En viktig måttstock för att bedöma hur viktig assistansreformen och LSS är för våra politiker, både i riksdagen och lokalt (8 av 10 LSS insatser ansvar kommunerna för själva) är synen på finansieringen, d v s hur mycket pengar är ansvariga personer beredda att skjuta till i budgeten? I assistansreformen styrs detta av hur mycket pengar som betalas ut i den statliga s.k. timschablonen, 2021 315 kr/timme. Sambandet är enkla, ju viktigare en utgiftspost anses vara, desto mer får den kosta. För vår del får vi år efter år höra att ”vi kostar för mycket”, alltså är vi en lågprioriterad grupp vad gäller synen på hur välfärdsstaten ska utvecklas, inte avvecklas. Vad gäller välfärdsstatens verklighet är i de flesta fall tyvärr verkligheten det inte positiv precis…
För att täcka våra
assistenters löneökningar behöver timschablonen enligt kollektivavtal höjas med
minst 2,2 % år. Efter många år med underfinansiering höjdes schablonen i år med
3,5 %. Lena Hallengren har tyvärr meddelat att höjningen 2022 återigen blir
undermåliga 1,5% och där ska den ligga framöver om regeringen får som den vill.
Lena Hallengrens försvar till den usla höjningen i Assistanskoll upprepar jag
en gång till för verkligen lyfta fram hur dålig den är:
Man kan inte
bara följa löneökningarna, det kan låta rimligt men så fungerar det inte med
myndigheter och annat.
Återigen, det
är inte en myndighet som organiserar assistansen.
Regeringen med
Socialdemokraterna i spetsen förtjänar givetvis hård kritik för att ständigt
underfinansiera en viktig frihetsreform men de är inte ensamma. Flertalet av övriga partier är lika snåla. Så
här mycket/lite vill samtliga partier höja timschablonen 2022:
·
Socialdemokraterna
och Miljöpartiet 1,5 %
·
Vänsterpartiet 1,5
%
·
Moderaterna och
Centern 1,5 %
·
Liberalerna 3,5 %
totalt 472 miljoner kr mer än regeringen
·
Kristdemokraterna
2,2 %, totalt 170 miljoner kr mer än regeringen
·
Sverigedemokraterna
3,5 % + 500 miljoner kr på rättssäker tillämpning av LSS
Källa: Assistanskoll.se
Av totalt 8 partier i
Riksdagen vill alltså hela 5 partier inte ens skjuta till pengar för att
finansiera löneökningarna. Så viktiga (läs oviktiga) är vi. Själv blir jag
mycket besviken på att ett parti som Vänsterpartiet som jag betraktar som
allierad är lika snål som regeringspartierna. När det gäller högerpartierna
(jo, jag räknar C som ett högerparti) vet vi att M och C (ett undantag för C
under valrörelsen 2018) inte ser oss som viktiga så det är ingen överraskning.
L vill väl med assistansen, KD också. Det parti som skjuter till mest pengar är
av alla partier SD. Samtidigt vet vi att det är ett parti som i grundläggande
MR frågor om allas lika värde står oerhört långt från Funktionsrättsrörelsen.
Det är också ett parti där den helt dominerande frågan är kraftigt sänkt, eller
helst helt stoppad invandring – inte offensiv funktionsrättspolitik.
Vad kan vi dra för slutsatser
av det här vad gäller framtiden på kort sikt? Utgår vi från ovanstående besked
från respektive parti finns ingen majoritet i Riksdagen att höja ambitionsnivån
vad gäller schablonersättningen 2022…
* Själv tycker jag den ständiga underfinansieringen får för lite kritik från Funktionsrättsrörelsen. Den är en långsam men ständigt pågående underminering av hela assistansreformens existens. I långa loppet kommer det bara att gynna oseriösa aktörer och rent kriminella aktörer och i slutändan kommer ingen vilja jobba som personlig assistans. Detta skulle innebära en enkelbiljett för oss in på gruppboende oavsett hur tillämpningen från staten ser ut. Det är en grov motsägelse att ett arbetareparti här för en politik som är direkt fientlig mot medlemmarna i LO-s största medlemsförbund Kommunal som jobbar som personliga assistenter.
Varför får underfinansieringen inte mer kritik från vår sida? En bidragande orsak är
säkert att vi har och har haft fullt upp med att hålla hela reformens existens
över vattenytan. En bekant till mig har lyft fram en annan aspekt han tror är
en viktig delförklaring och som är värd att begrunda:
Många = den stora majoriteten av de personer som har
personlig assistans har så dålig ekonomi att hen inte har råd med större egna
utgifter än i bästa fall något enstaka restaurang eller biobesök. Alltså förbrukas mycket lite av potten för
assistansomkostnader som möjliggör att anordnarna att fortfarande kan
finansiera löneökningarna. För många blir i så fall den magra höjningen av schablonen
inget större problem.
Under Stefan Löfvens tid som
statsminister har (2021 enda undantaget) timschablonen aldrig höjts över 2 %,
2017 var den så låg som 1,0 %. Låt oss anta att schablonen varje år höjts med 3,5
%, hur hög hade den varit idag? Det är lätt att räkna ut.
2014 280 kr (Källa
Assistanskoll.se)
Schablonbelopp 2021 356 kr
Det är en skillnad på 41 kr =
13 %. Det hade varit mycket lättare att finansiera löneökningarna och staten
hade sänt ut en tydlig signal att vår frihetsreform faktiskt är viktig – på riktigt,
inte bara fina ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar