Filmvisning i Stockholm om försämringarna i assistansreformen

Caroline Ardbo är sedan många år tillbaka en mycket god Facebook vän och mycket engagerad i kampen för vår frihetsreform. I samarbete med STIL har Caroline i många år jobbat med ett filmprojekt för att belysa nedgången för vår rättighetslag – Kampen för att ha ett liv är titeln på filmen. Själv blev jag efter ett tag mycket engagerad i produktionen som vi kan kalla det rådgivare till Caroline. Exakt vilket år minns jag inte men det var före pandemin i alla fall.

Till sist blev filmen klar och Caroline ville gärna att jag skulle vara med vid premiärvisningen i Folkets hus, Bagarmossen 16 april. Så jag åkte upp till Stockholm och fick för första gången träffa Caroline i den fysiska världen. Givetvis var flera STIL profiler på plats också, inklusive min gode vän och STIL-s ordförande Jonas Franksson.

Filmens upplägg är ungefär så här. Först en kortare historik hur samhällets stöd till oss såg ut innan LSS lagen blev verklighet, Independent Living rörelsens framväxt i USA fram tills vår rättighetslag antas av en nästan enig Riksdag 1993, lagen träder i kraft 1994. Under filmens gång får många personer komma till tals. Det handlar om personer som varit beviljade personlig assistans, andra som förlorat den eller inte blivit beviljade PA överhuvudtaget. En av dessa är Jonas själv. Anhörig mamma berättar om kampen för dotterns rätt till personlig assistans som har omfattande behov av egenvård. Andra viktiga personer som intervjuas under filmens gång är bland annat Bengt Westerberg som berättar hur hans engagemang för våra frågor föddes på 70-talet, STIL-s grundare Adolf Ratzka, juristen Andreas Petterson och statsvetaren Niklas Altermark. Både Andreas och Niklas är hårda kritiker till besparingspolitiken.

Filmen följer sedan kronologiskt den negativa utvecklingen. Det börjar med utredningen 1995-96 som föreslog enorma försämringar. Utredningen skrotades men en viktig förändring infördes – begreppet grundläggande behov. Sen följer en genomgång av vad som hänt fram till 2023. Ett axplock

·  Försäkringskassan lanserar begreppet ”integritetsnära grundläggande behov” 2007

·  Den förödande domen i dåvarande Regeringsrätten 2009 som godkände begreppet integritetsnära hjälpbehov med kraftig åtstramning i FK-s tillämpning. Försämringarna inleds.

·  Magdalena Andersons utspel hösten 2015 om behovet av besparingar.

·  Påföljande regleringsbrev till Försäkringskassan och en störtflod med indragna assistansbeslut fram tills senhösten 2017 då omprövningsstopp införs.

·  ”Lappa och laga” fram till 2023 men som inte går till roten med de grundläggande problemen.

Nästa vecka, när jag skriver del 2 i historien om nedmonteringen ska jag belysa utvecklingen 2009-nutid närmare.

Efter filmvisningen var det dags för debattpanel. Deltagarna var personer som deltagit i filmen och Caroline var moderator.

Jonas Franksson berättade i vanlig ordning med stort engagemang om hur försämringarna drabbar enskilda människor och hur det var tänkt att reformen skulle fungera men att det faktiskt har funnits en tid då lagen fungerade. Statsvetare Niklas Altermark berättade  utifrån sitt område som statsvetare hur han ser på utvecklingen. Niklas ser ett tydligt samband mellan att det finns en generell överordnad ideologi i socialpolitiken som går över blockgränsen. Syftet i denna ”överideologi” är uttalat – statens utgifter ska hållas nere. Detta ”kodifieras” i det krångliga regelverk som går under namnet finanspolitiska ramverket. Och det drabbar frihetsreformen på ett förödande sätt, inte minst genom signalpolitik från regeringar på båda sidor blockgränsen.

Juristen Andreas Petterson satte avtryck i panelen som jag kommer minnas länge. Eftersom jag läst statsvetenskap själv förstår jag att tillämpa prejudicerande domar som FK med kommunerna i släptåg gör inte kan vara förenligt med Regeringsformen. Andreas Pettersson gick emellertid mycket längre än så och levererade en totalsågning av hur FK-s jurister behandlar rättighetslagen.

Ska försöka fatta mig kort. Andreas Petterson redogjorde tydligt för vad som gäller i tolkning och tillämpning av en lag. Följande ordning gäller:

1 Regeringsformen 2 Lagens Förarbete 3 Den färdiga lagtexten 4 Prejudikat

 

Denna ordning känner alla jurister till betonades med starkt eftertryck. Ändå har FK och kommunerna vänt på ordningen och satt prejudikaten först. Det hade blivit underkänt på varje juridiktentamen att tolka en lag på det sättet betonade Andreas med kraft.

Det Andreas Pettersson beskriver är ett rättshaveri i jakten på besparingar. Även juristerna i Förvaltningsdomstolarna fick besk kritik. Vidare betonade han att efter ett förstatligande ska FK inte ha någonting att göra med personlig assistans. Flytta ansvaret till en ny myndighet som enbart behandlar assistansen och eventuellt andra funkisrelaterade stöd.

 

Efter debattpanelen blev det en frågestund med publikfrågor. Själv framförde jag bland annat följande:

LSS är på papperet en rättighetslag. Behoven ska styra vilket åtminstone i teorin inte sätter ett tak på utgifterna. I praktiken förhåller det sig helt annorlunda. Reglerna kring det finanspolitiska ramverket är glasklara – olika behov ska sättas emot varandra när finansdepartementet lägger sin budget. När det finanspolitiska ramverket infördes avskaffades de facto LSS som rättighetslag. Den blev en budgetpost i mängden. Så som ramverket är utformat idag förstår inte jag i alla fall hur vi ska få loss de ekonomiska resurser som tillsammans med ny lagstiftning krävs om intentionerna ska återupprättas.

Bild: Tompa sitter i min permobil och framför mina synppunkter.

Efter avslutningen pratade jag också med Niklas Altermark som tyckte ”att det var kul att fler personer än han själv intresserar sig för finanspolitiska ramverket”. Jag pratade också med Liberalernas talesperson Malin Danielsson som var på plats och framförde följande – det är superviktigt att schablonersättningen höjs kraftigt om, inte reformen ska avskaffas ”bakvägen”. Svaret blev ungefär det här:

Liberalerna håller med dig helt och hållet. Vi anser att schablonen måste höjas enligt ett fastställt index. Tyvärr är det svårt att få loss pengar från finansdepartementet.

Det var verkligen värt att åka upp till huvudstaden och äntligen träffa Caroline i den fysiska världen. Kampen fortsätter.

 

Tillbakablick på alla försämringar sedan assistansreformen och LSS infördes 1994, del 1

 Ska i två blogginlägg titta tillbaka på hur frihetsreformen urholkats. Det är odiskutabelt att förfallet för assistansreformen accelererade kraftigt efter 2015. Fundamenten var emellertid på plats långt tidigare.

Orsaken till dagens problem grundlades redan 1993-94…

Till mycket stor glädje för alla berörda fick vi en på papperet fantastisk rättighetslag 1994, LSS som i år alltså fyller 30 år, en av 10 insatser var personlig assistans. Vad många troligen inte känner till är att det var mycket nära att det inte blev någon assistansreform alls.

Det mäktiga finansdepartementet som leddes av Anne Wibble tycke att den beräknade kostnaden var för hög men gav till slut med sig men med ett viktigt motkrav. Redan efter ett år skulle kostnaden utvärderas/granskas i en utredning. Detta skrevs t.om in i lagens förarbeten. Jag vågar med 99 % säkerhet slå fast att utan en ihärdig Bengt Westerberg hade vi aldrig fått en assistansreform.

Sedan 1994 har således å ena sidan funktionsrättsrörelsen och på andra sidan finansdepartementet samt kommunerna befunnit sig mycket, mycket långt ifrån varandra i synen på vad som faktiskt menas med rättighetslag. Eller rent krasst – för finansdepartementet har det alltid funnits en gräns för hur mycket det får kosta – en gräns som är mycket lägre än de faktiska behoven. Obegränsad finansiering efter behov enligt vårt synsätt – glöm det…

 

1995-1996 – utredning och grundläggande behov införs

1994 återkom Socialdemokraterna till makten. Sverige befann sig i djup ekonomisk kris. Allt enligt lagens förarbeten sjösattes en utredning 1995. Förslagen i utredningen var förödande. Bland allt dåligt fanns t.ex. förslag om en kommunalisering. Hade allt genomförts hade assistansreformen i praktiken skjutits i sank redan efter något år.

Protesterna blev mycket kraftiga och utredningen förkastades. Fast en mycket viktig förändring infördes, nämligen begreppet grundläggande behov. Därmed ändrades hela synen på frihetsreformen vad som faktiskt krävdes för att bli beviljad personlig assistans. Vi började glida mot en mer medikaliserad syn på våra behov – tvärtemot lagens verkliga syften. Begreppet grundläggande behov har i förlängningen varit helt förödande.

Varför infördes då detta begrepp? Officiellt var det för att få en ”tydlig” gränslinje” för vad som var statens och kommunernas ansvar. I praktiken handlade det givetvis om att hålla nere notan för staten. Och kommunerna? Ja, de var motståndare till införandet av en rättighetslag redan på remisstadiet. Officiellt för att LSS ”inskränkte det kommunala självstyret”. Förutom själva notan var detta egentligen bara en ”kod” för att kommunerna och deras mäktiga intresseorganisation KFO (numer SKR) ogillade att maktbalansen försköts till kommunernas nackdel. Ändå skulle de själva ansvara för 9 av 10 LSS insatser + delar av assistansreformen – ingen bra start för en rättighetslag…

Så vitt jag minns (var inte lika engagerad på den tiden) var ändå inte protesterna så stora. Tills vidare orsakade inte begreppet grundläggande så stora bekymmer. Inledningsvis tolkade FK nämligen begreppet mycket generösare än vad som senare blev fallet.

Finanspolitiska ramverket införs efter 90-talets ekonomiska kris

Med brett blocköverskridande parlamentariskt stöd införde S regeringen det omfattande regelverk om styr statens utgifter som är känt som det finanspolitiska ramverket. Som jag skrivit tidigare – det uttalade syftet är att hålla nere statens utgifter som inte får ”skena”. Den för oss viktigaste punkten är att riksdagens tre år i taget fastställer ett utgiftstak hur mycket pengar staten får spendera och olika budgetposter ska ställas emot varandra. Därmed förvandlades assistansreformen från en rättighetslag med – i teorin obegränsat utgiftstak till en utgiftspost i mängden. Under i stort sett hela sin livstid har därmed assistansreformen de facto inte varit en rättighetslag som funktionsrörelsen vill den ska vara.

 

2004-2007 – Debatten om fusk/kriminalitet och höga kostnader börjar

Trots allt fungerade assistansreformen relativt bra 1997-2007-2009. Antalet personer som beviljades PA steg kraftigt och från 2001 stryks inte rätten till PA vid 65 års ålder. Visst grymtades det i maktens korridorer om höga kostnader men i helhet fick vi ändå leva i relativ fred. För egen del märktes det framförallt i tvåårsomprövningarna som egentligen bara var avstämningar allt fungerade.

2004-2007 började ändå klimatet att hårdna. Media började uppmärksamma fusk och kriminalitet i olika former. Först handlade det om anordnare och assistansanvändare som använde pengarna till allt möjligt som inte var avsatt, sedan började bedrägerierna få utrymme i media. Som så många andra var jag mycket naiv på den tiden. Något enstaka rötägg inget att bry sig om – det påverkar inte oss tänkte Tompa. Jag hade totalt missbedömt vilka konsekvenser det skulle bli. ”Som ett brev på ”posten” började det nu bli en debatt om att personlig assistans ”kostade för mycket”, kriminella skodde sig och samhället saknade kontroll över utgifterna.

 

2007-2009 – begreppet integritetsnära hjälpbehov lanseras och bekräftas i Regeringsrätten.

I LSS framgick från och med 1996 att det krävdes över 20 timmar/vecka med grundläggande behov för att bli beviljad statlig assistansersättning vilket som nämndes ovan inledningsvis inte verkade vara något stort hot. Under 2007 lanserade emellertid Försäkringskassan ett nytt begrepp – nämligen ”integritetsnära grundläggande behov”. Därmed höjdes ribban rejält för vad som i – tillämpningen var ett grundläggande behov. Ett rättsfall med Luleå kommun inblandat vandrade ända upp till dåvarande Regeringsrätten som gick på kommunens linje år 2009.

Jag menar bestämt att införandet av begreppet ”integritetsnära hjälpbehov” och den tillämpning som efterhand infördes efter domen 2009 är de absolut viktigaste orsakerna till att vi hamnat där vi är. Regleringsbrevet 2015 fick naturligtvis enorm betydelse men den juridik som FK rotade fram för att hitta lagligt stöd för att ta fram osthyveln byggde helt och hållet på detta begrepp samt domen från 2009. Ja, Försäkringskassan dammade faktiskt av en dom till från HFD från 2012(!) som innebar ytterligare inskränkningar i vad som var ett grundläggande behov men det återkommer jag till i del två om nedmonteringen av assistansreformen.