Mänskliga rättigheter visst - men det får inte kosta för mycket...
Det finns få andra länder i världen talar så mycket om mänskliga rättigheter som Sverige och allas rätt till ett värdigt liv. Och i När våra olika lagar som rör välfärdspolitiken finns också mycket höga ambitioner att förverkliga dem i praktiken. När det gäller oss med stora funktionsnedsättningar finns det t.o.m. en lag, Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS som säger att vi har rätt till att leva som andra.
Vidare säger sig alla riksdagspartier har höga ambitioner med funktionshinderpolitiken där assistansreformen och LSS är en mycket viktig del för att förverkliga de höga ambitionerna
Vackra ord men när man talar om mänskliga rättigheter och därmed utan undantag alla människors lika värde räcker det inte bara med fina ord. Det måste fyllas med ett konkret innehåll som i sin tur omsätts i praktisk handling och inte bara stannar vid fina formuleringar. Och här går utvecklingen tyvärr åt helt fel håll. Man ser en utveckling där rättigheterna alltmer får stå åt sidan för ekonomin, - det "kostar för mycket - kostnaden skenar" etcetera. Här är exempel på hur verkligheten ser ut.
· Det blir allt svårare att bli beviljad personlig assistans eller annan LSS insats men desto lättare att förlora den vilket leder till att de fina intentionerna urholkas alltmer.
· De flesta riksdagspartierna har hitills visat dåligt intresse av att verkligen göra något åt den utvecklingen.
· Regeringen har visat få tecken på att man tar kritiken på allvar från FN angående hur vi lever upp till Konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (Handikappkonventionen)
· Runt om i landet anlitar kommuner konsulter som ska "lära handläggarna" att hitta kryphål i LSS-lagstiftningen för att öka antalet avslag, d v s sänka kostnaden.
Denna unkna syn på våra rättigheter inskränker sig emellertid inte bara till LSS. Ett dagsaktuellt exempel är den nya lagen som ska klassa otillgänglighet som diskriminering. Lagen är nu antagen med alla undantag som kommer att göra den synnerligen tandlös. Här är några exempel på hur det lät i riksdagsdebatten innan lagen antogs:
"Man ska ta hänsyn även till näringslivet och att man måste tänka på företagens administrationsbörda"
" Restauranger som serverar något annat än gluten- och laktosfri kost kommer att behöva stänga igen, tandläkarmottagningar som i 40 år legat på andra våningen kommer gå i konkurs när de försöker installera en hiss"
Självklart betonar man också att tillgängligheten är mycket viktig men i slutändan är det de ekonomiska kostnaderna som får styra hur mycket det får kosta för såväl det allmänna som privata företag, inte att rättigheterna för personer med funktionsnedsättningar står över det allmännas eventuella budgetproblem.
Att personlig assistans är en mänsklig rättighet är inget handikapprörelsen har hittat på själva. Det anser även FN och man ha även författat en särskild konvention om det. Rätten till personlig assistans regleras i artikel 19 och där räknar man upp en rad andra rättigheter, b land annat rätten till ett tillgängligt samhälle. Denna konvention har Sverige undertecknat och där FN anser at det finns stora brister i hur Sverige lever upp till dem.
Statens tillgångar är inte oändliga, det begriper jag, allt måste finansieras. Men MR experten Thomas Hammarberg är tydlig. Dålig ekonomi är ingen ursäkt för att ignorera den. Är det så att det är svårt att få fram tillräckligt med pengar ska det åtminstone finnas en plan för hur bristerna ska åtgärdas. Hos oss går utvecklingen åt andra hållet, här handlar det istället om att sänka kostnaderna.Inte att skaka fram pengar för att säkerställa att våra lagstadgade rättigheter efterlevs.
Det kan vi inte acceptera, Sverige är inte ett u-land, vi är ett av världens rikaste länder och ska vi ha ett välfärdssamhälle värt namnet är det en självklarhet att vi har råd att och säkerställa att vi med stora funktionsnedsättningar ska kunna leva som alla andra. Detta utan att ta en enda krona från skola, sjukvård, äldreomsorg etcetera som är lika viktiga.
* På söndag åker jag till Visby för att delta i LSS20 seminariet på måndag. Det blir första gången jag deltar i Almedalsveckan. Min viktigaste uppgift blir att delta i en paneldebatt ihop med ett antal riksdagspolitiker. Det blir väldigt