Lite positiva saker men mycket fortsätter tyvärr att gå åt fel håll

 

Allt är trots allt inte nattsvart med den nya regeringen.

 Positivt

 Vi blir åtminstone delvis kompenserade för inflationen när olika ersättningar höjs vid årsskiftet.

 En reell standardhöjning blir det inte. Där befinner sig ändå miljontals löntagare i samma sits. Återstår att se vad som händer när inflationen avtar, mer om detta strax.

 

·   Personer med ALS och andra sjukdomar med mycket snabbt förlopp kan nu få förtur till beslut om personlig assistans. Förturen innebär att handläggningstiden kortas ned från normalt cirka 100 dagar till 45 dagar. Försäkringskassan säger att man ska göra allt som är möjligt för att de sökande ska få sitt beslut fort. Alla kontakter ska förenklas och påskyndas. Man kommer också att använda möjligheterna att fatta tillfälliga beslut i de fall ytterligare utredning behövs.

Mycket bra nyheter för de som berörs av den oerhört otäcka sjukdomen.

I sista blogginlägget innan jul kommande vecka tittar vi på Stärkt personlig assistans.

Ny dom angående rätten för regioner och kommuner att ta ut avgifter för hjälpmedel

 

År 2015 ville Region Stockholm börja ta ut avgifter för el-hjälpmedel, ungefär 1000 kr/år. Efter stora protester drogs förslaget tillbaka. Då skrev jag att den stora faran när mer avgifter börjar införas kommer det leda till mer och mer avgifter – som i stor utsträckning berör personer med mycket låga inkomster. 

 

Nyligen kom en viktig dom angående avgifter om hjälpmedel. Rent formellt handlar det om att Högsta domstolen inte vill ta upp ett fall som handlar om att Region Örebro 2020 bestämde sig för att börja ta ut avgifter och om de har rätt att ta ut avgifter även för hjälpmedel som lämnats ut långt tidigare. Göta Hovrätt ansåg att de har rätt till det och eftersom HFD inte tar upp fallet blir det nu fritt fram för Regionen att ta ut avgifter även för hjälpmedel som lämnats ut tidigare. Det krävs ingen större fantasi för att inse att det här kommer lämna dörren för både mer avgifter i Region Örebro och att fler regioner följer efter. Avgiften 65 kr/månad kan tyckas blygsam men när avgifter börjar införas lämnas dörren öppen för mer och mer.

 

När det gäller den aktuella domen om rätten för regionerna att ta ut avgifter tycker jag debatten måste lyftas en nivå högre än den gjort hittills efter domen. Diskussionen handlar egentligen enbart om själva domen och dess följder – inte det system som möjliggör att det ser ut som det gör. D v s decentraliseringen och det kommunala självstyret där Regionerna har huvudansvaret och kommunerna ett delansvar. ´

Det kommunala självstyret funkar lika dåligt här som när det gäller tillämpningen av LSS. Ojämlikheter blir den oundvikliga följden.  När det gäller möjligheten att leva ett självständigt/självbestämt liv är hjälpmedlen oerhört viktiga och ansvaret kan därför inte överlämnas helt till regional eller kommunal nivå.

 

Det riktigt stora problemet vi har är återigen det kommunala självstyret som lett till ett lapptäcke med avgifter beroende på vilken Region vi bor i. Jag köper aldrig den ojämlikhet som följer med det. Ett minikrav måste vara en åtminstone kraftig ökad styrning från staten vad gäller både tillgången till hjälpmedel och Regionernas rätt att ta ut avgifter. Och det är krav som vi måste ställa. Det är inte den nya regeringens fel att det ser ut som det gör, däremot har den en skyldighet att åtgärda uppenbara orättvisor. Detta sker givetvis inte självmant utan kommer – som vanligt kräva protester från var sida:

 

En tanke. Regionerna styrs av politiker och besluten är således politiska. Hur mycket skadar det oss att självrepresentationen är så dålig?

Ingen förbättrad rätt till sjukersättning

 

Lite i skuggan av den riktigt akuta assistanskrisen 2016-2017, utlyst av det ökända regleringsbrevet till FK 2015 skedde en klappjakt från FK på personer med sjuk eller aktivitetsersättning. I regleringsbrevet med krav om besparingar på assistansen fanns också krav på besparingar i sjukpenningen och sjuk-aktivitetsersättningen. Resultatet blev att FK drev den s.k. arbetslinjen i absurdum med ekonomisk katastrof för flera tusen personer med sjukersättning. Personer som tvingades begära hjälp från hemkommunen via samhällets sista skyddsbarriär – försörjningsstödet. Situationen var så ovärdig ett välfärdsland.

 

Till slut och efter stora protester insåg S-MP regeringen att utvecklingen var ohållbar och ansvarig minister Annika Strandhäll gjorde tafatta försök och förklara att ”det var inte meningen att det skulle bli så här”. Resultatet blev en utredning som förslog lättnader i rätten till sjuk och aktivitetsersättning. Förslag som regeringen tänkte genomföra.

 

Hur har då den nya regeringen tänkt sig att förvalta detta? 23 november publicerade Heja Olika en artikel i ämnet med den alarmerande rubriken:

 

 Tvärstopp för generösare sjuk- och aktivitetsersättning

Vad händer med sjukersättningen?

Socialförsäkringsminister Anna Tenje kommenterade regeringens beslut så här enligt Heja Olika:

Den nya M-KD-L-regeringen tänker inte gå vidare med detta. Nya socialförsäkringsministern Anna Tenje (M) säger till Tidningen Näringslivet att hon ”inte nog kan understryka hur viktig arbetslinjen är” och att det kommer förslag som ”gör det mer lönsamt att arbeta”

Anna Tenje uppger vidare att hon vill utreda konsekvenserna av trygghetspensionen för personer över 60 år och andra ändringar som S-regeringen införde. ”Om de leder till onödigt långa sjukskrivningar som förpassar fler till utanförskap och göms, måste vi diskutera andra åtgärder”.

Återigen jag förstår mycket väl att alla inte kan leva på ekonomiskt stöd från staten och ska inte göra det heller. Samtidigt – antalet personer som tycker det är kul att vara helt beroende av staten för sin försörjning är nog inte många. Men arbetslinjen så som den utformades av alliansregeringen och. drevs in i absurdum av S-MP regeringen tar inte hänsyn till att en del faktiskt inte kan arbeta.

Liksom assistansen administreras sjuk och aktivitetsersättningen av Försäkringskassan. Vi är inte där än men jag ser en stor risk att vi under mandatperioden får se en ny klappjakt på personer som helt eller till stor del faktiskt saknar arbetsförmåga. Och nya tragiska berättelser om mängder med personer som tvingas söka försörjningsstöd. Att Ulf Kristersson själv som f.d. socialförsäkringsminister medger att alla kan inte arbeta och ska ha hjälp från staten lugnar inte mig i alla fall.

Samtidigt gäller det att inte bara kritisera hur arbetslinjen är utformad utan även själva sjukersättningens utformning samt nivån. Jag har skrivit om det tidigare. Reglerna är väldigt fyrkantiga och jag anser att den motverkar den arbetslinje som både regeringen och S upphöjt till en sorts ”överideologi”. Orsaken är att reglerna mer skrämmer än uppmuntrar till att försöka arbeta eller ens jobba ideellt i föreningslivet eftersom det jämställs med ”arbetsförmåga”. Reglerna om den vilande sjukersättningen (upp till två om jag minns rätt) ändrar inte på detta,

Ingen avskaffad ”funkisskatt”

Det som i funkisrörelsen kallas ”funkisskatt” handlar om att personer med sjuk eller aktivitetsersättning inte kan ta del av jobbskatteavdragen. Följden blir att personer som inte kan jobba betalar mer i skatt relativt till inkomsten än vanliga löntagare. Vi får en de facto regressiv beskattning, d v s högre skatt på lägre inkomst eller ”omvänd Robin Hood beskattning. Detta är djupt, djupt orättvist eftersom det blir en extra beskattning på personer som helt eller till stora delar saknar arbetsförmåga och därför inte kan påverka sin inkomst själv.

S-MP regeringen ville ta bort ”funkisskatten och hade kommit en bit på vägen. Men nu är det, åtminstone tills vidare stopp. Funkisskatten kommer att bli kvar.  

Bilstödet

Ytterligare ett sorgebarn under S-MP regeringen som hamnade i en jättekris 2017 och har inte återhämtat sig än, trots lagändringar.  Och det finns få ljusglimtar enligt Heja Olika. Här får Försäkringskassan ta på sig en betydande del av skulden. Faktum är att FK inte ens är i närheten att använda de medel som faktiskt är avsatta i statsbudgeten. Anslagen i statsbudgeten år 2023-2025 är årligen 265 miljoner kr men FK räknar med att betala ut endast 147 miljoner kr/år. Håller själv på att söka bilstöd och jag försäkrar. Det var mycket lättare på 00-talet… 2013 betalade FK ut 368 miljoner kr i bilstöd.