Antalet domar som rör LSS ökar kraftigt

För några dagar sedan kunde man i den alltid läsvärda reclaimlss bloggen (reclaimlls.org)som drivs av FUB läsa en mycket intressant artikel som handlar om hur förvaltningsdomstolarna runt om i landet nästan bokstavligt översvämmas av mål som rör LSS. Åren 2010 t.om 2013 ökade antalet domar som rör alla LSS insatser från drygt 1000 till drygt 3000, en tredubbling på bara fyra år.

Detta får givetvis bland annat följande konsekvenser:

*Belastningen på  blir allt högre på domstolarna

* Handläggningstiderna blir allt längre. I många fall uppemot ett år vilket orsakar stora påfrestningar för de som berörs av domsluten.

Den bild som träder fram överraskar inte det minsta, bortsett från att situationen är än värre än jag trodde. En trebubbling av antalet fall på fyra år är inget annat än en lavinartad ökning.

Hur har vi då kunnat hamna i ett läge där så många LSS ärenden hamnar i domstol? Jag har skrivit ett flertal gånger att LSS är en rättighetslag där rätten till hjälp är överordnad statens eller kommunernas budget. I praktiken går vi tyvärr mot det motsatta hållet.. I blogginlägget skriver man bland annat följande:

Den offentliga förvaltningen drivs alltmer som ett företag där ett positivt resultat ses som en framgång, något eftersträvansvärt i sig.

Standard and Poors är ett kreditvärderingsinstitut som bedömer kreditvärdigheten på allt från den amerikanska staten till svenska kommuner. Stockholms kommun har t.ex. fått högsta betyg efter att man visat upp ett budgetöverskott på 2 miljarder kr år  2013. Jag är inte dummare än jag inser att en god ekonomi är nödvändig för att på sikt finansiera välfärden. Att Stockholms kommun hade ett överskott på 2 miljarder kr betyder dock inte att välfärden i vår huvudstad fungerar perfekt. Överskottet har nämligen nåtts åtminstone delvis genom att man sparar pengar på välfärden. Detta har bland annat drabbat de personer som är beviljade LSS insatsen kontaktperson. Antalet personer som har den stödinsatsen har i Stockholms stad minskat med 25% 2010-2013. Dessa personer känner knappast någon glädje över att Stockholms kommun visar upp ett budget överskott på 2 miljarder kr...

Det finns säkerligen många liknande exempel om man tittar på stödinsatser utanför LSS och det spelar antagligen ingen roll om det handlar om Stockholm, Ystad eller Kiruna. Ekonomin i den offentliga sektorn måste på lång sikt vara hållbar, skenar underskotten  hamnar man i värsta fall i samma avgrund som Grekland och Spanien befinner sig i. Skillnaden är emellertid att Sverige till skillnad från nämnda stater är ett av de rikaste länderna i världen. Här finns pengar för att ge alla människor ett bra liv.

Prioritet nummer ett för den offentliga sektorn måste vara att göra livet så bra som möjligt för alla landets invånare, inte att visa upp så stora överskott som möjligt. Och i synnerhet inte att skapa dessa överskott genom att neka människor den hjälp och stöd de har rätt till. Alla partier säger sig ha höga ambitioner med allmän välfärd, där finns ett stort stöd för personlig assistans och LSS mm. Vackert så men menar man verkligen allvar med det man säger kan man inte se staten, landstingen eller kommunerna som bolag som ska generera vinster/överskott. Blir det stora överskott ska det i så fall bero på att ekonomin är så god att det ändå finns pengar över när alla behov enligt lag blivit tillgodosedda.

 En annan intressant aspekt på detta är vad jag kallar helhetssynen på kostnaden för personlig assistans och LSS. Bortsett från det mänskliga lidandet, hur mycket pengar kostar alla dessa domstolsärenden? 

Hela artikeln