onsdag 22 februari 2023

Kan vi hamna i en situation där allmänhetens vilja att gemensamt finansiera välfärden kraftigt försämras?

 Vår skattefinansierade välfärdsmodell försvarar jag så länge jag lever. Samtidigt är en välfärdsstat som Sveriges helt beroende av att vi är beredda att betala en hel del i skatt för att finansiera den. Här ska jag lyfta en viktig fråga – vad händer om viljan att gemensamt finansiera välfärden via skatten drastiskt minskar? Innan vi går vidare ska jag återigen påpeka – jag förstår mycket väl att vi inte kan ta ut hur mycket skatt som helst och resurserna kommer aldrig vara obegränsade.


Jag har läst DN journalisten Martin Gelins oerhört intressanta men samtidigt skrämmande bok om rasismens historia i USA Den vita stormen: rasismens historia och USA:s fall. Jag rekommenderar starkt boken för alla som är intresserade av demokrati och mänskliga rättigheter. Boken spänner över hela USA-s historia från slavarna på bomullsplantagen i Sydstaterna via inbördeskriget 1861-1865,Ku Klux Klans skräckvälde, massmorden på indianerna,svåra övergrepp på östasiatiska invandrare, medborgarrättsrörelsens framgångar, vita rasisters motreaktioner till dagens USA där en allt mer radikal höger i Amerikas Förenta stater vill vrida landet i antidemokratisk riktning och begränsa rättigheterna för minoriteter i allmänhet och afro amerikaner i synnerhet.


USA är det västland som spenderar minst pengar i förhållande till BNP på offentligt finansierad välfärd. Varför är det så i ett land som ensamt står för över 20 % av världens BNP? Standardsvaret brukar vara att amerikaner i allmänhet är skeptiska till statsmakten som hotar individuell frihet vilket leder ovilja att betala skatter som inte ens är i närheten av den svenska skattenivån. Men när Martin Gelin intervjuar statsvetare, medborgarrättsaktivister och sociologer blir svaret ett annat:


Den främsta orsaken till skattemotståndet handlar inte som staten i sig utan den mycket utbredda rasismen hos den vita befolkningen (= amerikaner med rötterna i Europa) där afro amerikaner är främsta hatobjekten men även latinamerikaner och invandrare från Ostasien.  Utan all denna rasism menar forskarna att USA hade haft en välfärdsstat av västeuropeiskt snitt där företeelser som allmän sjuk och föräldraförsäkring varit en självklarhet. Mest utbredd anses rasismen vara bland fattiga vita eller vita från låg medelklass. Den för många svenskar helt främmande och för mig förfärliga ”logiken” fungerar på följande sätt:


OK, vi är fattiga eller har det ganska knapert men vi är i alla fall vita… Och vi vill inte betala en enda dollar i extra skatt för att minoriteter i allmänhet och särskilt afro amerikaner ska få det bättre! De ska istället veta sin plats i den s.k. ”rashiarkin”. Det här leder i sin tur till ett starkt motstånd till att betala skatt till offentligt finansierad välfärd inklusive infrastrukturprojekt mm. Att många ändå skulle få hjälp av t.ex. Barack Obamas sjukvårdsreform spelar ingen som helst roll. I riktigt extrema fall finns t.om svårt sjuka personer som säger att de dör hellre än får hjälp av skattefinansierad sjukvård eftersom det även går till svarta…


Med så extrema åsikter som får vid spridning blir det naturligtvis inte lätt att bygga upp en stark välfärdsstat Martin Gelin påpekar att det i USA även finns starka antirasistiska rörelser som arbetar för ett mer tolerant USA som också tycker att välfärden måste byggas ut.



Nu tillbaka till Sverige. Skulle något liknande kunna hända här – att stora delar av befolkningen inte vill bidra till välfärden? Till att börja med är Sverige inte USA. När jag skriver detta 2023 finns ett stort stöd för den skattefinansierade välfärden både hos riksdagspartierna och ännu viktigare – allmänheten.


Trots brister och besparingar så spenderar ytterst få länder i världen (troligen bara Norge och Danmark) mer pengar på skattefinansierad välfärd än Sverige som andel av landets BNP. Samma personer som i USA inte vill betala skatt för att de sämst ställda med ”fel hudfärg” ska få det bättre skulle tycka att Ulf Kristersson är socialist, snudd på kommunist. Inget parti går till riksdagsval på att montera när välfärdsstaten till amerikansk nivå. Sant är att ambitionsnivån skiljer sig en del vad gäller höger, vänster i svensk politik. Men enighet råder om det allra viktigaste - att vi betalar för välfärden gemensamt och i alla valrörelser är de generella välfärdsfrågorna viktiga. Viktigaste skiljelinjen går istället dels i synen på vem som ska vara utförare (hur mycket ska ske i offentlig eller privat regi) och synen på den s.k. arbetslinjen.


I praktiken har vi sett att Socialdemokraterna och Moderaterna numer närmat sig varandra i synen på arbetslinjen. Det blev uppenbart när ett mycket stort antal personer förlorade eller nekades sjukpenning efter Magdalena Anderssons ökända utspel 2015.

 

Finns det då någon risk att Sverige skulle kunna hamna i en situation där viljan att betala för gemensamt finansierad välfärd sjunker drastiskt? I dagsläget är den nog risken liten, trots allt. Den svenska välfärdsstaten har ett mycket solitt stöd i folkdjupet. Det visar sig inte bara i den centrala roll som välfärdsfrågorna har i svensk politik utan även i stora protester när besparingar görs på allt från dagis till sjukförsäkringar – ja även personlig assistans. Assistansen hade inte fått så pass viktig roll i valrörelsen 2018 om det inte funnits ett utbrett folkligt stöd för våra protester. Följderna om det skulle ske är ändå så allvarliga att de inte kan ignoreras.


Vad skulle då kunna utlösa en massiv rörelse med budskapet – nej – vi vill inte betala för allt detta längre? Jag ser två faror.


1)  Stödet för våra höga skatter och välfärden bygger ändå på att ”gemene man” känner att välfärden levererar. Kan vi komma till en punkt där betalningsviljan drastiskt minskar p.g.a. upplevd ”brist på valuta” för skattepengarna? Kan inte uteslutas.


2) Välfärdsbrottslighet vilket hänger ihop med punkt 1. Folk vill inte betala pengar till välfärdsinsatser som ”läcker pengar” till kriminella och då pratar jag även om välfärden generellt. Hur stort är välfärdsfusk/välfärdskriminalitet? Ingen vet säkert.

 

Enighet finns uppenbart hos kriminologer att olika formar av brott riktade mot socialförsäkringssystemet har blivit en allt viktigare inkomstkälla för organiserad brottslighet. Och det är illa nog.

 

Oavsett omfattningen på välfärdskriminaliteten är den utöver att den är moraliskt förkastlig oerhört destruktiv bland annat därför att den riskerar att kraftigt urholka gemene mans vilja att gemensamt bidra till välfärden. Och det är en av anledningarna till att jag brinner så för att få bort den kriminalitet avarter som trots allt finns i assistansbranschen. Vi är riktigt illa ute om denna betalningsvilja minskar. Därför är det också mycket viktigt att inte vilda spekulationer präglar debatten – utan att den utgår från statistik som kan styrkas åtminstone hyffsat bra.

tisdag 7 februari 2023

Extrema skillnader i synen på Humana och IVO-s arbete mellan stora delar brukarrörelsen och facket

 När jag skrev det här blogginlägget beviljades Humana Inhibition. Ärendet kommer dock fortsätta med sannolikt överklagande från IVO. Hur hade jag agerat om jag haft Humana som anordnare?


Kommunen har alltid det yttersta ansvaret för vår personliga assistans. I varje kommun finns det LSS handläggare som ska känna till alla personer i kommunen som har LSS insatser.


Jag hade därför ringt till kommunen för att höra mig för hur jag ska agera om Humana nekas inhibition och vad kommunen ska göra.

 

Alltså ha en "plan B" – oavsett dagens besked.

 

Vad händer med assistenterna? Vi väljer själva vilka vi vill anställa. Om Humana mister sitt tillstånd kan Humanas ex kunder ta med sig sina personliga assistenter till sin nya anordnare – givetvis under förutsättning att assistenterna accepterar anställningsvillkoren. Om någon hävdar att 11000 personliga assistenter med automatik blir arbetslösa om Humana måste lägga ner verksamheten så stämmer inte det.


Jag har besökt Kommunalarbetarens hemsida för att få mig en uppfattning hur facket ser på att Sveriges största privata assistansanordnare fått tillståndet indraget av IVO. Mycket kort sammanfattat:

 

Helt väntat står stora delar av brukarrörelsen och Kommunal EXTREMT LÅNGT I FRÅN VARANDRA i synen på Humanas verksamhet och IVO-s arbete.

 

Många har kritiserat IVO-s beslut, vad många tycker är orimliga krav på arbetsgivaransvaret och konsekvenserna för Humanas 2000 assistansanvändare och 11 000 anställda assistenter. På Kommunalarbetarens hemsida kan vi emellertid läsa bland annat följande:

 

Att Sveriges största assistansanordnare nu förlorar tillståndet på grund av fusk är värt mer än höjda ögonbryn. Det är faktiskt alldeles oerhört.

 

 Beslutet från Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, om att dra in tillståndet för Humana Assistans innehåller en lång uppradning av fall där assistansberättigade hos Humana har överdrivit eller helt hittat på sitt behov av personlig assistans.



Men vi kan nog anta att Ivo varit noggrannare än någonsin och vet vad de gör när de drar in tillståndet för ett företag med Humanas ekonomiska och juridiska muskler.


Turerna kring Humana har återigen visat vilka oerhörda skillnader det finns i verklighetssynen på hur den privata assistansbranschen fungerar mellan å ena sidan brukarrörelsen och på andra sidan staten med sina myndigheter och facket. Det är som vi lever på olika planeter. Jag menar verkligen allvar med att den här situationen är oerhört allvarlig. Om berörda parter inte kan närma sig varandra i verklighetsbilden vad händer då? Sannolikheten är stor att assistansreformen är dödsdömd som vi känner den.

 

Vad behöver då göras för att någorlunda överbrygga motsättningarna i verklighetsbeskrivningen – vi befinner oss f.t i ett skyttegravskrig. Och alla som vet hur striderna såg ut på västfronten i första världskriget vet att där fanns bara förlorare.  När berörda parter står så långt ifrån varandra brukar sanningen ligga någonstans i mitten. Hade jag bestämt själv hade jag gjort följande:

 

Berörda parter vilket i det här fallet är regering med ansvariga myndigheter och på andra sidan funktionsrättsrörelsen och facket med sina främsta företrädare måste sätta sig ner tillsammans och förutsättningslöst gå till botten med hur det verkligen ser ut med kriminalitet och oegentligheter i assistansbranschen. Det innebär att regeringen och facket inte får gå in med inställningen att alla anordnare är mer eller mindre kriminella. Brukarrörelsen måste å sin sida släppa bilden av att alla anordnare är snälla lammungar.

 

Om vi nu tillsammans går till botten med det här utan vare sig svart eller skönmålningar från båda sidor – vad kommer vi att hitta? Troligen en hel del som inte hör ihop med seriös assistansverksamhet – inklusive inblandning av organiserad kriminalitet. Vi kommer också hitta många anordnare med mycket nöjda kunder som anordnar personlig assistans med hög kvalitet enligt lagens intentioner och goda arbetsvillkor för de personliga assistenterna

 

Jag är helt emot ett kommunalt monopol på anordnarsidan, privata företag måste finnas annars fungerar inte lagen enligt intentionerna. Samtidigt brinner jag för att få bort kriminalitet och avarter. Därför accepterar jag att kontrollen i vissa avseende tyvärr måste öka. Alternativet är att assistansreformen som vi känner den med stor sannolikhet går under.

 

 Det betyder inte att vi ska acceptera vad som helst. I föregående blogginlägg skissade jag på ett antal röda linjer som är oacceptabla.


* Uppdatering. Bara några timmar efter att Förvaltningsrätten beviljande Humana inhibition beslutade Försäkringskassan att stoppa alla utbetalningar till Humana. Pengarna betalas tills vidare ut till Humanas kunder istället. 


torsdag 2 februari 2023

IVO har dragit in tillståndet att bedriva assistans med mera för Humana

 Humana är Sveriges största privata assistansanordnare med totalt drygt 2000 kunder och 11000 anställda assistenter. Det är verkligen ingen anordnare i mängden vi pratar om… I tisdags fick vi veta att IVO dragit in tillståndet för Humana att bedriva personlig assistans. Observera att det indragna tillståndet även gäller andra LSS insatser och hemtjänst.


IVO-s beslut att dra in tillståndet för Humana kom helt oväntat för mig. Hade jag varit orolig om jag haft Humana som anordnare? Självklart! Verksamheten ska ju enligt beslut avvecklas senast 10 februari. Med stor sannolikhet får Humana Inhibition vilket i så fall gör att verksamheten kan fortsätta medan rättsprocessen pågår under överklagande.

 

On nu Inhibition inte beviljas – vad händer då för assistansanvändarna och anställd personal? Kommunen har alltid det yttersta ansvaret – vilket kommer leda till enormt mycket mer jobb för kommuner runt om i landet – inte minst de kommuner som lagt ut assistansen på entreprenad till Humana. De som berörs av andra LSS insatser och hemtjänsten? Massor med extrajobb för kommunerna…

 

Med drygt 2000 kunder så måste företaget gjort saker som uppskattats av många. Men det är inte första gången företaget är i blåsväder som hette Assistansia innan det köptes upp. Jag har aldrig haft Humana som anordnare men i mitten av 00-talet hade jag en del kontakt med dåvarande Assistansia. Jag och några kompisar drev ett företag som sålde resor till personer med funktionsnedsättningar och kom i kontakt med dem på den vägen. Ville nog gärna ”värva mig” men jag trivdes bra med det Kooperativ jag hade då som anordnare.

 

Under denna tid granskade Sveriges Radio hur assistanspengarna användes. Assistansia hamnade i blåsväder när det visade sig att kunderna spenderat mycket stora belopp på vad vi kan kalla privat konsumtion – inköp av skinnsoffor, hemmabioanläggningar och mycket annat. En del kunder hade fått (minns summan exakt) 23000 kr/månad inbetald direkt till eget konto att disponera som de ville – motsvarar minst 35000 kr i dagens penningvärde. Det var också strul med facket då det saknades kollektivavtal. Konflikten med facket löstes emellertid när Kollektivavtal undertecknades.

 

Vid sidan av Assistansia hamnade flera anordnare till i skottgluggen som jag inte minns namnet på. Här handlade det om ”mutor” i jakten på nya kunder i form av t.ex. betalda semesterresor – d v s även privata utlägg.

 

Diskussionen efter beskedet har i hög grad handlat om 26 fall om återkrav på Försäkringskassan på totalt 100 miljoner kr, varav bara ett har vunnit laga kraft. Det som glömts bort tycker jag är att det indragna tillståndet som sagt inte bara gäller assistansen utan även andra LSS insatser + hemtjänst. Försäkringskassan och IVO har utrett ärendena sedan 2020. Angående IVO-s beslutsunderlag. Det är mig uppenbart att myndigheten måste ha mycket under fötterna när de fattar ett så drastiskt beslut – annars hade inte tillståndet all annan LSS verksamhet + äldreomsorgen också dragits in.

 

Ingen har vad jag sett kommenterarat det faktum att Humana är börsnoterat och de hårda krav på skötsamhet som följer med det eller att det finns ett stort missnöje med dem i flera kommuner (läs mer på min facebook sida)


Blir det mer kontroll nu? Naturligtvis är det så men det har för mig varit helt uppenbart i flera års tid att det kommer bli så - oavsett färg på regeringen. Jag är faktiskt mer bekymrad av:

 

* En total avsaknad av debatt i funkisrörelsen av vilka kontrollåtgärder som är acceptabla och vilka som inte är det.

 

* Att det blir en intensiv debatt om det ska finnas privata företag överhuvudtaget... Är som ni vet helt emot ett kommunalt monopol.

 

 

Vad är då acceptabel och inte acceptabel kontroll? En röd linje för egen del är om vi skulle tvingas föra daglig journal vad vi gör som varje månad lämnas till FK och eller IVO. Myndighetssverige ska inte få veta vad jag gör – dag för dag! Förbud för anhörigassistans är en annan röd linje för mig. Ett tokigt förslag som FK luftade för något år sedan var att assistenterna skulle övervakas med GPS. Bli inte förvånade om liknande idéer kommer att lanseras igen.

FK eller IVO följer med några dagar och ”granskar” vad jag gör? Självklart en röd linje…

 

Däremot

För några månader sedan hade jag besök av Arbetsmiljöverket, hur var det? Supertråkigt -JA. Obehagligt NEJ. Hur gick det då? Det gick bra och har nu ett skriftligt besked från myndigheten att verksamheten fungerar bra. Detta har jag inga problem med, jag accepterar även årliga besiktningar av verksamheten om det hjälper till att få bort avarterna och ren kriminalitet. (hade gått 10 år från förra besöket).

 

Ett av problemen inom den rent kriminella verksamheten är assistans som redovisas till FK men som aldrig utförs vilket snabbt ger väldigt mycket pengar för enskilda personer och anordnare. Här måste tyvärr finnas ett system som bättre har koll på att assistenterna verkligen jobbar enligt de tider som redovisas. Sen är frågan hur det ska utformas utan att kontrollen över både oss och assistenter gå över styr. Där har jag inget bra svar i dagsläget.

 

Svarta löner är ett annat problem. En bekant till mig som jobbat som assistent har berättat att hen träffat personliga assistenter som berättat att vi får halva lönen vitt och andra halvan svart… Det är ekonomisk brottslighet. Svarta löner och/ eller extremt låga löner borde gå att upptäcka om FK har mandat att jämföra hur många utförde assistanstimmar som assistenterna redovisar och hur mycket inkomst och betald skatt som redovisas till Skatteverket. Ett av många nödvändiga samarbeten mellan myndigheter som är nödvändigt

 

Kan ta fler exempel men då blir inlägget väl långt.

 

 Framtiden?

 Det här går givetvis inte obemärkt förbi hos regeringen. Kommer det här att förbättra chanserna att få igenom en högre schablon till hösten? Givetvis inte.

 

Kommer det öka intresset från regeringen att göra rejäla förbättringar? Med så gott som 100 % säkerhet – nej

 

Kommer Socialdemokraternas intresse för assistansen att öka? Nej

 

 Har uppförsbacken blivit ännu brantare – ja!

 

Kommer det finnas privata anordnare om 5-6 år. Kanske…

 

 Kommer alltid kämpa för vår rätt till personlig assistans, kritisera både vänster och höger när de missköter sig och få bort avarterna och kriminella som förstör så mycket.