ag bloggar om i huvudsak personlig assistans ur olika aspekter vilket innebär att man också måste ta upp andra hjärtefrågor för handikapprörelsen som delaktighet, demokrati, tillgänglighet, människosyn mm. Kampen för personlig assistans och LSS går nämligen hand i hand med allt detta. När vi i rörelsen kämpar för våra rättigheter berörs sällan det faktum att staten och kommunerna sparar in på all offentligt finansierad välfärd - stöd till funktionsnedsatta utanför LSS, skola, vård, äldreomsorg, etcetera. De försämringar som skett och sker inom LSS måste sättas in i ett större sammanhang.
Detta är en utveckling som pågått under lång tid, det verkar inte spela någon större roll om det är en socialdemokratisk eller borgerlig regering. Det sparas överallt och när det allmänna inte förmår att leva upp till lagarnas höga ambitioner. och då är det självklart att även LSS drabbas.
Jag ska belysa den negativa utvecklingen med några exempel för att visa att vad jag menar.
Skolan
Enligt skollagen har alla elever rätt till likvärdig utbildning, även de med funktionsnedsättningar, var man än bor i landet. På senare tid har det kommit alt fler rapporter att skolan blir allt mer ojämnlik och det drabbar naturligtvis i första hand de elever som är i behov av stöd .
För några månader sedan hade Sveriges Radios samhällsprogram "Studio ett" en programserie som benämndes "kaosklasserna". Man belyste hur stödet till elever med neuropsykiatriska diagnoser, t.ex. ADHD har havererat på många håll i landet. Resultatet är att det runt om i landet finns klasser där det helt enkelt inte finns några förutsättningar att bedriva bra undervisning för lärarna beroende på att elever som behöver stöd de enligt lagen har rätt till inte får det.
Det var sorgliga berättelser där det bortsett från mycket kortsiktiga vinster i kommunernas budgetar bara finns förlorare:
* Eleverna med de neuropsykiatriska diagnoserna som inte får den hjälp de har rätt till.
* Föräldrar som stångar sig blodiga för att deras barn ska få hjälp
*Lärarna som får en oacceptabel arbetsmiljö.
* Elever som inte får någon studie ro.
* Och i slutändan den svenska staten och samhället.
Det bryter även mot handikappkonventionen artikel 24 har rätt till utbildning på samma utbildning och på samma villkor som andra.
Väldigt mycket om inte allting är som en spegelbild av den verklighet vi med personlig assistans och andra LSS insatser lever i. En ständig kamp för att få de rättigheter man enligt lag har rätt till.
Och närprogramledarna frågade kommunalpolitikerna varför man inte beviljar det stöd som eleverna har rätt till blev svaret givetvis - det finns inte pengar, vi har inte råd... I praktiken innebär det att man bryter mot lagen.
Äldreomsorgen
Rapporter om serviceboenden som läggs ner och diverse missförhållanden t.ex. vanvård, brist på personal etcetera inom äldreomsorgen kommer ofta. Jag har lyssnat på radion och sett ett antal program på TV med temat - Krisen inom äldreomsorgen. Hur ser det ut där?
*Experter på området som uttalar sig säger ungefär följande:
Det finns naturligtvis många exempel inom äldreomsorgen, både hemtjänst och serviceboende som fungerar bra, man ska inte generalisera. Men tendensen är ändå klar. Sedan början av 80-talet har det allmännas ambitioner minskat. D v s lagarna är detsamma med sina fina målsättningar men den del av nationalekonomin som satsas på äldreomsorgen har minskat. I praktiken innebär de en sänkt ambitionsnivå och då blir det givetvis svårare att leva upp till lagstiftarens målsättning.
Vad har då LSS, skolan och äldreomsorgen gemensamt? En hel del:
* Där finns lagar med mycket höga ambitioner
* Samtliga verksamheter är skattefinansierade, d v s de är en del av välfärdssamhället.
* Allesammans har drabbats av besparingar och försämringar. Vad gäller personlig assistans har dock huvuddelen av försämringarna skett sedan 2009 medan skolan, äldreomsorgen mm har drabbats av försämringarna under mycket längre tid.
* Av olika skäl vill /förmår/kan inte det allmänna leva upp till att lagarnas ambitioner förverkligas i praktiken.
Sammanfattningsvis samma mönster upprepar sig gång på gång, överallt sker besparingar/ försämringar för personer som behöver stöd från samhället för att kunna leva ett bra liv. Knappast en tillfällighet.
* För några dagar sedan kunde man läsa om CP-skadade Wilde från Jönköping. Wilde har ett stort hjälpbehov och en dom i Förvaltningsrätten gav honom rätt till 17 timmar assistans(vecka vilket skulle avlasta föräldrarna en del. Men Jönköpings kommun ger sig inte utan har överklagat till kammarrätten.
Barbro Thunberg, chefen för funktionshinderomsorgen motiverar överklagandet med att "vi går vidare om vi känner en osäkerhet". I övrigt vill de som vanligt inte kommentera ett enskilt fall...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar