måndag 31 oktober 2016

Hur ska assistansreformen och LSS återupprättas? Börja med LSS §9a

Förfallet för rättighetslagen LSS har nu gått så långt att  det finns en stor risk att det inom en nära framtid kommer bli nästan omöjligt att bli beviljad personlig assistans eller kvala in till de andra LSS insatserna för personkrets 3. D  v s personer med  stora hjälpbehov i den dagliga livsföringen som inte beror på normalt åldrande.

Vi är alla överrens om att regeringens politik leder till fördärvet men hur ska det gå till att verkligen säkra intentionerna samt ta bort den åldersdiskriminerande 65 års gränsen och säkerställa att även övriga LSS insatser tillämpas som det var tänkt? Ett helt batteri med åtgärder krävs och jag ska gå igenom några av dem fram till julen. Det räcker ju inte med att vi bara konstaterar att det går åt skogen. Vi måste driva den processen själva för ingen annan gör det åt oss. På kort sikt stödjer jag och VIMPA kraven på nödstopp. Självklart måste direktiven till Försäkringskassan ändras också men det är bara  temporära nödåtgärder som inte löser de grundläggande problemen till att hela LSS håller på att rämna.

Någonstans måste vi börja och min första anhalt på den vägen blir att ändra LSS §9a som handlar om de fem grundläggande behoven. Det är ju domar i Förvaltningsdomstolarna som orsakat att tillämpningen av de fem grundläggande behoven har skärpts radikalt. Det femte behovet - ingående kunskap om brukaren tillämpas nu så snävt att inga personer med fysiska funktionsvariationer/funktionsnedsättningar kan hänvisa till det femte behovet överhuvudtaget när de grundläggande behoven bedöms.


Varför är det då så viktigt att denna paragraf ändras? Anledningen är att den är helt central för att man ska kunna bli beviljad statlig assistansersättning. Kommer man under 20 timmar/vecka i s.k. grundläggande behov beviljar ju FK NOLL timmar i statlig assistansersättning och FK är benhårda. Vi kommer inte ändra tillämpningen om inte lagen ändras upprepar myndigheten gång på gång.

Nästa intressanta och svårlösta fråga är - hur ska LSS §9a ändras i praktiken så det blir omöjligt att det kommer nya prejudicerande domar som flyttar oss tillbaka till ruta ett igen? Om det är något vi bittert fått lära oss sedan 2008-2009 så är det att rättigheterna i
 rättighetslagen LSS i själva verket vilar på en mycket bräcklig grund.

Själv tycker jag Liberalerna har en intressant idé som pratat om att införa ett sjätte grundläggande behov - delaktighet i samhället som skulle vara en dellösning. Fast det räcker inte heller då delaktighet i samhället antagligen skulle kunna tolkas på femtioelva olika sätt i domstol. Tänk på att rätten att äta inte är ett grundläggande behov idag om hen kan föra maten till munnen själv, inte ta på ytterkläder heller... Detta p g a prejudicerande dom i dåvarande Reringsrätten (numer Högsta Förvaltningsdomstolen)

Så hur ska då lagtexten utformas så att det en gång för alla står klart att äta med alla delmoment som tillagning, diskning etcetera faktiskt är ett grundläggande behov oavsett av vem och hur maten förs till munnen eller att ta på en jacka skor eller "finkläder" är lika mycket ett grundläggande behov som att ta på  kalsonger? Så är inte fallet idag. Jag tror att grunden måste vara artiklarna i CRPD konventionen. Hur exakt det ska utformas får skickliga assistansjurister titta på men CRPD måste vara grunden att utgå ifrån. Sen måste hela konventionen också bli lag också som jag skrivit om tidigare. Ett annat område  som reglerar personlig assistans sen måste titta på är Socialförsäkringsbalken kapitel 51 som reglerar personlig assistans som en socialförsäkring vilket blir ämne för ett annat blogginlägg.




Hela regeringen, Ann-Marie Begler, Gunnar Johansson, Anna Dahlberg och alla andra som sparkar på vår  assistansreform. Personlig assistans är faktiskt inskriven i Socialförsäkringsbalken kapitel 51 den är inte en "förmån" utan en del av det svenska socialförsäkringssystemet. Och assistansen är i sin tur en del av rättighetslagen LSS. Den lagen kom till för att vi skulle kunna leva som andra, för att våra rättigheter skulle stärkas  och maktbalansen ändras till vår fördel mot kommunernas självstyre. Ni är tillsammans ansvariga för att förespråka en politik som leder tillbaka mot en mörk tid när vi var utlämnade till kommunernas godtycke.  Nu är det er skyldighet som demokratiskt valda politiker och tjänstemän med ansvar att förverkliga lagen och se till att LSS återigen blir den rättighetslag den är tänkt att vara.

torsdag 27 oktober 2016

Nu är det visst "populism" att" försvara assistansreformen...

Det verkar inte finnas någon gräns  för hår lågt den här regeringen och arga ledarskribenter kan sjunka i sin propaganda och smutskastning av personlig assistans. För någon vecka sedan nådde regeringen Löfvén en ny bottennivå när vår statsminister debatterade besparingar  i assistansersättningen med Liberalernas partiledare Jan Björklund. Debattörerna hade givetvis vitt skiljda åsikter angående regeringens politik vad gäller såväl assistansen som hela LSS.  Till slut utbrast Stefan Löfven att Jan Björklund och Vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt ägnar sig åt "populism" när man kritiserar regeringen.


Finansminister Magdalena Andersson må vara drivande men det betyder inte att statsministern har ett stort ansvar för det som sker, ja faktiskt det yttersta ansvaret. Stefan Löfvén är regeringschef, Maggans boss och har således den makt som krävs för att sätta stopp för alla tokigheter som dirigeras från finansdepartementet och omsätts i faktisk politik av Åsa Regnér och Försäkringskassan. Istället blir Jan Björklund och Jonas Sjöstedt anklagad för att vara populister. Det är ett lågvattenmärke av sällan skådat slag. Och detta från en statsminister som representerar ett parti som säger sig stå i opposition mot alla orättvisor i samhället. Så här definierar Nationalencyklopedin populism:

Rörelse eller ideologi som vädjar till ”folket” som grupp oberoende av någon social klass.


Knappast något som är tillämpbart när det gäller att försvara en mindre  grupp människors självklara rätt att leva som andra - inte om man anser att detta är en viktig fråga för en demokratisk stat med höga ambitioner  med välfärden. Själv tolkar jag detta mycket otrevliga utspel från statsministern som ett tecken på att regeringen faktiskt känner sig pressad.



Efter alla debattartiklar som funkisrörelsen publicerat senaste månaden var det givet att det skulle komma en "motreaktion" från mörkerkrafterna och lika väntat var det att regeringen själv, F-kassan  och Expressens Anna Dahlberg är "ledande" aktörer. Anna Dahlberg är sedan tidigare en av de argaste kritikerna av LSS i allmänhet och personlig assistans i synnerhet.

I ett tidigare hårt angrepp för några år sedan skrev Anna Dahlberg ett mycket argt inlägg där kritiken kan sammanfattas i fyra huvudpunkter:

·       Assistansen kostar för mycket

·       Assistansen "stjäl" resurser från annan välfärd

·       Fusk och kriminalitet härjar vilt

·       Statens kontrollmekanismer är alldeles för svaga


Det nya inlägget var i mångt och mycket en upprepning av tidigare inlägg i debatten nu  hamnade emellertid även Jan Björklund  i skottlinjen samtidigt som hon inte oväntat hoppade på populistspåret. Anna Dahlberg skriver bland annat följande:

Det är ansvarslöst att blunda för de stora missförhållandena kring assistansersättningen. Att Jan Björklund (L) går i bräschen för denna populism är beklämmande.

Nu orkar jag inte analysera allt hon skrev men skulle Anna Dahlberg få som hon vill skulle bland annat följande ske:

·       Assistansreformen kommunaliseras

·       Staten och kommunerna skulle få mycket  större befogenheter än idag när det gäller oanmälda hembesök mm

·       Assistansjuristerna  försvinner omgående vilket är liktydigt med en enorm maktförskjutning till F-kassans och kommunernas fördel gentemot de assistansberättigade.


Anna Dahlberg symboliserar det sämsta inom svensk journalistik på "toppnivå". En mycket obehaglig kombination av okunskap och misstankar mot hela idén med personlig assistans. I och med att hon skriver och är samhällstyckare för landets näst största tidning är hon tyvärr även en maktfaktor av rang.



Försäkringskassan passade också på att ta fram storsläggan i form av pensionerade Försäkringsdirektören Gunnar Johansson som frågar om "assistansen är en orimligt bra socialförsäkring"? En hel del av kritiken är inne på samma spår som Anna Dahlberg - kostnaden skenar. Gunnar Johansson är emellertid så vitt jag  vet den första eller före detta myndighetspersonen som helt öppet ställer personlig assistans mot alla möjliga offentliga utgifter från försvar och polis till sjukvård. Budskapet är glasklart - personlig assistans stjäl resurser från andra viktiga offentliga åtaganden!

 Den här meningen är verkligen motbjudande:

 Är det så att rädslan för att ta impopulära beslut gör att politiska beslutsfattare och debattskribenter agerar som om assistansersättningen vore en helig ko? 

Herregud, vilken värld befinner sig Gunnar Johansson i? Assistansreformen håller på att rämna, regeringen har bara sedan årsskiftet gett order till FK att "bryta utvecklingen i antalet beviljade timmar" och gett direktiv till en LSS utredning som han själv nämner som helt och hållet har fokus på att sänka kostnaden .   Hade varit intressant och fråga honom hur många miljarder kr tycker det är rimligt att spara? Hur många tycker Gunnar Johansson inte borde ha assistans som har det idag?




* Missa inte heller morgondagens debatt i riksdagen om personlig assistans och  LSS som sänds direkt på riksdagens hemsida.



tisdag 25 oktober 2016

Regeringen leker med ord

Försäkringskassan ska bidra till att bryta utvecklingen av antalet timmar inom assistansersättningen.

Exakt så står det i regeringens direktiv till Försäkringskassan angående assistansersättningen. Vi har ju fått vänja oss vid kodord som träffsäkerhet, legitimitet och kostnadskontroll när Åsa Regnér försöker dölja vad regeringen vill göra med assistansreformen. Likväl hävdar regeringen med Åsa Regnér som är den som ska verkställa en destruktiv politik som dirigeras från finansdepartementet att regeringen inte sparar eller vill spara pengar på personlig assistans. Jag menar att detta är bara en lek med ord för att försöka rättfärdiga en orättfärdig politik.

Visst, ordagrant står det inte att pengar ska sparas men Åsa Regnér måste slå knut på sig själv om hon ska ge en förklaring till hur det ska gå till "att bryta utvecklingen med antalettimmar inom assistansersättningen" utan att behovsbedömningarna skärps. Det går helt enkelt inte hop.


Förra veckan nådde Åsa Regnér nya bottennivåer när hon anklagade bland annat RBU för att bedriva en skrämselkampanj, RBU som i själva verket varit mycket aktiva  för att försvara assistansreformen och som  var den förening som tog initiativ till att kräva nödstopp när det gäller avslag på beviljad personlig assistans. Ett initiativ som sedan  Neuroförbundet, Ifa, Lika Unika federationen och DHR meddelat att man stödjer. 

Denna typ av argumentation från Åsa Regnér är inte bara ett slag under bältat och  en inkompetensförklaring av hela funkisrörelsen, det är en ren provokation mot alla de människor som får sina liv slagna i spillror. När argumentationen från regeringen har så låg nivå tolkar jag det som att Maggan och Åsa faktiskt börjar känna sig rejält pressade.

När det gäller regeringens argument att det inte sker några besparingar i assistansersättningen anser jag det är mycket lätt att skjuta det argumentet i småbitar. Visst kan Åsa Regnér visa att den totala bruttokostnaden/utgiften för personlig assistans .t.o.m. 2015 fortfarande steg men nu genomförs efterskottsbetalning på assistansersättningen, under oktober månad betalas inte en krona ut till de som inte är egna arbetsgivare, staten sparar in en hel månads kostnad, vilket i praktiken innebär en besparing på ungefär 2 miljarder kr i år.

Under det senaste året har ett mycket stort antal personer förlorat sin assistansersättning. Gång på gång avslöjar media hårresande fall med personer som har mycket stora hjälpbehov som förlorat sin assistans och de fall som når allmänhetens kännedom är med 100 % säkerhet ändå bara toppen på isberget. Detta innebär faktisk  (sen må regeringen kalla det vad de vill) besparingar/neddragningar eftersom berörda personer borde ha all rätt i världen att få behålla sin assistans! Här finns mycket att jobba på för brukarrörelsen i vår kamp mot regeringen. Regeringen får helt enkelt inte komma undan med billiga försök till och bortförklara att man inte genomför eller tänker genomföra stora försämringar.





På fredag kommer det anordnas en debatt i riksdagen om personlig assistans, initiativtagare är Kristdemokraterna. Det är ingen vild gissning att Åsa Regnér kommer upprepa sina vanliga mantran om "kostnadskontroll", träffsäkerhet" och legitimitet". Blir också mycket förvånad om Åsa Regnér inte riktar samma anklagelser till allianspartierna och Vänsterpartiet som hon nyligen gjort mot funkisrörelsen . Det kommer även att anordnas en manifestation till stöd för LSS utanför riksdagshuset.


måndag 24 oktober 2016

Jönköpings kommun blir ett föredöme med LSS insatsen ledsagning

Insatsen ledsagning är en LSS insats som drabbats hårt av besparingar. En av alla de personer som drabbats är blinda journalisten Katarina Hahr som fått sin ledsagning indragen vilket fått konsekvensen att Katarina inte behålla sitt jobb som journalist på Sveriges Radio. Katarinas fall har "rullat på" ett tag på nu och nyligen skrev Katarina en bra debattartikel i Aftonbladet. Bland annat skrev Katarina:

Jag får höra talas om ledsagning enligt LSS. Efter ett par års kämpande beviljas jag det. Jag får ett liv. Jag minns första gången jag fick ledsagning. Det ringde på dörren, hon hette Malin. Jag fick göra vad jag ville flera timmar om dagen. Det första jag gjorde var att gå till blomsteraffären. Jag köpte en ros från Sydamerika.

Förra året, utan förvarning, drog kommunen in all min ledsagning enligt LSS som jag har haft i 20 år. Hela min tillvaro rasar samman, jag är tillbaka till hemtjänst och husarrest.

Jag har försökt få svar från regering, rättsväsendet och kommunen om varför jag inte längre är lika blind som jag varit. Någon har bestämt att vara blind inte längre är ett stort funktionshinder. Åsa Regnér, ansvarig minister, säger att assistansen kostar för mycket, att det finns assistansföretag där medlen inte har används på rätt sätt.


Det betyder alltså att om organisationen runt en förskola inte fungerar, och det finns ett svinn, då får barnen klara sig själva.


Katarina sätter verkligen ord på känslan att känna delaktighet i samhället men även den fruktansvärda känslan att förlora sin möjlighet till att kunna vara en del av samhällslivet. Att istället bli behandlad som en kostnadsbörda som samhället inte vill ha.

Det finns emellertid ljus i mörkret för alla som berörs av insatsen ledsagning. I torsdags beslutade min hemkommun Jönköping att ledsagningen skulle släppas fri - d v s användarna ska själva bestämma hur många timmar man behöver. Till att börja ett försöksprojekt men när det kommit så här långt tror jag faktiskt det blir permanent.  Kommunalrådet Mona Forsberg som varit drivande ser detta som något självklart. Vi är alla olika som människor med olika behov och intressen. När insatsen väl beviljats ska hen kunna bestämma själv hur många timmar som behövs säger Mona. Även det här exemplet tycker jag visar att på lokal nivå finns, åtminstone i många fall en helt annan syn på LSS hos socialdemokratin än hos regeringen.

Debatten för eller emot handlade givetvis i stor utsträckning av pengar och kostnader mot individens rätt till goda levnadsvillkor och självbestämmande. Då är det viktigt och påpeka att en kommun har redan börjat tillämpa den här modellen, nämligen Laholm. Där varnade motståndarna "som sig bör" för skenande kostnader men kors i taket för belackarna - kostnaden steg inte! Antalet timar ökade visserligen men det kompenserades av minskade kostnader för administration. Om detta gäller för Laholm borde samma sak gälla för Jönköping.

Inte för att jag blir det minsta överraskad men det är så fruktansvärt trist och läsa när kommunpolitiker i min hemstad kallar det här för en "populistisk politik" men det säger väl tyvärr en hel del vad personerna innerst inne tycker om LSS... I själva verket är de beslut som fattats i Laholm och nu Jönköping helt i linje med både LSS ursprungliga intentioner och FN-konventionen om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättningar.

Exemplet med Laholm och Jönköping visar vilken fantastisk lag LSS egentligen är. Allt handlar om att det också finns politiker som förstår detta och sätter värde på lagen och vår rätt till goda levnadsvillkor och delaktighet i samhället.

Vad gäller populism verkar det vara på väg att bli ett nytt "inneord" mot politiker som försvarar våra rättigheter, mer om detta senare i veckan.

STORT TACK MONA!

torsdag 20 oktober 2016

Historien om den nuvarande regeringens frontalangrepp mot assistansreformen

Det är höst 2014. Alliansen har förlorat makten och ersatts med en regering bestående av Socialdemokraterna och Miljöpartiet. Stefan Löfvén har nyss hållit sitt första regeringsförklaring och stämningen i den svenska funkisrörelsen är på topp då regeringsförklaringen innehöll mycket positivt för vår del. Äntligen var det slut på alliansregeringens besparingspolitik, eller?

Själv är jag avvaktande då jag vill se konkreta resultat inte bara prat innan jag jublar. Två år senare får vi konstatera att det blev sämre än ag någonsin föreställt mig. Regeringens politik för personlig assistans och LSS är en katastrof och det finns inte mycket positivt att ta till sig från andra områden heller.

OK, regeringen vill delvis skärpa tillgänglighetslagstiftningen  men fortfarande är det den svaga lagstiftningen från 2014 som gäller. CRPD konventionen ska vara vägledande i regeringens politik och barnkonventionen ska bli svensk lag vilket är bra men saknar trovärdighet så länge kriget mot personlig assistans pågår.

Det började gå åt fel håll för den här regeringen när det våren 2015 flaggades för "låga höjningar av schablonen kommande år" och så har det verkligen blivit. Sommaren 2015 tillsatte Stefan Löfvén en "fuskdelegation" som skulle granska kriminalitet i offentligt finansierad välfärd. Tyngdpunkten lades emellertid på personlig assistans vilket innebar att statsministern köpte medias bild av att assistansbranschen är genomsyrad av kriminalitet och oegentligheter.

Ska jag välja en tidpunkt då det verkligen började gå helt åt skogen så blir det sensommaren/tidig höst 2015. Sverige tar emot ett stort antal flyktingar som har flytt från helvetet i Syrien och Irak. Hur ska statens oväntat kraftigt ökade utgifter finansieras? Finansminister Magdalena Andersson tvekar inte i TV - personlig assistans är ett prioriterat område när regeringen tittar på besparingar. Det är så fruktansvärt låg nivå av finansministerm att sätta våra behov mot desperata flyktingar. Jag hade ändå haft visst överseende med  det om det varit en engångsföreteelse - vem som helst kan ju trots allt säga något dumt utan att ha tänkt igenom det ordentligt även om jag  i sådana här sammanhang har höga krav på en minister som i praktiken är tvåa i rang efter statsministern.

Men enligt Ifa (som jag anser är mycket trovärdiga) säger Maggan samma sak vid tre tillfällen och då är det definitivt inget uttalande som inte var genomtänkt. Magdalena Andersson tycker verkligen att assistansen är för dyr och vill definitivt sänka kostnaden. Det råder ingen tvekan om det vilket utvecklingen sedan dess bekräftat. Det har så att säga "rullat på" med efterskottsbetalning, mycket snåla höjningar av schablonen, regleringsbrev till Försäkringskassan och så direktiven till LSS utredningen mm.

 Även om finansministern är (det är jag helt övertygad om) den drivande kraften till besparingshysterin behövs givetvis medhjälpare. Och medhjälparna, i första hand ansvarig minister Åsa Regnér och Försäkringskassans generaldirektör Ann-Marie Begler som ska verkställa Finansministerns ambitioner har sannerligen, ur Maggans synvinkel gjort ett "gediget" jobb. 

Det mest obehagliga i en besparingsiver som spårat ur är den propaganda som regeringen ägnat sig åt. Gång, på gång, likt ett positiv har Åsa Regnér senaste året upprepat sina mantran om "kostnadskontroll, "legitimitet" och" träffsäkerhet". Åsa Regnérs "högra hand" Ann-Marie Begler har sannerligen varit "ambitiös" med. Ett vid det här laget ganska stort antal debattartiklar har publicerats som alla basunerar ut att kostnaden för assistansreformen "skenar", kriminaliteten härjar vilt etcetera. Även om Åsa Regnér med alla sina kodord försöker dölja regeringens verkliga ambitioner är strategin väldigt lätt att genomskåda:

Allmänheten ska gång på gång matas med budskapet att assistansreformen är för dyr och att mycket stora belopp går till fel saker. Målet är att undergräva allmänhetens förtroende för reformen, minska "vanligt folks" betalningsvilja för att på sätt kunna kapa kostnaderna rejält utan alltför mycket protester.

Jag har flera gånger frågat mig själv - hur lågt kan en demokratiskt vald regering sjunka i sin iver att spara pengar på de som behöver samhällets stöd mest? Svaret är uppenbarligen - mycket, mycket lågt. Nu är funkisar ingen erkänd minoritet i samhället juridiskt och jag vill helst inte använda beteckningar som hets mot folkgrupp. Det råder emellertid inga tvivel om att regeringens kampanj mot assistansreformen ha nått vidriga nivåer som normalt sett anses oacceptabla i ett demokratiskt samhälle.

Vad är då regeringens slutliga mål? Som jag skrivit innan tror jag inte ens Magdalena Andersson och Åsa Regnér vill avskaffa personlig assistans helt och hållet, d vs assistansen och övriga LSS insatser ska finnas kvar på papperet, däremot ska budgetposten personlig assistans till varje pris bort från statsbudgeten! Det kanske tar ett antal år men bort ska den. Sen kommer vi alla att återigen vara hänvisade till kommunernas godtycke. För de allra flesta kommer det betyda helt indragen eller rejält reducerad assistansersättning men då är det inte regeringens bekymmer. D v s på kort sikt - notan för sjukskrivningar, anhöriga som måste lämna sina jobb, depressioner etcetera kommer att stiga rejält.



* Avslutar med något mycket roligare. I tisdags höll jag en föreläsning om Independent Living ideologi i HSO -s lokaler i Jönköping som blev mycket lyckad.


Bild: Undertecknad föreläser i ett konfererensrum. I bakgrunden en blå powerpoint med vit text.


tisdag 18 oktober 2016

Lögner, förbannade lögner och statistik

"Det finns tre sorters lögn: lögn, förbannad lögn och statistik" (engelska orginalversionen):


"There are three kinds of lies: lies, damned lies, and statistics."


Ovanstående citat sägs ha myntats av den brittiska premiärministern Benjamin Disraeli på 1800-talet. Innebörden är att man med selektivt utvald statistik försöker bevisa något som  det egentligen finns mycket lite bevis för. Citatet passar bra in i regeringens och Försäkringskassans osmakliga kampanj mot assistansreformen. Ska belysa det med några exempel.

Nyligen presenterade Försäkringskassan en del statistik för att stärka Ann-Marie Beglers ståndpunkt att assistansreformen mår bra. Angående nybeviljande och avslag  skriver FK följande:

Varje år ansöker runt 2.500 personer om assistansersättning. Det senaste året har andelen som beviljas assistans sjunkit från 40 till cirka 30 procent. Denna minskning har flera orsaker. En är att det är vanligt att personer ansöker flera gånger efter att man fått avslag. En annan möjlig orsak är ett avgörande i Högsta förvaltningsdomstolen som innebär att en viss typ av assistans endast får ges till brukare med en psykisk funktionsnedsättning.

Det är sant att antalet som får assistans vid nyansökningar sjönk med drygt 10 % 2015, statistiken från Assistanskoll visar samma resultat. För mig  är det emellertid inget sundhetstecken att nästan 69 % fick avslag 2015. Hade FK velat ge en bild hur utvecklingen sett ut under ett längre tidsintervall  under låt oss säga senaste 10 åren framträder en annan bild.
Procentsatsen anger andelen som blev beviljad personlig assistans vid nyansökningar.

2006 67,4 %

2010 45,6 %

2015 31,2 %

Källa: Assistanskoll

Den långsiktiga trenden är solklar, andelen personer som blev beviljade personlig assistans sjunker stadigt. Varför presenterar FK statistik bara för senaste året? Tja, det ligger knappast i regeringens och FK-s intresse att belysa den långsiktiga trenden.
Om antalet beviljade timmar skriver FK följande:

År 2005 erhöll varje person som var berättigad till statlig assistans i genomsnitt 101 timmar assistans per vecka, år 2015 var motsvarande siffra 127 timmar. Preliminära siffror för 2016 visar på en fortsatt ökning av antalet timmar per brukare. Vi ser också en minskning av cirka 300 brukare hittills för 2016, vilket motsvarar tidigare variationer över kortare tidsperioder.

Antalet beviljade timmar ökar i genomsnitt svar ja. Hur förklarar FK det. Jo, så här:

I uppföljningen redogörs tre orsaker till timutvecklingen. Den första är att antalet timmar ökar för mottagare som redan har ersättningen. De söker igen och beviljas fler timmar. Den andra är att mottagare som beviljas ersättningen för första gången har ett allt högre genomsnitt är de som nybeviljats tidigare år. Den tredje är att den förändrade sammansättningen mellan personkretsar i sig ökar genomsnittet.
Det står emellertid ingenting om följande som med största säkerhet är den viktigaste anledningen till att antalet beviljade timmar i genomsnitt ökar:
Allteftersom andelen sökande som blir beviljade assistans stadigt sjunker och allt fler åker ur systemet säger all logik och sunt förnuft att följande skett:
Många  av de som förlorar assistansen har inte haft så många timmar beviljade försvinner ur systemet, kvar blir dem med de största hjälpbehoven. Resultatet blir givetvis att antalet timmar i genomsnitt stiger. Ingenting sägs heller om att det antal timmar som faktiskt beviljas med så gott som 100 % säkerhet faktiskt motsvarar berörda personers verkliga behov.
 Jag tycker vi är på tok för dåliga att påtala detta ganska enkla samband mellan ökat antal avslag och antalet beviljade timmar i genomsnitt. Räkna aldrig med att regeringen eller FK kommer att påtala det sambandet - det stämmer inte in i deras propaganda att jurister är främsta orsaken till att antalet beviljade timmar ökar.


Läs också Maria Mattsons utmärkta debattartikel i Dagens Samhälle om vilka attityder som råder i Rosenbad och regeringens ovilja att diskutera med brukarrörelsen:

måndag 17 oktober 2016

Äntligen händer det positiva saker i riksdagen

Assistansreformen och hela LSS befinner sig i sin värsta kris sedan lagen trädde i kraft 1994. Numer går det knappast  en vecka utan att media rapporterar om nya exempel på missförhållanden och nu har även en människa mist livet p g a indragen assistans.

Mitt i denna mycket djupa kris är det viktigt och uppmärksamma att det faktiskt har hänt en hel del positivt senaste månaden. Det började för några månader sedan när det började dyka upp debattartiklar som försvarade assistansreformen. Riksmedia har sedan hakat på att det så tragiska dödsfallet i Malmö har fått mycket stor uppmärksamhet.

Ute i brukarrörelsen och övrig funkisrörelse händer det mycket positivt. Ett mycket stort antal debattartiklar har publicerats sedan sensommaren av olika aktörer. RBU har varit mycket aktiva senaste månaderna. Ordförande Maria Persdotter krävde ett möte med

 Åsa Regnér och Ann-Marie Begler och fick tydligen nobben. RBU har emellertid inte gett sig och nu vänt sig till Stefan Löfvén. På hemsidan kan man bland annat läsa följande:


Vi ser ingen annan väg än att nu vända oss direkt till statsministern, säger Maria Persdotter, förbundsordförande i RBU. Krisen inom personlig assistans är verkligen akut och det är obegripligt att regeringen, samtidigt som man pratar om att göra barnkonventionen till svensk lag, i praktiken drar undan förutsättningarna för de barn och familjer som har de allra största behoven.

Efter alla rapporter om missförhållanden med dödsfallet som kulmen kräver RBU nu ett nödstopp - ett totalt stopp för indragningar av personlig assistans. Neuroförbundet som den avlidna kvinnan och jag själv var och är medlem i har hakat på och kräver nu också ett nödstopp samma sak, samma sak gör DHR. VIMPA ställde oss bakom kravet i vårt uttalande.


Kort därefter hakade Lika Unika Fedarationen på och skrev följande på sin hemsida:

Lika Unika delar kravet från våra medlemsförbund RBU och Neuroförbundet om ett nödstopp när det gäller försämringarna i assistansen. Redan inom kort kan regeringen i regleringsbrev för 2017 tydliggöra för Försäkringskassan att besparingshysterin ska avbrytas. Låt Försäkringskassan verka just som en trygg försäkringsgivare, också för den som har behov av assistans!

FUB har också träffat Desirée Pethrus för rundabordssamtal där medlemmarna fick berätta hur mycket olika LSS insatser betyder för dem. Olika experter på LSS lagstiftningen deltog också. Fler möten är inplanerade.


Vad tycker Ifa då? I torsdags läste jag följande på Ifa-s hemsida:
IfA står liksom hela brukarrörelsen bakom kravet på nödstopp och hoppas att socialutskottet enas kring ett utskottsinitiativ att omformulera regleringsbrevet till Försäkringskassan. Om initiativet tas av utskottet måste ett logiskt nästa steg vara att nedskärningsdirektiven - utredningsdirektiven - även de skrivs om.

I direktiven står uttryckligen att förbättringar av LSS-insatser ska bekostas med assistansersättning. Detta är bara ett exempel på den nedskärningsanda som präglar direktiven. En prövning av assistansreformens kostnadseffektivitet är helt ignorerad till förmån för kategoriska nedskärningskrav. Skriv om!
 För undertecknad som så många gånger "tjatat" om mer samarbete i funkisrörelsen värmer det i hjärtat att en "motståndsrörelse" håller på att bildas där vi hjälps åt. Gemensamma manifestationer är planerade 3 december. Det kommer sannerligen behövas om vi ska stoppa och vända den nuvarande utvecklingen. 




* Mycket glädjande är också att det börjar hända saker på riktigt hög nivå. Åsa Regnér har tillsatt en snabbutredning som ska undersöka varför barnfamiljer drabbas så hårt av den nya tillämpningen efter domen i Högsta förvaltningsdomstolen 2015 och en tidigare dom från 2012. Jag har inga stora förväntningar men det är ändå ett litet, litet steg i rätt riktning.
Framförallt, det rör på sig även i riksdagshuset. Vänsterpartiet meddelade i fredags att man ska försöka driva igenom ett nödstopp i Socialutskottet som även ska tvinga regeringen att ändra direktiven. Hitills har förutom Liberalerna även Centern, Kristdemokraterna och Centern sagt att man stödjer Vänsterpartiets initiativ vilket är mycket glädjande. Nu tror jag inte initiativet lyckas men det är ändå ett oerhört viktigt steg - nu finns det en opposition i riksdagen mot den orättfärdiga politiken. I bästa fall, jag betonar verkligen bästa fall är botten nådd nu. Det gäller att inte att jubla i förtid - det är mycket lång väg kvar innan vår rätt till självbestämmande och goda levnadsvillkor är säkrat permanent.

Uppdatering: Sedan jag skrev texten förra veckan har även Moderaterna tagit ställning och skrivit till socialutskottet.

Avslutningsvis - Vänsterpartiet, liberalerna, Kristdemokraterna, Moderaterna och Centern är ett på papperet udda allians men för mig är den mycket välkommen. Rätten till självbestämmande och goda levnadsvillkor ska inte förvandlas till en vanlig "vänster - höger" fråga, nu har regeringen motstånd från både ett allierat parti och samtliga allianspartier.

torsdag 13 oktober 2016

Den verkliga orsaken till att Åsa Regnér ser rött på juristerna i assistansbolagen

Förra veckan skrev Åsa Moberg en Debattartikel i Dagens Samhälle med rubriken:

Överheten ogillar att LSS ger svaga en röst


Åsa Moberg är mycket kritisk till regeringens politik vad gäller personlig assistans och även den föreslagna snabbutredningen som jag skrivit om. Vad finns egentligen att utreda undrar Åsa Moberg?

