Jönköpings kommun blir ett föredöme med LSS insatsen ledsagning

Insatsen ledsagning är en LSS insats som drabbats hårt av besparingar. En av alla de personer som drabbats är blinda journalisten Katarina Hahr som fått sin ledsagning indragen vilket fått konsekvensen att Katarina inte behålla sitt jobb som journalist på Sveriges Radio. Katarinas fall har "rullat på" ett tag på nu och nyligen skrev Katarina en bra debattartikel i Aftonbladet. Bland annat skrev Katarina:

Jag får höra talas om ledsagning enligt LSS. Efter ett par års kämpande beviljas jag det. Jag får ett liv. Jag minns första gången jag fick ledsagning. Det ringde på dörren, hon hette Malin. Jag fick göra vad jag ville flera timmar om dagen. Det första jag gjorde var att gå till blomsteraffären. Jag köpte en ros från Sydamerika.

Förra året, utan förvarning, drog kommunen in all min ledsagning enligt LSS som jag har haft i 20 år. Hela min tillvaro rasar samman, jag är tillbaka till hemtjänst och husarrest.

Jag har försökt få svar från regering, rättsväsendet och kommunen om varför jag inte längre är lika blind som jag varit. Någon har bestämt att vara blind inte längre är ett stort funktionshinder. Åsa Regnér, ansvarig minister, säger att assistansen kostar för mycket, att det finns assistansföretag där medlen inte har används på rätt sätt.

Det betyder alltså att om organisationen runt en förskola inte fungerar, och det finns ett svinn, då får barnen klara sig själva.

Hela debattartikeln

Katarina sätter verkligen ord på känslan att känna delaktighet i samhället men även den fruktansvärda känslan att förlora sin möjlighet till att kunna vara en del av samhällslivet. Att istället bli behandlad som en kostnadsbörda som samhället inte vill ha.

Det finns emellertid ljus i mörkret för alla som berörs av insatsen ledsagning. I torsdags beslutade min hemkommun Jönköping att ledsagningen skulle släppas fri - d v s användarna ska själva bestämma hur många timmar man behöver. Till att börja ett försöksprojekt men när det kommit så här långt tror jag faktiskt det blir permanent.  Kommunalrådet Mona Forsberg som varit drivande ser detta som något självklart. Vi är alla olika som människor med olika behov och intressen. När insatsen väl beviljats ska hen kunna bestämma själv hur många timmar som behövs säger Mona. Även det här exemplet tycker jag visar att på lokal nivå finns, åtminstone i många fall en helt annan syn på LSS hos socialdemokratin än hos regeringen.

Debatten för eller emot handlade givetvis i stor utsträckning av pengar och kostnader mot individens rätt till goda levnadsvillkor och självbestämmande. Då är det viktigt och påpeka att en kommun har redan börjat tillämpa den här modellen, nämligen Laholm. Där varnade motståndarna "som sig bör" för skenande kostnader men kors i taket för belackarna - kostnaden steg inte! Antalet timar ökade visserligen men det kompenserades av minskade kostnader för administration. Om detta gäller för Laholm borde samma sak gälla för Jönköping.

Inte för att jag blir det minsta överraskad men det är så fruktansvärt trist och läsa när kommunpolitiker i min hemstad kallar det här för en "populistisk politik" men det säger väl tyvärr en hel del vad personerna innerst inne tycker om LSS... I själva verket är de beslut som fattats i Laholm och nu Jönköping helt i linje med både LSS ursprungliga intentioner och FN-konventionen om mänskliga rättigheter för personer med funktionsnedsättningar.

Exemplet med Laholm och Jönköping visar vilken fantastisk lag LSS egentligen är. Allt handlar om att det också finns politiker som förstår detta och sätter värde på lagen och vår rätt till goda levnadsvillkor och delaktighet i samhället.

Vad gäller populism verkar det vara på väg att bli ett nytt "inneord" mot politiker som försvarar våra rättigheter, mer om detta senare i veckan.

STORT TACK MONA!