Söndagen 17 juni anordnade STIL, VIMPA och
Funktionsrätt Sverige Jönköpings län en demonstration till stöd för rätten till
personlig assistans och goda levnadsvillkor enligt LSS intentioner. Samma dag anordnades
en stor manifestation i Stockholm och eldsjälarna i Jönköping kände att vi
ville göra något själva. Vid de landsomfattande demonstrationerna i december
blev det tyvärr ingen demonstration hos oss beroende på att eldsjälarna var
mycket trötta, nu bestämde vi oss snabbt för att anordna en stödmanifestation.
Det är ju så viktigt att assistansreformens och LSS framtid blir en valfråga.
Vårt budskap var: Personlig
assistans – rätten till eget liv. Vi ville att alla som berörs – vi
assistansanvändarna, anhöriga och våra personliga assistenter skulle komma till
tals. Allt fokus låg alltså på vad assistansen betyder för vi som berörs och de
katastrofala konsekvenserna för de som drabbats av neddragningarna. Jag var en
av talarna. Mitt eget tal var en modifierad version av mitt bidrag till I am
kampanjen och fokuserade mest på min oro att förlora min personliga assistans.
Publicerar talet i sin helhet här:
VI
HAR PERSONLIG ASSISTANS PÅ NÅDER!
Jag är rullstolsburen sedan födseln och kommer att
vara beroende av personlig assistans livet ut om jag, enligt intentionerna i LSS,
ska kunna leva som andra. Länge kände jag mig trygg. Jag skulle aldrig behöva
oroa mig för att inte få den hjälp från samhället som jag behöver.
Hösten 2017 ändrades den tryggheten totalt. Min
assistans omprövades. Det var en förfärlig upplevelse. Handläggaren var totalt
ointresserad av mina verkliga behov och allting ifrågasattes. Några månader
senare kom ett brev från Försäkringskassan. Där framgick att svenska staten
hade långt gångna planer på att dra in all assistansersättning. I mitt tidigare
beslutet hade jag 29 timmars grundläggande behov/vecka. Nu ansåg
Försäkringskassan att jag bara skulle beviljas 12 timmar – utan att mina behov
ändrats på något sätt.
Då skulle jag inte längre beviljas statlig assistans.
Jag fick känsla var att hela omprövningen var ett spel för galleriet – när
handläggaren besökte mig i hemmet var det redan bestämt att jag skulle sparkas
ut från den statliga assistansersättningen. Men jag hade en otrolig tur. Tre
dagar efter brevet meddelade Försäkringskassan att alla omprövningar stoppats.
Jag hängde över klippkanten men räddades i sista stund.
Nu har det gått ett halvår och den omedelbara glädjen
har bytts ut i oro för framtiden. Just nu har jag mitt gamla beslut och samma
antal timmar som tidigare. Men jag är mycket rädd för att omprövningarna ska
återupptas.
Om/när omprövningarna återupptas är jag rädd för att
all assistans kommer att dras in, rädd för att inte kunna bo kvar i mitt hem,
rädd för att bli isolerad från övriga samhället. Jag vågar påstå att jag talar för alla som är
beroende av assistansen när jag säger följande. Vi har alla vår personliga
assistans, vår rätt till full delaktighet i samhället på nåder. Staten har
makten att så snart möjligheten finns att återuppta omprövningarna frånta oss
möjligheten att vara fullvärdiga samhällsmedborgare.
Vi ska inte och kommer aldrig och acceptera att
svenska staten monterar ned en fantastisk demokrati och frihetsreform, att
staten inte fullföljer de konventioner som regering och riksdag undertecknat
och ratificerat, d v s godkänt. Vi ska inte och kommer inte heller att
acceptera en assistans light version eller som en god vän till mig brukar säga
– hemtjänst med lite guldkant. Assistansreformens ursprungliga intentioner ska
återupprättas
Personlig assistans är ingen lyx, det är inte kul att
vara beroende av hjälp från andra. Däremot är den ett omistligt verktyg för att
vi, enligt LSS intentioner ska kunna uppnå full delaktighet i samhället. Den
rätten kämpar jag för så länge jag har minsta ork.
Bild: Tompa sitter i min permobil och håller tal. Min assistent håller upp ett papper.
Hur var det med intresset från allmänheten? Tyvärr var
vädret allt annat än bra men vi var ändå ett 70-tal personer som deltog.
Däribland flera politiker som jag vet står på vår sida. Med tanke på de
förutsättningar som styrdes av vädergudarna var vi nöjda med antalet deltagare.
Jag ansvarade för mediakontakterna vilket resulterade i ett antal intervjuer
för Jönköpings-Posten, Radio Jönköping och SVT-s Jönköpingsnytt.
Bild:Demonstrationståget med parrollen
PERSONLIG ASSISTANS -RÄTTEN TILL ETT EGET LIV
Var mycket trött efter demonstrationen, därför fick sammanfattningen
i bloggen vänta. Nu tar jag semester från bloggande fram till mitten av
augusti. Önskar alla följare och Facebook vänner en härlig sommar. Kommer också
att skriva en krönika för Assistanskoll i god tid före valdagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar