Utprovning av ny permobil och helhetssyn på hela livssituationen

 Jag har haft elektrisk rullstol/permobil sen mitten av 1980-talet. Det är snart 40 år… För egen del använder jag en vanlig manuell rullstol i hemmet, utomhus är det alltid permobil som gäller. Utprovningen tagit några månader men efter lång och trogen tjänst kommer jag snart lämna den nuvarande permobilen och hämta ut den nya.

I det här fallet tycker jag välfärden fungerar mycket bra. Arbetsterapeuten och teknikerna på hjälpmedelscentralen gör sitt yttersta för att jag ska sitta så bra som möjligt. Bland annat har de gjort en individuell avgjutning av sitsen och jag betalar noll kr för såväl permobilen som avgjutningen. Region Jönköping är också mycket återhållsamma med olika avgifter så det blir ingen abonnemangsavgift heller. Vad jag tycker om att det är ganska stor skillnad i synen på avgifter mellan olika Regioner har jag bloggat om flera gånger – det är verkligen inget system jag gillar.

Det jag kan invända på är att det blir ett väl ensidigt fokus på hur jag sitter. Självklart är det mycket viktigt men det finns andra perspektiv som jag tycker glöms bort. I det här fallet handlar det framförallt om sitthöjden som är högre än den nuvarande När jag såg den modell jag kommer att få första gången tänkte jag och medföljande assistent hur ska jag komma under alla bord på restauranger, fik, konferensrum mm? Skulle jag ens komma in i min egen bil? I så fall motarbetar ju den nya permobilen sitt syfte. Jag har aldrig haft sådana problem under alla år. Nu är sitsen sänkt så mycket det bara går så fi får se hur det går. Teknikerna mätte sitthöjden och kom fram till att det är ingen större skillnad om man tiltar sitsen. Och det går att komma in i bilen.

Men det här är en diskussion som vi måste ha i funkisrörelsen. Tänk om vi får hjälpmedel som skapar nya problem och faktiskt motverkar tillgängligheten när vi möter den s.k. verkligheten i samhället? För eventuella problem att komma under bord med benen har jag som sagt aldrig haft- grundproblemet är i så fall anser jag är att permobilens konstruktion som är felaktig, inte att borden är otillgängliga.

En annan sak som jag tycker är ett generellt problem med permobilerna är att de inte klarar av höga kanter. Och det har inte hänt någonting i utvecklingen under snart 40 år… Men har vi själva tryckt på för en teknisk utveckling här? Som ni vet anser jag att den tekniska utvecklingen måste komplettera det fysiska tillgänglighetsarbetet.

Helhetssynenen ja. Permobilen är helt avgörande för att jag ska kunna röra mig fritt utanför bostaden och således en mycket viktig pusselbit för att leva ett självständigt liv. Fast det räcker inte. Det krävs ju mycket mer. Det krävs andra hjälpmedel, det krävs bostadsanpassningar, en hygglig ekonomi (ingen kan leva ett självständigt liv om hen är konstant pank), tillgänglighet med mera och så givetvis personlig assistans.

Allt detta hänger samman. Permobilen är jätteviktig, absolut men utan personlig assistans kommer jag inte ens upp ur sängen. Och vad har jag då för nytta av permobilen eller andra hjälpmedel? Samtidigt gäller också det omvända. Jag kommer inte utanför hemmet heller utan hjälpmedel heller, oavsett hur många assistanstimmar jag än är beviljad… Och är tillgängligheten i samhället dåligt? Då räcker vare sig permobil och personlig assistans.

* En fungerande personlig assistans kräver också en helhetssyn på alla delar av livet. Och är det någonting som verkligen lyser med sin frånvaro i alla de domar och påföljande tillämpningar som urholkat assistansreformen så är det en total brist på helhetssyn. Motsatsen lyser igenom i dom efter dom. Personlig assistans, enligt juristerna i Förvaltningsdomstolarna är något vi får för att klara av det mest nödvändiga i livet – inte ett verktyg för att kunna leva ett självständigt/självbestämt liv.

Bild: Tompa med min nuvarande permobil på en gågata i centrala Jönköping.

* Denna brist på helhetssyn av vad som är personlig assistans sträcker sig även långt utanför domstolarna. Ett aktuellt exempel hämtar jag från Skövde kommun där kommunen nyligen ville förbjuda assistenterna att köra bil för assistansanvändaren. Det är en sak om det handlar om assistenten/assistenterna ska använda sina egna bilar, där argumenterar jag inte emot. Så är dock inte fallet – här inkluderas även assistansanvändarens egen bil… Att anordnaren gjort klart vad som gäller med försäkringar, olyckor med mera räcker inte.

Skövde kommun visar i sin motivering flera exempel på att de inte förstår vad det verkliga syftet med personlig assistans verkligen är. Kommunen anser inte att bilkörning ingår i assistansuppdraget och så ”min personliga favorit” när det gäller märkliga motiveringar för ställningstagandet:

”Aktiviteter som ligger närmare bostaden är också ett alternativ som inte kräver bil”.

Kommunen förstår alltså inte eller vill inte förstå vad riktig personlig assistans är. Vi ska kunna utforma våra liv som vi vill och välja aktiviteter utifrån egna intressen och önskemål. Hur långt denna aktivitet är från hemmet är helt ointressant. Det kommunen vill göra är helt enkelt att inskränka självbestämmandet.

Beslutet blir ännu tokigare om vi tänker oss (vilket är högst sannolikt) att berörda personer har fått anpassningsbidrag från Försäkringskassan. Strikt tillämpat skulle inte ens föräldrar som jobbar som personliga assistenter åt sitt barn ha tillstånd att köra sin egen bil. Samma bil som staten betalat ut bidrag för att annpassa…

Givetvis har Skövde kommun fått mycket kritik och ska ändå sägas - Kommunen har meddelat att den drar tillbaka beslutet. Nu låter det så här i ett pressmeddelande.

 

Skövde kommun återgår till att personliga assistenter får köra brukares bil

 

Beslutet gäller med omedelbar verkan och har tagits efter att vägande mellan de juridiska och arbetsmiljömässiga svårigheter som identifierats och påverkan på individers livskvalitet gjorts. Förutsättningen för att personliga assistenten ska få köra brukarens bil är att det finns en ömsesidig överenskommelse mellan brukaren och den personliga assistenten som godkänns av kommunen.

Kommunen anser emellertid fortfarande att bilkörning inte ingår i insatsen personlig assistans.

Bilkörning ingår inte i insatsen personlig assistans utan utförs utöver den beslutade insatsen.

Hela pressmeddelandet från kommunen

Trots allt en seger till slutmen det känns oerhört tråkigt när kommunerna kommer med förslag som så uppenbart inskränker självbestämmandet. Fast tänker vi efter är det kanske inte så konstigt:

Jag har ju skrivit många gånger om hur kommunerna motarbetade rättighetslagen LSS innan lagen ens trädde i kraft…