Regleringsbrevet till Försäkringskassan 2023

 Nytt år och ny bloggsäsong

Strax före jul fick Försäkringskassan regleringsbrevet från regeringen. Jag håller givetvis med de som säger att myndigheten måste få nya direktiv men det räcker inte. Det behövs även mycket mer pengar. Omvänt räcker inte bara pengar heller så länge behovsbedömningarna inte ändras.

Den nya regeringens insatser har hittills varit mycket magra och rimmar illa med den assistanspolitik tre av fyra partier i regeringsunderlaget säger sig stå för. Mandatperioden är visserligen ung men i år måste det faktiskt hända saker som verkligen gör skillnad om det ska finnas någon trovärdighet hos den nya regeringen. Innan julen listade jag fyra viktiga hållplatser under 2023 där det måste bli resultat, först ut är regleringsbrevet för 2023.

Så här löd regleringsbrevet till Försäkringskassan 2022:

Mål för assistansersättningen

 Försäkringskassans arbete med assistansersättning ska bidra till det nationella målet för funktionshinderspolitiken (prop. 2016/17:188, bet. 2017/18:SoU5). Handläggningen ska präglas av hög kvalitet och rättssäkerhet så att den som är berättigad till ersättning också får det. Besluten ska vara likvärdiga över hela landet, för såväl flickor och pojkar som kvinnor och män. Försäkringskassan ska även säkerställa en god kontroll för ett effektivt och rättssäkert nyttjande av gemensamma resurser och därigenom förebygga och förhindra felaktiga utbetalningar och bidragsbrott.

 

Så här står det om regeringens mål för assistansersättningen 2023 enligt regeringsbrevet sid 3

Mål för assistansersättningen

Försäkringskassans arbete med assistansersättning ska bidra till det nationella målet för funktionshinderspolitiken (prop. 2016/17:188, bet. 2017/18:SoUS). Handläggningen ska präglas av hög kvalitet och rättssäkerhet så att den som är berättigad till ersättning får det, samtidigt som den som inte har rätt till ersättning inte får det. Besluten ska vara likvärdiga över hela landet, för såväl flickor och pojkar som kvinnor och män. Försäkringskassan ska även säkerställa en god kontroll för ett effektivt och rättssäkert nyttjande av gemensamma resurser och därigenom förebygga och förhindra felaktiga utbetalningar och

bidragsbrott.

De som eventuellt hade stora förväntningar på nya direktiv när S regeringen byttes ut blir besvikna. Själv tycker jag det är i linje med vad jag väntade mig. Det är varken sämre eller bättre. Läser vi noga vad som faktiskt står är det inte mycket som förändrats jämfört med 2022. Ja, jag kan inte se någonting som på ett avgörande sätt avviker till det bättre för hela gruppen assistansanvändare. Det som möjligen skiljer är mer tydligt formulerat att den som inte anses ha rätt till assistans ska inte ha det.

Jag är som bekant cyniskt lagd efter allt som hänt och tittar alltid efter potentiella kryphål för att spara pengar. Finns det någon ”djävul i detaljerna”? Tittar vi närmare på Assistanskolls sammanfattning hittar jag minst ett exempel i avsnittet om analysera timutvecklingen. Assistanskoll skriver:

Försäkringskassan ska analysera handläggningen av ansökningar om fler assistanstimmar. Underlag som ligger till grund för besluten ska analyseras liksom kvaliteten i besluten. Det första beslutet om assistansersättning ska jämföras med nya beslut om fler eller färre timmar.

Assistanskoll om regleringsbrevet

Utifrån hur FK brukar agera öppnas här ett fönster för fortsatta nedskärningar. Här finns definitivt utrymme för snäva bedömningar och framförallt – återkrav p.g.a. tidigare felaktiga bedömningar – berörda personer har fått för många timmar eller inte haft rätt till assistans alls.

Men är det inte rätt att FK ska kräva tillbaka pengar som betalats ut felaktigt? Självklart – välfärdskriminalitet oavsett form är oacceptabel. Men sådana här skrivningar är jag rädd för leder till att många oskyldiga drabbas. Visserligen har Camilla Valtersson-Grönvall i en intervju med RBU sagt att det är en självklarhet att oskyldiga inte ska drabbas i jakten på fuskare och kriminella. Och jag tror hon är uppriktig där. Fast sådana här direktiv gör mig ändå rejält orolig. Vi behöver inte oroa oss för att en generell återupptagning av tvåårsomprövningar - inget riksdagsparti är för det men glöm inte bort undantaget – väsentligt ändrade förhållanden som är skäl för omprövning.

Med sådana här direktiv är vi naiva om vi inte tror att FK kommer fortsätta att tänja och bända på begreppet med förutsägbara konsekvenser. På papperet ska enbart de delar som handlar om de ökade behoven vid en ansökan om fler timmar bedömas. I praktiken bedöms hela behovet. Ett kryphål jag varnade för redan när omprövning ” endast vid väsentligt ändrade förhållanden” skrevs in i Socialförsäkringsbalken kapitel 51.

Hur ser det ut om vi tittar på som tillkommit jämfört med 2022 är förslagen i Stärkt personlig assistans som ändå kommer innebära stora förbättringar för de som berörs, d v s barn och personer som behöver övervakning p.g.a. risk för hälsan eller att berörd person kan skada sig själv eller andra. Totalt beräknar regeringen att ca 2000 personer återigen får statlig assistansersättning, samma som förra regeringen. Bekymret är att utgår vi från tänkta budgetanslag i budgeten 2023 och påföljande utgiftsplan 2023-2025 sid 173-174 kommer inte 2,3 miljarder kr vara tillräckligt i resurstillskott. Här måste vi följa upp noga hur tillämpningen i praktiken kommer att bli.

* Inför fortsättningen av 2023 lovar jag också att fortsätta tjata om mycket högre schablonersättning. Kan vi inte behålla våra assistenter eller rekrytera nya är ett positivt beslut på papperet inte värt någonting i vårt faktiska liv. Utan assistenter kommer undertecknad inte ens upp ur sängen.

Varför blev ingen KD eller L politiker ansvarig för assistans och LSS? En bekant till mig tror att det finns ett samband mellan kampen mot välfärdsbrottslighet, valet av partitillhörighet för våra frågor och det faktum att justitieminister Gunnar Strömmer tillhör samma parti som Camilla Valtersson-Grönvall, d v s Moderaterna. Jag misstror inte Valterssons intentioner, jag tror hon vill väl. Problemet för oss är att på papperet ansvarig minister inte har den verkliga makten över assistansreformens framtid.

Vi har – som vanligt en rejäl uppförsbacke. Det råder kris på flera olika sätt och historien visar tydligt. Dåliga tider går sedan 1995 alltid hand i hand med nedskärningar. Ta bara en jätteviktig fråga som schablonen. Det finns f.t. en massiv riksdagsmajoritet för fortsatt underfinansiering. KD, L och SD kan inte prata bort sitt ansvar. I och med att de godkänt budgeten sår de också de facto bakom hela regeringens politik. Vi ska inte vara förvånade av ovan nämnda direktiv:

Försäkringskassan ska analysera handläggningen av ansökningar om fler assistanstimmar. Underlag som ligger till grund för besluten ska analyseras liksom kvaliteten i besluten. Det första beslutet om assistansersättning ska jämföras med nya beslut om fler eller färre timmar.