Tankar kring el krisen och dess konsekvenser för funkisar

 När årsskiftet 2022_/2023 närmar sig befinner sig i världen i flera parallella kriser, Vi har ett storkrig i Europa, vi har inflationskris/ekonomisk kris och så energikris på det med skyhöga elkostnader. El frågan fick mycket stort utrymme i valrörelsen och bidrog sannolikt rejält till valutgången. Hade någon sagt till mig för några år sedan att det vintern 2022/2023 finns en reell risk att strömmen kommer att stängas av p.g.a. elbrist hade jag tagit det för ett dåligt skämt.

Hur vi och stora delar av västvärlden kunde hamna här får vi borra oss in i närmare på andra ställen. Självklart har Ukrainakriget påverkat en hel del men där finns andra faktorer med. S.k. effektbrist – d v s stora problem att transportera elen från punkt A till B, vilket gör elnätet mer sårbart för störningar är inte Putins fel utan en orsak av försummelser/dålig politik från de personer som har fått väljarnas förtroende. Att Tyskland däremot gjorde sig beroende av Putins gas är däremot inte den svenska regeringens fel.

Nu är läget som det är och det är illa. Elen är verkligen brutalt dyr. Det kan inte fortsätta så här under våren, det kommer att knäcka både privatpersoners, många företags och även kommuners ekonomi. Följden skulle bli mycket högre arbetslöshet som i sin tur ger mycket lägre skatteintäkter = hårdhänta besparingar i välfärden = noll extra satsningar/mer besparingar på t.ex. personlig assistans. Regeringen har lanserat ett stödpaket. Hela 55 miljarder kr ska betalas ut i februari är det sagt. Frågan är räcker det? Nej säger jag – inte för personer som redan har mycket små ekonomiska marginaler.

I söndags var det partiledare debatt i SVT och som väntat fick el krisen mycket utrymme. Tyvärr var jag inte imponerad över det de olika partiledarna hade att säga. På båda sidorna var det mest pajkastning och anklagaler om att vår sida är helt oskyldiga medan den andra gjort allt fel. I en sådan här krissituation hade man önskat lite mer samförståndsanda att nu ska regering och opposition lösa det här gemensamt. Faktum är att även näringslivet efterlyser långsiktiga spelregler för dyra investeringar i den gröna omställningen och en blocköverskridande överenskommelse. 

Men av debatten att döma är det långt dit… Oppositionen anförda av Magdalena Andersson anklagade regeringen för olika löftesbrott kopplade till el krisen. Det handlar bland annat om att pengarna inre betalas ut i tid och inte är det högkostnadsskydd som utlovades i valrörelsen. Oppositionens roll är till stor del att kritisera men i den här allvarliga situationen håller det inte med att bara kritisera. Själv tror jag att den nya regeringen drog slutsatsen att högkostnadsskyddet hade blivit för dyrt. Utbetalningsdatumet är definitivt ett löftesbrott – där var beskedet innan val är att pengarna ska betalas ut före jul – nu blir det februari. Ingen kompensation utgår i dagsläget för de skyhöga el räkningarna nu.

Samtidigt är det ändå 55 miljarder kr som ska betalas ut, det är inga småslantar precis. Utifrån de förutsättningar som råder tycker jag regeringen gör en helt okej insats så långt. Ingen person på jordklotet kan trolla fram massor med energi ur ingenting – det är en av fysikens mest grundläggande lagar. Och vi kan inte öka energiproduktionen med väldigt många procent på några månader heller. På kort sikt kan regeringen inte göra så mycket mer än att betala ut el stöd och/eller tillfälligt slopa mycket höga skatter på elen samt krama ut så mycket energi det bara går ur den befintliga produktionsparken.

* 55 miljarder kr ja. Frågan om el stödet har varit glödhet i åtminstone ett års tid nu och en lång rad olika grupper kräver – ofta helt berättigat stöd från staten. Och det leder oss in till funkisrörelsen och där har jag faktiskt blivit mer och mer frustrerad på hur funktionsrättsrörelsen agerar.

Vi vet alla att personer med funktionsnedsättningar är kraftigt överrepresenterade i arbetslöshetsstatistiken och att många av oss befinner sig långt ner på inkomst trappan. Personer med sjuk eller aktivitetsersättning ska få kompensation för inflationen. Men det räcker inte på långa vägar för att kompensera för de skyhöga el kostnaderna. I den här gruppen finns också många som är helt beroende av t.ex. olika el hjälpmedel som därmed får ännu högre energikostnader.

Många personer med sjuk eller aktivitetsersättning har helt enkelt inte råd att betala jättebelopp i elräkning fram tills pengarna förhoppningsvis kommer i februari (som inte kompenserar för vinterns utgifter 2022/2023). Det gäller givetvis även många långtidssjukskrivna, arbetslösa och andra resurssvaga grupper också. Jag är uppriktigt orolig att vi under vintern får höra hjärtskärande historier om personer med stora funktionsnedsättningar som svälter p.g.a. el notan.

Själv klarar jag mig helt okej men jag är 100 % säker på att det finns väldigt många personer i motsvarande livssituation som inte gör det. Min frustration gjorde att jag igår skickade ett mail till Funktionsrätts ordförande Elisabeth Wallenius där jag tog upp nyss nämnda saker samt ställde följande frågor:

1)Hur ni resonerar i denna, tycker jag oerhört viktiga fråga?

2 Varför ställer vi inte samma krav som alla från storföretag till villaägare och idrottsföreningar?

 

Svaret blev det här:

Hej Thomas,

Tack för att du tar upp en viktig fråga. Vi diskutera ofta den här frågan internt men har inte agerat utåt. Jag tar med frågan till vårt kansli och styrelse med funderar på vad vi förmår att göra.

Mvh Lisa

Tyvärr ett allt annat än övertygande svar. Känns som att man inte har funderat särskilt mycket på de faktiska konsekvenserna för de med mycket små ekonomiska marginaler. Finns det för få personer som verkligen är beroende av samhället för sin försörjning i toppen på flertalet intresseorganisationer?

I övrigt har det inte varit mycket debatt i funkisrörelsen angående konsekvenserna om det kommer krävas s.k. planerade strömavbrott för att sel nätet inte ska kollapsa heller. Trots att ett fungerande el nät är en absolut förutsättning för att samhället ska fungera.

 

Vi håller tummarna för att resten av vintern blir riktigt mild och med den betydligt lägre el kostnader.

 

 Det här blir mitt sista blogginlägg innan julen. Från och med i morgon tar jag jul och nyårssemester. Återkommer med nya blogginlägg framåt mitten av januari. Önskar alla läsare och Facebookvänner.

GOD JUL OCH GOTT NYTT ÅR

Stärkt personlig assistans och ”hållplatser” för regeringen 2023

 Den stora nyheten för assistansreformen för 2023 är att huvuddelen av förslagen för Stärkt personlig assistans för barn och för personer med behov av övervakning p.g.a. risk att skada sig själv eller andra eller medicinskt tillstånd. Stärkt personlig assistans löser inte reformens grundläggande problem men kommer ändå innebära stora förbättringar för de grupper som berörs, Totalt beräknas ca 2000 personer ¨återfå personlig assistans Den viktigaste nyheten är att det införs två nya grundläggande behov,

Stöd som någon behöver på grund av en psykisk funktionsnedsättning för att förebygga att han eller hon fysiskt skadar sig själv, någon annan eller egendom.

Stöd som någon behöver löpande under större delen av dygnet på grund av ett medicinskt tillstånd som innebär att det finns fara för personens liv eller en överhängande och allvarlig risk för hans eller hennes fysiska hälsa¨

Dessutom införs en egenvårdslag – egenvård blir därmed assistans berättigande.

Det innebär att kommer finnas 7 grundläggande behov. Förutom ovan nämnda – andning, personlig hygien, av/påklädning måltider och kommunikation. ”Ingående kunskap om brukaren/ assistansanvändaren stryks.

För personer med psykiska funktionsnedsättningar gäller också att aktivitets eller motiveringsinsatser för att ”kunna tillgodogöra sig” de grundläggande behoven ska räknas in i behovsbedömningen – kräver psykiska funktionsnedsättningar gäller inte de ovan nämnda nya grundläggande behoven

• Andra viktiga nyheter är att 65 årsgränsen för att bli beviljad assistansersättning höjs till 66 år (beror på ändrad gräns för pensionsålder) och att Det införs ett schabloniserat föräldraavdrag som ska motsvara det ansvar som alla föräldrar har för sina barn. 

Man är ju minst sagt luttrad vid det här laget så var finns kryphålen för att det här inte kommer bli så bra som det verkar? Själv är jag tveksam till anslagen från regeringen. År 2025 tillförs 2,3 miljarder kr för att förverkliga nyheterna. Jag är själv tveksam till att detta är tillräckligt. S regeringen planerade tidigare 2,7 miljarder kr men jag tvivlar på att även det är tillräckligt. Det handlar om personlig assistans för ca 2000 personer – dygnet runt assistans för 2000 personer i ett år kostar brutto ca 4 miljarder kr.

Ett annat potentiellt hot som vi måste ha koll på är troliga juridiska tvister om vad som räknas som psykiska funktionsnedsättningar och eller vad som är kvalificerade motiverings och aktiveringsinsatser.

Alla vet säkert är att jag är mycket skeptisk till schabloner som går emot idén om att individuella behov ska styra. Jag tror ändå att föräldraschablonen är ett ”nödvändigt ont”. Här finns i alla fall en ”grundplåt – det har ju varit mycket vanligt att FK ger avslag till barn med hänvisning till föräldraansvar.

Faller allt väl ut kommer ändå flera tusen personer och deras anhöriga få stora förbättringar jämfört med situationen idag.  Läs mer här:

Stärkt rätt till personlig assistans

* Regeringens första budget blev ett riktigt fiasko utan minsta ambition att tillföra nödvändiga resurser för resursert.om 2025. En av få ljuspunkter är att vi med sjuk eller aktivitetsersättning ändå blir åtminstone delvis kompenserade för inflationen. Mandatperioden är emellertid fortfarande ung och det finns tid för skärpning. Närmaste året blir ändå för mig helt centralt. Listar här ett antal ”hållplatser” kommande år där vi helt enkelt måste se resultat värda namnet annars förlorar i alla fall jag helt förtroendet.

Regleringsbrev till Försäkringskassan - närtid till januari 2023

Det behövs definitivt mycket mer pengar till den personliga assistansen men enbart pengar räcker inte för att få ordning på frihetsreformen. Det behövs också nya direktiv till Försäkringskassan – vilket FK själva efterlyser. För i praktiken ligger besparingskraven kvar. Jag är tyvärr pessimistisk men nya direktiv är ett viktigt delsteg.

