torsdag 21 mars 2024

Viktig positiv dom i Kammarrätten angående dubbla föräldraavdrag

 Reformerna i Stärkt personlig assistans var tänkt att stärka rätten till personlig assistans, inte minst för barn som drabbades allra hårdast år 2016-2017, ca 2000 personer beräknades att återfå sin rätt till personlig assistans. Jag har flera gånger bloggat om varför reformen hittills är ett fiasko, antalet personer beviljade statlig assistansersättning fortsatte att långsamt minska under 2023. Huvudorsakerna är dessa:


·   Försäkringskassan och antagligen flertalet kommuner i släptåg (kanske alla) gör ett dubbelt föräldraavdrag. Tanken var att ett schablonavdrag skulle göras för behov som alla barn – oavsett funktionalitet har. Försäkringskassan. FK gör emellertid ett avdrag till – från barnets behov som är orsakade av funktionsnedsättningen.

·   

SStärkt personlig assistans är från början underfinansierad med minst 1 miljard troligen över 1,5 miljarder kr – årligen

 

Funkisrörelsen, politiker och LSS jurister är eniga – så här var det inte tänkt att avdraget skulle fungera.


I domstolarna har det emellertid kommit flera domar nu som ger både Försäkringskassan och kommuner bakläxa. Nyligen kom en dom fån Sundvalls Kammarrätt som handlade om just detta. Åre kommun ansågs ha gjort fel angående att dubbla föräldraavdrag använts. Så här resonerar Sundsvalls kammarrätt:

Ett sådant sätt att beräkna leder till att vissa av barnets hjälpbehov inte alls beaktas, exempelvis i de delar som avser att lägga upp och dela mat, nagelklippning och övrig kroppsvård. Bestämmelsen om föräldraavdrag har således tillämpats på ett felaktigt sätt”


Förvaltningsrätten hänvisar också till LSS9 § f:

När behovet av personlig assistans bedöms för ett barn ska det enligt 9 f § LSS bortses från det hjälpbehov som en vårdnadshavare normalt ska tillgodose med hänsyn till barnets

Bestämmelsen i 9 f § LSS innebär att barnets t ålder, utveckling och övriga omständigheter, vilket görs genom ett schablonavdrag (föräldraavdrag)

 Totala hjälpbehov ska först  sammanställas och därefter ska ett föräldraavdrag göras enligt schablon.


Fortsättning lär följa. Är själv ganska säker på att frågan om FK-s och kommunernas tillämpning av föräldraavdraget kommer avgöras i Högsta Förvaltningsdomstolen och utgången känns oviss. Det är myndighet som via en rad restriktiva domar starkt bidragit till att vi befinner oss där vi är. D v s en dysfunktionell LSS lag som inte alls fungerar som det var tänkt år 1994.



Hur länge ska vi behöva vänta på att vi får en indexerad höjning av schablonersättningen som åtminstone följer löneutvecklingen? Tja tittar vi på finansdepartementets finansplan t.om 2026 ser det som jag skrivit om tidigare – mycket kärvt ut. I de planerade budgetanslagen för personlig assistans finns helt enkelt inte utrymme för stora höjningar av schablonen. I klartext – det finns ingenting i mitten av mars 2019 som tyder på att finansdepartementet är redo att öppna plånboken rejält för att möjliggöra rejäla höjningar. Utifrån de medel som ändå anslås – enda möjligheten att rejält höja schablonen är att ett stort antal personer till förlorar statlig assistansersättning


Jag viker mig aldrig här. Nya behovsbedömningar är givetvis mycket viktiga med en de hjälper inte om underfinansieringen inte stoppas. Vår frihetsreform stryps ekonomiskt och plågsamt till döds.



FN håller återigen på att undersöka hur medlemsländer om skrivit under/ratificerat Funktionsrättskonventionen lever upp till den. Sverige får återigen kritik – utvecklingen går åt fel håll. Funktions rätt Sverige kommenterar:


 Det blev uppenbart att regeringen inte har tagit tillvara kunskaperna från civilsamhället. Sedan vi lanserade vår granskning och våra rekommendationer i Respekt för rättigheter 2019 har politiska beslutsfattare haft tillgång till vår expertis och en lista på vilka åtgärder som behöver genomföras inom olika politikområden. Vi har dessutom lyft det stora och akuta behovet av dessa åtgärder på en mängd olika möten med regeringen de senaste fem åren.


 Bara en av de rekommendationer som Sverige 2014 fick från FN har genomförts fullt ut, och det är inrättandet av en oberoende MR-institution. Det mesta återstår att göra. Regeringens strategi för funktionsrättspolitiken saknar konkreta åtgärder och ambitiösa mål, och civilsamhället har begränsade möjligheter att bli aktivt involverade. Vi ser en utveckling där det ekonomiska stödet till civilsamhället urholkas alltmer, vilket försämrar våra förutsättningar att arbeta för våra medlemmars intressen på funktionsrättsområdet,

Alla som följer den här bloggen vet vi det här laget att jag aldrig blir förvånad längre när det kommer rapporter om försämringar och att utvecklingen går åt fel håll. Men invänder säkert en del - har vi det ändå inte bra jämfört med den stora, stora majoriteten bland våra vänner runt om i världen? Jo, så är det. Jag har rest runt en del i världen och sett bottenlös fattigdom. Jag har varit i Thailand tre gånger och sett NOLL thailändare i rullstol och jag har sett en utfattig kvinna utan ben som tiggde pengar på en trottoarkant i en stad i Guatemala. (F.ö. var Visby innanför ringmuren kanon vad gäller tillgänglighet jämfört med staden som hette Antigua). Kvinnan skulle tycka att vi lever i ett paradis men:


Till skillnad från Guatemala är Sverige ett av världens rikaste länder. Och då är det helt oacceptabelt att vi bara sparar, sparar/försämrar på praktiskt taget alla former av stöd till personer som på olika sätt behöver hjälp från välfärdsstaten. Det är ett faktum att ambitionsnivån sänkts senaste 10-20 åren. 


Alla utgifter måste finsieras så klart, det är det mest grundläggande som finns i ekonomin - oavsett om verksamheten handlar om en enskild person, en liten förening eller en hel stat. Det  är ändå lätt att bevisa att ambitionsnivån har sänkts genom att se hur stor andel av Sveriges BNP som satsas på stöd till funkisar och sjuka personer. Minskningen är markant under 2000-talet trots att Sverige som land är rikare än någonsin.

 

Det här blir sista blogginläggen innan påsk. Önskar alla läsare en

 GLAD PÅSK!

torsdag 14 mars 2024

Positiva beslut i Förvaltningsdomstolarna men ska vi behöva oroa oss för nya omprövningar?

 Tittar vi historiskt så har förvaltningsdomstolarna varit allt annat en generösa i synen på hur LSS lagen med alla insatser ska tillämpas. Det finns ju som bekant ett antal prejudicerande domar (rättsfall som många gånger drivits av kommuner) som hjälpt till att demolera rättighetslagens intentioner. Att Försäkringskassan sen i praktiken satt i system att tolka de här restriktiva domarna så strängt som möjligt har förvärrat situationen ännu mer.


Men har nu FK gått för långt i besparingshysterin och att bända och tänja på existerande lagtext och befintliga domslut. Positiva nyheter är vi inte bortskämda med men det finns faktiskt tecken som tyder på juristerna i domstolarna nu börjar sätta ner klacken. För någon vecka sedan hade nätsajten Heja olika en rubrik som lydde så här:

Trendbrott: Assistansanvändare vinner fler segrar i domstol


Vad har hänt rent konkret? Det handlar inte om domar som på allvar går till bottnen med de riktigt stora problemen. Däremot har det nu kommit domar som på olika sätt underkänner Försäkringskassans beslutsunderlag när assistansen dras in. Juristen och LSS experten Jessica Gustavsson sammanfattar:


Jag vill sammanfatta det som att det skett ett skifte i ombudens argumentation och i domstolarnas domskäl – från att argumentera i sak, till att argumentera emot att saken är tillräckligt utredd av Försäkringskassan.


Jessica Gustavssons slutsats är att ändrad strategi hos rättsombuden - ändrat fokus från själva sakfrågan till att ifrågasätta FK-s hantering av själva fallet ger resultat.


Jessica Gustavsson fortsätter:

Domstolarna har plockat upp att det medicinska underlaget är A och O i assistanssammanhang, och för att Försäkringskassan ska kunna underkänna ett tidigare accepterat medicinskt underlag krävs nu bevisning av motsvarande tyngd.


Det är inte längre självklart att Försäkringskassan kan ”komma undan” med att basera betungande beslut på enstaka journalanteckningar, egna observationer vid oanmält hembesök, eller andra mer lösryckta uppgifter som är öppna för tolkning. 


Jag vill nog säga att det klart framgår Försäkringskassan nu måste prestera tyngre bevisning än den bevisning som låg till grund för beviljandet, om Försäkringskassan vill dra in assistansen.


Sammantaget kan vi åtminstone skönja ett ljus när det gäller tryggheten att inte förlora sin assistans på milt uttryckt – tveksamma grunder. Frågan är vad som blir Försäkringskassans och därmed ytterst regeringens motdrag? 

Trendbrott i domstolar



Många har haft förhoppningar på signaler från engagerade riksdagspolitiker att de mycket stora problemen med Föräldraavdraget för Stärkt personlig assistans kommer att lösas inom kort. Tyvärr – men som vanligt inte oväntat för mig ser de förhoppningarna ut att gå i kras. Regeringen har istället meddelat att den tänker tillsätta en ny utredning (femtielfte i ordningen sedan 1994?) och Tidöpartierna har röstat ner ett utskottsinitiativ. ”Lösningen” i Rosenbad blir därmed att skjuta problemet framför sig och i bästa fall leverera en lösning i en obestämd framtid.  


Vad som däremot prioriteras istället är enligt Jessica Gustavsson att identifiera 10 viktiga sätt som välfärdskriminella använder för att komma åt skattepengar. Det visar ännu en gång tycker jag den väldiga ocean som skiljer regeringen och brukarrörelsen vad som är viktigast att prioritera. Det är de hårda sakerna – inte självbestämmande och mänskliga rättigheter enligt Funktionsrättskonventionen. Och det är inte överraskande. Ulf Kristersson har veterligen aldrig sagt någonting om en återupprättad assistansreform – däremot har vår statsminister varit väldigt tydligt med att bekämpa välfärdskriminalitet har mycket hög prioritet – här är statsministern och Magdalena Andersson överens.


Ett nytt potentiellt beckmörkt orosmoln kan tyvärr skönjas. Signaler kommer om att det finns tankar i regeringen på att åtminstone tillsätta en utredning (suck) till om att kanske återuppta tvåårsomprövningar eller t.om återuppta dem utan utredning. Det kan tyckas överraskande utifrån vad som sagts tidigare från Rosenbads socialdepartement men inte särskilt överraskande att det dyker upp om vi väger in vad som verkligen prioriteras. Lägg därtill att Försäkringskassan i flera år tryckt på för återupptagna omprövningar i någon form. Hur mycket spelar de nya domarna om högre beviskrav för indragen assistans in att detta lyfts? Troligen in inte alls obetydlig roll, domarna ändrar ju faktiskt maktbalansen till Försäkringskassans nackdel.

 

Hur oroliga ska vi vara? Skulle återupptagna omprövningar bli verklighet utan nytt regelverk ska samtliga Tidöpartier och i synnerhet L, KD och SD skämmas så länge partierna existerar. För återupptagna omprövningar med dagens regelverk är i praktiken dödsstöten för hela reformen. Och det kan väl ändå ingen assistansvänlig politiker eller parti till höger som kritiserat S väldiga vanskötsel så hårt gå med på att:


Vi var med och fattade beslutet att i praktiken avskaffa assistansreformen


Så, nej jag tror inte vi behöver vara så oroliga men bara det faktum att det uppenbart finns tankar om återupptagna omprövningar är mycket allvarligt.