Hur ska personlig assistans och andra funktionsrättsfrågor få utrymme i valrörelsen? Jag tror det finns en öppning i klimatfrågan

 Det är inte ens ett år kvar till nästa riksdagsval. I förra valet fick oväntat personlig assistans stort utrymme, hur blir det den här gången, vilka möjligheter har vi att lyfta fram den personliga assistansen och andra viktiga funkisfrågor generellt?

Ärligt talat blir det mycket svårt. Efter alla brister i välfärdsstaten som blottlades i pandemin var min förhoppning att välfärdsfrågor skulle bli centrala, nu har optimismen minskat rejält, det blir allt tydligare att de frågorna kommer att hamna i skymundan i valrörelsen p.g.a. samhällsutvecklingen. Det är odiskutabelt att gängbrottsligheten är ett mycket allvarligt samhällsproblem. Om inget oförutsett sker kommer därför hårda frågor om polis, rättsväsende, gängvåld, integration mm att få stort utrymme. Vår personliga assistans kommer också bli indragen här på ett negativt sätt genom kopplingar mellan organiserad brottslighet och välfärdskriminalitet.

Nyligen släppte polisen i samarbete med ett tiotal andra myndigheter en rapport som beskrev det aktuella läget för hur våra välfärdssystem utnyttjas av den organiserade brottsligheten. De viktigaste slutsatserna i rapporten var:

·   Komma åt/stjäla pengar från välfärdssektorn har blivit en allt viktigare inkomstkälla.

·  Istället för att råna banker eller värdetransporter ”rånar” man istället den offentliga sektorn på mycket stora belopp. Bland utsatta branscher nämns personlig assistans, tandvårdsstöd, olika former av anställningsstöd och statlig lönegaranti,

·  Det vi dagligen läser om sprängningar och skjutningar är bara toppen på ett isberg av verksamheter som mer och mer ”infiltrerar” samhället.

Rapport från polisen och andra myndigheter

Ändå kan det finnas en öppning här för oss. Nämligen att visserligen påtala att den här typen av brottslighet ska bara bort från all offentligt finansierad välfärd. Och samtidigt påpeka och skapa opinion för att organiserad brottslighet, oavsett omfattningen inte på något sätt får ursäkta en urholkning av rätten till ett självbestämt liv och återupprättandet av LSS verkliga intentioner.

Klimatkrisen blir givetvis en stor fråga också och här finns potential. I den svenska klimatdebatten saknas nämligen totalt ett funktionsrättsperspektiv (är antagligen inte bättre i andra i-länder…) Klimatförändringarna påverkar alla som lever på vår lilla planet tillsammans med miljontals djur och växtarter. Ytterst handlar frågan om liv eller död för hundratals miljoner eller t.om miljardtals människor. Förslag eller ens debatt saknas helt om hur utsatta grupper som vi som inte klarar oss utan samhällets stöd och hjälp ska drabbas så lindrigt som möjligt. Potentiellt är konsekvenserna oöverskådliga om uppvärmningen skenar iväg.

 I ett tidigare blogginlägg nämnde jag tre konkreta exempel kopplade till väderextremer och katastrofer som kommer bli allt vanligare - extrema värmeböljor, översvämningar och skogsbränder. I samtliga fall finns inte tillstymmelse till debatt om evakueringsplaner, skydd mot värmeböljor etcetera. Nu ska jag ta upp några exempel till som framförallt handlar om ekonomiska konsekvenser av både själva klimatförändringarna och konsekvensen av de åtgärder som kommer att vidtas.

I debatten om lösningar pratas mycket om olika styrmedel vilket i de allra flesta fall innebär skattehöjningar på olika mänskliga aktiviteter som genererar stora utsläpp av koldioxid vilket i praktiken är, det mesta vi företar oss. Olika miljöskatter är nödvändiga men i sin konstruktion är de alltid i praktiken regressiva – personer med lägst inkomster drabbas hårdast eftersom skattesatsen inte styrs av inkomsten. Och bland låginkomsttagarna är vi som bekant kraftigt överrepresenterade. Våra möjligheter att faktiskt göra s.k. klimatsarta val är också begränsade vilket lätt leder till extra beskattning, detta i en nära framtid.

Ett aktuellt exempel är regeringens planer på en mycket kraftig höjning av fordonsskatten på bensin/dieseldrivna fordon. De bilar som är aktuella för rullstolsburna personer som jag är alltid stora och går dessutom på bensin. Vill vi ha en bil är alltså läget just nu att fordonsskatten chockhöjs – trots att många, inklusive undertecknad egentligen inte alls vill ha en bensindriven ersättare till min nu 15 år gamla bil. Men det går tydligen inte att bygga om hybridfordon.. Regerings intresse för att åtgärda denna orättvisa är hittills svalt.

När diverse olika styrmedel/ punktskatter/miljöskatter införs kommer en lång, lång, lång rad andra saker att bli dyrare (kallas ibland ”gröna merkostnader”) vilket återigen slår hårdast mot personer med låg inkomst.  Ett exempel är allt dyrare drivmedel. Dyrare drivmedel ger högre transportkostnader som i sin tur ger högre priser… Hur mycket kommer det påverka t.ex. färdtjänstpriserna? Troligen en hel del.

Även efter en elektrifiering av transportsektorn kommer det nya drivmedlet, som nu utgörs av elektricitet sannolikt förbli höga. Staten får in enorma belopp genom höga skatter på drivmedel som måste ersättas. Alltså blir det andra skatter som införs. Vilka vet vi inte än. Även själva elen i sig riskerar också att bli extremt dyr i händelse av el-brist eftersom den totala el-konsumtionen kommer att öka mycket snabbt. Redan nu varnas för att el-brist kan uppstå i södra Sverige. I så fall. Förutom högre priser i sig för hela befolkningen – alla som t.ex. är i behov av el-hjälpmedel kommer att drabbas oerhört hårt. Vad händer om strömmen emellanåt bryts p.g.a. el-brist?

Mat/livsmedel behöver vi alla för att överleva. Klimatförändringarna kommer innebära stora störningar i livsmedelsproduktionen världen över. Redan nu kommer stadigt rapporter om svår torka, missväxt och vattenbrist runt om i världen. I jordens fattiga länder riskerar otaliga människor att drabbas av svår svält. Vi i den rika delen av världen kommer inte heller att komma undan opåverkade p.g.a. att priserna kommer att höjas. Vilka som drabbas hårdast behöver inte påpekas igen.

 

* I SVT-s Agenda i söndags fick Sveriges klimat politik utifrån officiella mål inte godkänt på en enda av de centrala områden (bland annat transporter och el-försörjning) som berördes av sammanlagt 9 forskare. När det gäller funktionsrättsperspektiv tycker jag verkligen läget är miserabelt. Det finns ingen politik överhuvudtaget för alla områden jag lyfter i det här blogginlägget och tidigare inlägg. Det är faktiskt så illa att klimatförändringar och dess konsekvenser inte ens nämns som rett prioriterat område i följande statliga rapport från Myndigheten för Delaktighet:

En funktionshinderspolitik för ett jämlikt och hållbart samhälle

Jag lånar kortleken från Agenda och delar ut ett stort RÖTT KORT¨.

Samtidigt borde detta kunna ge oss möjligheter i valrörelsen. Klimatfrågan och dess konsekvenser är så stor och komplex att den kan lyftas in i princip alla frågor som på något sätt berör människors rättigheter till ett värdigt liv. Sanningen som gäller, oavsett om vi bor i Sverige eller valfritt fattigt land - de som kommer drabbas hårdast är de mest utsatta, de som har minst egna resurser. Det måste vi kunna utnyttja.

Endast tre riksdagspartier vill höja timschablonen tillräckligt för att finansiera löneökningar för assistenterna

 En viktig måttstock för att bedöma hur viktig assistansreformen och LSS är för våra politiker, både i riksdagen och lokalt (8 av 10 LSS insatser ansvar kommunerna för själva) är synen på finansieringen, d v s hur mycket pengar är ansvariga personer beredda att skjuta till i budgeten? I assistansreformen styrs detta av hur mycket pengar som betalas ut i den statliga s.k. timschablonen, 2021 315 kr/timme. Sambandet är enkla, ju viktigare en utgiftspost anses vara, desto mer får den kosta. För vår del får vi år efter år höra att ”vi kostar för mycket”, alltså är vi en lågprioriterad grupp vad gäller synen på hur välfärdsstaten ska utvecklas, inte avvecklas. Vad gäller välfärdsstatens verklighet är i de flesta fall tyvärr verkligheten det inte positiv precis…

För att täcka våra assistenters löneökningar behöver timschablonen enligt kollektivavtal höjas med minst 2,2 % år. Efter många år med underfinansiering höjdes schablonen i år med 3,5 %. Lena Hallengren har tyvärr meddelat att höjningen 2022 återigen blir undermåliga 1,5% och där ska den ligga framöver om regeringen får som den vill. Lena Hallengrens försvar till den usla höjningen i Assistanskoll upprepar jag en gång till för verkligen lyfta fram hur dålig den är:

Man kan inte bara följa löneökningarna, det kan låta rimligt men så fungerar det inte med myndigheter och annat.

Återigen, det är inte en myndighet som organiserar assistansen.

Regeringen med Socialdemokraterna i spetsen förtjänar givetvis hård kritik för att ständigt underfinansiera en viktig frihetsreform men de är inte ensamma. Flertalet av övriga partier är lika snåla. Så här mycket/lite vill samtliga partier höja timschablonen 2022:

·        Socialdemokraterna och Miljöpartiet 1,5 %

·        Vänsterpartiet 1,5 %

·        Moderaterna och Centern 1,5 %

·        Liberalerna 3,5 % totalt 472 miljoner kr mer än regeringen

·        Kristdemokraterna 2,2 %, totalt 170 miljoner kr mer än                  regeringen

·        Sverigedemokraterna 3,5 % + 500 miljoner kr på rättssäker            tillämpning av LSS

Källa: Assistanskoll.se

Av totalt 8 partier i Riksdagen vill alltså hela 5 partier inte ens skjuta till pengar för att finansiera löneökningarna. Så viktiga (läs oviktiga) är vi. Själv blir jag mycket besviken på att ett parti som Vänsterpartiet som jag betraktar som allierad är lika snål som regeringspartierna. När det gäller högerpartierna (jo, jag räknar C som ett högerparti) vet vi att M och C (ett undantag för C under valrörelsen 2018) inte ser oss som viktiga så det är ingen överraskning. L vill väl med assistansen, KD också. Det parti som skjuter till mest pengar är av alla partier SD. Samtidigt vet vi att det är ett parti som i grundläggande MR frågor om allas lika värde står oerhört långt från Funktionsrättsrörelsen. Det är också ett parti där den helt dominerande frågan är kraftigt sänkt, eller helst helt stoppad invandring – inte offensiv funktionsrättspolitik.

Vad kan vi dra för slutsatser av det här vad gäller framtiden på kort sikt? Utgår vi från ovanstående besked från respektive parti finns ingen majoritet i Riksdagen att höja ambitionsnivån vad gäller schablonersättningen 2022…

* Själv tycker jag den ständiga underfinansieringen får för lite kritik från Funktionsrättsrörelsen. Den är en långsam men ständigt pågående underminering av hela assistansreformens existens. I långa loppet kommer det bara att gynna oseriösa aktörer och rent kriminella aktörer och i slutändan kommer ingen vilja jobba som personlig assistans. Detta skulle innebära en enkelbiljett för oss in på gruppboende oavsett hur tillämpningen från staten ser ut. Det är en grov motsägelse att ett arbetareparti här för en politik som är direkt fientlig mot medlemmarna i LO-s största medlemsförbund Kommunal som jobbar som personliga assistenter.

Varför får underfinansieringen inte mer kritik från vår sida? En bidragande orsak är säkert att vi har och har haft fullt upp med att hålla hela reformens existens över vattenytan. En bekant till mig har lyft fram en annan aspekt han tror är en viktig delförklaring och som är värd att begrunda:

Många = den stora majoriteten av de personer som har personlig assistans har så dålig ekonomi att hen inte har råd med större egna utgifter än i bästa fall något enstaka restaurang eller biobesök. Alltså förbrukas mycket lite av potten för assistansomkostnader som möjliggör att anordnarna att fortfarande kan finansiera löneökningarna. För många blir i så fall den magra höjningen av schablonen inget större problem.

Under Stefan Löfvens tid som statsminister har (2021 enda undantaget) timschablonen aldrig höjts över 2 %, 2017 var den så låg som 1,0 %. Låt oss anta att schablonen varje år höjts med 3,5 %, hur hög hade den varit idag? Det är lätt att räkna ut.

2014 280 kr (Källa Assistanskoll.se)

Schablonbelopp 2021 356 kr

 

Det är en skillnad på 41 kr = 13 %. Det hade varit mycket lättare att finansiera löneökningarna och staten hade sänt ut en tydlig signal att vår frihetsreform faktiskt är viktig – på riktigt, inte bara fina ord.

 

Möte med Bengt Eliasson om LSS och annan funktionsrättspolitik

 STIL-s kontor i Jönköping gör en del av det opinionsarbete som föreningen STIL bedriver för att bevara den personliga assistansen och stärka våra rättigheter utifrån ett Independent Living perspektiv. Där ingår bland annat att vi träffar politiker, både på lokal nivå och riksnivå. I tisdags hade vi besök av Bengt Eliasson från Liberalerna (partiets talesperson för Funktionsrättsfrågor i Riksdagen) som hade sällskap av flera lokalpolitiker från L. Syftet med träffen som varade i två timmar att ge vår bild av hur läget ser ut och vad vi anser behöver göras. Pata med Liberalerna om LSS är ganska enkelt då vi i huvudsak är överens. Ska nu sammanfatta en del av ämnena vi tog upp

 

Förstatligande av assistansreformen

Vi påpekade att vi anser att det är absolut nödvändigt att den personliga assistansen förstatligas och att vi är fullständigt emot ett kommunalt huvudmannaskap. Vi uttryckte också oro för att det i direktiven till den nyligen sjösatte utredningen om det framtida huvudmannaskapet finns en öppning för en kommunalisering. Bengt Eliasson säger att vi inte ska oroa oss, det finns ingen riksdagsmajoritet för ett kommunalt huvudmannaskap. Det enda partiet som svävar på frågan är Socialdemokraterna, i övrigt är riksdagen enig i frågan.

Vi pratade en hel del om att ett förstatligande inte får hastas fram. Ett förstatligande utan att behovsbedömningarna görs om i grunden kommer att bli en katastrof för tusentals personer om tvåårsomprövningarna återupptas. Vi påpekade också att vi anser att de grundläggande behoven ska tas bort helt och hållet. Antingen så finns det behov eller så gör det inte det.

 

Schablonbeloppet

Assistansreformen har (förutom alla indragningar av beslut) underfinansierats i många år.  Visserligen höjdes timschablonen med 3,5 % i år men det var en engångsföreteelse säger regeringen. Framöver får vi återigen nöja oss med mycket magra höjningar på 1,5 % år. Den utvecklingen är helt ohållbar vilket Bengt Eliasson höll med. Vi påpekade att assistansreformen inte bara urholkas juridiskt, den undermineras också igenom otillräckliga höjningar av timschablonen vilket till slut kommer och leda till att inga, eller ytterst få personer vill jobba som personliga assistenter. Bengt Eliassons besked här var att Liberalernas egen linje är att 3,5 % höjningen/på år ska ligga kvar i åtminstone 3-4 år till för att sedan införa någon form av differentierad schablon – det ska i alla fall undersökas enligt L.

Vi frågade vilka möjligheter L har att stoppa den allt för låga höjningen på 1,5 %? Svaret blev att det de kan göra är att försöka bryta loss det förslaget från regeringens förslag till statsbudget. Det förutsätter dock att de kan samla en riksdagsmajoritet vilket är långt ifrån självklart.

 

Andra LSS insatser och anhöriga

En av medlemmarna i STIL-aktivister i Småland är beviljad LSS insatsen Serviceboende. Med en riksdagspolitiker på plats var det ett bra tillfälle för oss att presentera personliga erfarenheter av att bo i ett LSS boende. Vårt budskap i korta drag – friheten att själv styra sitt liv begränsas på ett helt annat sätt jämfört med personlig assistans. D v s smycket mer makt hamnar hos utföraren av insatsen.

Vi pratade också om alla försämringar som skett inom LSS boenden och ledsagning. I många fall har LSS boende förvandlats till institutioner i allt utom namnet. Ledsagningen, primärt avsett för personer som är blinda eller har grava synskador är så illa skadeskjuten att den i praktiken knappt finns längre. Bengt Eliasson höll med om allt det.

Anm: Kom ihåg, det som brukar kallas LSS boende är egentligen fyra olika boendeformer:

 Gruppbostad

 Servicebostad 

 Särskilt anpassad bostad  

Boende för barn och ungdomar som inte kan bo i föräldrahemmet

 

Vi lyfte också det viktiga anhörigperspektivet och vår självklara rätt att få välja våra assistenter. Det finns dock avarter inom anhörigassistansen som måste bekämpas. Bengt Eliasson nämnde t.ex. flera kända exempel på s.k. inlåsningseffekter där anhöriga helt tar överhanden som personliga assistenter och omöjliggör ett självbestämt liv.

Andra försämringar

När vi väl har riksdagspolitiker på plats är det viktigt och peka att det krävs så mycket runt oss som måste fungera utöver en fungerande LSS lag. Ekonomiskt stöd, bra tillgång till hjälpmedel, bostadsanpassning, färdtjänst, bilanpassning etcetera. I samtliga fall sker försämringar. Jodå, Bengt håller med om att allt detta inte är acceptabelt. Jag fick en fråga hur jag skulle vilja att tilldelningen av hjälpmedel fungerar? Mitt svar blev att ett minimumkrav är mycket tydligare styrning från staten. Det ska inte få gå till så att personer med samma behov inte får samma hjälpmedel beroende på vilken Region hen bor i.

 

Sammantaget är vi alla mycket nöjda med mötet. Det var också bra att även lokalpolitiker var på plats för att diskutera hur assistansen fungerar i Jönköpings kommun. Jakob Olofsgård såväl medlem i Jönköpings kommunfullmäktige och riksdagsledamot är väl medveten om den oerhörda makt som tjänstepersonerna i praktiken gett sig själva då de sagt nej till att kommunen ska höja sin ambitionsnivå över vad ”domstolspraxis” och FK-s tillämpning medger och alla problem som följer. I STIL anser vi att Funktionsrättskonventionen inte kan ignoreras på det sätt som sker i min hemkommun. Ambitionen är att få ner fler riksdagspolitiker till Jönköping och att under våren anordna ett större evenemang när riksdagsvalet närmar sig.

* Magdalena Andersson kommer att bli ny partiledare för Socialdemokraterna och om inget helt oväntat sker ny statsminister. Många är oroliga för vad som kommer att hända med den personliga assistansen? Oron är definitivt befogad. Mitt förtroende för egen del är mycket, mycket lågt. Det var förfärliga uttalande finansministern gjorde när hon 2015 flera gånger ställde desperata flyktingar mot våra behov samt sjukskrivna och som jag aldrig kommer förlåta utan en s.k. ”pudel”. Någon ursäkt kommer med 99,9 % säkerhet aldrig att komma. Lite i skymundan kom något senare ett annat uttalande i TV där Magdalena Andersson fick en fråga vad som ska hända med alla som förlorar statlig assistansersättning? Svaret för kyligt och helt empatilöst:

Det är kommunernas ansvar…

Viktigt och komma ihåg är ändå att Magdalena Andersson aldrig kan (även efter eventuellt många år som statsminister) på egen hand avskaffa assistansreformen eller (nästan lika illa) kommunalisera den, det krävs en riksdagsmajoritet. Och då är Bengt Eliassons besked av om avsaknaden av en riksdagsmajoritet lovande. Att rätten till ett självständigt/självbestämt liv kommer vara mycket låg prioriterat är emellertid mycket tydligt. Själv är jag tämligen övertygad om att den blivande statsministern mycket gärna vill kommunalisera vår frihetsreform och det bygger jag framförallt på följande saker:

Ovan nämnda uttalande i TV

Den ständiga underfinansieringen av assistansreformen

Från vår sida måste vi verkligen trycka på och begära svar vilka ambitioner den nya statsministern har med assistansreformens framtid.

 

Regeringen tillsätter en utredning om det framtida huvudmannaskapet för personlig assistans

När Liberalerna lämnade januari överenskommelsen i samband med sommarens regeringskris spreds en högst befogad oro att det inte skulle bli någon utredning om det framtida huvudmannaskapet för assistansersättningen. Stefan Lövens tid som statsminister har ju sannerligen inte inneburit mycket positivt för vår del. Som jag skrivit innan, det är inte bara assistansen som urholkats katastrofalt, försämringarna har drabbat nästan alla delar inom Funktionsrättspolitiken, nu senast att synskadade riskerar att inte bli beviljade färdtjänst.

Tusentals synskadade kan förlora färdtjänst

Förra veckan meddelade ändå socialminister Lena Hallengren att regeringen ändå kommer att tillsätta en utredning. Den ska vara klar i mars 2023. Ansvarig för utredningen blir Lars Lööw som är överdirektör på Arbetsförmedlingen. Ett bra val tycker jag. Han har hållit i utredningen som granskade arbetssituationen för våra personliga assistanser och framförallt – Lars Lööw har tidigare varit rejält engagerad i Funktionsrättsrörelsen som ordförande i HSO som numer heter Funktionsrätt Sverige och även Handikappombudsman.

Viktiga punkter i direktiven till utredningen

· Utredningen ska undersöka vilka förändringar som krävs i LSS, socialtjänstlagen och socialförsäkringsbalken för att all personlig assistans ska kunna ingå i ett statligt huvudmannaskap.

·  Förslag ska ges för hur överföring och anpassningar av kommunala beslut om personlig assistans kan genomföras.

·  Utgångspunkten ska vara att personer med kommunala assistansbeslut ska behålla sin rätt till personlig assistans. Målet är att de inte ska påverkas negativt vid övergången från kommunal till statlig personlig assistans.

·  Utredningen ska även överväga förslag till alternativa lösningar till ett statligt huvudmannaskap.

·  Funktionshinderorganisationer, organisationer för assistansanvändare och berörda myndigheter ska kunna framföra sina synpunkter under utredningens gång.

 

Ska vi sammanfatta det här finns det utan tvekan en riktning mot att förverkliga ett statligt huvudmannaskap. Positivt är också att funktionsrättsrörelsen ska involveras under utredningens gång men som vanligt finns flera men:

Det är inte huggit i sten att det slutliga förslaget blir att staten blir ensam huvudman. Se ovan överväga förslag till alternativa lösningar till ett statligt huvudmannaskap. Denna formulering är vag och lämnar en öppning för en faktisk kommunalisering.

-   Det är helt rätt att ingen ska drabbas negativt vid en överflyttning från kommunen till staten (berör drygt 5000 personer). Men här är det oerhört viktigt att vara vaksam. I utredningen finns ingenting om att åtgärda den helt centrala frågan om behovsbedömningar.

-        Lena Hallengren säger visserligen att det inte är aktuellt med att återuppta tvåårsomprövningarna f.t. men lämnar inget besked om att det gäller för gott, åtminstone i dess nuvarande form.

Denna fråga är extremt viktig. För som behovsbedömningarna går till nu kan faktiskt ett förstatligande bli en katastrof. Skulle tvåårs omprövningarna återupptas efter ett förstatligande med nuvarande tillämpning från FK kommer jag och tusentals personer till förlora våra möjligheter till full delaktighet i samhällslivet. Varför? Jo, även om Stärkt personlig assistans genomförs i sin helhet så kommer bedömningen av de grundläggande behoven som att äta, personlig hygien och av/påklädning inte att påverkas. De grundläggande behoven måste även fortsättningsvis vara ”integritetsnära” Vi som i så fall åker ut kommer inte ens ha möjlighet att söka PA hos hemkommunen och samma sak gäller självfallet de personer som får nej vid nyansökan. Behovsbedömningar i nuvarande form urholkar därmed även förslagen i Stärkt personlig assistans.

 Innan förstatligandet sker måste därför behovsbedömningarna göras om i grunden där FK faktiskt ser till hela behovet av hjälp och stöd. Bort en gång för alla med sekundräkningen och uppstyckningen. Alla ni som följer den här bloggen vet att jag anser att det finns inget som helst stöd för begreppet grundläggande behov i Funktionsrättskonventionen. Det fanns inte med när LSS trädde i kraft heller och skulle även rent praktiskt sakna existensberättigande när assistansen efter nödvändiga lagändringar och tillämpningar förstatligas. De grundläggande behoven med 20 timmarsgränsen i grundläggande behov/vecka skulle ju när de infördes vara ett verktyg för att definiera var ansvaret gick mellan staten och kommunerna.

 

* När det gäller kommunaliseringsspöket. Vi måste alltid vara vaksamma och inte ta något för givet. Vad gäller utredningens slutsatser om huvudmannaskapet tror jag ändå inte vi behöver oroa oss så mycket. Har mycket svårt och se att Lars Lööw med tidigare erfarenheter i Funktionsrättsrörelsen lägger fram ett sådant förslag. Men även om han agerar som jag tror är inte ens detta en garanti. Återkommer i nästa blogginlägg om mina tankar kring att Magdalena Andersson snart blir ny ordförande för Socialdemokraterna och statsminister.