Många utspel i valrörelsen men det räcker inte med prat, efter valet krävs handling

De två sista veckorna i valrörelsen blev den personliga assistansen en het valfråga i betydligt större utsträckning än jag förväntat mig – i slutändan brukar de vanliga ”plånboksfrågorna” dominera samt skolan och sjukvården. Hur blev den det? Först och främst naturligt enträget opinionsarbete från vår sida där många bidragit för att lyfta fram assistansen. Mycket viktigt tror jag också var SVT-s dokumentär om Matilda och hennes familjs kamp för ett värdigt liv både för dottern och föräldrarna. I och med att det vara var några veckor kvar till valdagen var många partier tvingade att agera. 

Många saknar dock kommentarer om LSS i sin helhet, ca 80 % av alla som är beviljade hjälp enligt LSS är beviljade andra insatser.

Vad finns då att säga om de olika utspelen? Först och främst är det positivt att vi, trots allt fick ett besked från Socialdemokraterna och Moderaterna. Även efter utspelen vidhåller jag att Liberalerna, Vänsterpartiet och Kristdemokraterna är tydligast i försvaret för assistansen. Även i Centern har det senaste halvåret skett en rejäl uppryckning. Jag tycker Annie Lööf var mycket bra när hon debatterade personlig assistans med Lena Hallengren i Aktuellt.

De två stora aktörerna i svensk politik är fortfarande de s.k. statsbärande partierna, Socialdemokraterna och Moderaterna. De har tidigare varit bromsklossar (vad jag tycker om S politik gångna mandatperioden vet alla vid det här laget). Officiellt har det ändå kommit besked som pekar åt rätt håll. Lena Hallengren ger ett mycket mer sympatiskt intryck än Åsa Regnér och jag tror faktisk Lena Hallengren har en god ambition. Lena Hallengren har emellertid inte mest makt i partiet och definitivt inte sista ordet när det gäller S politik om de behåller regeringsmakten. Hur som helst har Lena Hallengren meddelat att assistansen får kosta pengar vilket är ett rejält kliv framåt jämfört med olyckan Åsa Regnér.

Trots positiva tecken. Omvändningen känns mer som en panikåtgärd en genuin ändring i politiken.  För att skapa trovärdighet begär jag att om S behåller regeringsmakten de levererar konkreta åtgärder som verkligen återupprättar assistansreformens och hela LSS intentioner. Den politik som förts mot oss sedan 2015 har bara handlat om att spara och spara. Jag glömmer aldrig Magdalena Anderssons obehagliga utspel när våra behov ställdes mot flyktingar eller de mycket nonchalanta och känslokalla svaren när Magdalena Andersson fick frågor om vad som ska hända med alla de som förlorat assistansen:

Det är kommunernas ansvar

De positiva beskeden till trots. Utspelen handlar egentligen bara om att ge personlig assistans till barn med de allra största behoven. Alla vuxna personer och de är många och även barn med inte lika stora behov som Selma m.fl.) har inte berörts alls. Annie Lööfs engagemang, Lena Hallengren och Ulf Kristersson – vi har fortfarande inga klara besked om ni vill återupprätta assistansreformen så att den ska fungera som det var tänkt. Centrala frågor för framtiden är huvudmannaskapet, målparagraferna LSS § 5-7 (leva som andra, självbestämmande, goda levnadsvillkor) och LSS § 9a (grundläggande behov). Assistanskoll har i en enkät försökt ta reda mer på vad partierna verkligen tycker.

Jag saknar t.ex. klara besked om samtliga delar av domarna i HFD 2009, 2012, 2015 och 2017 ska bort vilket är helt centralt. Varken Socialdemokraterna eller Moderaterna ger klara besked hur de ser på begreppen integritetsnära och kvalificerade hjälpbehov – hos S hittar jag inte ens ett svar. Positivt i svaren generellt är ändå att det råder en åtminstone ganska stor enighet om att det behövs en blocköverskridande överenskommelse och att inget parti säger att de är för en kommunalisering.

Assistanskolls enkät med frågor

*     I ett blogginlägg som jag publicerade för några veckor sedan gick jag igenom en lång lista på åtgärder jag vill se både för assistansen men även andra LSS insatser. I ett blogginlägg för STIL-s räkning motiverade jag varför de behövs – av utrymmesskäl, max 2500 tecken fick jag bara med det viktigaste som jag presenterar här:

Samtliga fyra HFD domar 2009, 2012, 2015, 2017 måste i sin helhet bli irrelevanta. Nedmonteringen började med domen 2009 (grundläggande behov), övriga tre domar har byggt vidare på den första domen. Begreppen integritetsnära och kvalificerade hjälpbehov måste bort därför att de funnits med hela vägen från domen 2009.

Målparagraferna 5-7. Leva som andra, självbestämmande, goda levnadsvillkor måste förtydligas Här måste framgå att goda levnadsvillkor, självbestämmande och leva som andra handlar om att kunna göra allt det som andra tar för givet – bo i eget hem, jobba, studera, bilda familj, ägna sig att valfria fritidsaktiviteter, röra sig fritt, engagera sig i föreningsliv eller partipolitik etcetera. Inkluderar även rätt att själv välja assistenter och assistansanordnare.

De fem grundläggande behoven, LSS § 9a måste förtydligas och uppstyckningen i delmoment måste bort. Det är helt orimligt att dela upp de grundläggande behoven i delmoment, samtliga delmoment måste inkluderas. Självklart ska egenvård och andning räknas som grundläggande behov. Fick jag bestämma själv hade begreppet slopats helt och ersatts med enbart hjälpbehov men jag tror inte det är realistiskt.

65 årsgränsen för att be beviljad statlig assistansersättning måste avskaffas. Åldersgränsen år diskriminerande och saknar stöd i Funktionsrätts konventionen artikel 19.

Obligatoriska tvåårsomprövningar för alla är helt överflödiga eftersom våra hjälpbehov i de allra flesta fallen är livslånga.

* Utgången av valet kommenterar jag vid ett annat tillfälle