskar.

Startskottet för I am kampanjen gick i fredags när en rad berättelser lästes upp på centralstationen i Stockholm. Jag har lite tankar hur vi skulle kunna utveckla kampanjen. Alla berättelser publiceras på en hemsida, kanske skulle alla berättelser succesivt mailas ut till Lena Hallengren och FK?

Nu står ju assistansen i fokus p.g.a. det hot som finns mot reformens existens men efter valet eller årsskiftet, vad säger ni andra om att utveckla kampanjen till att omfatta mer än personlig assistans? Inkludera berättelser om personer med funktionsvariationer som känner sig diskriminerade p.g.a. dålig tillgänglighet, blir nekade andra LSS insatser, blir trakasserade eller t.om hotade p.g.a. våra funktionsvariationer, som inte får ekonomin att gå runt, etcetera. Här finns potential till att skapa en riktig folkrörelse mot alla de orättvisor som drabbar oss p.g.a. av att vi behöver hjälp från samhället och/eller avviker från samhällsnormen.

För någon vecka sedan fick jag en fråga från Jonas Franksson om jag kunde åka upp till Stockholm för att delta i fredagens manifestationer. Då det när detta skrivs bara är en vecka kvar till STIL dagarna kände jag att det hade blivit för mycket. Att bidra med en berättelse var emellertid en självklarhet. Resultatet blev det här:

Jag har full delaktighet i samhället på nåder

Jag är rullstolsburen sedan födseln och kommer att vara beroende av personlig assistans livet ut om jag, enligt intentionerna i LSS, ska kunna leva som andra. Länge kände jag mig trygg. Jag skulle aldrig behöva oroa mig för att inte få den hjälp från samhället som jag behöver.

Hösten 2017 ändrades den tryggheten totalt. Min assistans omprövades. Det var en förfärlig upplevelse. Handläggaren var totalt ointresserad av mina verkliga behov och allting ifrågasattes. Några månader senare kom ett brev från Försäkringskassan. Där framgick att svenska staten hade långt gångna planer på att dra in all assistansersättning. I mitt tidigare beslutet hade jag 29 timmars grundläggande behov. Nu ansåg Försäkringskassan att jag bara skulle beviljas 12 timmar – utan att mina behov ändrats på något sätt.

Då skulle jag inte längre beviljas statlig assistans. Jag fick panik, min känsla var att hela omprövningen var ett spel för galleriet – när handläggaren besökte mig i hemmet var det redan bestämt att jag skulle sparkas ut från den statliga assistansersättningen. Men jag hade en otrolig tur. Tre dagar efter brevet meddelade Försäkringskassan att alla omprövningar stoppats. Jag hängde över klippkanten men räddades i sista stund.

Nu har det gått ett halvår och den omedelbara glädjen har bytts ut i oro för framtiden. Just nu har jag mitt gamla beslut och samma antal timmar som tidigare. Men jag är livrädd för att omprövningarna ska återupptas. Rädd för att all assistans kommer att dras in, rädd för att inte kunna bo kvar i mitt hem, rädd för att bli isolerad från övriga samhället.

Så länge jag har minsta ork kommer jag kämpa för vår rätt till full delaktighet i samhället.

Thomas Juneborg

* Angående STIL dagarna åker jag till Stockholm på fredag för att delta i årets STIL dagar. Det blir kul att träffa Jonas, Susanne, Bengt och alla andra. Personer som brinner för de här frågorna minst lika mycket som jag gör. Jag kommer också sitta med i en debattpanel på lördagen. Berättar mer i bloggen nästa vecka.

Stora utgifter för assistans i Jönköpings kommun som inte finns täckning för i budgeten

När staten drar in assistansersättning hamnar ansvaret hos kommunerna. Det finns ju ett utjämningssystem för LSS men kommuner som tar över assistans från staten får inte kompensation för detta. Följden blir att utgifterna stiger.

Anm.: LSS utjämningssystem kompenserar för kommunernas faktiska kostnad/invånare men tar inte hänsyn till att en inlandskommun i Norrland är mycket resurssvagare än Stockholms kommun, d v s ”kampen om befintliga resurser” är större. 

Jönköpings kommun hör till de 10 största i landet mätt efter befolkningsmängd och är en kommun där befolkningen växer ganska snabbt men avviker inte från den generella trenden i landet, kommunernas utgifter för PA stiger snabbt när allt fler sparkas ut från FK och 9 av 10 får avslag på nyansökningar. I december 2017 deltog jag i möte med kommunens funktionshinderpolitiska råd. Ämnet för dagen var kommunens snabbt stigande kostnader för assistansen. En utveckling som det rådde politisk konsensus om är ohållbar på sikt.

Hur mycket har då utgifterna för PA stigit för min hemkommun? Har inte fått den exakta siffran totalt men i ett möte med några kommunpolitiker för några veckor sedan framkom följande.

Inte budgeterade utgifter för personlig assistans, d v s utgifter som inte ryms inom tilldelade medel uppgick 2017 till 46 miljoner kr. 2018 beräknas den bli 70 miljoner kr.

För att sätta dessa summor in i ett sammanhang måste vi tita på hur mycket pengar Socialnämnden har till förfogande. Hela Socialnämndens budget 2017 var 1351 miljoner kr. Av detta hade Funktionshinderomsorgen 802 miljoner kr. 2018 har funktionshinderomsorgen en budget på 856 miljoner kr men utgifterna beräknas bli hela 935 miljoner kr, ett underskott på 79 miljoner kr. Merparten av detta p.g.a. assistanskrisen. Underskottet för hela Socialnämnden är ännu större.

Källa: Ekonomisk statistik Socialförvaltningen Jönköpings kommun

Vi pratar mycket om att nettokostnaden för PA är mycket lägre än vad regeringen och hökar som Anna Dahlberg trummar ut gång på gång. Och det måste vi vid sidan av de mjuka värdena hela tiden trycka på. Samtidigt, 70 miljoner kr i ökade utgifter som det inte finns täckning för i budgeten och som staten inte kompenserar för är väldigt mycket pengar för en enskild kommun, det motsvarar drygt 8 % a funktionshinderomsorgens totala budget i Jönköpings kommun. Och ärligt talat – jag avundas sannerligen inte ordföranden i kommunens socialnämnd. När vi diskuterar den här problematiken som nästan alla kommuner brottas med tycker jag det är viktigt och inte bara se utgifterna för assistansen. Konsekvenserna sträcker sig långt, långt utanför assistansen, det drabbar i förlängningen alla som behöver hjälp från sin hemkommun.

När jag skriver det här tänker jag också på vad Niklas Altermark sa vid föreläsningen 25 april. Niklas jämförde med USA och maktförhållandena/relationerna där mellan den federala regeringen i Washington och delstaterna. Niklas Altermark är helt övertygad om att hade något liknande skett där, d v s att regeringen flyttar betydande utgifter från statlig nivå till delstatlig utan att kompensera delstaterna hade det blivit ett ramaskri. Visst protesterar kommunerna i Sverige med men något ”ramaskri” ser jag inte än i alla fall, varför?  Min egen teori är:

Om vi nu jämför med USA har det lika länge som landet existerat funnits en debatt och tidvis hård konflikt (var en bidragande orsak till inbördeskriget 1861-1865) hur mycket makt regeringen ska ha över delstaterna. Den finns också starka krafter i USA som har en mer eller mindre fientlig attityd till staten. I Sverige är tilltron till staten mycket större än i USA som i vårt land ses för en garant att alla samhällets funktioner fungerar. Med andra ord, det finns inte alls lika starka motsättningar mellan staten och de lägre delarna av förvaltningsapparaten. Alltså blir tröskeln för starka protester mot regeringen mycket högre.

Hur ska vi lösa det här? På kort sikt kan kommunerna höja skatten så klart men enbart det löser inte finansieringsproblemen på längre sikt som tornar upp sig när befolkningen blir allt äldre, robotar tar över allt fler arbetsuppgifter med mera. Håller vi oss enbart till assistansen måste staten som det så fint heter ta sitt ansvar” istället för att göra allt för att slippa betala notan för vår rätt till självbestämmande.

På sikt måste vi ha djupgående debatt hur vi ska skaka fram tillräckligt med pengar så det räcker till alla som behöver välfärdsstaten, vi med LSS insatser, övrig funktionshinderomsorg, sjukvård, ’äldrevård, skolan etcetera. Enligt Sveriges kommuner och landsting behövs investeringar på 60 miljarder kr bara fram till 2030 och det täcker endast det ökade behovet av äldreboenden. Inser självfallet att det är väldigt mycket pengar men är samtidigt övertygad om att det går att lösa framtida finansieringsproblem för alla behoven om bara viljan finns. 

Nytt angrepp mot PA och LSS från ledareskribenten Anna Dahlberg och mail till henne

Den regering som tappar kontrollen över sjuktalen och assistansen kommer inte att ha några pengar över till vallöften. 

Att ändra direktiven till en utredning kan framstå som en bagatell. Då har man inte förstått vilka belopp som hanteras inom LSS, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade. Ofta talar man bara om de statliga kostnaderna för personlig assistans på runt 24 miljarder kronor. Men till denna siffra ska läggas över tio miljarder kronor, som kommunerna står för. Totalt kostar LSS runt 75 miljarder kronor om året.

Anna Dahlberg

Anna Dahlberg är ledare skribent på Expressen och en stenhård kritiker mot LSS generellt och personlig assistans i synnerhet. Hon har skrivit en rad artiklar med budskapet att assistansreformen kostar på tok för mycket, kriminaliteten härjar vilt och att politikerna är för ”fega” för att föreslå åtgärder som stoppar ”den skenande kostnaden”.

För drygt en vecka sedan var det dags igen. Artikeln handlade i korta drag om att regeringen gjorde helt fel som sparkade Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler. En chef, som enligt Dahlberg gjort ett strålande jobb som lyckats sänka den alltför höga kostnaden för sjukpenning och assistansersättning. Kunde inte detta angrepp förbli obesvarat så jag skrev detta mail till den argaste ledare skribenten på en stor dagstidning.

Anna Dahlbergs ledare

Hej

Du har vid det här laget skrivit ett stort antal ledare artiklar som handlar om personlig assistans. I alla artiklar berörs fusk, kriminalitet och höga kostnader. Att assistansreformen inneburit enorma förbättringar i vår livskvalité kommer alltid helt i skymundan. Att Sverige som ett mycket rikt land satsar mycket större andel av BNP än EU-genomsnittet på Funktionshinderpolitik borde alla se som något positivt. Det visar att vi har mycket högre ambitioner än flertalet andra länder.

Du vill uppenbart se stora besparingar på den personliga assistansen men sådana åtgärder medför oåterkalleligen allvarliga konsekvenser för berörda personer. Hittills har du inte presenterat vad du vill ska ersätta personlig assistans. Därför vill jag ha svar på följande frågor:

1) Vad anser du själv är goda levnadsvillkor och leva som andra?

2) Vad ska ersätta personlig assistans - anhörigomsorg, gruppboenden, eller gamla sjukhusliknande institutioner?

3) Har du träffat en enda person eller anhörig som är beroende av en fungerande personlig assistans och som berättat hur viktig den är för att livet ska fungera?

4) Det är uppenbart att du ogillar frihetsreformen personlig assistans som den är tänkt att fungera, annars hade du inte haft så ensidigt fokus på kostnad och kriminalitet. Vad är det du ogillar?

När det gäller jurister anställda av privata assistansanordnare som ”driver upp” antalet beviljade assistanstimmar har du inte medhåll ens av regeringens egen utredare Stig Svensson som skrivit följande i en utredning av assistansmarknaden:

Ökningen av antalet timmar bedöms således inte ha berott på utvecklingen av privata anordnare på kvasi marknaden. Se sid 8:

Personlig assistans

Analys av en kvasi marknad och dess brottslighet

Obs! Jag pratar gärna både fusk och ekonomi med dig, jag vet att resurserna inte är obegränsade. Den kriminalitet som finns (som dessutom finns i alla välfärdssystem) får emellertid aldrig bli en ursäkt för att montera ner en fantastisk frihetsreform.

Thomas Juneborg

Fullvärdig samhällsmedborgare tack vare personlig assistans

Jag fick svar, eller rättare sagt icke svar som lyder så här:

Hej Thomas!

Tack för ditt mejl. Jag får väldigt många reaktioner på det jag skriver och hinner inte besvara dessa mejl. Däremot läser jag givetvis allt som skickas till mig. Hoppas på din förståelse för detta.

Vänliga hälsningar,

Anna Dahlberg

Spontan tanke – mycket fegt. Att inte kunna/våga svara på ”obekväma frågor” när hen förespråkar stora försämringar för en utsatt grupp människor är inte acceptabelt. Anna Dahlberg har faktiskt som ledare skribent indirekt en enorm makt över hur samhällsdebatten förs. Det ser ut som det är ett standardsvar jag fick. Egentligen borde jag skicka ett långt svar till båda Anna Dahlberg och Expressens chefredaktör men orken räcker inte till för mer än detta svar:

Jag tycker faktiskt du ska svara på frågor om hur du tänker och vad du har för alternativ när du gång på skriver att vår frihetsreform och hela LSS lagen kostar på tok för mycket pengar. För om dina önskade besparingar genomförs i praktiken skulle många tusen utsatta människor + inklusive anhöriga få kraftigt sänkt levnadsstandard.

Som sagt. Jag pratar gärna finansiering. Jag vet att resurserna inte är obegränsade och att välfärden står inför utmaningar med en allt äldre befolkning med mera. Jag är dock övertygad om att det går att lösa om bara viljan finns utan att utpeka en utsatt grupp människor som alltför kostsamma som "stjäl" resurser från andra mycket viktiga verksamheter.

Thomas Juneborg

* Moderaterna har presenterat sin skuggbudget. Den nuvarande regeringen har varit en katastrof för oss men om nu någon trodde (jag hör i alla fall inte dit) att det med automatik blir bättre med en alliansregering så har hen varit naiv. Assistansen och LSS är jätteviktig men det finns även ändra områden som ligger mig varmt av hjärtat, t.ex. den usla ekonomin för många med stora funktionsvariationer. Här vill M göra stora besparingar på miljardtals kr. Själv kan jag inte under några omständigheter försvara skattesänkningar som delvis finansieras av besparingar på de med mest utsatta som många gånger inte ens har råd att köpa nya kläder.

Angående mantrat ”det ska löna sig att arbeta” så har det faktiskt alltid varit mer lönsamt att arbeta än leva på bidrag. De som är friska måste så långt som möjligt försörja sig själva (ingen tycker f.ö. det är kul att leva på bidrag från staten…) men de som av olika skäl inte kan jobba måste garanteras en hygglig inkomst, d v s få del av landets ständigt ökade välstånd.

Regeringen avskedar Ann-Marie Begler och besparingskraven till LSS utredningen tas bort

I fredags fick vi veta att regeringen har sparkat Ann-Marie Begler, i våra kretsar mycket illa omtyckt generaldirektör för Försäkringskassan. Även den, enligt mig mycket osympatiska rättschefen Eva Nordqvist kommer att lämna FK, officiellt går hon i pension till sommaren. Med denna duo borta + Åsa Regnér som lämnade regeringen för några månader sedan är hela den trio som symboliserat nedmonteringen av assistansreformen borta.

Alla vi som är berörda är givetvis glada att Regnér, Begler och Nordqvist försvinner men signalerade det en kursändring från regeringen? Mitt svar när jag fick nyheten var - Knappast, åtgärderna kändes som ren symbolpolitik, avsett för att lugna funktionsrättsrörelsen. I ett vidare perspektiv även missnöjda S väljare som ogillar kriget mot sjukskrivna. Allt eftersom kritiken mot regeringen blivit allt hårdare och konsekvenserna av besparingspolitiken allt tydligare har regeringen blivit allt räddare för att assistansen och LSS ska bli en valfråga.

