Nya angrepp mot assistansen från Jönköpings-Posten och andra tidningar

Dags för höstens bloggsäsong och jag är laddad igen efter en lång och mycket välbehövlig semester. Valet närmar sig och vi har en mycket tuff kamp framför oss för att rädda assistansreformen.

I Jönköpings län är Jönköpings-Posten den största dagstidningen. Tidningen är en del av Hallpressen som ger ut ett stort antal tidningar i Sydsverige. Tyvärr har tidningens ledare sida en mycket negativ inställning till personlig assistans. I månadsskiftet juli/augusti var det dags igen. Ingångsvinkeln var att kostnaden har skenat bortom kontroll och lagstiftningen är för generös. I artikeln står det bland annat:

Hade en politiker idag lagt fram ett förslag om en reform som omfattar ca 15 000 personer och slukar 3 % av statsbudgeten så hade den personens politiska karriär varit över fort".

Både Bengt Westerberg oh Liberalernas nuvarande ledning fick också hård kritik. Bengt anklagades för att infört en lag utan kostnadsanalys och dagens Liberala parti verkar tycka att det är rimligt att ösa ut hur mycket pengar som helst på en reform som berör 15000 personer…

Det var som sagt inte första gången JP-s ledare sida gick till hårt angrepp mot vår frihetsreform. Det har hänt ett flertal gånger senaste 4-5 åren, bland annat i våras. Den gången ställdes rätt till semesterresor mot hjälp att andas. Artikeln var (liksom den nu aktuella) inte undertecknat med något namn. Samma artikel publicerades i en rad tidningar och var författat av Liberala Nyhetsbyrån, som bland annat publicerar opinionstexter åt Liberala tidningar. Inget namn alltså (senare har det framgått att författaren hette Kajsa Dovstad) men eftersom JP publicerar eländet måste vi tyvärr utgå från att ledare redaktionen står bakom allt som skrivs.

Varför detta motstånd mot en demokrati och frihetsreform JP? Ledtrådar hittar vi troligen när man följer vad som skrivs i största allmänhet. Här framgår tydligt att ledare redaktionen tycker att skatterna på inkomst och arbete (arbetsgivare avgifter) är för höga och måste sänkas. Samtidigt anser man att försvaret, polisen och rättsväsendet måste tillföras stora resurser. Hur detta ska finansieras samtidigt som skatterna sänks är mer diffust. Det är emellertid ingen vild gissning att JP tycker att besparingar på personlig assistans är en dellösning, vår rätt till självbestämmande värderas inte särskilt högt jämfört med andra utgiftsposter

JP är emellertid inte ensamma i att trumpeta ut budskapet att assistansersättningen är för generös. Ett ännu hårdare angrepp stod en journalist som heter Micael Kallin för. I en debattartikel i SVT Opinion och en längre utläggning på sajten kvartal.se kallas assistansreformen ”ett slukhål i statsbudgeten” och på ett obehagligt sätt ställs assistansen mot andra stöd som Handikappersättningen, budskapet är att vi har det för bra jämfört med andra personer med funktionsvariationer. Micael Kallin skriver bland annat följande:

Idag får en krympande skara på 15 000 personer, 1,5 promille av befolkningen, nästan allt av statens bidrag till funktionshindrade. Regeringen måste minska skillnaderna i stödet”, 

Antalet beviljade timmar är nu uppe i 129 timmar per vecka och kostnaderna har skenat och är mer än 28 miljarder kronor per år – nästan 2 miljoner kronor per person.

LSS-lagen skiljer sig från andra lagar som rör vård och omsorg genom att vara en rättighetslag: den utgår från den som omfattas av lagen och vilka krav på omsorg denne har rätt att ställa på kommunen, eller på staten när det gäller assistansersättning. 

Assistansen är ett "slukhål i statens budget"

Micael Kallin försöker reparera skadorna med ”förtydliganden” i Assistanskoll, han står dock fast vid att ett tak för antalet beviljade timmar ska införas. I praktiken finns redan ett tak som sätts av hur många timmar det faktiskt finns under ett dygn, en vecka, månad, år. Micael Kallin borde veta att dagens snitt på 129 timmar/vecka motsvarar i stort sett dygnet runt assistans eftersom väntetid räknas som en fjärdedels ”vanlig timme”. Han borde också veta att i takt med att allt fler förlorar statlig assistansersättning så kommer antalet beviljade timmar i snitt att öka eftersom det är personerna med de allra största behoven som blir kvar.

Micael Kallin angriper assistansreformen

En annan person som ”hoppat på tåget med slutmål avskaffa assistansreformens intentioner” är journalisten Widar Andersson som i en ledare ställer sig helt bakom Kallin. Här kan vi läsa bland annat följande:

Ungefär tre procent av statsbudgetens utgifter (30 miljarder av 940 miljarder kronor 2017) används för bidrag till 1, 5 promille av befolkningen. Frågan som de flesta politiker gör allt vad de kan för att slippa besvara är om detta är rimligt?

Risken med rättighetslagstiftning i en generös välfärdsstat som den svenska är att efterfrågan på de skattefinansierade rättigheterna lätt blir överdriven och rentav osund och till och med kriminell.

Sannolikt - förhoppningsvis (!) - finns det ingen annan statlig utgiftspost av motsvarande omfattning som behandlats så pass nonchalant som assistansersättningen. Micael Kallin visar i sin artikel hur beräkningar och kalkyler tycks ha tillkommit mer eller mindre på en höft. Regeringens beräkning av kostnaderna 1994 har (2017) efter penningvärdesjusteringar överskridits med 738 procent. 

Folkbladet: "Frihet för många miljarder"...

Varför dyker det upp så många ledare nu med budskapet att lagen är för generös? Själv ser jag det som en del av en åtminstone delvis ny strategi för att underminera assistansreformen som kan sammanfattas så här:

OK, vi inser att motståndet är för stort att avskaffa assistansreformen totalt men om inte det går så ska i alla fall insatserna begränsas rejält.

Stig Svensson hävdade i sin utredning att insatserna måste begränsas annars ökar kostnaderna mer och mer. I de läckta utkasten från LSS utredningen fanns flera förslag på begränsningar/stora nedskärningar, t.ex. åldersgräns både uppåt och neråt, Valet närmar sig och i december är LSS utredningen klar, Vart åt det lutar vet vi alla och nu passar en växande skara med arga ledare skribenter på att öka trycket på både utredaren och politikerna att ta fram den stora osthyveln.