 

Mars Utredningen av huvudmannaskapet

Lars Lööw presenterar sin utredning om huvudmannaskapet.  Kommunalisering behöver vi inte oroa oss för men hur blir det med behovsbedömningarna? Uppgifterna som vi fått under hösten går i negativ riktning. Tydligen kommer två förslag att presenteras. En ”hård variant” eller den mjukare som ligger nära de idéer Lars Lööw antytt innan om att hela grundläggande hjälpbehov ska bedömas. Förväntningarna är låga för egen del men går regeringen på den mjuka varianten (som är alternativ 2 enligt Lars Lööw) är det ett rejält steg i rätt riktning.

 

Vårbudgeten/tilläggsbudgeten.

Här har regeringen chansen att visa på en ny inriktning vad gäller schablonersättningen. Vi måste som minimumkrav åtminstone se att det finns planer på att kraftigt höja schablonen efter 2023. Att ge signaler om att det är Lars Lööw variant 1 som gäller angående behovsbedömningar är inte acceptabelt.

 

Höstbudget/årsbudget för 2024

Här måste bara regeringen bekräfta att de planer som presenterades i budgeten för 2023 med fortsatt kraftig underfinansiering även för 2024 och 2025 skrotas med kraftigt höjda ersättningar för 20024 och 2025. Allt annat är totalt oacceptabelt och liktydigt med en total nedvärdering av frihetsreformen personlig assistans.

 Bild: Debappanel i samband med ett STIL evenemang i Jönköping om personlig assistans 25 februari 2019. Jag sitter tvåa från höger längst fram

* Om jag hinner blir det ett blogginlägg till på onsdag innan jul och nyårssemester med funderingar kring el krisens konsekvenser och bristen på krav från funktionsrättsrörelsen på ekonomisk hjälp för att klara av skyhöga elkostnader.

Återigen allt för låg höjning av schablonersättningen

 Även den nya regeringen fortsätter att underfinansiera schablonersättningen som återigen höjs med endast 1,5 % 2023. Granskar vi budgeten noga framgår tydligt att det inte finns ambitioner på högre höjningar efter 2023 heller.

Många har haft höga förväntningar på en mycket mer ambitiös assistanspolitik från den nya borgerliga regeringen. Tidöavtalet var emellertid mycket tunt vad gäller konkreta satsningar på personlig assistans vilket gjorde många besvikna. Där fanns t.ex. ingenting om vare sig nya behovsbedömningar eller rejält höjd schablonersättning. Själv tänkte jag ändå att regeringen måste få en chans när den presenterar sin första budget. Beskeden där ger en tydlig indikation på var ambitionsnivån kommer att ligga under mandatperioden.

Den låga höjningen av schablonersättningen är ett av de riktigt stora problem som assistansreformen har dragits med i snart decennium. Med undantag av 2020 har höjningen av timschablonen underfinansierats ända sedan 2014 eftersom den inte täckt våra assistenters årliga löneökningar på dryga 2 % (exklusive ob-tillägg). De allra flesta åren var höjningen under den socialdemokratiska regeringen endast 1,5 %. Denna utveckling är ohållbar av flera skäl som jag återkommer till. Av skäl jag inte riktigt förstår har underfinansieringen av schablonen under lång tid fått på tok för lite uppmärksamhet i brukarrörelsen. Själv anser jag den är lika viktig som behovsbedömningarna och har själv pratat om det åtminstone sedan 2017.

När väl beskedet kom från regeringen blev det en stor besvikelse, återigen höjs schablonersättningen bara 1,5 % år 2023 till 324,5 kr/timme Jag är inte förvånad själv bland annat beroende på att Sverige och världen befinner sig i flera parallella kriser – vilket med automatik missgynnar assistansreformen. Likväl hoppades man ju ändå, tre av fyra partier i regeringsunderlaget har ju officiellt mycket mer ambitiösa ambitioner än Socialdemokraterna – särskilt Kristdemokraterna och Liberalerna. I slutändan blev det ändå bara 1,5 %. KD och L har en hel del att förklara varför Moderaterna ändå fick som de ville. Både S och M är i praktiken eniga om att inte återställa intentionerna vilket framgår av respektive partis syn på såväl behovsbedömningar som schablonersättningen.

Den låga höjningen 2023 förvärras ytterligare p.g.a. den höga inflationen som närmar sig 10 % Facket kräver betydligt högre löneökningar än vanligt – budet ligger f.n. på 4,4 %, långt över 1,5 %... Att facket ställer de här kraven är naturligt– löntagarna vill ju åtminstone delvis ha kompensation när inflationen urholkar köpkraften.

Det riktigt allvarliga är ändå inte den mycket låga höjningen 2023 utan vad som kommer därefter. Utgiftsområdet personlig assistans behandlas på sid 174-175 sociala utgifter i statsbudgeten. Läser vi noga vad regeringen skriver framgår det att det inte finns några som helst planer på att rejält höja schablonersättningen efter 2023 heller. Visserligen höjs anslagen med 3,2 miljarder kr från 24,6 miljarder kr 2023 till 27,8 miljarder kr 2025. 2,3 miljarder kr av de ökade anslagen avsätts till reformerna för Stärkt personlig assistans för barn och personer som behöver kontinuerlig övervakning. Anslagen exklusive stärkt personlig assistans blir därmed 25,5 miljarder kr 2025. Nu återstår endast 0,9 miljarder kr för att höja schablonen 2023-2025. En snabb uträkning visar att detta blygsamma belopp inte ens räcker till en årlig höjning med 1,5 % per år fram till 2025. Regeringen planerar därför i dagsläget med fortsatt underfinansiering åtminstone fram till 2025. Eftersom regeringens beslut fattas kollektivt innebär det att även de assistansvänliga partierna i regeringen står bakom en politik som helt saknar ambition att tillföra resurser efter behov.

Hur ser det ut på oppositionens sida när alla partier presenterat sin skuggbudget? Som väntat är Socialdemokraterna lika snåla som regeringen, Centern nöjer sig också med 1,5 %. Är besviken på Centern. I partiets manifest om ny funktionsrättspolitik som släpptes i somras fanns många bra saker och då är 1,5 % helt enkelt alldeles för dåligt. Vänsterpartiet är lite bättre med sina 2,2 % men det är inte godkänt heller. Av åtta partier i Riksdagen är endast Miljöpartiet villiga att höja schablonen i nivå med fackets nuvarande krav som vill höja schablonen med 5 %. Det skulle därmed inte bli någon ändring med en S ledd regering.

Det finns i vår folkvalda församling i slutet av 2022 en massiv majoritet för en fortsatt kraftig underfinansiering av schablonen. Tyvärr blir det underkänt i betyg till samtliga partier som står bakom den politiken. Återigen ser vi att parti efter part talar sig varm för personlig assistans som idé men nästa steg – att tillföra resurser efter behov blir det stora problem. Assistansreformen är viktig – men den ”kostar för mycket”…

Att kampanjen Rimliga villkor har så bred uppslutning är mycket bra – att vi har stöd från Kommunal stärker oss rejält. Vårt gemensamma krav är att timschablonen höjs till 350 kr I kampanjen lyfts framförallt de allt större svårigheterna att behålla och rekrytera personal. Och det är givetvis jätteviktigt. Kan vi inte anställa nya eller behålla våra nuvarande personliga så fungerar inte reformen, hur behovsbedömningen än ser ut. Våra personliga assistenter är helt fundamentala för att assistansreformen ska fungera.

Vill också lyfta ett viktigt perspektiv till som sällan nämns men som måste belysas. Att vi ska kunna välja mellan hemkommunen, privata företag eller kooperativ som anordnare har alltid varit en självklarhet. Fortsätter den nuvarande utvecklingen med kronisk underfinansiering, hur länge kommer det att finnas privata anordnare och kooperativ kvar? Ingen verksamhet vare sig i privat eller kooperativ form kan överleva en längre tid om verksamheten går med förlust. Jag tror själv att en rimlig bedömning är det inom 7-8, max 10 år finns vare sig kooperativ eller privata anordnare om den nuvarande schablonpolitiken fortsätter. Om assistansreformen finns kvar på papperet efter det kommer vi vara helt hänvisade till hemkommunen som anordnare.

 

Redan innan assistansanordnarna succesivt lägger ner verksamheten kommer allt större del av schablonen att gå till assistenternas löner. Utrymmet för assistansomkostnader blir allt mindre I praktiken kommer därmed självbestämmandet att inskränkas mer och mer när vi inte har råd att göra det vi vill göra med hjälp av personlig assistans. Därmed existerar inte LSS § 5-7 längre – leva som andra, självbestämmande och goda levnadsvillkor.

 

Redan innan det bara finns hemkommunen som anordnare kommer därför assistansreformen som den är tänkt att fungera inte finnas kvar längre. Det som finns kvar som i lagtexten fortfarande kallas personlig assistans blir en lite uppgraderad form av hemtjänst långt ifrån lagens verkliga ambitioner.

Ytterst ligger makten över assistansreformens framtid hos finansdepartementet som fördelar statens resurser. Hur ska vi få en ändrad syn på utgifterna för personlig assistans hos finansdepartementet?  Jag har tyvärr inget svar på den viktiga frågan. Ändrade behovsbedömningar är självklart jätteviktiga men räcker ändå inte om vi inte har tillräckliga ekonomiska resurser.

 Jag tror inte någon finansminister som tar över finansdepartementet går in med en färdig plan att attackera assistansreformen men när budgeten läggs. Ja, då blir vi bara ett belopp på ett antal miljarder kr som finansministern tycker är för hög. Att hänvisa till hur många jobb som skapas eller att stora delar av bruttosumman går tillbaka till staten som skatter fungerar uppenbart inte när det gäller finansministrarnas kärva syn på hur mycket rättighetslagen får ”kosta”.

 

 

Lite positiva saker men mycket fortsätter tyvärr att gå åt fel håll

 

Allt är trots allt inte nattsvart med den nya regeringen.

 Positivt

 Vi blir åtminstone delvis kompenserade för inflationen när olika ersättningar höjs vid årsskiftet.

 En reell standardhöjning blir det inte. Där befinner sig ändå miljontals löntagare i samma sits. Återstår att se vad som händer när inflationen avtar, mer om detta strax.

 

·   Personer med ALS och andra sjukdomar med mycket snabbt förlopp kan nu få förtur till beslut om personlig assistans. Förturen innebär att handläggningstiden kortas ned från normalt cirka 100 dagar till 45 dagar. Försäkringskassan säger att man ska göra allt som är möjligt för att de sökande ska få sitt beslut fort. Alla kontakter ska förenklas och påskyndas. Man kommer också att använda möjligheterna att fatta tillfälliga beslut i de fall ytterligare utredning behövs.

Mycket bra nyheter för de som berörs av den oerhört otäcka sjukdomen.

I sista blogginlägget innan jul kommande vecka tittar vi på Stärkt personlig assistans.

Ny dom angående rätten för regioner och kommuner att ta ut avgifter för hjälpmedel

 

År 2015 ville Region Stockholm börja ta ut avgifter för el-hjälpmedel, ungefär 1000 kr/år. Efter stora protester drogs förslaget tillbaka. Då skrev jag att den stora faran när mer avgifter börjar införas kommer det leda till mer och mer avgifter – som i stor utsträckning berör personer med mycket låga inkomster. 

 

Nyligen kom en viktig dom angående avgifter om hjälpmedel. Rent formellt handlar det om att Högsta domstolen inte vill ta upp ett fall som handlar om att Region Örebro 2020 bestämde sig för att börja ta ut avgifter och om de har rätt att ta ut avgifter även för hjälpmedel som lämnats ut långt tidigare. Göta Hovrätt ansåg att de har rätt till det och eftersom HFD inte tar upp fallet blir det nu fritt fram för Regionen att ta ut avgifter även för hjälpmedel som lämnats ut tidigare. Det krävs ingen större fantasi för att inse att det här kommer lämna dörren för både mer avgifter i Region Örebro och att fler regioner följer efter. Avgiften 65 kr/månad kan tyckas blygsam men när avgifter börjar införas lämnas dörren öppen för mer och mer.

 

När det gäller den aktuella domen om rätten för regionerna att ta ut avgifter tycker jag debatten måste lyftas en nivå högre än den gjort hittills efter domen. Diskussionen handlar egentligen enbart om själva domen och dess följder – inte det system som möjliggör att det ser ut som det gör. D v s decentraliseringen och det kommunala självstyret där Regionerna har huvudansvaret och kommunerna ett delansvar. ´

Det kommunala självstyret funkar lika dåligt här som när det gäller tillämpningen av LSS. Ojämlikheter blir den oundvikliga följden.  När det gäller möjligheten att leva ett självständigt/självbestämt liv är hjälpmedlen oerhört viktiga och ansvaret kan därför inte överlämnas helt till regional eller kommunal nivå.

 

Det riktigt stora problemet vi har är återigen det kommunala självstyret som lett till ett lapptäcke med avgifter beroende på vilken Region vi bor i. Jag köper aldrig den ojämlikhet som följer med det. Ett minikrav måste vara en åtminstone kraftig ökad styrning från staten vad gäller både tillgången till hjälpmedel och Regionernas rätt att ta ut avgifter. Och det är krav som vi måste ställa. Det är inte den nya regeringens fel att det ser ut som det gör, däremot har den en skyldighet att åtgärda uppenbara orättvisor. Detta sker givetvis inte självmant utan kommer – som vanligt kräva protester från var sida:

 

En tanke. Regionerna styrs av politiker och besluten är således politiska. Hur mycket skadar det oss att självrepresentationen är så dålig?

Ingen förbättrad rätt till sjukersättning

 

Lite i skuggan av den riktigt akuta assistanskrisen 2016-2017, utlyst av det ökända regleringsbrevet till FK 2015 skedde en klappjakt från FK på personer med sjuk eller aktivitetsersättning. I regleringsbrevet med krav om besparingar på assistansen fanns också krav på besparingar i sjukpenningen och sjuk-aktivitetsersättningen. Resultatet blev att FK drev den s.k. arbetslinjen i absurdum med ekonomisk katastrof för flera tusen personer med sjukersättning. Personer som tvingades begära hjälp från hemkommunen via samhällets sista skyddsbarriär – försörjningsstödet. Situationen var så ovärdig ett välfärdsland.

 

Till slut och efter stora protester insåg S-MP regeringen att utvecklingen var ohållbar och ansvarig minister Annika Strandhäll gjorde tafatta försök och förklara att ”det var inte meningen att det skulle bli så här”. Resultatet blev en utredning som förslog lättnader i rätten till sjuk och aktivitetsersättning. Förslag som regeringen tänkte genomföra.

 

Hur har då den nya regeringen tänkt sig att förvalta detta? 23 november publicerade Heja Olika en artikel i ämnet med den alarmerande rubriken:

 

 Tvärstopp för generösare sjuk- och aktivitetsersättning

Vad händer med sjukersättningen?

Socialförsäkringsminister Anna Tenje kommenterade regeringens beslut så här enligt Heja Olika:

Den nya M-KD-L-regeringen tänker inte gå vidare med detta. Nya socialförsäkringsministern Anna Tenje (M) säger till Tidningen Näringslivet att hon ”inte nog kan understryka hur viktig arbetslinjen är” och att det kommer förslag som ”gör det mer lönsamt att arbeta”

Anna Tenje uppger vidare att hon vill utreda konsekvenserna av trygghetspensionen för personer över 60 år och andra ändringar som S-regeringen införde. ”Om de leder till onödigt långa sjukskrivningar som förpassar fler till utanförskap och göms, måste vi diskutera andra åtgärder”.

Återigen jag förstår mycket väl att alla inte kan leva på ekonomiskt stöd från staten och ska inte göra det heller. Samtidigt – antalet personer som tycker det är kul att vara helt beroende av staten för sin försörjning är nog inte många. Men arbetslinjen så som den utformades av alliansregeringen och. drevs in i absurdum av S-MP regeringen tar inte hänsyn till att en del faktiskt inte kan arbeta.

Liksom assistansen administreras sjuk och aktivitetsersättningen av Försäkringskassan. Vi är inte där än men jag ser en stor risk att vi under mandatperioden får se en ny klappjakt på personer som helt eller till stor del faktiskt saknar arbetsförmåga. Och nya tragiska berättelser om mängder med personer som tvingas söka försörjningsstöd. Att Ulf Kristersson själv som f.d. socialförsäkringsminister medger att alla kan inte arbeta och ska ha hjälp från staten lugnar inte mig i alla fall.

Samtidigt gäller det att inte bara kritisera hur arbetslinjen är utformad utan även själva sjukersättningens utformning samt nivån. Jag har skrivit om det tidigare. Reglerna är väldigt fyrkantiga och jag anser att den motverkar den arbetslinje som både regeringen och S upphöjt till en sorts ”överideologi”. Orsaken är att reglerna mer skrämmer än uppmuntrar till att försöka arbeta eller ens jobba ideellt i föreningslivet eftersom det jämställs med ”arbetsförmåga”. Reglerna om den vilande sjukersättningen (upp till två om jag minns rätt) ändrar inte på detta,

Ingen avskaffad ”funkisskatt”

Det som i funkisrörelsen kallas ”funkisskatt” handlar om att personer med sjuk eller aktivitetsersättning inte kan ta del av jobbskatteavdragen. Följden blir att personer som inte kan jobba betalar mer i skatt relativt till inkomsten än vanliga löntagare. Vi får en de facto regressiv beskattning, d v s högre skatt på lägre inkomst eller ”omvänd Robin Hood beskattning. Detta är djupt, djupt orättvist eftersom det blir en extra beskattning på personer som helt eller till stora delar saknar arbetsförmåga och därför inte kan påverka sin inkomst själv.

S-MP regeringen ville ta bort ”funkisskatten och hade kommit en bit på vägen. Men nu är det, åtminstone tills vidare stopp. Funkisskatten kommer att bli kvar.  

Bilstödet

Ytterligare ett sorgebarn under S-MP regeringen som hamnade i en jättekris 2017 och har inte återhämtat sig än, trots lagändringar.  Och det finns få ljusglimtar enligt Heja Olika. Här får Försäkringskassan ta på sig en betydande del av skulden. Faktum är att FK inte ens är i närheten att använda de medel som faktiskt är avsatta i statsbudgeten. Anslagen i statsbudgeten år 2023-2025 är årligen 265 miljoner kr men FK räknar med att betala ut endast 147 miljoner kr/år. Håller själv på att söka bilstöd och jag försäkrar. Det var mycket lättare på 00-talet… 2013 betalade FK ut 368 miljoner kr i bilstöd.

Oppositionens skuggbudgetar är presenterade

 Regeringen levererade sannerligen inte in i sin första budget. Nu är alla skuggbudgetar för år 2023 presenterade, blev det några positiva överraskningar? Det är Miljöpartiets oväntat stora satsningar men som helhet bjöds vi inte på något oväntat. Business as usual” med andra ord.

 

* Som väntat är Socialdemokraterna lika snåla som regeringen och höjer schablonen med samma belopp, d v s 1,5 %. S fortsätter därmed sin snart 10 år långa misshandel av schablonersättningen.

 

* Trots mycket positivt i Centerns manifest från tidigare höjer de ändå inte schablonen med mer än 1,5 %...

* Vänsterpartiet. Något bättre med en höjning på 2,2 % men fortfarande alldeles för lite.

 

* Miljöpartiet är det enda partiet som gör en mer offensiv satsning med en höjning på 5,0 % vilket är i linje med fackets lönekrav.

 

Regeringen ska ha massor med kritik men det hade inte blivit bättre med en S ledd regering heller och ska därför ha lika hård kritik som regeringsunderlaget. Vi har åtta partier i riksdagen och sex av dessa nöjer sig alltså med en förnedrande låg höjning på 1,5 %. Det enda partiet som satsar i nivå med fackets lönekrav är Miljöpartiet. Det finns därmed en massiv majoritet i riksdagen som står bakom en politik som är helt ointresserad av att tillföra resurser efter behov till assistansen. Finns det någon annan del av välfärdsstaten där så många partier talar sig varma för insatsen men i slutändan har inställningen – ”det kostar för mycket”? Jag tror inte det.

 

Hur Miljöpartiet agerat om de fortfarande suttit i regeringsställning vet vi inte med säkerhet. Mp-s insatser när de satt i regeringsställning övertygar i alla fall inte mig att de verkligen pressat S till stora eftergifter/förbättringar.

 

Även Vänsterpartiet kan man förvänta sig mycket mer av. Maj Karlsson kämpar på och förtjänar beröm för sitt engagemang. Men Vänsterpartiets insats som helhet, d v s deras faktiska politik räcker helt enkelt inte till. 1,5 % i schablonhöjning 2022 följs upp av 2,2 % 2023.

 

Jag ger ett stort, stort underkänt i betyg till alla partier som står bakom denna politik med fortsatt usel höjning av schablonen. Vänsterpartiet klarar sig lite bättre än sextetten med 1,5 % men 2,2 % är fortfarande långt ifrån godkänt. Att Socialdemokraterna är så snåla är tyvärr helt väntat. ¨ Centern? Nej, det här duger inte. Det räcker inte med att bara skriva ihop ett fint dokument. Ingenting är gratis och förbättringar kräver faktiskt mycket mer resurser, nämligen pengar.