Det är mot den bakgrunden jag såg fredagens besked. Socialdemokratin har sett och ser sig fortfarande som den enda politiska partiet i riksdagen som kan garantera välfärden åt alla behövande. Den förda politiken går rakt emot den självbilden och med en valrörelse som är i startgroparna hade Begler och Nordqvist blivit belastningar. Överhuvudtaget tycker jag agerandet från Rosenbad senaste halvåret har haft en tydlig karaktär av ”vi prövar oss fram” för att se hur stora eftergifter som behövs för att lugna oss. Nödstoppet räckte inte och inte tillfälliga lagändringar heller. Att plocka bort Regnér var inte tillräckligt heller. Nu prövade man med att plocka bort duon Begler-Nordqvist också.

Varför fick Begler sparken just nu? Hade det inte varit val i höst är jag nästan 100 % säker på att hela trion Regnér, Begler och Nordqvist varit kvar idag. Den bakomliggande orsakerna är givetvis regeringens rädsla för att assistansen och LSS blir en valfråga. Den utlösande faktorn som fick regeringen att bestämma sig kan mycket väl har varit en intervju i Assistanskoll där Eva Nordqvist meddelade att det var inte alls säkert att FK skulle bevilja hjälp för sondmatning ens efter domen i HFD 13april. Situationen höll på att bli ohållbar för ”välfärdspartiet” nummer 1. Det var att allt för lätt för allianspartierna att attackera S trovärdighet i välfärdsfrågor.

Assistanskoll - inte säkert att FK beviljar hjälp för sondmatning'

Det som skedde fredagen 27 april var enbart symbolpolitik därför att dittills hade ingenting kommit fram som på ett fundamentalt sätt ändrade regeringens inställning till assistansreformen. Besparingsdirektivet till både FK och LSS utredningen låg kvar, det är oerhört svårt att bli beviljad assistans etcetera men det betyder inte att det saknade betydelse. I första hand ska vi se det som ett bevis på att regeringen kände sig allt mer trängd. Vi hade fram till 27-e april tvingat fram tillfälliga lagändringar, propagandan om de ondsinta privata anordnarna avfärdade t.o.m. utredaren Stig Svensson, Niklas Altermark har på ett övertygande sätt visat att den s.k. expert metoden är totalt olämplig för att bedöma fusk och kriminalitet i assistansbranschen o.s.v.''

*  Mycket överraskande, i positiv bemärkelse var att Lena Hallengren i måndags meddelade att besparingsdirektiven ska tas bort Utredningstiden förlängs några månader också vilket visar att regeringen verkligen känner sig trängd. Det är resultatet av ett massivt opinionstryck från alla som värnar rätten till självbestämmande. Givetvis en framgång som ska firas men mycket återstår innan kampen är vunnen. När det gäller kostnaden/utgifterna var beskeden mycket luddiga tycker jag. Min tolkning är denna:

Besparingsdirektiven ska tas bort men kostnaden får inte öka. I praktiken innebär det besparingar om än inte lika brutala som i LSS direktiven. Och från vilken nivå får kostnaden inte öka? Här finns inga besked. Är det från dagens nivå där många miljarder kr redan sparats in på assistansersättningen?

Vad ska hända med alla de personer som förlorat assistansersättningen? Har fick vi inga besked alls och även efter dagens besked är det lika svårt som innan att bli beviljad personlig assistans. Och var finns förslag som åtgärder alla försämringar i andra LSS insatser? Ledsagning är en insats där försämringarna är förande, gruppboendena fungerar allt sämre etcetera. Vägen är mycket lång innan vi har en fungerande lag igen. Några exempel på nödvändiga åtgärder:

·   Samtliga delar av HFD domarna 2009, 2012, 2015 och 2017 måste återställas. Fortfarande anser FK att delar av domen 2017 (kvalificerade hjälpbehov) fortfarande gäller).

·   Begreppen integritetsnära hjälpbehov måste slopas helt och hållet i en reformerad LSS lag.

·  En tydligt klargörande av huvudmannaskapet där assistansen inte får kommunaliseras.

·  Återställande av de domar som raserat andra LSS insatser

Givetvis ska alla som förlorat assistansen kunna få tillbaka den!

Efter att ha firat en viktig framgång är det bara att kavla upp ärmarna igen och jobba vidare tills slutmålet är nått. En återställd och säkrad LSS lag som skyddar både assistansen och de andra LSS insatserna.