Inför valet: Min lista för att återupprätta assistansreformens och LSS intentioner

Jag har i inlägg efter inlägg riktat stenhård kritik mot regeringens LSS politik. Jag ångar ingenting av det jag skrivit och jag förstår alla som känner att de inte vill ha något att göra med Socialdemokratin efter allt som skett. Ska vi komma framåt går det inte och resonera så, hur otrevlig politiken än har varit. Om vi vill ha till stånd en långsiktigt hållbar lösning som håller ,vem som än styr landet måste Socialdemokraterna inkluderas oavsett om S behåller regeringsmakten eller inte. De har en nyckelroll liksom Moderaterna på Allianssidan. En bred och långsiktig lösning måste ju ha stöd från båda blocken. Det är bara drygt en vecka kvar till valet och nu gäller det att leverera besked om vad vi faktiskt vill ska göras, För oavsett om statsministern efter valet heter Stefan Löven eller Ulf Kristersson har vi lång väg att vandra innan våra rättigheter är säkrade.

Nu ska jag presentera min egna och mycket långa lista på åtgärder för både assistansen och LSS i sin helhet. I ett separat blogginlägg ska jag ta upp andra viktiga områden som Funktionsrättskonventionen, ekonomi, tillgänglighet, sysselsättning.

Nödvändiga lagändringar

·  Bort med det delade huvudmannaskapet. Staten ska vara ensam huvudman för assistansen.

·  Samtliga delar av HFD domarna 2009, 2012, 2015, 2017 måste göras irrelevanta. Det innebär bland annat att begreppen integritetsnära och kvalificerade hjälpbehov måste bort!

·   Samtliga HFD domar som urholkat andra LSS insatser måste också göras irrelevanta.

·   Målparagraferna 5-7, leva som andra, självbestämmande och goda levnadsvillkor måste förtydligas. Det måste bli så gott som omöjligt att återigen demolera intentionerna med nya märkliga tolkningar. Hur detta ska formuleras i lagtext överlåter jag åt jurister. Det måste i alla fyll mycket tydligt framgå att det är de individuella behoven, inte diagnoser eller någon mall som ICF (International Classification of Disability Function and Health) som styr hjälpbehoven. Att leva som andra och goda levnadsvillkor betyder att kunna leva och göra allt det som det stora folkflertalet tar för givet – bo i eget hem, jobba studera, bilda familj, ägna sig åt valfria fritidsaktiviteter engagera sig politiskt, i föreningslivet med mera. Målparagraferna gäller samtliga LSS insatser.

·  LSS § 9 a (grundläggande behoven) måste omdefinieras. Helst vill jag ha bort grundläggande behov helt och hållet och ersätta det med enbart hjälpbehov. Det känns dock inte realistiskt på kort sikt. Så fort som möjligt måste emellertid uppstyckningen i olika delmoment bort. Självklart måste det mycket tydligt framgå att egenvård, andning med mera är grundläggande behov som ska ge rätt till personlig assistans

·  Den diskriminerande 65 årsgränsen för att kunna bli beviljad assistansersättning måste bort.

·  Personkretsindelningen måste reformeras med. Det är inte acceptabelt att personer som beviljats personlig assistans eller ledsagning helt plötsligt inte bedöms tillhöra någon av de tre personkretsarna utan att hjälpbehoven ändrats.

·  Tvåårsomprövningarna som regleras i Socialförsäkringsbalken kapitel 51 ska i sin nuvarande form bort för gott. Omprövningarna utvecklades efterhand enbart till ett instrument för att dra ner eller helst ta bort all assistansersättning. Det betyder att begreppet ”särskilt ändrade förhållanden” måste definieras noggrant. Är hjälpbehoven oförändrade accepterar jag avstämningar, max vartannat år på telefon men inte mer.

·  Ingen person ska i framtiden kunna mista sin assistans eller annan LSS insats, helt eller delvis utan att hjälpbehovet minskat.'

·  Själva behovsbedömningarna ska givetvis göras om med. Bort med sekundräkning av olika delmoment, djupt integritetskränkande frågor om vad som händer i duschen, toabesök med mera.

·   Alla personer som förlorat statlig assistansersättning eller kommunala insatser ska ha rätt att söka igen när en reformerad LSS lagstiftning är på plats.

Övriga åtgärder

·  Timschablonen måste hålla jämna steg med löneökningen.

·  Blankt nej till krav på formella assistansutbildningar. Vår rätt att själva välja personliga assistenter är inte förhandlingsbar. Det betyder att även anhöriga ska få jobba som assistenter. Rätten att välja assistansanordnare ska vi aldrig kompromissa bort heller.

·   Det betyder att kommunerna under inga omständigheter ska ha ett monopol som utförare av personlig assistans. Däremot ska de som vill kunna välja hemkommunen som assistansanordnare.

·  Alla assistansanordnare måste ha kollektivavtal.

·  Inför ett tak på hyror för gruppbostäder. Det måste bli ett stopp på diverse avgifter kommunerna tar ut från personer som bor i gruppboenden, helt emot LSS.

·  Det är uppenbart att det kommunala utjämningssystemet för olika LSS insatser inte fungerar bra. En del vill förstatliga hela LSS men är inte realistiskt. Utjämningssystemet måste kompletteras med öronmärkta statsbidrag till kommuner med höga kostnader och/eller små resurser i glesbygden.

Kontroll av anordnare

Det fusk och kriminalitet som, trots allt finns i assistansbranschen ska självklart bekämpas. En viss kontroll behövs därför men kontrollen får aldrig användas som en ursäkt för att återigen angripa intentionerna med ursäkten att en liten minoritet missbrukar systemet. Här behövs ett bra samarbete mellan polisen, Skatteverket, IVO och Arbetsmiljöverket

Nästa blogginlägg kommer att handla om Funktionrättskonventionen, ekonomi, sysselsättning med mera.

Frågan om vinster hos assistansanordnare hade jag tänkt att ta upp innan valet men det har kommit nya rapporter om att både boenden för barn byggs för att ersätta indragen eller inte beviljad assistans och märkliga prioriteringar från regeringen måste få förtur och blir det sista blogginlägget innan valet. Rent allmänt tycker jag att ett totalt vinstförbud leder fel.