Hösten 2017 befann sig assistansreformen på randen till total kollaps. Räddningen blev stoppet på tvåårsomprövningarna som fortfarande gäller. Ändå fortsätter antalet assistansanvändare att sjunka. Varför det är så har jag bloggat om flera gånger tidigare. Ingenting tyder på att tvåårsomprövningarna kommer återupptas generellt i närtid – likväl anser jag att framtiden för vår frihetsreform är minst lika hotad nu som den var hösten 2017.
Hoten är många och jag ska sammanfatta de viktigaste i
tre blogginlägg. Vi börjar med usla schablonhöjningar och hotet mot
24-timmarspassen.
Timschablonen
Att jag är mycket kritisk till den usla och numer
”normala” pinsamt låga höjningarna av timschablonen (1,5 % årligen) 324
kr/timme 2023 är välkänt vid det här laget. Den har pågått så länge nu, ett
helt decennium och när jag skriver det här finns faktiskt ingen ljusning i
sikte.
Den låga höjningen är oerhört problematisk av flera
skäl:
· Det
ger inget utrymme för att höja våra assistenters årliga löneökningar
· Det
försvårar därmed också rekryteringen av nya assistenter och behålla dem vi har.
· När
anordnarna ändå måste höja lönerna måste något annat prioriteras bort. Det
innebär att den pott som ska gå till assistansomkostnader skärs ner vilket
urholkar lagens intentioner. Det är
ingen riktig assistans om det inte finns pengar som täcker assistenternas
utgifter.
· Fortsätter utvecklingen kommer de privata anordnarna och Kooperativen gå i konkurs och därmed försvinner valfriheten. Även inte vinstdrivande Kooperativ kan gå med förlust en längre tid. Vi får ett de facto kommunalt monopol på anordnarsidan.
Beovsbedömningar som ser till de verkliga behoven är givetvis jätteviktiga också men det räcker inte. I slutändan är lagen helt beroende av att det finns personer som vill jobba som personliga assistenter. Finns inte de personerna spelar det ingen roll vad vi har för beslut eller hur behovsbedömningen ser ut – vi är strandsatta och har ingen möjlighet till ett liv enligt LSS intentioner.
Jag står fast vid att jag tycker timschablonen länge
fick på tok för lite uppmärksamhet. Det har blivit bättre senaste året med
bland annat kampanjen Rimliga villkor och på sistone allt mer protester från
både assistansanvändare och anordnare.. Hur ser framtiden ut om 1,5 % per år
höjningen fortsätter? Jag ger vår
frihetsreform tre max 4 år till innan allt kollapsar. Efter det kommer det
bli oerhört svårt att både behålla och rekrytera personal. Problemen är redan i
högsta grad ett allt större problem. Jag
pratar en hel dem om detta med mina assistenter som säger ungefär följande:
VVi trivs jättebra med jobbet Thomas men fortsätter schablonen
att underfinansieras kommer vi till slut till en punkt då vi måste söka andra
jobb…
DDet s.k. märket är satt till en total löneökning på
7,4 % kommande två åren, där kommer nivån att ligga även i kollektivavtalen för
assistenterna. Ett minimumkrav är att schablonen höjs med 4 % år 2024. Allt som
är lägre än det är helt oacceptabelt och jag tar till hårdare ord än jag brukar
göra – det är en ekonomisk krigsförklaring mot assistansreformen. Blir det
någon rejäl höjning från regeringen när budgeten för 2024? Utifrån det vi vet nu kan vi bara glömma 4 %. Hur kan jag ”veta”
det? Jo, i budgetplanen som jag ofta hänvisat till för åren 2023-2025
utgiftsområde personlig assistans finns inte minsta utrymme till kraftiga höjningar.
Enkel uträkning visar att det är 1,5 % som gäller.
Här
ska påpekas att vi inte bara ska kritisera regeringen, det hade varit lika illa
med en röd-grön regering som tidigare misshandlat assistansreformen i många år.
För tittade man i oppositionens skuggbudgetar så är det bara och konstatera att
det finns en massiv blocköverskridande riksdagsmajoritet för fortsatt
underfinansiering.
