Jag har i inlägg efter inlägg riktat stenhård kritik
mot regeringens LSS politik. Jag ångar ingenting av det jag skrivit och jag förstår
alla som känner att de inte vill ha något att göra med Socialdemokratin efter
allt som skett. Ska vi komma framåt går det inte och resonera så, hur otrevlig
politiken än har varit. Om vi vill ha
till stånd en långsiktigt hållbar lösning som håller ,vem som än styr landet
måste Socialdemokraterna inkluderas oavsett om S behåller regeringsmakten eller
inte. De har en nyckelroll liksom Moderaterna på Allianssidan. En bred och
långsiktig lösning måste ju ha stöd från båda blocken. Det är bara drygt en
vecka kvar till valet och nu gäller det att leverera besked om vad vi faktiskt
vill ska göras, För oavsett om statsministern efter valet heter Stefan Löven
eller Ulf Kristersson har vi lång väg att vandra innan våra rättigheter är
säkrade.
Nu ska jag presentera min egna och mycket långa lista
på åtgärder för både assistansen och LSS i sin helhet. I ett separat
blogginlägg ska jag ta upp andra viktiga områden som
Funktionsrättskonventionen, ekonomi, tillgänglighet, sysselsättning.
Nödvändiga
lagändringar
· Bort
med det delade huvudmannaskapet. Staten ska vara ensam huvudman för
assistansen.
· Samtliga
delar av HFD domarna 2009, 2012, 2015, 2017 måste göras irrelevanta. Det innebär
bland annat att begreppen
integritetsnära och kvalificerade hjälpbehov måste bort!
· Samtliga
HFD domar som urholkat andra LSS insatser måste också göras irrelevanta.
· Målparagraferna
5-7, leva som andra, självbestämmande och goda levnadsvillkor måste
förtydligas. Det måste bli så gott som omöjligt att återigen demolera
intentionerna med nya märkliga tolkningar. Hur detta ska formuleras i lagtext
överlåter jag åt jurister. Det måste i alla fyll mycket tydligt framgå att det är de individuella behoven, inte diagnoser
eller någon mall som ICF (International Classification of Disability
Function and Health) som styr hjälpbehoven. Att leva som andra och goda
levnadsvillkor betyder att kunna leva och göra allt det som det stora
folkflertalet tar för givet – bo i eget hem, jobba studera, bilda familj, ägna
sig åt valfria fritidsaktiviteter engagera sig politiskt, i föreningslivet med
mera. Målparagraferna gäller samtliga LSS insatser.
· LSS
§ 9 a (grundläggande behoven) måste omdefinieras. Helst vill jag ha bort
grundläggande behov helt och hållet och ersätta det med enbart hjälpbehov. Det känns dock inte realistiskt på kort sikt. Så
fort som möjligt måste emellertid uppstyckningen
i olika delmoment bort. Självklart måste det mycket tydligt framgå att
egenvård, andning med mera är grundläggande behov som ska ge rätt till
personlig assistans
· Den
diskriminerande 65 årsgränsen för att kunna bli beviljad assistansersättning
måste bort.
· Personkretsindelningen
måste reformeras med. Det är inte acceptabelt att personer som beviljats
personlig assistans eller ledsagning helt plötsligt inte bedöms tillhöra någon
av de tre personkretsarna utan att hjälpbehoven ändrats.
· Tvåårsomprövningarna
som regleras i Socialförsäkringsbalken kapitel 51 ska i sin nuvarande form bort för gott.
Omprövningarna utvecklades efterhand enbart till ett instrument för att dra ner
eller helst ta bort all assistansersättning. Det betyder att begreppet
”särskilt ändrade förhållanden” måste definieras noggrant. Är hjälpbehoven
oförändrade accepterar jag avstämningar, max
vartannat år på telefon men inte mer.
· Ingen
person ska i framtiden kunna mista sin assistans eller annan LSS insats, helt eller
delvis utan att hjälpbehovet minskat.'
· Själva
behovsbedömningarna ska givetvis göras om med. Bort med sekundräkning av olika
delmoment, djupt integritetskränkande frågor om vad som händer i duschen,
toabesök med mera.
· Alla
personer som förlorat statlig assistansersättning eller kommunala insatser ska
ha rätt att söka igen när en reformerad
LSS lagstiftning är på plats.
Övriga
åtgärder
· Timschablonen
måste hålla jämna steg med löneökningen.
· Blankt
nej till krav på formella assistansutbildningar. Vår rätt att själva välja
personliga assistenter är inte förhandlingsbar. Det betyder att även anhöriga
ska få jobba som assistenter. Rätten att välja assistansanordnare ska vi aldrig
kompromissa bort heller.
· Det
betyder att kommunerna under inga omständigheter ska ha ett monopol som
utförare av personlig assistans. Däremot ska de som vill kunna välja
hemkommunen som assistansanordnare.
· Alla
assistansanordnare måste ha kollektivavtal.
· Inför
ett tak på hyror för gruppbostäder. Det måste bli ett stopp på diverse avgifter
kommunerna tar ut från personer som bor i gruppboenden, helt emot LSS.
· Det
är uppenbart att det kommunala utjämningssystemet för olika LSS insatser inte
fungerar bra. En del vill förstatliga hela LSS men är inte realistiskt. Utjämningssystemet måste kompletteras med öronmärkta statsbidrag till kommuner
med höga kostnader och/eller små resurser i glesbygden.
Kontroll
av anordnare
Det fusk och kriminalitet som, trots allt finns i
assistansbranschen ska självklart bekämpas. En viss kontroll behövs därför men
kontrollen får aldrig användas som en ursäkt för att återigen angripa
intentionerna med ursäkten att en liten minoritet missbrukar systemet. Här
behövs ett bra samarbete mellan polisen, Skatteverket, IVO och Arbetsmiljöverket
Nästa blogginlägg kommer att handla om
Funktionrättskonventionen, ekonomi, sysselsättning med mera.
Frågan om vinster hos assistansanordnare hade jag
tänkt att ta upp innan valet men det har kommit nya rapporter om att både boenden
för barn byggs för att ersätta indragen eller inte beviljad assistans och
märkliga prioriteringar från regeringen måste få förtur och blir det sista
blogginlägget innan valet. Rent allmänt tycker jag att ett totalt vinstförbud
leder fel.