Inför valet: Andra viktiga saker att prioritera i funktionsrättspolitiken

Det finns även många andra viktiga frågor som måste lyftas fram efter valet som ofta kommer i skuggan från assistansen och LSS. Ska gå igenom några av det jag själv tycker borde prioriteras från vår sida

Ekonomi

En del personer med funktionsvariationer har mycket god ekonomi och tjänar mycket pengar.  Som samhällsgrupp är emellertid personer med funktionsvariationer i allmänhet och LSS gruppen (87 000 personer sensommaren 2018) i synnerhet kraftigt överrepresenterad när det gäller arbetslöshet och fattigdom. ¨

Vi har som grupp också alarmerande dålig hälsa jämfört med genomsnittet vilket delvis hänger samman med arbetslöshet och fattigdom. Intresset hos riksdagspartierna att göra något radikalt är mycket svalt. Funktionsrätt Sverige är allt annat än imponerade över partiernas engagemang. Ordförande Elisabet Wallenius skriver följande:

Inget parti är beredd att ens ge ett löfte om en höjning av garantinivån i sjuk- och aktivitetsersättningen för de som på grund av funktionsnedsättning inte kan arbeta. Drygt 300 000 personer lever idag på denna ersättning som ligger på max 9 590 kr före skatt, i månaden och för de alla flesta är det under hela livet. Även detta är en fråga om mänskliga rättigheter; om rättvisa, jämlikhet och värdighet. Det är tragiskt att inget parti uppfattar denna fattigdom som en tillräckligt angelägen fråga att hantera.

Funktionsrätt bloggar om ekonomi mm

Den s.k. arbetslinjen så som den utformats tar ingen hänsyn till att många människor (gäller bland annat många/de flesta i LSS gruppen) faktiskt inte kan jobba av orsaker hen inte rår över. Dessa människor ska inte straffas genom sänkta bidrag utan måste istället få ökat ekonomiskt stöd för att få del av Sveriges välstånd.

FUB visade i sin rapport Fångad i fattigdom att många av deras medlemmar hör till de fattigaste bland de fattiga i Sverige när det gäller disponibel inkomst. Det finns åtminstone tre huvudförklaringar:

1. Många kommer aldrig få ett jobb

2. Många bor i gruppboenden där hyrorna ofta är oskäligt höga

3. Varken sjukersättning/aktivitetsstöd och bostadstillägg har höjts i större omfattning (sägs motverka ”arbetslinjen”)

Fattigdomen blir därmed strukturell. I ett välfärdssamhälle i ett av världens rikaste länder är det en helt orimlig ordning att så många av oss hamnar i livslång fattigdom. Ersättningssystemen måste därför höjas rejält i ett första steg och sedan höjas kontinuerligt. Oväntat för mig är att Annie Lööf som av många och även av mig anses ligga långt till höger när det gäller ekonomisk politik insett att ekonomin måste förbättras för nämnda grupper. I en debattartikel i DN nyligen som även handlade om personlig assistans stod skrev Annie Lööf bland annat följande:

många av dem som i dag får så kallad aktivitetsersättning från Försäkringskassan har så allvarliga funktionsnedsättningar att de inte har någon möjlighet att jobba. Dessa personer lever i dag med mycket små marginaler. Därför vill vi se över möjligheten att ge denna grupp en ny typ av ersättning – samhällslön – livet ut.

Annie Lööf och Centern tänker sig alltså något som liknar Medborgarlön vilket är stora steg i rätt riktning med förbehållet att samhällslönen/medborgarlönen faktiskt innebär en faktisk höjning av ersättningen från samhället och höjs kontinuerligt. Hur Centern ska finansiera det samtidigt som skatterna ska sänkas framgår dock inte.

Återkommer nedan till den oerhört viktiga tillgänglighetsfrågan strax men sanningen för mig är – vad har de med riktigt skral ekonomi för nytta av tillgängliga restauranger, affärer, biografer om hen inte har råd att äta där, handla eller se en film på biofilm?

Sysselsättning

När Stefan Löven höll sin första regeringsförklaring pratade han om att införa ett s.k. flex security system som Neuro jobbat för länge. Stödet innebär att en person jobbar efter sin förmåga, säg 40 % men får ändå betalt för heltid. Arbetsgivaren betalar 40 % och staten resten. Systemet har funkat mycket bra i Danmark och avsevärt minskat arbetslösheten hos funkisar. Tyvärr blev det ingenting av den satsningen. Flex Security ser jag själv som en viktig dellösning för att göra något åt arbetslösheten.

Sen vill jag väldigt gärna se en utredning/konsekvensanalys om hur den ökade automatiseringen kommer påverka våra möjligheter på arbetsmarknaden. Ser både möjligheter men även stora risker. På den positiva sidan kan ny teknik innebära många nya innovationer som underlättar att ta ett arbete. Å andra sidan kommer arbetsmarknaden antagligen bli allt mer specialiserad med fokus på jobb som kräver hög utbildning. Här ser jag en stor risk att vi som grupp, även de som kan arbeta hel eller deltid kommer att komma ännu längre från arbetsmarknaden och därmed bli ännu mer cementerade i fattigdomsträsket. Hur ska detta bemötas och hur kommer det allt mer digitaliserade samhället påverka personer med kognitiva funktionsvariationer?

Tillgänglighet

Givetvis en mycket viktig fråga som alltid är aktuell. En bra bit över en miljon svenskar lever med någon form av funktionvariation som påverkar vardagslivet negativt och kräver stöd från samhället i någon form. Tillgängligheten är lika viktig som personlig assistans för att vi ska kunna vara aktiva samhällsmedborgare, är inte arbetsplatsen fysiskt tillgänglig kan vi inte ta ett arbete med eller utan diverse hjälpmedel eller personliga assistenter. Är inte biograferna tillgängliga har ingen person, oavsett ekonomi med nedsatt rörelsefunktion glädje av att det finns biografer.

Tillgänglighet omfattar ju dessutom mycket mer än den fysiska tillgängligheten med hissar, dörröppnare etcetera. Det handlar också om att information ska finnas tillgänglig för personer med syn och hörselskador, kognitiva funktionsvariationer med mera.

Tillgänglighetslagstiftningen har ju skärpts men är fortfarande betydligt uddlösare än USA-s ADA (American with Disabilities Act). För att få fart på arbetet för ett tillgängligt samhälle för alla menar jag att det är absolut nödvändigt att staten går in med subventioner annars kommer det inte hända mycket och det kommer inte ske utan stora påtryckningar.

Funktionsrättskonventionen (CRPD)

Måste upphöjas till svensk lag. Inte bara för att skydda personlig assistans utan för att den är ett centralt verktyg för en samlad funktionsrättspolitik som inkluderar samtliga eller åtminstone nästan alla aspekter som ska möjliggöra vår delaktighet i samhället  - socialt, ekonomiskt, politiskt…. Konventionen, ratificerad av Sverige 2009 tillkom för att FN skulle förtydliga att de mänskliga rättigheterna även inkluderade oss.  Men så länge den inte är svensk lag är det svårt och använda den i rättstvister. Vi befinner oss i ett läge där staten lite tillspetsat resonerar så här:

Vi har undertecknat konventionen men det är inte viktigt att följa den…

Barnkonventionen ska bli svensk lag 2020 vilket är bra. Ska svenska staten agera konsekvent måste även Funktionsrättskonventionen bli lag.

Tillgång till likvärdiga hjälpmedel oavsett bostadsort, ett havererat bilstöd med mera är andra frågor som måste lyftas fram.