Assistansen förlorar huggsexan om budgeten än en gång?
Detta var en rubrik i gårdagens Heja Olika
Blir assistansen förlorare i budgeten igen?
En budgetplan kan naturligtvis ändras. Det som
presenterades i årsbudgeten för 2023 är inte hugget i sten. Hittills finns
tyvärr ingenting som tyder på en förändring hos regeringen. Inom kort
presenteras vår/kompletteringsbudgeten och här finns inga besked om höjningar.
Ansvarig minister Camilla Valtersson-Grönvall gav ett luddigt och intetsägande svar
till Heja Olika:
Det kan jag inte svara på idag, inte förrän budgeten släpps i sin helhet om några dagar
Min bedömning är ändå att Camilla Valtersson-Grönvall vill väl men problemet är att hon inte sitter på den verkliga makten över assistansreformen (därför blir svaren därefter…) – det gör finansministern Elisabeth Svantesson som prioriterar andra saker.
Inga höjningar att
vänta i vårbudgeten men jag ger ändå regering Ulf Kristersson en sista chans
att visa ändring vid höstbudgeten som avgör statens utgifter 2024 innan jag
dystert konstaterar att regeringen förklarat ekonomiskt krig mot vår
frihetsreform.
* Inte nog med att vi måste kämpa mot regeringen, dess myndigheter och kommunerna, nu har ytterligare en motståndare dykt upp som ingen räknat med, nämligen EU. Anledningen är givetvis att EU sagt att 24 timmarspassen vid schemaläggning inte är förenliga med EU-rätt. Där gäller minst 11 timmars vila under ett dygn. Själv anser jag inte EU ska lägga sig i svenska kollektivavtal men nu har det alltså skett. Får EU som de vill är det slut med dygnspassen från 1 oktober. Vissa undantag ska kunna göras i verksamheter som rör liv och hälsa. Men kommer assistansen att räknas dit? I dagsläget är det inte självklart på något sätt vilket bekräftas i ett nytt kollektivavtal mellan Sobona och Kommunerna. Fremias avtal som omfattar de flesta privata anordnarna samt Kooperativen är inte klara än.
Blir det här verklighet
kommer det får enorma konsekvenser för både möjligheterna att leva som vi vill
som schemaläggningen. Det blir mycket svarare att planera vardagen när vi måste
ta mycket större hänsyn till olika schemabrytningar och personalbyten. Det är ingen
stor överdrift och påstå att det här försvårar markant möjligheterna att –
enligt lagens intentioner leva som andra. Jag och min pappa har kikat lite på
hur ett schema skulle kunna se ut. Och
det var lätt att komma fram till att det blir extremt svårt att få ihop ett
fungerande schema.
Det är inte bara vi
själva som drabbas. Dygnspassen är också uppskattade hos väldigt många assistenter
och ilskan är mycket stor. Det kokar verkligen i assistansleden och min
personalgrupp är inget undantag. Ilskan är också mycket stor i
räddningstjänsten.
Går det här igenom utan
möjlighet till undantag kommer ett mycket stort antal assistenter säga upp sig.
Och jag klandrar inte någon – jag hade troligen gjort samma sak. Därmed blir
det ännu svårare med bemanningen och därmed ännu svårare att ha en fungerande
assistans. Så ”tack EU”, tack för att byråkrater i Bryssel utan någon som helst
kunskap om PA och räddningstjänstens vardag gör sitt för att sabotera våra liv.
En viktig sak som en
STIL vän noterat. Alla uppgifter om EU-direktivet kommer från SKR, d v s
kommunernas och regionernas intresseorganisation, andra arbetsgivare har inte
uttalat sig. Utan att ha läst direktivet – jag tror visst det är lättare att
göra undantag än SKR hävdar…
Det kommer bli fullständig katastrof, men det
förstår varken Kommunal eller arbetsgivaren. Jag jobbar två dagar i veckan, och
jobbar ändå heltid. Det är ingen stress, inga sjukskrivningar och ingen
frånvaro hos oss. Vi är så utvilade
Marie Grönvall –
personlig assistent
Namninsamlingen för att rädda 24 timmarspassen