 

 Utifrån vad man kan vänta sig utifrån det partierna säger sig stå för är jag ändå mest besviken på L och KD. SD har i slutändan andra prioriteringar än personlig assistans även om de utåt säger sig ha mycket högre ambitioner än Socialdemokraterna. KD och L kan ändå inte komma undan med argumentet att ”vi är för små”… Hade trion KD-L- SD (om nu SD menar minsta allvar) verkligen stått på sig hade de kunnat tvinga Moderaterna till rejäla eftergifter, ingen ska inbilla mig något annat i alla fall.

Riksdagspartiernas budgetar

* Flera partier, åtminstone S och M hänvisar till att ”inget extra kan göras” angående schablonen innan utredningen om huvudmannaskapet är klar. Det är ett dåligt försök att försöka flytta fokus från huvudproblemet. För frågan om högre schablon har ingenting att göra med utredningen av huvudmannaskapet. Så vad handlar det då om egentligen när nämnda partier skyller på utredningen?

 

De s.k. Statsbärande partierna är de facto eniga om att assistansreformens intentioner inte ska återupprättas – den ”kostar för mycket” och de har samma syn på behovsbedömningarna… Alltså använder man sig av utredningen för att skjuta problemet framför sig. Eller mer konkret, en eventuell högre höjning av schablonen är helt beroende av hur statens nota för assistansen kommer att se ut. Blir utgifterna, enligt S och M ”alldeles för höga" blir det ingen rejäl höjning, d v s om vi inte protesterar. Alltså tyvärr en täckmantel för att inte höja schablonen som vi vill.

 

Camilla Waltersson Grönvall utrycker ändå i intervjuer förståelse för att schablonen är för låg och hon har aldrig sagt något som gjort mig arg. Fast förståelse det kommer inte hjälpa oss. Den slutliga makten över assistansreformen finns hos finansdepartementet. Hur når vi fram dit? Återigen har jag inget bra svar. Att hänvisa till att assistansreformen skapar mängder med jobb och att en stor del av bruttoutgifterna går tillbaka till staten fungerar uppenbarligen inte.

 

På oppositionens sida finns ingenting som tyder på att S håller på att byta fot. Likväl måste vi få med oss både S och M om vi ska få en hållbar lösning på assistansfrågan. Hur det ska gå till har jag dessvärre inget svar på.

* Några positiva nyheter ändå: Snart träder stärkt personlig assistans i kraft.  Ca 2000 personer beräknas assistans och kommer att betyda mycket inte minst för barn. Tyvärr tror jag inte de f.n. tänkta. anslagna medlen på 2,3 miljarder kr år 2025 räcker till. Det behövs större summor. Guppskattningsvis behövs åtminstone 3 miljarder kr, troligen mer.  

 

Många är rädda för att bostadstillägget kommer att sänkas när sjuk och aktivitetsersättningen höjs vid årsskiftet. Så blir inte fallet. Försäkringskassan förklarar:

 

Höjningen av sjuk- och aktivitetsersättningen påverkar inte bostadstillägget eftersom höjningen beror på att prisbasbeloppet höjs, och prisbasbeloppet ligger också till grund för de fribelopp som vi drar av på bidragstagarens inkomster när vi beräknar bostadstillägg, så det går jämnt ut.

 

Bostadstillägget

 

 

En positiv nyhet och tankar om orealistiska förväntningar

Vi som jabbar med assistans och LSS frågor dagligen är minsann inte bortskämda med positiva nyheter men för några dagar sedan kom faktiskt en sådan – t.om, mycket positiv.

Sveriges Radio har gjort en granskning hur det går för personer som överklagar avslag på personlig assistans från Försäkringskassan till Förvaltningsrätten (den första nivån). Andelen som faktiskt får rätt är betydligt mer än jag trodde, så pass många som 23 % av fallen förlorar F.K. Motsvarande siffra för sjukpenning är 14 %. Varför är det ändå en långt ifrån försumbar minoritet som ändå vinner Davids kamp mot Goliat? Radion hänvisar till att domstolarna helt enkelt, trots allt gör mer generösa bedömningar än Försäkringskassan. Framförallt sätter de mycket större tilltro till medicinska intyg än F.K. Hur förklarar då FK det här?

 

Föga oväntat är svaren luddiga, som:

 Det är ett stort bedömningsutrymme, det är främsta anledningen till att vi har olika bedömningar

Det är för tidigt att säga att Försäkringskassan generellt är för hård,

I vissa fall kommer det påverka vår tillämpning. Det är ju någonting som vi tittar på och tar till oss.

Nu får vi se hur det går i högre instanser men en del fall har redan prövats i Kamaarrätten med fortsatta motgångar för Försäkringskassan. Varför inte acceptera domarna från lägsta instansen? Det är vid det här laget välkänt att FK år efter år satt i system att överklaga så högt som möjligt för att ”få tydlighet vad som gäller” som det officiellt heter. I praktiken tvinga fram prejudikat som går i restriktiv linje.

Förvaltningsrätten dömmer mer generöst än Försäkringskassan

Troligtvis för tidigt att jubla för merparten av de berörda men ändå ett sundhetstecken på att åtminstone delar av Förvaltningsväsendet inte med automatik misstror läkarexpertisen. Varför ”lyckas” assistansanvändarna proportionellt bättre än de som kämpar för rätt till sjukpenning?

En del av svaret ligger troligen att många har möjlighet till juridisk hjälp via sin assistansanordnare. Jag har skrivit om det ett antal gånger – maktbalansen är ofta extremt ojämn mellan vi som överklagar och på andra sidan Försäkringskassan med sina enorma resurser. Skulle vi bryta ner statistiken mer och granska vilka som har haft tillgång till juridisk hjälp upptäcker vi säkert att de med juridisk hjälp har haft mycket större framgångar i kampen mot FK.

 

Rätt till rättshjälp borde vara en självklarhet för att utjämna orättvisorna men det politiska intresset är i de flesta fall svalt, tyvärr.

För höga förväntningar på den nya regeringen?

2013 sände Kalla Fakta det ökända reportaget hur kommuner runt om i landet anlitade konsulter med den motbjudande affärsidén att lära handläggarna hitta kryphål i LSS lagen – allt för att maximera antalet avslag på olika LSS insatser. Våren 2014 fick Sverige för första gången kritik från FN p.g.a. att vi inte följde Funktionsrättskonventionen. Främsta kritiken riktades mot neddragningarna i assistansen.

Jag minns 2014 års valrörelse väl. Stämningen var ganska upprörd bland såväl assistansanvändare som de med andra LSS insatser. Många ropade på en ny regering, alliansregeringen hade förbrukat sitt förtroende. Som vi minns vann Socialdemokraterna valet. Stämningen i olika facebook grupper var euforisk – särskilt efter Stefan Lövens första regeringsförklaring. Och visst – den nya statsministern sa mycket bra men jag ville tona ner förväntningarna. Ville helt enkelt se resultat innan jag jublar. En del blev nästan förbannade på mig och tyckte att jag hade för ”negativ inställning”.

Nu vet vi hur det gick. Min ”pessimism” till trots – jag hade aldrig trott det skulle gå så illa som det gjorde. Valrörelsen för vår del 2022 påminner mycket om valrörelsen 2014. Helt obefintligt intresse för LSS i valrörelsen och högljudda rop på en ny regering från vår sida. Och visst, det fanns många skäl till att S-MP regeringen inte förtjänade förnyat förtroende men var det verkligen så enkelt att byta ut Magdalena Andersson så skulle allt lösa sig? Nej så enkelt var det inte. Utspelet från dåvarande finansministern 2015 och regleringsbrevet var förfärligt, Magdalena har ett stort ansvar för vad som hände 2015-2017 och jag var riktigt, riktigt upprörd. Problemen är emellertid mer djupgående än att reducera assistanskrisen och lösningen till en enda persons agerande.

 

Vad talade ändå för ett rejält lyft med en ny regering? Jo, det fanns ändå flera saker:

·       De högljudda och mycket berättigade protesterna från högeroppositionen.

·       Politiker som faktiskt visade riktigt genuint intresse till både höger och vänster – främst tänker jag på Pia Steensland, Maj Karlsson och Bengt Eliasson.

·  Det fanns ett riksdagsbeslut att nya behovsbedömningar skulle utredas.

·  Det faktum att Moderaterna skulle vara det enda partiet i den nya regeringsunderlaget med en syn på assistansen mycket lik Socialdemokraternas.

Totalt sett fanns det ändå betydligt som talade för att fortsatt misshandel.

·  Det faktum att det pågår flera ekonomiska kriser parallellt väger i sig självt tyngre än allt jag nämnde ovan tillsammans.

·  Ulf Kristerssons ointresse plus det faktum att han i våras meddelade att höja försvarsbudgeten till 2 % av BNP (en utgiftsökning årligen på 40-45 miljarder kr) var överordnat allt annat. Det kommer krävas hårda prioriteringar som vår nye statsminister uttryckte saken

·  Det faktum att Moderaternas syn på assistansen ligger nära Socialdemokraternas. De facto är de överens om att inte återupprätta de ursprungliga intentionerna…

·  Den verkliga makten över assistansen finns hos finansdepartementet som skulle kontrolleras av Moderaterna.

Så vad blir svaret på min frågeställning ovan? I stora delar av funktionsrättsrörelsen (åtminstone de som sysslar mest med LSS) fanns helt orealistiska förväntningar på en omläggning av assistans och LSS politiken.

Vad hade varit rimliga förväntningar? Missförstå mig inte, jag tycker det är helt rätt att driva kampanjen Rimliga villkor, vi måste sätta ner foten att vi menar allvar. Ingen regering i världen hade emellertid under rådande ekonomiska omständigheter höjt schablonen upp till 350 kr/timme redan nästa år.

För egen del hade jag tyckt det var Ok med en höjning på 3,5-4 % till 2023 samt att regeringen fullföljt riksdagens beslut från i våras om tilläggsdirektivet till pågående utredning om huvudmannaskapet, d v s att utreda nya behovsbedömningar. Samt gett klara intentioner om högre höjningar efter det för att stänga ”gapet” som underfinansieringen orsakat Ja, regeringen hade fått godkänt av mig då. Nu blir det ingenting om detta, tyvärr. Och ännu värre – det finns inga som helst planer på högre höjningar 2024 eller 2025 heller. Jag kommer fortsätta tjata om sid 174 -175 i statsbudgeten tills det blir en förändring.

 

Oppositionen har nu lagt sina skuggbudgetar. Ska kommentera mer framöver men kort. Som väntat går Socialdemokraterna på regeringens linje samt Centerpartiet. Det enda partiet som avviker markant i positiv riktning är Miljöpartiet. Det betyder att det nu finns en förkrossande majoritet i Riksdagen som stödjer en politik som säger att det är OK även 2023 med en höjning på 1,5 %.