När Liberalerna lämnade januari överenskommelsen i samband med sommarens regeringskris spreds en högst befogad oro att det inte skulle bli någon utredning om det framtida huvudmannaskapet för assistansersättningen. Stefan Lövens tid som statsminister har ju sannerligen inte inneburit mycket positivt för vår del. Som jag skrivit innan, det är inte bara assistansen som urholkats katastrofalt, försämringarna har drabbat nästan alla delar inom Funktionsrättspolitiken, nu senast att synskadade riskerar att inte bli beviljade färdtjänst.
Tusentals synskadade kan förlora färdtjänst
Förra veckan meddelade ändå socialminister Lena
Hallengren att regeringen ändå kommer att tillsätta en utredning. Den ska vara
klar i mars 2023. Ansvarig för utredningen blir Lars Lööw som är överdirektör
på Arbetsförmedlingen. Ett bra val tycker jag. Han har hållit i utredningen som
granskade arbetssituationen för våra personliga assistanser och framförallt –
Lars Lööw har tidigare varit rejält engagerad i Funktionsrättsrörelsen som
ordförande i HSO som numer heter Funktionsrätt Sverige och även
Handikappombudsman.
Viktiga
punkter i direktiven till utredningen
· Utredningen ska undersöka vilka
förändringar som krävs i LSS, socialtjänstlagen och socialförsäkringsbalken för
att all personlig assistans ska kunna ingå i ett statligt huvudmannaskap.
· Förslag ska ges för hur överföring och
anpassningar av kommunala beslut om personlig assistans kan genomföras.
· Utgångspunkten ska vara att personer med
kommunala assistansbeslut ska behålla sin rätt till personlig assistans. Målet
är att de inte ska påverkas negativt vid övergången från kommunal till statlig
personlig assistans.
· Utredningen ska även överväga förslag till
alternativa lösningar till ett statligt huvudmannaskap.
· Funktionshinderorganisationer,
organisationer för assistansanvändare och berörda myndigheter ska kunna
framföra sina synpunkter under utredningens gång.
Ska vi sammanfatta det här finns det utan
tvekan en riktning mot att förverkliga ett statligt huvudmannaskap. Positivt är
också att funktionsrättsrörelsen ska involveras under utredningens gång men som
vanligt finns flera men:
Det är inte huggit i sten att det slutliga förslaget blir att staten blir
ensam huvudman. Se ovan överväga
förslag till alternativa lösningar till ett statligt huvudmannaskap. Denna
formulering är vag och lämnar en öppning för en faktisk kommunalisering.
- Det är helt rätt att ingen ska drabbas
negativt vid en överflyttning från kommunen till staten (berör drygt 5000
personer). Men här är det oerhört
viktigt att vara vaksam. I utredningen finns ingenting om att åtgärda den
helt centrala frågan om behovsbedömningar.
-
Lena Hallengren säger visserligen att det
inte är aktuellt med att återuppta tvåårsomprövningarna f.t. men lämnar inget
besked om att det gäller för gott, åtminstone i dess nuvarande form.
Denna fråga är extremt viktig. För som behovsbedömningarna går till nu kan
faktiskt ett förstatligande bli en katastrof. Skulle tvåårs omprövningarna återupptas efter ett förstatligande med nuvarande
tillämpning från FK kommer jag och tusentals personer till förlora våra
möjligheter till full delaktighet i samhällslivet. Varför? Jo, även om Stärkt
personlig assistans genomförs i sin helhet så kommer bedömningen av de
grundläggande behoven som att äta, personlig hygien och av/påklädning inte att
påverkas. De grundläggande behoven måste även fortsättningsvis vara ”integritetsnära”
Vi som i så fall åker ut kommer inte ens ha möjlighet att söka PA hos
hemkommunen och samma sak gäller självfallet de personer som får nej vid
nyansökan. Behovsbedömningar i nuvarande form urholkar därmed även förslagen i
Stärkt personlig assistans.
Innan förstatligandet sker måste därför behovsbedömningarna göras om i grunden där FK faktiskt ser till hela behovet av hjälp och stöd. Bort en gång för alla med sekundräkningen och uppstyckningen. Alla ni som följer den här bloggen vet att jag anser att det finns inget som helst stöd för begreppet grundläggande behov i Funktionsrättskonventionen. Det fanns inte med när LSS trädde i kraft heller och skulle även rent praktiskt sakna existensberättigande när assistansen efter nödvändiga lagändringar och tillämpningar förstatligas. De grundläggande behoven med 20 timmarsgränsen i grundläggande behov/vecka skulle ju när de infördes vara ett verktyg för att definiera var ansvaret gick mellan staten och kommunerna.
* När det gäller kommunaliseringsspöket. Vi måste alltid
vara vaksamma och inte ta något för givet. Vad gäller utredningens slutsatser
om huvudmannaskapet tror jag ändå inte vi behöver oroa oss så mycket. Har
mycket svårt och se att Lars Lööw med tidigare erfarenheter i
Funktionsrättsrörelsen lägger fram ett sådant förslag. Men även om han agerar
som jag tror är inte ens detta en garanti. Återkommer i nästa blogginlägg om
mina tankar kring att Magdalena Andersson snart blir ny ordförande för
Socialdemokraterna och statsminister.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar