Mer omprövningar om ISF -Inspektionen För Socialförsäkringar får bestämma

 Hösten 2017 införde regeringen ett nödstopp på tvåårsomprövningar av statlig assistansersättning. 2018 infördes en bestämmelse i Socialförsäkringsbalken som säger att tvåårsomprövningar av statlig assistansersättning endast får ske vid väsentligt ändrade förhållanden. Inget parti i riksdagen är f.n. för att generellt återuppta tvåårsomprövningar. Som bekant omfattar inte omprövningsstoppet personer med kommunal assistansersättning.

Jag har flera gånger skrivit om att begreppet ”väsentligt ändrade förhållanden” lämnar stort utrymme för tolkning och därmed möjlighet för att göra nya omprövningar. Enligt Socialförsäkringsbalken ska endast de nya behoven omprövas men så är många gånger inte fallet med förutsägbara resultat.

Det här blogginlägget ska emellertid inte primärt handla om Försäkringskassan utan att det även finns andra aktörer i statsförvaltningen som trycker på att fler omprövningar måste göras. ISF (Inspektionen För Socialförsäkringar) är en statlig myndighet som övervakar att de olika Socialförsäkringarna fungerarar. I uppdraget ingår även att slå larm om oegentligheter eller ren kriminalitet uppdagas. Nu har myndigheten granskat felaktiga utbetalningar av assistansersättningen som enligt Försäkringskassan 2021 uppgick till 421 miljoner kr.

ISF anser att Försäkringskassan måste få betydligt mer muskler i myndighetens kamp för att bekämpa oegentligheter och ren kriminalitet. Ett stort hinder anser myndigheten är stoppet på tvåårsomprövningarna som försvårat Försäkringskassans arbete. Vidare anser ISF bland annat följande i en rapport:

•    Försäkringskassan har begränsade möjligheter att förhindra felaktiga utbetalningar av assistansersättning till följd av lagens konstruktion och gällande praxis. Försäkringskassan kan exempelvis bara utreda den person som förmånen gäller.

• Försäkringskassans organisation med ärendehantering och kontrollutredning på olika avdelningar är delvis ett hinder för att effektivt förhindra felaktiga utbetalningar.

ISF föreslår också ett antal åtgärder som regeringen bör vidta:

·    Att se över förutsättningarna att ge Försäkrings­kassan rättsliga möjligheter att utreda om redo­visad assistans verkligen har utförts.

·   Att ge Försäkringskassan rättsliga möjligheter att hämta in information om annan person än den förmånen gäller, exempelvis assistenten.

·   Att utöka Försäkringskassans rättsliga möjligheter att ompröva beviljad assistansersättning.

Här framgår med all tydlighet att ISF vill öka Försäkringskassans befogenheter, inklusive göra mer omprövningar. Detta har inte lyfts alls i funkisrörelsen som det borde gjort tycker jag när så många oroar sig för återupptagna omprövningar. Ärligt talat snubblade jag själv över informationen i Heja Olika.

Men ska inte kriminalitet och oegentligheter bekämpas? Självklart är det så. Jag har skrivit det så många gånger innan. Jag brinner för att få bort avarterna. Den kriminalitet som trots allt finns är inte bara moraliskt helt förkastlig – den är också ett allvarligt hot mot hela assistansreformen som vi känner den. Min oro handlar om att jakten på kriminella kommer gå över styr, att många oskyldiga förlorar assistansen. Jag anser och står för det till 100 % - det finns skrivelser i regleringsbrevet som definitivt öppnar möjligheten för Försäkringskassan att göra mer omprövningar. Och med tanke på utvecklingen senaste 15 åren finns det all anledning och vara rädd för att Försäkringskassan, om myndigheten får mer befogenheter kommer att missbruka den ökade makten.

Det gäller att hitta en medelväg. En väg framåt som effektivt kommer åt fusk och kriminalitet utan att reformen raseras. Uppenbart är att många myndigheter måste samarbeta. Förutom polisen och FK bland annat Skatteverket, Ekobrottsmyndigheten, Kronofogden, IVO, Arbetsmiljöverket, kommunerna. I många av de uppdagade fallen är anhöriga inblandade. Jag är helt emot ett förbud mot anhörigassistans -. Det skulle vara ett riktigt dråpslag mot reformen. Tyvärr är nog ändå ökad kontroll runt anhörigassistans ändå oundviklig.

Samarbete mellan myndigheter ja. Här finns lagar som styr sekretess mellan myndigheter. Hur informationsutbytet ska regleras överlåter jag till lagstiftaren.

Här är det jätteviktigt att vi, d v s Funktionsrättsrörelsen är en konstruktiv kraft för att få bort avarterna. Därför är det mycket bra att Ifa nu har en dialog med olika myndigheter hur vi ska komma till rätta med problemet. I en intervju med Heja Olika säger ordförande Sophie Karlsson följande:

– Vi kommer tillsammans med Ekobrottsmyndigheten och några andra myndigheter och organisationer att arbeta fram ett material om risksignaler för oseriös assistansverksamhet, säger Sophie Karlsson. För den enskilde assistansberättigade är det viktigt att få information om vad som är rätt och hur man ser signaler på sådant som kan vara fel.

* Efter turbulensen i Skövde kommun om assisterna ska få köra våra bilar har Assistanskoll intervjuat Försäkringskassan hur de ser på frågan och därifrån kommer positiva besked för oss.

Försäkringskassan har inga invändningar mot att personliga assistenter kör våra bilar och att vi ska ha stor frihet att använda våra beviljade timmar till det vi vill. Detta ställningstagande borde åtminstone få kommunerna att tänka efter om enskilda kommuner har liknande tankar.

Det är mycket bra att FK går emot Skövde kommun som hade infört ett förbud mot bilkörning i tjänsten med våra egna bilar men som fick backa efter kraftig kritik.

 

Våra farhågor angående omprövningar framöver är att FK kommer tolka begreppet väsentligt ändrade förhållanden allt bredare utifrån direktiven i regleringsbrevet. Vi måste verkligen följa upp hur det blir i praktiken.

Assistanskoll intervjar Försäkringskassan

 

Utprovning av ny permobil och helhetssyn på hela livssituationen

 Jag har haft elektrisk rullstol/permobil sen mitten av 1980-talet. Det är snart 40 år… För egen del använder jag en vanlig manuell rullstol i hemmet, utomhus är det alltid permobil som gäller. Utprovningen tagit några månader men efter lång och trogen tjänst kommer jag snart lämna den nuvarande permobilen och hämta ut den nya.

I det här fallet tycker jag välfärden fungerar mycket bra. Arbetsterapeuten och teknikerna på hjälpmedelscentralen gör sitt yttersta för att jag ska sitta så bra som möjligt. Bland annat har de gjort en individuell avgjutning av sitsen och jag betalar noll kr för såväl permobilen som avgjutningen. Region Jönköping är också mycket återhållsamma med olika avgifter så det blir ingen abonnemangsavgift heller. Vad jag tycker om att det är ganska stor skillnad i synen på avgifter mellan olika Regioner har jag bloggat om flera gånger – det är verkligen inget system jag gillar.

Det jag kan invända på är att det blir ett väl ensidigt fokus på hur jag sitter. Självklart är det mycket viktigt men det finns andra perspektiv som jag tycker glöms bort. I det här fallet handlar det framförallt om sitthöjden som är högre än den nuvarande När jag såg den modell jag kommer att få första gången tänkte jag och medföljande assistent hur ska jag komma under alla bord på restauranger, fik, konferensrum mm? Skulle jag ens komma in i min egen bil? I så fall motarbetar ju den nya permobilen sitt syfte. Jag har aldrig haft sådana problem under alla år. Nu är sitsen sänkt så mycket det bara går så fi får se hur det går. Teknikerna mätte sitthöjden och kom fram till att det är ingen större skillnad om man tiltar sitsen. Och det går att komma in i bilen.

Men det här är en diskussion som vi måste ha i funkisrörelsen. Tänk om vi får hjälpmedel som skapar nya problem och faktiskt motverkar tillgängligheten när vi möter den s.k. verkligheten i samhället? För eventuella problem att komma under bord med benen har jag som sagt aldrig haft- grundproblemet är i så fall anser jag är att permobilens konstruktion som är felaktig, inte att borden är otillgängliga.

En annan sak som jag tycker är ett generellt problem med permobilerna är att de inte klarar av höga kanter. Och det har inte hänt någonting i utvecklingen under snart 40 år… Men har vi själva tryckt på för en teknisk utveckling här? Som ni vet anser jag att den tekniska utvecklingen måste komplettera det fysiska tillgänglighetsarbetet.

Helhetssynenen ja. Permobilen är helt avgörande för att jag ska kunna röra mig fritt utanför bostaden och således en mycket viktig pusselbit för att leva ett självständigt liv. Fast det räcker inte. Det krävs ju mycket mer. Det krävs andra hjälpmedel, det krävs bostadsanpassningar, en hygglig ekonomi (ingen kan leva ett självständigt liv om hen är konstant pank), tillgänglighet med mera och så givetvis personlig assistans.

Allt detta hänger samman. Permobilen är jätteviktig, absolut men utan personlig assistans kommer jag inte ens upp ur sängen. Och vad har jag då för nytta av permobilen eller andra hjälpmedel? Samtidigt gäller också det omvända. Jag kommer inte utanför hemmet heller utan hjälpmedel heller, oavsett hur många assistanstimmar jag än är beviljad… Och är tillgängligheten i samhället dåligt? Då räcker vare sig permobil och personlig assistans.

* En fungerande personlig assistans kräver också en helhetssyn på alla delar av livet. Och är det någonting som verkligen lyser med sin frånvaro i alla de domar och påföljande tillämpningar som urholkat assistansreformen så är det en total brist på helhetssyn. Motsatsen lyser igenom i dom efter dom. Personlig assistans, enligt juristerna i Förvaltningsdomstolarna är något vi får för att klara av det mest nödvändiga i livet – inte ett verktyg för att kunna leva ett självständigt/självbestämt liv.

Bild: Tompa med min nuvarande permobil på en gågata i centrala Jönköping.

* Denna brist på helhetssyn av vad som är personlig assistans sträcker sig även långt utanför domstolarna. Ett aktuellt exempel hämtar jag från Skövde kommun där kommunen nyligen ville förbjuda assistenterna att köra bil för assistansanvändaren. Det är en sak om det handlar om assistenten/assistenterna ska använda sina egna bilar, där argumenterar jag inte emot. Så är dock inte fallet – här inkluderas även assistansanvändarens egen bil… Att anordnaren gjort klart vad som gäller med försäkringar, olyckor med mera räcker inte.

Skövde kommun visar i sin motivering flera exempel på att de inte förstår vad det verkliga syftet med personlig assistans verkligen är. Kommunen anser inte att bilkörning ingår i assistansuppdraget och så ”min personliga favorit” när det gäller märkliga motiveringar för ställningstagandet:

”Aktiviteter som ligger närmare bostaden är också ett alternativ som inte kräver bil”.

Kommunen förstår alltså inte eller vill inte förstå vad riktig personlig assistans är. Vi ska kunna utforma våra liv som vi vill och välja aktiviteter utifrån egna intressen och önskemål. Hur långt denna aktivitet är från hemmet är helt ointressant. Det kommunen vill göra är helt enkelt att inskränka självbestämmandet.

Beslutet blir ännu tokigare om vi tänker oss (vilket är högst sannolikt) att berörda personer har fått anpassningsbidrag från Försäkringskassan. Strikt tillämpat skulle inte ens föräldrar som jobbar som personliga assistenter åt sitt barn ha tillstånd att köra sin egen bil. Samma bil som staten betalat ut bidrag för att annpassa…

Givetvis har Skövde kommun fått mycket kritik och ska ändå sägas - Kommunen har meddelat att den drar tillbaka beslutet. Nu låter det så här i ett pressmeddelande.

 

Skövde kommun återgår till att personliga assistenter får köra brukares bil

 

Beslutet gäller med omedelbar verkan och har tagits efter att vägande mellan de juridiska och arbetsmiljömässiga svårigheter som identifierats och påverkan på individers livskvalitet gjorts. Förutsättningen för att personliga assistenten ska få köra brukarens bil är att det finns en ömsesidig överenskommelse mellan brukaren och den personliga assistenten som godkänns av kommunen.

Kommunen anser emellertid fortfarande att bilkörning inte ingår i insatsen personlig assistans.

Bilkörning ingår inte i insatsen personlig assistans utan utförs utöver den beslutade insatsen.

Hela pressmeddelandet från kommunen

Trots allt en seger till slutmen det känns oerhört tråkigt när kommunerna kommer med förslag som så uppenbart inskränker självbestämmandet. Fast tänker vi efter är det kanske inte så konstigt:

Jag har ju skrivit många gånger om hur kommunerna motarbetade rättighetslagen LSS innan lagen ens trädde i kraft…

 

Ny vägledning för personlig assistans från Försäkringskassan

Försäkringskassan har släppt sin senaste vägledning för personlig assistans. Och det finns faktiskt delar som är riktigt positiva. Ett allt större problem som många upplever är att FK i allt större omfattning vill detaljstyra vad assistansen får användas till. Detta har lett till att många omprövningar med påföljande indragningar gjorts med hänvisning till ”särskilt ändrade förhållanden” Det går ju helt emot lagens verkliga intentioner där tanken är att vi ska kunna använda vår personliga assistans för att leva det liv vi själva vill.

Kanske har ändå FK lyssnat på åtminstone en del av kritiken. I vägledningen kan vi nu läsa bland annat följande:

”Den försäkrade har stor frihet att använda sina assistanstimmar som hen själv väljer...

Ett beslut om personlig assistans ska innehålla information om den yttre ram inom vilken timmarna får användas. Det är sedan den försäkrade som avgör när och på vilket sätt stödet ska ges inom den ram som de beviljade timmarna ger. Det innebär att den försäkrade har stor frihet att använda sina assistanstimmar som hen själv väljer. 

Att assistanstimmarna används på andra sätt är aldrig i sig anledning att ompröva beslutet.

Om assistanstimmarna används på andra sätt på grund av väsentligt ändrade förhållanden kan dock förutsättningarna för omprövning vara uppfyllda.”

Ifa kommenterar vägledningen så här:

– Det är en bra skrivning som Försäkringskassan har gjort

Ifa har uppmärksammat Försäkringskassan på att det har varit väldigt oklart vad assistanstimmar får användas till. Många användare har varit oroliga för att man inte får byta hobbys eller aktiviteter, utan måste hålla sig till exakt det som nämns i beslut och utredning.

Försäkringskassans vägledning

Utan tvekan är detta rejäla steg i rätt riktning vad gäller FK-s syn på vad personlig assistans handlar om. Men fina skrivelser i ett dokument hjälper ingen, de måste också omsättas i faktisk tillämpning. Ett stort orosmoment är för mig är – som vanligt väsentligt ändrade förhållanden.

Omprövningsstoppet är ju som bekant inte definitivt och precis som jag väntade mig tolkar FK begreppet särskilt ändrade förhållanden mycket brett vilket leder till låga trösklar för omprövningar vilket är raka motsatsen till hur begreppet ska tolkas enligt alla assistansjurister jag träffat och läst intervjuer med. Som jag skrev i förra blogginlägget. Jag menar definitivt att det nya regleringsbrevet lämnar utrymme för ökade befogenheter att återuppta omprövningar.

 

Försäkringskassan ska analysera handläggningen av ansökningar om fler assistanstimmar. Underlag som ligger till grund för besluten ska analyseras liksom kvaliteten i besluten. Det första beslutet om assistansersättning ska jämföras med nya beslut om fler eller färre timmar.

Den sistnämnda meningen lämnar som jag ser det betydligt större utrymme för FK att dra in all assistans med hänvisning till att det första beslutet inte var korrekt med påföljande återbetalningskrav.

* Förra veckan publicerade Heja Olika en artikel en stor vad stora assistansanordnare tror om tillämpningen nu när Stärkt personlig assistans ska förverkligas. Flera uttryckte oro för att det blir snäva tolkningar av både rätten till assistans för barn. Jag sammanfattar mina egna tankar det så här:

Jag håller med de som anser att FK troligen kommer tillämpa den nya lagen strängt angående rätten till assistans för barn och personer som behöver kvalificerade aktiverings och motiveringsinsatser.

 

Nyckelordet för sväva bedömningar är KVALIFICERADE som lämnar stort utrymme för tolkning.

 Hur kommer FK tillämpa Stärkt personlig assistans?

Som jag skrivit innan - jag tror inte de medel som regeringen avsatt i budgeten kommande 3 åren (plus 2.3 miljarder kr i budgeten 2025) täcker de verkliga behoven ens för de personer som berörs.

Huvudorsaken för mina farhågor att 2,3 miljarder kr inte räcker är att i dagsläget ligger antalet beviljade timmar i genomsnitt på ca 129 timmar/vecka. Med väntetid/jourtimmar motsvarar det nästan dygnet runt assistans. Dygnet runt assistans för en person kostar – brutto ca 2 miljoner kr. Dygnet runt assistans för ca 2000 personer som beräknas tillkomma blir bruttobeloppet ca 4 miljarder kr…

 

Jag har haft diskussioner på facebook om att staten kollar utgifterna. Är det inte rimligt att staten följer upp hur assistanspengarna används och följer upp hur utgifterna utvecklas? Självklart. Det är våra gemensamma pengar och det är alla regeringars och riksdagens skyldighet att ha koll på alla skattepengar ska går till rätt saker. Men att ha koll på hur utgifterna får aldrig bli synonymt med nedskärningar.

 

Efter domen i Regeringsrätten 2009 som inskränkte de grundläggande behoven generellt har denna koll på kostnad bara lett till försämringar och blivit de facto kodord för besparingar och tidvis hätsk debatt om att frihetsreformen kostar för mycket. Nu är det dessutom dåliga tider med flera parallella kriser och sedan 1995 finns ett mycket tydligt samband. Är det kris och/eller staten får stora oväntade utgifter -så är det fara för stora försämringar i assistansreformen. Vi får se vad Lars Lööw kommer föreslå i sin utredning. Kändes lovande först angående omprövningarna sedan har det kommit besked som pekar åt helt fel håll.

 

Jag hade inte haft samma rädsla för ordet ”kostnad” för 15-16 år sedan men tiderna har som bekant förändrats till det sämre.

 

Regleringsbrevet till Försäkringskassan 2023

 Nytt år och ny bloggsäsong

Strax före jul fick Försäkringskassan regleringsbrevet från regeringen. Jag håller givetvis med de som säger att myndigheten måste få nya direktiv men det räcker inte. Det behövs även mycket mer pengar. Omvänt räcker inte bara pengar heller så länge behovsbedömningarna inte ändras.

Den nya regeringens insatser har hittills varit mycket magra och rimmar illa med den assistanspolitik tre av fyra partier i regeringsunderlaget säger sig stå för. Mandatperioden är visserligen ung men i år måste det faktiskt hända saker som verkligen gör skillnad om det ska finnas någon trovärdighet hos den nya regeringen. Innan julen listade jag fyra viktiga hållplatser under 2023 där det måste bli resultat, först ut är regleringsbrevet för 2023.

Så här löd regleringsbrevet till Försäkringskassan 2022:

Mål för assistansersättningen

 Försäkringskassans arbete med assistansersättning ska bidra till det nationella målet för funktionshinderspolitiken (prop. 2016/17:188, bet. 2017/18:SoU5). Handläggningen ska präglas av hög kvalitet och rättssäkerhet så att den som är berättigad till ersättning också får det. Besluten ska vara likvärdiga över hela landet, för såväl flickor och pojkar som kvinnor och män. Försäkringskassan ska även säkerställa en god kontroll för ett effektivt och rättssäkert nyttjande av gemensamma resurser och därigenom förebygga och förhindra felaktiga utbetalningar och bidragsbrott.

 

Så här står det om regeringens mål för assistansersättningen 2023 enligt regeringsbrevet sid 3

Mål för assistansersättningen

Försäkringskassans arbete med assistansersättning ska bidra till det nationella målet för funktionshinderspolitiken (prop. 2016/17:188, bet. 2017/18:SoUS). Handläggningen ska präglas av hög kvalitet och rättssäkerhet så att den som är berättigad till ersättning får det, samtidigt som den som inte har rätt till ersättning inte får det. Besluten ska vara likvärdiga över hela landet, för såväl flickor och pojkar som kvinnor och män. Försäkringskassan ska även säkerställa en god kontroll för ett effektivt och rättssäkert nyttjande av gemensamma resurser och därigenom förebygga och förhindra felaktiga utbetalningar och

bidragsbrott.

De som eventuellt hade stora förväntningar på nya direktiv när S regeringen byttes ut blir besvikna. Själv tycker jag det är i linje med vad jag väntade mig. Det är varken sämre eller bättre. Läser vi noga vad som faktiskt står är det inte mycket som förändrats jämfört med 2022. Ja, jag kan inte se någonting som på ett avgörande sätt avviker till det bättre för hela gruppen assistansanvändare. Det som möjligen skiljer är mer tydligt formulerat att den som inte anses ha rätt till assistans ska inte ha det.

Jag är som bekant cyniskt lagd efter allt som hänt och tittar alltid efter potentiella kryphål för att spara pengar. Finns det någon ”djävul i detaljerna”? Tittar vi närmare på Assistanskolls sammanfattning hittar jag minst ett exempel i avsnittet om analysera timutvecklingen. Assistanskoll skriver:

Försäkringskassan ska analysera handläggningen av ansökningar om fler assistanstimmar. Underlag som ligger till grund för besluten ska analyseras liksom kvaliteten i besluten. Det första beslutet om assistansersättning ska jämföras med nya beslut om fler eller färre timmar.

Assistanskoll om regleringsbrevet

Utifrån hur FK brukar agera öppnas här ett fönster för fortsatta nedskärningar. Här finns definitivt utrymme för snäva bedömningar och framförallt – återkrav p.g.a. tidigare felaktiga bedömningar – berörda personer har fått för många timmar eller inte haft rätt till assistans alls.

Men är det inte rätt att FK ska kräva tillbaka pengar som betalats ut felaktigt? Självklart – välfärdskriminalitet oavsett form är oacceptabel. Men sådana här skrivningar är jag rädd för leder till att många oskyldiga drabbas. Visserligen har Camilla Valtersson-Grönvall i en intervju med RBU sagt att det är en självklarhet att oskyldiga inte ska drabbas i jakten på fuskare och kriminella. Och jag tror hon är uppriktig där. Fast sådana här direktiv gör mig ändå rejält orolig. Vi behöver inte oroa oss för att en generell återupptagning av tvåårsomprövningar - inget riksdagsparti är för det men glöm inte bort undantaget – väsentligt ändrade förhållanden som är skäl för omprövning.

Med sådana här direktiv är vi naiva om vi inte tror att FK kommer fortsätta att tänja och bända på begreppet med förutsägbara konsekvenser. På papperet ska enbart de delar som handlar om de ökade behoven vid en ansökan om fler timmar bedömas. I praktiken bedöms hela behovet. Ett kryphål jag varnade för redan när omprövning ” endast vid väsentligt ändrade förhållanden” skrevs in i Socialförsäkringsbalken kapitel 51.

Hur ser det ut om vi tittar på som tillkommit jämfört med 2022 är förslagen i Stärkt personlig assistans som ändå kommer innebära stora förbättringar för de som berörs, d v s barn och personer som behöver övervakning p.g.a. risk för hälsan eller att berörd person kan skada sig själv eller andra. Totalt beräknar regeringen att ca 2000 personer återigen får statlig assistansersättning, samma som förra regeringen. Bekymret är att utgår vi från tänkta budgetanslag i budgeten 2023 och påföljande utgiftsplan 2023-2025 sid 173-174 kommer inte 2,3 miljarder kr vara tillräckligt i resurstillskott. Här måste vi följa upp noga hur tillämpningen i praktiken kommer att bli.

* Inför fortsättningen av 2023 lovar jag också att fortsätta tjata om mycket högre schablonersättning. Kan vi inte behålla våra assistenter eller rekrytera nya är ett positivt beslut på papperet inte värt någonting i vårt faktiska liv. Utan assistenter kommer undertecknad inte ens upp ur sängen.

Varför blev ingen KD eller L politiker ansvarig för assistans och LSS? En bekant till mig tror att det finns ett samband mellan kampen mot välfärdsbrottslighet, valet av partitillhörighet för våra frågor och det faktum att justitieminister Gunnar Strömmer tillhör samma parti som Camilla Valtersson-Grönvall, d v s Moderaterna. Jag misstror inte Valterssons intentioner, jag tror hon vill väl. Problemet för oss är att på papperet ansvarig minister inte har den verkliga makten över assistansreformens framtid.

Vi har – som vanligt en rejäl uppförsbacke. Det råder kris på flera olika sätt och historien visar tydligt. Dåliga tider går sedan 1995 alltid hand i hand med nedskärningar. Ta bara en jätteviktig fråga som schablonen. Det finns f.t. en massiv riksdagsmajoritet för fortsatt underfinansiering. KD, L och SD kan inte prata bort sitt ansvar. I och med att de godkänt budgeten sår de också de facto bakom hela regeringens politik. Vi ska inte vara förvånade av ovan nämnda direktiv:

Försäkringskassan ska analysera handläggningen av ansökningar om fler assistanstimmar. Underlag som ligger till grund för besluten ska analyseras liksom kvaliteten i besluten. Det första beslutet om assistansersättning ska jämföras med nya beslut om fler eller färre timmar.