Regeringen tillsätter en utredning om det framtida huvudmannaskapet för personlig assistans

När Liberalerna lämnade januari överenskommelsen i samband med sommarens regeringskris spreds en högst befogad oro att det inte skulle bli någon utredning om det framtida huvudmannaskapet för assistansersättningen. Stefan Lövens tid som statsminister har ju sannerligen inte inneburit mycket positivt för vår del. Som jag skrivit innan, det är inte bara assistansen som urholkats katastrofalt, försämringarna har drabbat nästan alla delar inom Funktionsrättspolitiken, nu senast att synskadade riskerar att inte bli beviljade färdtjänst.

Tusentals synskadade kan förlora färdtjänst

Förra veckan meddelade ändå socialminister Lena Hallengren att regeringen ändå kommer att tillsätta en utredning. Den ska vara klar i mars 2023. Ansvarig för utredningen blir Lars Lööw som är överdirektör på Arbetsförmedlingen. Ett bra val tycker jag. Han har hållit i utredningen som granskade arbetssituationen för våra personliga assistanser och framförallt – Lars Lööw har tidigare varit rejält engagerad i Funktionsrättsrörelsen som ordförande i HSO som numer heter Funktionsrätt Sverige och även Handikappombudsman.

Viktiga punkter i direktiven till utredningen

· Utredningen ska undersöka vilka förändringar som krävs i LSS, socialtjänstlagen och socialförsäkringsbalken för att all personlig assistans ska kunna ingå i ett statligt huvudmannaskap.

·  Förslag ska ges för hur överföring och anpassningar av kommunala beslut om personlig assistans kan genomföras.

·  Utgångspunkten ska vara att personer med kommunala assistansbeslut ska behålla sin rätt till personlig assistans. Målet är att de inte ska påverkas negativt vid övergången från kommunal till statlig personlig assistans.

·  Utredningen ska även överväga förslag till alternativa lösningar till ett statligt huvudmannaskap.

·  Funktionshinderorganisationer, organisationer för assistansanvändare och berörda myndigheter ska kunna framföra sina synpunkter under utredningens gång.

 

Ska vi sammanfatta det här finns det utan tvekan en riktning mot att förverkliga ett statligt huvudmannaskap. Positivt är också att funktionsrättsrörelsen ska involveras under utredningens gång men som vanligt finns flera men:

Det är inte huggit i sten att det slutliga förslaget blir att staten blir ensam huvudman. Se ovan överväga förslag till alternativa lösningar till ett statligt huvudmannaskap. Denna formulering är vag och lämnar en öppning för en faktisk kommunalisering.

-   Det är helt rätt att ingen ska drabbas negativt vid en överflyttning från kommunen till staten (berör drygt 5000 personer). Men här är det oerhört viktigt att vara vaksam. I utredningen finns ingenting om att åtgärda den helt centrala frågan om behovsbedömningar.

-        Lena Hallengren säger visserligen att det inte är aktuellt med att återuppta tvåårsomprövningarna f.t. men lämnar inget besked om att det gäller för gott, åtminstone i dess nuvarande form.

Denna fråga är extremt viktig. För som behovsbedömningarna går till nu kan faktiskt ett förstatligande bli en katastrof. Skulle tvåårs omprövningarna återupptas efter ett förstatligande med nuvarande tillämpning från FK kommer jag och tusentals personer till förlora våra möjligheter till full delaktighet i samhällslivet. Varför? Jo, även om Stärkt personlig assistans genomförs i sin helhet så kommer bedömningen av de grundläggande behoven som att äta, personlig hygien och av/påklädning inte att påverkas. De grundläggande behoven måste även fortsättningsvis vara ”integritetsnära” Vi som i så fall åker ut kommer inte ens ha möjlighet att söka PA hos hemkommunen och samma sak gäller självfallet de personer som får nej vid nyansökan. Behovsbedömningar i nuvarande form urholkar därmed även förslagen i Stärkt personlig assistans.

 Innan förstatligandet sker måste därför behovsbedömningarna göras om i grunden där FK faktiskt ser till hela behovet av hjälp och stöd. Bort en gång för alla med sekundräkningen och uppstyckningen. Alla ni som följer den här bloggen vet att jag anser att det finns inget som helst stöd för begreppet grundläggande behov i Funktionsrättskonventionen. Det fanns inte med när LSS trädde i kraft heller och skulle även rent praktiskt sakna existensberättigande när assistansen efter nödvändiga lagändringar och tillämpningar förstatligas. De grundläggande behoven med 20 timmarsgränsen i grundläggande behov/vecka skulle ju när de infördes vara ett verktyg för att definiera var ansvaret gick mellan staten och kommunerna.

 

* När det gäller kommunaliseringsspöket. Vi måste alltid vara vaksamma och inte ta något för givet. Vad gäller utredningens slutsatser om huvudmannaskapet tror jag ändå inte vi behöver oroa oss så mycket. Har mycket svårt och se att Lars Lööw med tidigare erfarenheter i Funktionsrättsrörelsen lägger fram ett sådant förslag. Men även om han agerar som jag tror är inte ens detta en garanti. Återkommer i nästa blogginlägg om mina tankar kring att Magdalena Andersson snart blir ny ordförande för Socialdemokraterna och statsminister.