Svaret vet redan hundratals familjer, kanske tusentals, som får sin tillvaro upp och nervänd: Ja, den som är lika funktionshindrad som förr kan plötsligt få sina personliga assistenter indragna. 


"Kostnadskontroll", "träffsäkerhet" och "legitimitet" är kodord som vi fått vänja oss vid när Åsa Regnér försöker dölja regeringens avsikter med personlig assistans och hela LSS. Som ett positiv upprepar hon gång på gång att "pengarna måste gå till rätt saker.Självklart ska pengarna gå till rätt saker och inga assistanspengar ska hamna i kriminellas fickor. Åsa Regnér har rätt i att tanken aldrig var att assistansersättningen  skulle finansiera jurister men jag är så gott som 100 % säker på att det är inte den verkliga orsaken till att ansvarig minister ser rött på dessa jurister. Det handlar om ren cynism, ett fult och ovärdigt maktspel, David mot Goliat.

I rena ringhörnan befinner sig vi med personlig assistans med assistenter, anhöriga och personer som söker assistans. I andra ringhörnan befinner sig regeringen med vad gäller alla ekonomiska frågor Magdalena Andersson som överbefälhavare, Åsa Regnér som medhjälpare och Försäkringskassan med sina enorma resurser. På de assistansberättigades  sida finns emellertid ett, i vissa assistansbolag  stort antal jurister som tillvaratar våra intressen.

Som bekant tycker regeringen att personlig assistans är för dyrt och det är inget man döljer. Klart och tydligt står det i direktiv till FK att antalet timmar ska ner, direktiven i LSS utredningen är glasklara etcetera. Magdalena Andersson har också vid flera tillfällen sagt att assistansen är ett område regeringen vill spara pengar på. Det handlar alltså inte om att regeringen blundar för verkligheten - det är en i högsta grad medveten politik.

Jurister som försvarar våra intressen blir därmed ett stort problem för regeringen. De är kunniga i det de gör och stärker därmed vår position mot den enorma övermakten som utgörs av regeringen och Försäkringskassan. I klartext -juristerna är ett stort hinder för regeringen att ta fram stora osthyveln för att kapa utgifterna för personlig assistans. Detta är den verkliga orsaken till att Åsa Regnér vill ha bort juristerna, den utjämnade maktbalansen är ett mycket stort irritationsmoment. Att sen regeringen via FK håller sig med en armé med jurister som tillvaratar regeringens intressen är inte det minsta konstigt för Maggan och Åsa Regnér, tvärtemot en självklarhet...

I den bästa av världar skulle inte juristerna behövas men regeringen har med sin politik och Försäkringskassans behovsdömningsinstrument skapat ett  absurd obalans i maktförhållandet mellan vi brukare och regering - Försäkringskassan och även kommunerna. Utan juristerna skulle många fler än idag vara helt chanslösa.

Sen går det och invända (vilket Åsa Regnér säkert skulle göra) - varför ska många med personlig assistans ha rätt till gratis juristhjälp när andra inte har det? Mitt svar är att hela systemet är riggat på så sätt att den som kämpar mot myndigheterna i förvaltningsdomstolarna ALLTID befinner sig i kraftigt underläge, spelar ingen roll om det handlar om personlig assistans, annan LSS insats eller något helt annat. I skrivande stund finns det säkert hundratals, om inte tusentals personer runt om i landet son nekas t.ex. sjukpenning trots intyg från läkare att hen inte kan jobba. Och är man svårt sjuk - hur många orkar ens att överklaga?

 Den obalansen måste rättas till så att alla som nekas sina rättigheter från FK och kommunerna har rätt till rättshjälp. Sannolikheten att det införs under överskådlig framtid är i bästa fall oerhört liten. Makten d v s regeringen med sina myndigheter och kommunerna är de stora vinnarna med dagens system och har således inget intresse av att systemet ändras.  Ser vi enbart till assistansen Åsa Moberg sammanfattar  mycket bra med den här meningen:

 I botten ligger en maktkamp mellan myndigheter och hjälpbehövande. Överheten ogillar att ”de assistansberättigade har för mycket att säga till om” och kräver ökad kontroll.





Mitt i all besparingshysteri, människors liv som slås i spillror och t.om en person som avlidit p g a indragen assistans börjar det faktiskt hända positiva saker även på politisk nivå. SVT rapporterar i dag att Vänsterpartiet ska försöka få till ett nödstopp på avslag. Liberalerna, Centern och kristdemokraterna stödjer initiativet.  Även om försöket inte lyckas kommer det åtminstone att föra med sig det positiva att det håller på att bildas en opposition mot regeringens förfärliga politik. Detta  från både vänster och högerblocket vilket är mycket viktigt i vår fortsatta kamp. För att långsiktigt säkra assistansreformen och hela LSS måste det finnas stöd från både vänster och högerpartierna i riksdagen.


onsdag 12 oktober 2016

Ansvarsfördelning och människosynen bakom besparingsivern

Det värsta tänkbara konsekvensen av regeringens oerhört hårdhänta besparingspolitik har nu inträffat - en kvinna med stora hjälpbehov har mist livet som en följd av att svenska staten genom Försäkringskassan sänkte antalet beviljade assistanstimmar rejält när hon i själv ansökte om FLER TIMMAR...

Anledningen till att hon inte hade assistans vid den aktuella tidpunkten var nämligen att FK i sitt nya beslut inte beviljade assistans alls på helgerna. En av många frågor jag ställer mig angående FK-s beslut är hur är det överhuvudtaget möjligt att inte bevilja någon assistans alls under helgen när personen själv ansåg sig behöva mer timmar? Har besparingsivern från regeringen nu gått så långt att det nästan är omöjligt att bli beviljad mer timmar även om hen anser sig vara i behov av det? Direktiven i regleringsbrevet tyder tyvärr på det.


När det sker så här allvarliga händelser kopplat till välfärden brukar det offentliga Sverige ofta ställa krav på att de högst ansvariga  -  i vårt fall Åsa  Regnér och FK-s generaldirektör Ann-Marie Begler ska avgå.  När det gäller ansvarsfördelning på den allra högsta nivån måste vi ha i minnet att de olika myndigheterna är underställda regeringen direkt inte ansvarig minister, ingen minister får ägna sig åt s.k. ministerstyre. Detta gör att Åsa Regnér lätt kan frånsäga sig ansvar  vid svåra enskilda fall med standardfrasen "jag kommenterar inga enskilda fall". Programenligt gjorde också Åsa Regnér det när Aftonbladet bad henne kommentera det oerhört tragiska dödsfallet.

Ann-Marie Begler är inte lätt att ställa till svars heller då generaldirektörerna utses av regeringen. Och Begler har garanterat även efter detta regeringens fulla stöd. Kort och gott i Sverige är det mycket svårt att utkräva ansvar från hög ort när något allvarligt inträffar. Som följd av detta blir nog den enda personerna som kommer att ställas till svars väktarna som inte kollade att hela gallerian var tom vid stängningsdags. De personerna gjorde fel, absolut men kvinnan kanske var död redan innan stängningsdags, det vet vi inte.

Huvudansvaret för det inträffade anser jag ligger mycket högre upp i samhällspyramiden. Det är alldeles för simpelt att lägga huvudansvaret på handläggaren som fattade beslutet av nerdragningen av antalet beviljade assistanstimmar. Nej dödsfallet är den yttersta konsekvensen av en besparingsiver som spårat ur helt. Och ansvaret för det har regeringen som gett klara direktiv till FK att antalet assistanstimmar ska ner. Ann-Marie Begler har också ett stort ansvar som ihop med Åsa Regnér varit en stark pådrivande kraft i propagandakampanjen att personlig assistans är "för dyrt och kostnaden skenar". 

Det vi kan och måste göra göra är att kräva, kräva och återigen kräva att direktiven till LSS utredningen och direktiven till FK skrivs om. Att LSS §9a måste ändras 65 års gränsen för att kunna bli beviljad assistans måste slopas och CRPD konventionen upphöjs till lag. Vi ska inte vika en tum där i de kraven. Igår pratade jag också med en bekant som påpekade en viktig sak. Vi måste bli mycket bättre själva på att juridiskt försöka ställa regeringen, FK och kommunerna till svars för sina beslut vad gäller hela LSS. Juridiskt bevisa att den nuvarande tillämpningen av LSS är olaglig.

Vi måste återigen ställa frågan - vad har ansvariga i regeringen egentligen för människosyn? Gång på gång upprepar Åsa Regnér sina mantran, Magdalena Andersson ser assistansen som ett givet besparingsobjekt osv. Ingen pratar om allt positivt som assistansen medför det är bara kostnad, kostnad och ännu mer kostnad som ska ner. Ytterst givetvis dikterat av Magdalena Andersson som håller i pengapåsen.

Åsa Regnér pratar om att vi ska komma åt "fusket", pengarna ska gå dit de är tänkt etcetera. Faktum är att regeringen inte kommer åt en enda kriminell med den förda politiken. Det handlar inte om att få bort  avarter, i så fall hade det i direktiven till LSS utredningen bland annat stått att Desirée Pethrus ska undersöka hur de höga vinstmarginalerna i vissa bolag uppstår och föreslå åtgärder hur det ska åtgärdas. Det finns ingenting om det.

 Istället är syftet så uppenbart att genomföra generella försämringar vilket bland annat Niklas Altermark och Mattias Näsman poängterat. Jag tror inte för ett ögonblick att regeringen är omedveten om konsekvenserna av den förda politiken  - Magdalena Andersson och Åsa Regnér vet mycket väl att människor som behöver hjälp från samhället kommer att drabbas hårt. Regeringen sätter helt enkelt inget stort värde på vår rätt tillsjälvbestämmande vilket i praktiken är liktydigt med att vi ses som andra klassens medborgare som bara är en belastning för statsbudgeten.  Sen kan Åsa Regnér upprepa hur många gånger som helst att "alla som behöver assistans ska få det". Tyvärr saknar det all trovärdighet så länge inte regeringen ger nya direktiv till  Försäkringskassan och LSS utredningen.




Ljuspunkter finns ändå. Dels utomstående som kritiserar regeringens orättfärdiga politik men även en ilska ute i funkisrörelsen som jag inte bevittnat innan. En ilska som också håller på att omvandlas till något som börjar likna en gemensam "motståndskamp". I skrivande stund vet jag att RBU i samarbete med Ifa, DHR mfl planerar gemensamma manifestationer runt om i landet 3 december. Neuroförbundet och Lika Unika Federationen har också anslutit sig till RBU-s krav på stopp på avslag.

Det kommer behövas mycket gemensamma aktioner framöver. Bara tillsammans kan vi vända på den skuta som p g a en orättfärdig politik närmar sig Niagarafallet allt för snabbt.  Här är det också mycket viktigt att även de personer och anhöriga som berörs av de andra LSS insatserna blir och känner sig delaktiga. D v s vi måste värna hela LSS.